I juni 1998 beslöt riksdagen att avskaffa reklamskatten på
reklamtrycksaker fr o m 1 januari 1999. Den slopade skatten
avser inte sk gratistidningar. Vidare har allmänna
nyhetstidningar nedsatt skatt till fyra procent samt radio och
TV till noll procent. Detta gäller även lokala och regionala
stationer. Inte heller reklam via Internet omfattas av
punktskatten. Endast gratistidningar betalar därmed elva
procents reklamskatt.
Vi anser att reklamskatten i sin helhet bör avskaffas från nämnda datum.
Skatten är en extraskatt på information och marknadsföring som gör det
svårare och dyrare för företag att sälja. Därtill träffar skatten i sin
nuvarande
utformning i högre grad mindre företag än större företag.
Skälen för ett avskaffande är väl kända. Såväl 1996 års reklamskatte-
utredning och en överväldigande majoritet av remissinstanserna ansåg att
reklamskatten i sin helhet borde avskaffas. Tidigare skatteministern Östros
har även uttalat att han anser att skatten bör avskaffas. Lagens utformning är
i många stycken oklar och skatten slår godtyckligt mellan företag. Det är
svårt för skattemyndigheten att tillämpa lagen lika på lika fall, därmed är det
än svårare för skattskyldiga att förstå och tillämpa lagen. Därtill snedvrider
skatten som antytts ovan konkurrensen mellan olika media och bidrar till att
minska antalet sysselsättningstillfällen i Sverige. Dessa förhållanden gäller
även efter den i våras beslutade ändringen.
Den av riksdagen beslutade ändringen av reklamskattelagen riskerar göra
sakernas tillstånd än värre genom att den nya utformningen i högre grad
snedvrider konkurrensen mellan olika typer av företag. De företag som i
praktiken berörs av det i våras beslutade undantaget från reklamskatt är de
större företagskedjor som trycker upp egna reklamtrycksaker och distribuerar
dessa till kunderna.
Därigenom snedvrids förutsättningarna för en konkurrens på lika villkor i
ytterligare ett avseende. De minsta företagen, vilka av naturliga skäl inte i
samma utsträckning kan trycka upp egna reklamtrycksaker utan i allmänhet
vänder sig till sk gratistidningar med sin marknadsföring, drabbas alltjämt av
skatten, medan större kedjor slipper undan. Inte heller har de i allmänhet råd
med TV-reklam. Detta riskerar ytterligare utarma stadskärnor med mindre
butiker till fördel för större köpcentra i städernas ytterområden.
Den nyss genomförda ändringen av lagen ger således de minsta företagen
en konkurrensnackdel gentemot de något större företagen. En sådan utform-
ning ter sig väl så märklig som den som gällde före ändringen.
Det kan därtill på goda grunder anses att reklamskatten till sin natur
sannolikt strider mot EG:s direktiv om mervärdesskatt, enär reklamskatten i
praktiken fungerar som en extra moms på reklam. Riksskatteverket har även
beviljat berörda företag anstånd med inbetalning av skatten till dess sak-
frågan om skattens förenlighet med EG-rätten slutligen avgjorts. I en dom
från länsrätten i Dalarna 1998-10-06 har därtill beslutats att säkerhet för
skatten inte behöver ställas under tiden.
Vid utskottsbehandlingen i våras rådde stor enighet om skattens avskaffan-
de. Problemet var finansieringen. Samtidigt erkändes i princip de problem
som ovan berörts. Vi menar mot denna bakgrund att finansieringen bör ske
genom neddragning av olika arbetsmarknadspolitiska stöd, vilka till stor del
inte visat sig ha någon annan effekt än att tränga ut ordinarie sysselsättning.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att avskaffa reklamskatten.