Sverige behöver fler mindre företag. Det är inom denna sektor som
sysselsättningen i första hand förväntas öka för att arbetslösheten skall
komma ner på en acceptabel nivå. Så måste också ske för att
medborgarnas välfärd skall kunna behållas.
Den egna vinsten är mindre företags viktigaste finansieringskälla. Vinsten
är de medel företagaren själv i första hand föredrar för att finansiera en
expansion. Detta förhållande framgår tydligt av undersökningarna i
Småföretagens riskkapitalförsörjning, Ds 1994:52. Av dessa framgick även
att soliditeten i mindre företag var sju åtta procentenheter lägre än i företag
med fler än 200 anställda.
Siffror som presenterats av NUTEK 1996 visar att förhållandet ännu
gäller, även om skillnaden minskat med någon procentenhet, och i än högre
grad kommer att gälla i det nya s.k. kunskapssamhället där en allt större
andel av tillgångarna i ett företag utgörs av immateriella tillgångar som är
svåra att låna mot som säkerhet.
En undersökning gjord av Forum för småföretagsforskning som
uppföljning av 1994 års studie visade att soliditeten är cirka fem
procentenheter lägre i mindre företag än i företag med fler än 200 anställda.
De tillfrågade företagarna anger också just den egna vinsten som den
viktigaste riskkapitalkällan vid expansion av verksamheten.
Den enda till buds stående vinstreserveringsmöjligheten för aktiebolag är
idag periodiseringsfonden vilket också en nyligen presenterad forskarrapport
konstaterar. Till den får numera 20 procent, tidigare 25 procent, av årsvinsten
avsättas under fem år. Sänkningen motverkar den önskvärda förstärkningen
av företagens eget kapital. Regeringen har också kommit till insikt om att
avsättningen till periodiseringsfonderna har betydelse för företagen. I
vårpropositionen 1998 föreslog regeringen en återgång till 25 procent för
enskilda näringsidkare och för fysiska personer som är delägare i
handelsbolag. Riksdagen beslöt senare i enlighet härmed.
Någon form av vinstreserveringsmöjlighet, generellt tillämplig men
särskilt avsedd för mindre företag, finns inte idag. Detta trots att soliditeten
i
de mindre företagen alltjämt är cirka 10 procent lägre än i tillverkande
företag med fler än 200 anställda. En vinstreserveringsmöjlighet särskilt
riktad mot mindre företag, företrädesvis inom tjänstesektorn, bör därför
införas, både för att få upp soliditeten och som kompensation för den ökade
risk som i sig är förknippad med verksamheten i dessa företag. Att denna
högre risk de facto föreligger erkänns av beskattningsordningarna i
Storbritannien, USA och även flera andra europeiska länder. Den lättnad i
dubbelbeskattningen av aktier som införts 1997 är inte i sig tillräcklig för att
bidra till att öka soliditeten i onoterade aktiebolag.
Så länge soliditeten i mindre företag alltjämt är lägre än i större företag bör
därför övervägas att göra en sådan reserveringsmöjlighet ackumuleringsbar,
dvs. att den inte behöver lösas upp varje år. Kopplas vinstreserveringen till
lönesummans storlek främjas dessutom anställningar.
En utformning som därför bör övervägas är att koppla en
reserveringsmöjlighet till just lönesumman i företaget. Av vinsten bör
skattefritt få reserveras ett belopp motsvarande 20 procent av lönesumman i
företaget till dess reserven uppgår till 50 basbelopp, f.n. drygt 1,8 miljoner
kronor. Beloppet motsvarar uppsägningslönen för knappt 10 anställda. Med
en sådan utformning bidrar reserven både till att öka soliditeten och till att
främja sysselsättningen. Alla undersökningar som görs visar entydigt att den
egna vinsten är de mindre företagens viktigaste finansieringskälla. Ökade
vinstreserveringsmöjligheter leder därmed till ökade investeringar i dessa
företag och i förekommande fall expansion. Starkare företag med en viss
ekonomisk buffert är också mer benägna att anställa fler personer.
Den statsfinansiella kostnaden för reserven uppgår med låg inflation endast
till räntan på motsvarande belopp under samma tid samt visst intäktsbortfall
som uppkommer vid konkurs. Dessa kostnader är inte större än att de kan tas
ur de stöd som idag i olika former tillförs företagen. Reserveringsmöjligheten
är just en sådan långsiktig strukturell åtgärd vartill överskotten bör användas
om de inte går till att amortera på statsskulden.
Skatteutskottet avstyrkte under förra riksmötet en motion om förbättring av
småföretagens kapitalbehov genom ökade möjligheter till avsättning till
periodiseringsfonder med motiveringen att lättnader i beskattningen av små
och medelstora företag genomförts. Vi menar att dessa lättnader inte är
tillräckliga.
Småföretagsdelegationen tar upp problemet med tillgången till kapital i sin
delrapport Kapitalförsörjning till småföretag (SOU 1998:93). Det finns flera
tänkbara modeller för att förbättra företagens tillgång till riskkapital. Enligt
vår uppfattning har den här föreslagna lösningen med lönebaserad
reserveringsmöjlighet stora fördelar i synnerhet när det gäller den växande
gruppen tjänsteföretag.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en lönebaserad reserveringsmöjlighet som är särskilt avsedd
för mindre företag införs.
Stockholm den 27 oktober 1998
Marianne Andersson (c)
Inga Berggren (m)
Holger Gustafsson (kd)
Kenth Skårvik (fp)
Ola Karlsson (m)
Inger Strömbom (kd)
Kerstin Heinemann (fp)