med anledning av skr. 1997/98:172 En narkotikapolitisk redogörelse
Inledning
Regeringen har i skrivelse 1997/98:172, En narkotikapolitisk
redogörelse, redovisat de samlade insatserna inom
narkotikaområdet samt planerade projekt och åtgärder.
Kristdemokraterna tillstyrker i stort innehållet i skrivelsen
men vill i det följande göra några kompletteringar.
Ett narkotikafritt samhälle
Resultatet av den narkotikapolitik som Sverige har fört har
lett till en relativt god narkotikasituation jämfört med många
andra länder. Trots det återstår många problem. Vi ser t. ex
med oro på att ungdomar idag är mera drogliberala. Det är
utomordentligt angeläget att föreslå åtgärder för att befria
ungdomar från narkotika. Det är av grundläggande betydelse
att vi tydligt håller fast vid linjen att verka för ett samhälle
helt fritt från narkotika och att vi både nationellt och
internationellt arbetar mot en legalisering av narkotika. Allt
icke-medicinskt innehav och bruk av narkotika ska vara
förbjudet och utgöra skäl för straff eller annat ingripande
från myndigheterna. Alla möjligheter ska utnyttjas att genom
internationella organ påverka att överenskommelser inom
narkotikaområdet följs.
Förebyggande åtgärder
Ett narkotikafritt samhälle kan bara skapas om flera åtgärder
sätts in samtidigt, enbart ett förbud mot narkotika är inte
tillräckligt. Genom att tullen får tillräckliga resurser kan
narkotikan stoppas vid våra gränser. 1997 gjorde den
svenska tullen ett rekordstort antal beslag av narkotika.
Tidigare hade antalet beslag legat runt 1 500 paket under ett
år, 1997 togs 2 223 paket om hand, dvs tre ton narkotika med
kat och cannabis som de överlägset tyngsta delarna. Värdet
på gatan motsvarade 120 miljoner kronor. Trots att beslaget
var stort 1997 menar man från tullens sida att ännu mer
narkotika hade kunnat tas om man haft tillräckliga resurser
och inte tvingats koncentrera sig så mycket på beslag av
tobak och alkohol där smugglingen också ökat.
Andra åtgärder som är helt nödvändiga är de förebyggande insatserna mot
narkotika i form av till exempel ANT-utbildning. Här krävs seriösa åtgärder
och nytänkande. Ungdomars missbruk av narkotika är oroande och måste tas
på djupaste allvar. Åtta procent av pojkarna och sju procent av flickorna i
årskurs nio har provat narkotika. Bland mönstrande ungdomar hade år 1996
över fjorton procent någon gång provat narkotika och drygt sextio procent av
dem som provat narkotika hade gjort det mellan en och fyra gånger.
Ungdomar av idag lever i en internationell kulturmiljö med många
influenser; man reser, ser på film och kabel-TV, surfar ut på nätet och skaffar
sig vänner. Det som är tillåtet i andra länder kanske inte upplevs som så
farligt och det kan vara svårt att ta till sig information om droger när man
vill
tillhöra en drogliberal kultur med dess musik och livsstil. Att förebygga
droger bland ungdomar idag är därför en stor utmaning men en kamp vi inte
får förlora. De drogförebyggande åtgärderna har aldrig varit så aktuella som
nu.
Tester på jobbet
För att kunna garantera säkerheten krävs att det på vissa
arbetsplatser finns möjlighet att kontrollera om arbetstagarna
är påverkade av droger. Idag är läget oklart vilka
arbetsplatser som får drogtesta. Ingen riktig debatt har ägt
rum om vilka intressen som bör få väga tyngst:
arbetstagarens, arbetsgivarens eller i vissa fall allmänhetens.
Frågan om arbetsgivarens rätt att slumpvis drogtesta personalen har varit
aktuell vid flera tillfällen. Upplands Väsby kommun fick hösten 1997 dra
tillbaka ett förslag om slumpvisa drogtester av de anställda efter kritik från
flera fackförbund. Oskarshamns kärnkraftverk däremot ska i framtiden kunna
utföra drogtester på sin personal. En oenig arbetsdomstol beslutade i augusti
98 att det ska vara tillåtet för kärnkraftverket att låta sin personal genomgå
drogtester.
Vi menar att man bör utreda vilka arbetsplatser och vilka arbetstagare som
bör omfattas av en eventuell reglering på det här området. T ex är piloter en
grupp som bör drogtestas. I första hand ska obligatoriska arbetsplatsprogram
mot narkotika utformas på alla arbetsplatser där chefer, arbetsledare och
fackliga förtroendemän får utbildning i att upptäcka och hantera miss-
bruksproblem bland sina medarbetare. Misstänks narkotikamissbruk ska
chefen kontakta företagsläkaren och den fackliga förtroendemannen och
därefter ska arbetstagaren kunna testas. Upptäcks missbruk ska den anställde
erbjudas vård. I vissa fall är det dock nödvändigt med slumpvisa drogtester.
Det här är ett för alla parter osäkert område där enhetliga regler behövs.
Kriminalvården
I regeringens skrivelse nämns att omkring fyrtiofem procent
av de intagna i fängelserna är narkotikamissbrukare medan
motsvarade andel bland frivårdens klienter är omkring
trettiofem procent. Detta är oacceptabelt. Kristdemokraterna
har tidigare motionerat för att återinföra de väl fungerande
visitationspatrullerna för bekämpning av narkotika på
anstalterna. Vi anser att alla anstalter måste vara
narkotikafria.
Det s.k. Svarta gänget stod för en klar merpart av de narkotikabeslag som
tidigare gjordes på landets fängelser. Efter beslut om avveckling av Svarta
gänget motionerade Kristdemokraterna om att få en klar redovisning av hur
stora beslag av narkotika som nu görs på de olika anstalterna. Denna önskan
tillgodosågs inte i justitieutskottets betänkande våren 1994 men i betänkandet
våren 1995 (1994/95:JuU20) skriver utskottet bl a att KVS i årsredo-
visningen över budgetåret 1994/95 ska redovisa hur förekomsten och
missbruket av narkotika vid anstalter och häkten har förändrats samt hur
insatserna för bekämpning av narkotikamissbruk och hiv/aids utvecklats.
Vad skrev man då i denna årsredovisning? Jo, bl a "att uppgifterna om
beslagtagna narkotiska preparat m.m. är inte direkt jämförbara med tidigare
års uppgifter på grund av förändringar i statistikrapporteringen. Trots
skillnader i inrapporteringen kan konstateras att mängden beslagtagen
cannabis minskat över åren." Den slutsats man kan dra är antingen att
narkotikan minskat eller att KVS metoder för att finna narkotika inte är
lyckade.
Efter att KVS lämnat ifrån sig denna årsredovisning upphör man att
publicera statistik över narkotikabeslagen på anstalterna och man anger som
skäl att statistiken är kvalitativt undermålig. Sedan 1 juli 1995 har således
inte KVS öppet redovisat omfattningen av narkotikabeslag på anstalterna.
Det är helt klart att efter visitationspatrullernas avskaffande saknas de stora
beslagen när det gäller narkotika och anabola steroider. Nu måste vi se
framåt och bygga upp en effektiv narkotikabekämpning på nytt. De förslag
som förs fram i regeringens proposition 1997/98:183, Kontroll av syntetiska
droger m.m., och som innebär att frihetsberövade i framtiden ska kunna
kontrolleras för innehav de nya droger som ska klassas som narkotika, är ett
steg i rätt riktning men de rätta verktygen måste tillhandahållas för att den
nya lagen ska kunna tillämpas och få effekt. Narkotikafria fängelser är ett
viktigt led i den samlade kampen mot narkotika. Möjligheten att minska
antalet brott i framtiden är kopplad till situationen på fängelserna.
Droger i trafiken
Den svenska lagstiftningen är otydlig vad gäller
drogpåverkade förare i trafiken. Visserligen är det idag
förbjudet att köra bil om man är narkotikapåverkad, och
dessutom är all konsumtion av narkotika straffbar, men det
saknas gränsvärden för narkotika i lagen om straff för vissa
trafikbrott. Istället måste åklagaren visa att påverkansgraden
varit sådan att föraren inte hade kunnat framföra fordonet på
ett betryggande sätt. De testmetoder som finns ute på ett
flertal polisstationer blir verkningslösa då bevisningen
grundas på andra kriterier.
Flera av de myndigheter som tillfrågats i denna fråga menar att en absolut
nollgräns för narkotika i trafiken är nödvändig. Vägverket till exempel menar
att droger tillhör de svårare problemen i trafiken som vi snabbt måste få bukt
med. Dagens lagstiftning innebär i praktiken att den som kör bil
narkotikapåverkad bara straffas för eget bruk- vanligtvis med påföljden böter
medan den som har alkohol i kroppen straffas för rattfylleri- med påföljden
fängelse.
Enligt en statlig utredning ska narkotikapåverkade förare kunna dömas till
rattfylleri om droghalten i blodet är så hög att personen "typiskt sett" kan
antas vara alltför påverkad för att köra bil. Rättsmedicinalverket skulle sedan
få i uppgift att i varje fall avgöra om droghalten var allt för hög. Detta
förslag
motsätter sig Rättsmedicinalverket som menar att en nollgräns bör införas.
Kristdemokraterna delar denna uppfattning då den överensstämmer med
samhällets syn på drogmissbrukare och samtidigt ger en enkelhet i analys
och tolkning.
En narkotikapolitisk
kommission
Trots att folkopinionen står samlad bakom kravet att ta
krafttag mot narkotikan är det långt kvar till målet "ett
narkotikafritt samhälle". För att förbättra möjligheterna att
nå målet har Kristdemokraterna tidigare motionerat om att en
narkotikapolitisk kommission bör tillsättas. Det är nu
glädjande att se att regeringen faktiskt valt att tillkalla en
sådan kommission.
Enligt skrivelsen har kommissionen bland annat till uppgift att göra en
samlad översyn och värdering av vidtagna åtgärder på det här området.
Kommissionen ska bland annat utvärdera och föreslå åtgärder för att stärka
och effektivisera det drogförebyggande arbetet, analysera utvecklingen av
missbrukarvårdens och kriminalvårdens behandlingsprogram och föreslå
förbättringar av metoder och system för att öka kunskapen om och analysen
av narkotikautvecklingen. Förutom dessa uppgifter och andra som
kommissionen föreslås få enligt skrivelsen vill vi peka på behovet av att även
kommissionen arbetar för en aktion över hela landet där alla myndigheter
förmås samverka lokalt under nationell ledning för att på så sätt på några års
tid väsentligt kunna tränga tillbaka narkotikamissbruket.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att på nytt bygga upp en effektiv
narkotikabekämpning på kriminalvårdsanstalterna,
2. att riksdagen beslutar om sådan ändring av lagen att ett absolut förbud
att framföra motorfordon med narkotiska preparat i kroppen införs,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att den narkotikapolitiska kommissionen arbetar för
en aktion över hela landet där alla myndigheter förmås samverka lokalt under
nationell ledning.