Sverige är ett stort land med mycket gles- och landsbygd.
Det pågår en kraftig befolkningsminskning i många
kommuner, främst p.g.a. utflyttning till större orter.
Arbetslösheten i gles- och landsbygdskommunerna är ofta
mycket hög, inte minst bland ungdomar. Många tvingas
pendla till arbete och utbildning på annan ort. På många håll
i landet innebär det resor på tiotals mil varje dag. Detta är
givetvis tidskrävande, tröttande och inte minst mycket
kostsamt för den enskilde. Detta ökar i längden risken för
utflyttning. Även om samåkning förekommer i vissa fall är
dock resande med egen bil mer regel än undantag. Det beror
framför allt på att kollektivtrafiken ofta är ett dåligt
alternativ med få linjer, alltför dålig turtäthet och höga
biljettpriser. Även andra resor i gles- och landsbygd innebär
höga kostnader för enskilda hushåll.
Differentierad skatt på
fordonsbränsle och
differentierad beskattning
av bilismen utifrån
regionala skillnader
Bilister i glesbygden betalar betydligt mer i bensinskatt varje
år än befolkningen i storstäderna. Sören Wibe, professor i
nationalekonomi och EU-parlamentariker har i en rapport
tagit fram jämförelsetal. Jämtland betalar mest per invånare,
6 542 kronor. Stockholm betalar minst, 3 397 kronor per
invånare. Sören Wibe tar även biltätheten per tusen invånare
som stöd för att glesbygden betalar mer än storstäderna.
1997/1998 fanns 476 bilar per tusen invånare i Norrbotten.
Motsvarande siffra för Stockholm var 352, för Skåne 420
och för Uppsala 396.
Ett av de mest betydande regionalpolitiska problemen för skogslänen och
glesbygden är skatter på fordonsbränsle, även om skatten är miljöpolitiskt
välmotiverad.
Ett differentierat reseavdrag i självdeklarationen för bilresor till och från
arbetet kan vara ett framkomligt sätt, d.v.s. ett högre reseavdrag i gles- och
landsbygd. Förutsättningen för de flesta att bo kvar i gles- och landsbygd är
att man har och kan använda bilen för sina transporter till tätorter för arbete
och fritid.
Riksdagen har höjt fordonsskatten på bussar där kompensationen till
kommuner och landsting sker via kommunala skatteutjämningssystemet.
Konsekvensen av kompensationssystemet är att skogslänen är de stora
förlorarna. Västerbotten och Norrbotten förlorar mest -3,3 respektive - 2,8
miljoner kronor. Skånetrafiken får ett tillskott på + 4,5 miljoner kronor p.g.a.
många invånare per buss. Detta innebär att glesbygd med många bussar och
lågt antal resande får fördyrade kostnader. Att köra bil i glesbygden är
kostsammare per mil p.g.a. att grusvägar och andra vägars standard oftast är
av sämre kvalitet än belagda vägar. Följden av detta är att glesbygden har
högre förbrukning av drivmedel per mil.
Drivmedelspriserna är idag differentierade till nackdel för glesbygden. Ett
sådant exempel är bolagens frakttariffer. Det påverkar glesbygden negativt
och innebär bl.a. högre matpriser och att utvecklingen av besöksnäringen
försvåras. Folket i gles- och landsbygd har tappat tilltron till statsmakternas
tal om att "hela Sverige ska leva". Miljö- och statsfinansiella skäl talar för
en
fortsatt hög skattebelastning på fordonsbränsle. Det är dock fullt möjligt att
genomföra ett differentierat bränslepris, som gynnar resande i gles- och
landsbygd.
Minskningen av skatten bör vara så stor att den ger en regionalpolitisk
effekt. En utredning bör tillsättas för att få klarhet i hur skatten kan
differentieras för att få avsedd effekt. Vad som ovan anförts bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en parlamentarisk utredning tillsätts med direktiv att utarbeta
förslag på hur differentierad skatt på fordonsbränsle kan tas ut samt på hur
differentierad beskattning av bilismen utifrån regionala skillnader kan se ut.
Stockholm den 28 oktober 1998
Siv Holma (v)
Peter Pedersen (v)
Sture Arnesson (v)
Stig Eriksson (v)
Lennart Gustavsson (v)
Tanja Linderborg (v)
Lena Olsson (v)
Camilla Sköld (v)
Gunilla Wahlén (v)