Den ekonomiska brottsligheten är ett allvarligt och växande hot mot
samhället. När företag undandrar sig skatter och sociala avgifter innebär
detta växande orättvisor. Välfärdens finansiering läggs på dem som inte
vill eller inte kan fuska. Solidariteten i samhället undergrävs.
Viljan att betala skatt till den gemensamma sektorn minskar om vissa und-
går skatt. Konkurrensen snedvrids - oseriösa företag konkurrerar ut seriösa.
Fuskande företag för nästan alltid med sig att enskilda löntagare tvingas in i
svartjobb, dvs dåliga anställningsvillkor med obefintlig social trygghet.
Branschsaneringsutredningen konstaterade i sitt huvudbetänkande
"Branschsanering och andra metoder mot ekobrott, SOU 1997:111"
att det i flera branscher av strukturella skäl fanns intresse och möjlighet att
undgå skatt. Det är i synnerhet i branscher dominerade av små företag. Såväl
den interna som den externa kontrollen är dålig eller obefintlig. Ofta handlar
det om kontanthandel med ett stort antal konsumenter som anonyma köpare,
och som inte frågar efter verifikationer.
Branschsaneringsutredningen föreslog som modell för att minska fusket i
detaljhandeln införandet av en licensavgift, dvs en miniminivå på de belopp
som skall betalas i skatt.
Licensavgiften, enligt detta förslag, ersätter inte bokföringsskyldighet eller
konventionell beskattning. Skattesystemet förstärks genom att alla närings-
idkare är tvungna att betala skatter och avgifter upp till en viss lägsta nivå.
Det belopp som en viss verksamhet skall betala grundas på vilka inkomster
ett företag normalt genererar i den branschen. För taxibranschen diskuterar
utredningen en licensavgift som motsvarar 80 procent av de skatter och
avgifter som ett företag med normalinkomster genererar.
Att bestämma licensavgiftens storlek är naturligtvis en viktig och måhända
grannlaga uppgift. Det är viktigt att påpeka att avgiftens storlek inte får bli
enbart marginell.
Det bör också betonas att andelen varianter på licenser bör hållas till så få
som möjligt och inte kringgärdas av en rad möjligheter till dispenser, undan-
tag och nedsättningar. Systemet måste vara enkelt att förstå och tillämpa och
ytterst svårt att kringgå.
Branschsaneringsutredningens modell med licensavgifter är intressant.
Den angriper den ekonomiska brottsligheten med andra medel än ökad
kontroll. Den som är hederlig och betalar sina skatter och avgifter drabbas
inte. Modellen kunde införas först i branscher som är svårt utsatta för eko-
nomisk brottslighet, för att sedan successivt införas på andra områden.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att pröva införandet av licensavgifter inom speciella branscher.