I Sverige räknar man med att antalet hörselskadade personer
uppgår till 833 000. Av dessa är ca 21 000 under 16 år och
405 000 äldre över 65 år. Hörselskadorna ökar men inte som
man skulle tro bland de äldre utan främst bland 40-talisterna.
Varför de ökar just i denna åldersgrupp vet man inte. Dock
vet man sedan länge att buller antingen i form av långvarig
exponering eller s.k. impulsbuller är orsaker till
hörselnedsättning men om detta ligger bakom ökningen
bland 40-talisterna tycks inte vara klarlagt.
Hörselskador är ett dolt handikapp. Det är så dolt att Nationella folkhälso-
kommittén inte ens uppmärksammade det i sitt delbetänkande "Hur skall
Sverige må bättre?". Inte heller i budgetpropositionen för 1999 uppmärk-
sammas detta funktionshinder trots att det är så vanligt.
Hörselskadade får idag inte det stöd de har rätt till enligt den handikapp-
lagstiftning vi har. Handikappolitikens grundstenar är full delaktighet,
jämlikhet i levnadsvillkor, självbestämmande och tillgänglighet. Men det
tycks inte gälla för hörselskadade.
Hörselskadade barn
Många av de hörselskadade barnen som går i vanliga skolor
hör visserligen vad lärarna säger men det har visat sig att de
har svårt att hänga med när kamraterna pratar. Det leder till
känsla av isolering och rubbat självförtroende. Det påverkar
också barnens språkutveckling. De talar svenska sämre än
kamraterna och har svårare att lära sig utländska språk. Det
här tas upp i utredningen FUNKIS - funktionshindrade
elever i skolan - som presenterades våren 1998.
För att förbättra barnens situation måste man ta reda på vilket stöd de
behöver innan det sätts i vanlig skola. Lärarnas kompetens i att undervisa
hörselskadade måste höjas. Skolan måste akustikanpassas vilket sannolikt är
bra också för andra barn och övriga som vistas i skolan. Vidare måste
barnens föräldrar få den kunskap och hjälp samt det stöd de behöver för att
rätt kunna medverka i barnens anpassning i förskolan, skolan och samhället.
Det behövs således ett handlingsprogram för att förbättra situationen för de
hörselskadade barnen i skolan och ett konkret genomförande av handlings-
planen.
De hörselskadade vuxna är en heterogen grupp. En del har bara en lätt
hörselnedsättning som begränsar kommunikationen i vissa situationer, andra
hör överhuvudtaget inte. Det innebär att de behöver olika insatser. Gemen-
samt för alla är dock att de behöver en bra ljudmiljö. Vid varje om- och
nybyggnad av bostadshus och andra lokaler borde det vara en självklarhet att
beakta hörselskadades behov av en tillfredsställande akustikmiljö.
Mer än hälften av de hörselskadade behöver dessutom textade TV-program
och filmer för att få fullt utbyte av dessa medier. En del program textas men
långt ifrån alla, många först när reprisen sänds. Det borde gå att ändra på.
Tekniken finns, det skulle betyda mycket för väldigt många människor och
borde vara en prioriterad uppgift för TV-medierna.
Hörselskadade
En stor grupp, ca 350 000 personer, behöver dessutom
hörapparater. Sedan vårdgarantin försvann, vilken innebar
rätt till hörapparat inom tre månader för de prioriterade
fallen, dvs de med svår hörselnedsättning, räknar man med
att denna grupp som omfattar ca 4 000 personer i genomsnitt
får vänta 25 veckor (sommaren 1998). Men siffrorna varierar
mellan 6 och 60 veckor beroende på var man bor! Det
innebär att många ger upp i kön. De som är välsituerade
köper sina hörapparater själva medan de med tunna
plånböcker får vänta. Det är inte enligt hälso- och
sjukvårdslagen där 2 § säger att "Målet för hälso- och
sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för
hela befolkningen". Vårdgarantin måste således återinföras.
Förebyggande insatser
Att minska bullerstörningarna i samhället så att ljudnivåerna
sänks och färre människor utsätts för buller är en viktig
åtgärd för att förebygga förekomsten av hörselskador men
också andra hälsoproblem som är en följd av buller, t.ex.
sömnsvårigheter. Våren 1994 antog riksdagen en
handlingsplan mot buller som inbegrep uppdrag till
Vägverket, Statens naturvårdsverk, Banverket,
Arbetarskyddsstyrelsen m fl myndigheter. Våren 1998 tog
riksdagen upp frågan på nytt (Bostadsutskottets
betänkande1997/98: BoU4) och instämde i att problemen
med buller i vår vardagsmiljö bör ägnas ökad
uppmärksamhet. Tystnad får betraktas som en "bristvara" i
dagens moderna samhälle. Riksdagsbehandlingen resulterade
i ett tillkännagivande till regeringen om åtgärder mot
lågfrekvent buller medan övriga motioner om buller som
miljö- och hälsoproblem avstyrktes. Detta var olyckligt. Jag
anser att Folkhälsoinstitutet bör få ett uppdrag som innebär
samlade insatser mot hälsoskadligt buller i syfte att
förebygga hörselskador men också andra bullerrelaterade
hälsoproblem.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om insatser för hörselskadade barn,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bra ljudmiljö för hörselskadade,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om textning av TV-program,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vårdgaranti för erhållande av hörapparater,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förebyggande insatser.