med anledning av prop. 1997/98:189 Patientens ställning
Regeringen menar att tidsfrister i vården inte bör lagstiftas.
Istället bör man bygga vidare på systemet med
överenskommelser mellan staten och landstingen.
Regeringen har uppdragit åt Socialstyrelsen att beskriva och
analysera förutsättningarna för och konsekvenserna av
införandet av en behandlingsgaranti, med utgångspunkt i
HSU:s förslag som ger patienten rätt till vård och behandling
inom tre månader.
Kristdemokraterna vill betona att fokus på hela frågan måste ligga på
patientens intresse, det är den enskildes önskemål som ska vara i centrum
och inte organisation eller huvudmannaskap. När det gäller behandlings-
garanti så bör inriktningen vara att det behövs en mer omfattande vårdgaranti
än den som gällde från 1992 och några år därefter. Det finns inga vinnare i
en vårdkö.
De allmänt omfattade slutsatserna från Prioriteringsutredningen skall vara
utgångspunkt och utgöra riktlinjer för denna nya vårdgaranti. Det innebär att
den för varje tillfälle aktuella kösituationen inte skall avgöra inriktning och
prioritering, utan vårdbehoven. Patienter med svåra kroniska sjukdomar och
personer i livets slutskede, dvs patienter som har de allra största vård-
behoven, ska inte stå tillbaka för patienter med lättdiagnosticerade och
behandlingsbara sjukdomar.
När det gäller val av läkare i primärvården så menar Kristdemokraterna att
det inte finns något behov av inskränkningar i patientens rätt att själv välja.
Det ska heller inte krävas remisstvång för att en patient ska kunna söka vård
på en specialistmottagning. Detta är något som den enskilde ska ha möjlighet
att själv styra.
Avslutningsvis förutsätter Kristdemokraterna att kommuner och landsting
får tillräckliga resurser för att stärkandet av patientens ställning vad gäller
behandlingsform ska kunna bli en realitet. I annat fall riskerar de goda
ambitionerna att leda till trovärdighetskonflikter för den vårdbehövande.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vårdgarantin,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om patientens fria val av läkare,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillräckliga resurser till kommuner och landsting.