Motion till riksdagen
1998/99:So2
av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

med anledning av skrivelse 1997/98:172 En narkotikapolitisk redogörelse


En enig riksdag står bakom Sveriges narkotikapolitik.
Senaste tillfället som riksdagen gav uttryck för denna enighet
var våren 1998 då man tog beslut om betänkandet
1997/98:SoU18 Narkotikafrågor. I regeringens skrivelse
1997/98:172 redovisas  regeringens samlade insatser inom
narkotikaområdet och görs en genomgång av Sveriges
internationella engagemang på området. Man tar också upp
planerade projekt och åtgärder samt  tillsättningen av en
narkotikakommission och översynen av
myndighetsstrukturen inom alkohol- och narkotikaområdet.
Med anledning av
regeringsskrivelse vill vi ta
upp följande frågor
Narkotikamissbruk ett av flera
beroende/missbruksproblem
Modern forskning börjar nu kunna ge svaret på varför en del
människor utvecklar beroende till och missbruk av ämnen
som narkotika, alkohol, tobak och vissa läkemedel. De har
alla det gemensamt att de ökar frisättningen av ett
signalämne, dopamin, i hjärnans belöningssystem, vilket
utlöser en känsla av belöning. Till detta kommer att nikotin,
alkohol, kokain, amfetamin och morfin vart och ett för sig
kan göra systemet känsligare för vart och ett av de andra
ämnena. Det innebär att den som röker har lättare att bli
alkoholist, att den som dricker alkohol löper ökad risk att
också bli narkoman, de flesta narkotikamissbrukare har
börjat med tobaksrökning osv. Mycket talar för att
tvångsmässigt spelande och ätstörningar kan förklaras av
störningar i samma belöningssystem.
Därför får inte narkotikapolitiken ses isolerad från de förebyggande
insatser och den forskning som måste genomföras när det gäller andra
beroendeframkallande ämnen.
Om nyrekryteringen till narkotikamissbruk skall minska måste man
samtidig arbeta för att ungdomar inte skall börja använda tobak och alkohol
samt även ta upp riskerna med läkemedel och spel samt innefatta också
ätstörningsproblematiken i denna undervisning. Skolans ANT-undervisning
lyfts fram i redogörelsen men behöver vidgas att omfatta hela
beroende/missbruksområdet. Elevernas förmåga att tillgodogöra sig ANT-
undervisningen är givetvis avhängigt det sätt på vilken undervisningen
genomförs. Vi vill understryka vikten av att undervisningen genomförs på ett
adekvat pedagogiskt sätt. Det är vidare viktigt att Skolverket följer upp och
utvärderar kvaliteten på denna undervisning.
Av samma skäl anser vi  att det föreslagna alkohol- och narkotika-
forskningsinstitutet också skall ansvara för forskning rörande andra
beroendeframkallande medel och beteenden.
Vidare bör den nationella ledningsgruppen för förstärkt alkohol- och drog-
förebyggande arbete inte isolerat arbeta med alkohol och droger utan också
inbegripa missbruk och beroende av andra ämnen och beteenden i sitt arbete.
Ökad kunskap om missbrukets
omfattning
Många narkotikamissbrukare är inte kända inom
missbrukarvården. Både i gruppen uteliggare och bland de
narkomaner som söker till sprututbytesmottagningarna i
Malmö och Lund återfinns missbrukare som inte är kända av
socialtjänsten. Veterligen finns inga studier gjorda som
förklarar orsaken till detta. Professor Ulla Pettersson vid
Stockholms universitet har dock tagit upp frågan om det är
hårdnande attityder inom socialtjänsten som är orsaken.
I de kartläggningar som CAN på Socialdepartementets uppdrag kommer
att genomföra bör enligt vår mening kontakt tas med ideella organisationer
som Frälsningsarmén och Stadsmissionen som i sin verksamhet möter många
missbrukare för att se i vilken omfattning de inte sökt samhällets missbrukar-
vård och varför. På samma sätt bör det klientel analyseras som söker
sprututbytesmottagningarna i Malmö och Lund.
Rehabilitering av missbrukare
Tyvärr förekommer det idag att man ger upp rehabiliteringen
av äldre missbrukare. En del av dessa återfinns bland
uteliggarna. Situationen för uteliggarna har under den
gångna mandatperioden blivit allt värre. I exempelvis
Stockholm har den socialdemokratiska majoriteten bedrivit
en politik som förvärrat levnadsvillkoren för uteliggarna.
Antalet platser på härbärgerna har minskat, och till
kulturhuvudstadsåret bedrevs det en förvisningspolitik mot
uteliggarna som skulle förpassas bort från City. Folkpartiet
har motsatts sig denna politik.
Vi anser att Socialstyrelsen och länsstyrelserna måste se till att insatserna
för att hjälpa dessa svåra fall intensifieras, både för narkomanerna själva och
för deras anhöriga som också far illa av denna situation.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samordnade förebyggande insatser när det gäller tobak, alkohol,
narkotika och läkemedel samt olika beroendeframkallande beteenden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Skolverkets uppföljning av ANT-undervisningen i skolan,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en vidgning av alkohol- och narkotikaforskningsinstitutets
forskningsområde,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kartläggning av i vilken utsträckning missbrukare är okända för
missbrukarvården och orsakerna bakom detta,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rehabilitering av äldre missbrukare.

Stockholm den 12 oktober 1998
Kerstin Heinemann (fp)
Harald Nordlund (fp)

Bo Könberg (fp)

Barbro Westerholm (fp)