I Sverige räknar man med att antalet hörselskadade personer uppgår till 833 000. Av dessa är ca 21 000 under 16 år och 405 000 äldre över 65 år. Hörselskadorna ökar men inte som man skulle tro bland de äldre utan främst bland 40-talisterna. Varför de ökar just i denna åldersgrupp vet man inte. Dock vet man sedan länge att buller antingen i form av långvarig exponering eller s.k. impulsbuller är orsaker till hörselnedsättning men om detta ligger bakom ökningen bland 40-talisterna tycks inte vara klarlagt.
Hörselskador är ett dolt handikapp. Det är så dolt att Nationella folkhälso- kommittén inte ens uppmärksammade det i sitt delbetänkande "Hur skall Sverige må bättre?". Inte heller i budgetpropositionen för 1999 uppmärk- sammas detta funktionshinder trots att det är så vanligt.
Hörselskadade får idag inte det stöd de har rätt till enligt den handikapp- lagstiftning vi har. Handikappolitikens grundstenar är full delaktighet, jämlikhet i levnadsvillkor, självbestämmande och tillgänglighet. Men det tycks inte gälla för hörselskadade.
Hörselskadade barn
Många av de hörselskadade barnen som går i vanliga skolor hör visserligen vad lärarna säger men det har visat sig att de har svårt att hänga med när kamraterna pratar. Det leder till känsla av isolering och rubbat självförtroende. Det påverkar också barnens språkutveckling. De talar svenska sämre än kamraterna och har svårare att lära sig utländska språk. Det här tas upp i utredningen FUNKIS - funktionshindrade elever i skolan - som presenterades våren 1998.
För att förbättra barnens situation måste man ta reda på vilket stöd de behöver innan det sätts i vanlig skola. Lärarnas kompetens i att undervisa hörselskadade måste höjas. Skolan måste akustikanpassas vilket sannolikt är bra också för andra barn och övriga som vistas i skolan. Vidare måste barnens föräldrar få den kunskap och hjälp samt det stöd de behöver för att rätt kunna medverka i barnens anpassning i förskolan, skolan och samhället. Det behövs således ett handlingsprogram för att förbättra situationen för de hörselskadade barnen i skolan och ett konkret genomförande av handlings- planen.
De hörselskadade vuxna är en heterogen grupp. En del har bara en lätt hörselnedsättning som begränsar kommunikationen i vissa situationer, andra hör överhuvudtaget inte. Det innebär att de behöver olika insatser. Gemen- samt för alla är dock att de behöver en bra ljudmiljö. Vid varje om- och nybyggnad av bostadshus och andra lokaler borde det vara en självklarhet att beakta hörselskadades behov av en tillfredsställande akustikmiljö.
Mer än hälften av de hörselskadade behöver dessutom textade TV-program och filmer för att få fullt utbyte av dessa medier. En del program textas men långt ifrån alla, många först när reprisen sänds. Det borde gå att ändra på. Tekniken finns, det skulle betyda mycket för väldigt många människor och borde vara en prioriterad uppgift för TV-medierna.
Hörselskadade
En stor grupp, ca 350 000 personer, behöver dessutom hörapparater. Sedan vårdgarantin försvann, vilken innebar rätt till hörapparat inom tre månader för de prioriterade fallen, dvs de med svår hörselnedsättning, räknar man med att denna grupp som omfattar ca 4 000 personer i genomsnitt får vänta 25 veckor (sommaren 1998). Men siffrorna varierar mellan 6 och 60 veckor beroende på var man bor! Det innebär att många ger upp i kön. De som är välsituerade köper sina hörapparater själva medan de med tunna plånböcker får vänta. Det är inte enligt hälso- och sjukvårdslagen där 2 § säger att "Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen". Vårdgarantin måste således återinföras.
Förebyggande insatser
Att minska bullerstörningarna i samhället så att ljudnivåerna sänks och färre människor utsätts för buller är en viktig åtgärd för att förebygga förekomsten av hörselskador men också andra hälsoproblem som är en följd av buller, t.ex. sömnsvårigheter. Våren 1994 antog riksdagen en handlingsplan mot buller som inbegrep uppdrag till Vägverket, Statens naturvårdsverk, Banverket, Arbetarskyddsstyrelsen m fl myndigheter. Våren 1998 tog riksdagen upp frågan på nytt (Bostadsutskottets betänkande1997/98: BoU4) och instämde i att problemen med buller i vår vardagsmiljö bör ägnas ökad uppmärksamhet. Tystnad får betraktas som en "bristvara" i dagens moderna samhälle. Riksdagsbehandlingen resulterade i ett tillkännagivande till regeringen om åtgärder mot lågfrekvent buller medan övriga motioner om buller som miljö- och hälsoproblem avstyrktes. Detta var olyckligt. Jag anser att Folkhälsoinstitutet bör få ett uppdrag som innebär samlade insatser mot hälsoskadligt buller i syfte att förebygga hörselskador men också andra bullerrelaterade hälsoproblem.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om insatser för hörselskadade barn,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bra ljudmiljö för hörselskadade,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om textning av TV-program,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vårdgaranti för erhållande av hörapparater,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förebyggande insatser.
Stockholm den 14 oktober 1998
Barbro Westerholm (fp)