Motion till riksdagen
1998/99:Sk700
av Ola Karlsson och Lars Björkman (m)

Lantbrukets villkor


För att klara konkurrensen måste det svenska jordbruket få
likvärdiga villkor jämfört med konkurrentländerna. Ett stort
problem är de särskilda skatter och avgifter på
produktionsmedel som utgör en merkostnad på ca 1 miljard
kronor per år jämfört med det danska jordbruket och med 1,5
miljarder jämfört med det finska. När jordbruket var
detaljreglerat kunde de extra skatterna kompenseras genom
högre priser på produkterna. Det går inte längre - på en
konkurrensutsatt marknad vill ingen betala mer för maten
som producerats med höga skatter. Ingen betalar mer för en
fläskkotlett därför att foderråvaran belastats med extra
skatter på el och eldningsolja.
Ett konkurrenskraftigt jordbruk är en grundförutsättning för att hela
livsmedelssektorn skall kunna utvecklas. Livsmedelssektorn, exklusive
efterföljande handel, sysselsätter direkt och indirekt ca 270 000 personer
vilket motsvarar drygt 7 procent av den totala sysselsättningen i landet. De
särskilda skatterna och avgifterna blir en "ryggsäck" som de svenska
producenterna inte kan bära om livsmedelssektorn skall utvecklas och ge nya
arbetstillfällen och exportinkomster.
Jordbrukets
energianvändning
I ett modernt jordbruk drivs många maskiner och annan
processutrustning med el. Det kan vara kvarnar,
fodertransportörer, utgödslingsanläggningar, fläktar,
kylaggregat och värmelampor till smågrisar. Användningen
är oftast elspecifik, d.v.s. det går inte att driva utrustningen
på annat sätt, t.ex. genom att använda bränslen.
Sammantaget förbrukar det svenska jordbruket 2,2 miljarder kWh el för
sådan verksamhet, el till hushåll och bostäder undantagen. Elanvändningen
belastas med en skatt på 15,2 öre/kWh, vilket är samma skattesats som för
vanlig hushållsel. Det kostar jordbruket 334 miljoner kronor per år.
Om samma verksamhet, t.ex. malning av foder, i stället sker i en
foderindustri påförs ingen elskatt, eftersom industrin är befriad från sådan.
Samma snedvridning uppstår när det gäller skatten på eldningsolja.
Jordbruket använder 48 000 m3 olja och betalar 86 miljoner kronor för att
torka spannmål, värma upp stallar och liknande processer, användningen i de
egna bostäderna undantagen. Eftersom torkningen kräver hög effekt och sker
under begränsad tid på året, är det av ekonomiska skäl inte möjligt att
använda något annat bränsle än eldningsolja. Medan industrin betalar 0,53
kr/l i skatt för sin eldningsolja betalar jordbruket 1,80 kr/l. Torkar man
spannmålen vid en central anläggning blir alltså skatten lägre än om man
torkar spannmålen på gården.
Dieselolja/drivmedel
Även om skatten på el och eldningsolja utgör kraftiga
pålagor är det skatten på dieselolja som allvarligast
försämrar de svenska konkurrensmöjligheterna. Medan
lantbrukarna i Sverige betalar 2,67 kr/l i skatt för bränslet till
traktorerna betalar lantbrukarna i det viktiga
konkurrentlandet Danmark bara 19 öre/l i skatt. Jordbruket
förbrukar 288 000 kubikmeter diesel och betalar ca 770
miljoner kronor per år i dieselskatt.
En sänkning av dieselskatten sänker också kostnaderna för mekanisk
ogräsbekämpning och ger således ett incitament för en minskad användning
av kemiska ogräspreparat.
Handelsgödsel
Handelsgödelskatten på 1,80 kr/kg kväve motsvarar en
kostnad på cirka 350 miljoner kr/år. För en spannmålsgård
på 100 ha betyder det drygt 15 500 kr/år. För en mjölkgård
med 30 kor betyder det drygt 6 300 kr/år. Danmark liksom i
stort sett alla andra EU-länder har inte någon motsvarande
skatt. I Danmark finns en straffavgift vid överskridande av
maximalt tillåtna kvävegivor men ett sådant system har en
helt annan funktion.
Idag beskattas ingående kväve i jordbruket. Flera utredningar har
konstaterat att sambandet mellan handelsgödselskatten och kväveläckaget är
mycket svagt. Naturvårdsverket skriver bland annat i sin rapport "Kväve från
land till hav" att handelsgödselskatten endast har en indirekt koppling till
kväveläckaget och att den verkliga miljöeffekten är svår att uppskatta. Det
kan både beträffande dieselskatten och handelsgödsel resas starka
invändningar mot skatternas miljöstyrande effekter i jordbruket. Skatterna
blir istället pålagor som kraftigt försämrar det svenska jordbrukets och
livsmedelsindustrins konkurrenskraft vilket minskar sysselsättningen och
ökar risken för nedläggning av jordbruk i sysselsättningssvaga regioner.
Hur slår skatterna på energi och handelsgödsel för en vanlig lantbrukare?
Som exempel har valts ett typiskt familjejordbruk där en person arbetar
heltid. Jordbruket har 40 suggor och uppfödning av 700 slaktsvin per år.
Huvuddelen av fodret till grisarna odlas på gårdens 80 hektar åker. Gården
har egen spannmålstork och foderberedningsanläggning.
Skatt kronor per år
Skatt enligt
förslagen i SOU
1997:167 (0,53
kr/lit för diesel)
El till foderberedning, värmelampor mm
74 000 kWh
11 200
-
Olja till egen spannmålstorkning 13,5
lit/ton*350 ton=4725 lit
8 500
2 500
Diesel 75 ha*100 lit/ha=7 500 lit
20 000
4 000
Kvävegödsel 75 ha*120 kg/ha=9000 kg
16 200
-
Summa skatt
55 900
6 500
Sammantaget betalar lantbrukaren i vårt exempel knappt
56 000 kronor i skatt på el, eldningsolja, dieselbränsle och
handelsgödsel (kväve). Det är en mycket kännbar pålaga för
ett familjejordbruk med pressad ekonomi. Nettoinkomsten,
d.v.s. överskottet till eget arbete och kapital, för ett
motsvarande familjejordbruk uppgick i genomsnitt till ca
100 000 kronor åren 1995-1997. En sänkning av skatterna
skulle ge lantbrukaren möjligheter att konkurrera på lika
villkor med sina kollegor i andra länder.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regering till känna vad i motionen
anförts om svenskt jordbruks konkurrenskraft,
2. att riksdagen som sin mening ger regering till känna vad i motionen
anförts om beskattning av el och eldningsolja i jordbrukets
näringsverksamhet,
3. att riksdagen som sin mening ger regering till känna vad i motionen
anförts om en anpassning av jordbrukets dieselskatter i näringsverksamheten
till nivån i konkurrentländerna,
4. att riksdagen som sin mening ger regering till känna vad i motionen
anförts om handelsgödselskatten.

Stockholm den 27 oktober 1998
Ola Karlsson (m)

Lars Björkman (m)