Dagens samhällsutveckling på arbetsmarknaden präglas bland annat av att alltfler arbetstagare utför arbete i hemmet, så kallat distansarbete. Fler och fler fasta arbetsplatser på en gemensam arbetsplats ersätts av rörliga arbetsplatser och av ett arbetssätt som innebär att en ökande del av arbetet utförs i arbetstagarens hem.
Denna samhällsutveckling motiverar en radikal omprövning av den hittills- varande mycket stränga lagstiftning beträffande rätt till skatteavdrag för arbetsrum i hemmet som har gällt i princip oförändrad i decennier. I våra förvaltningsdomstolar har också utvecklats en extremt fyrkantig och rigid rättspraxis på området. Denna praxis har i vissa fall tagit sig närmast parodiska uttryck. Begrepp som "från bostaden avskilt utrymme" har för- anlett företagare med särskilt arbetsrum i sin lägenhet att undra om man måste mura igen dörren och ordna entré till arbetsrummet via repstege.
Lagen och rättstillämpningen måste enligt min mening anpassas till rådande aktuella förhållanden på arbetsmarknaden. Skattelagstiftningen riskerar annars att kraftigt motverka en dynamisk och i övrigt önskvärd utveckling på arbetsmarknaden. Synen på rätten till avdrag för arbetsrum i bostaden för arbetstagare som regelmässigt och som en del i arbetstagar- förhållandet utför arbete i hemmet är ett tydligt sådant exempel.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förslag till sådan ändring i berörd lagstiftning att rätten till skatteavdrag för arbetsrum i bostaden utvidgas.
Stockholm den 28 oktober 1998
Marietta de Pourbaix-Lundin (m)