I princip bör skattesystemet utformas så att speciella regler för fåmansaktiebolagsägare inte behövs. Som skattesystemet ser ut idag måste emellertid någon form av princip finnas för att bestämma vad som är kapital- respektive tjänsteinkomst. För att öka förutsebarheten måste denna princip översättas till lagregler.
Vad som är inkomst av kapital och vad som är inkomst av egen arbets- insats för en aktiv ägare till ett fåmansaktiebolag är närmast en filosofisk fråga. Utgångspunkten för företagsbeskattningen måste vara att överskott från företaget är kapitalinkomst när företagaren tagit ut en lön som är marknadsmässig för arbetsinsatsen vilken beskattas som tjänsteinkomst. Resterande del är avkastning på satsat kapital och/eller anställdas arbetsin- satser. I vart fall är det, så länge marknadsmässig lön tagits ut, inte inkomst av eget arbete för företagaren. Följaktligen måste den delen av överskottet som delas ut eller blir reavinst vara kapitalinkomst.
Huvudregeln vid beskattning av utdelning till aktiv ägare i ett fåmans- aktiebolag bör vara att all utdelning från ett fåmansaktiebolag anses som kapitalinkomst om ägaren tagit ut en lön som motsvarar minst den som en anställd kollega i samma yrke har.
Detta innebär att RSV tillsammans med arbetsgivarorganisationerna tar fram ett antal lönelistor för företagare och anställda i olika branscher utifrån de arbetsbeskrivningskoder som idag finns.
Om någon "motsvarande lön" inte kan fastställas på grund av svårigheter att i något fall jämföra marknadsvärdet av en företagares arbetsinsats med en anställds lön måste det finnas någon form av beräkningsgrund som används i andra hand. Denna bör precis som idag utgå från avkastningen på satsat kapital, men rymma även upparbetade vinster som behållits i bolaget. Principen finns redan idag vid beräkningen av kapitalinkomsten, eftersom den skattskyldige vid beräkningen av anskaffningsvärdet på det satsade kapitalet får utgå från bolagets värde vid utgången av 1992. Detta trots att detta inte anses fullbeskattat, dvs. beskattat både med bolagsskatt och skatt på utdelning alternativt tagits ut som lön innan de tillförts bolaget.
Det är enklast att utgå från bolagets eget kapital vid beräkningen av kapitalavkastningen. Detta kan enkelt utläsas ur balansräkningen. Till detta belopp bör sedan få läggas lönesumman, exklusive ägarens lön.
Kan den skattskyldige visa att hela utdelningen motsvarar marknadsmässig avkastning bör utdelningen godtas oavsett nivå på denna.
Uppskattningsvis fyra av fem ägare bör kunna använda huvudregeln. Först om skattemyndigheten kan visa att löneuttaget inte är marknadsmässigt bör den alternativa beräkningsgrunden bli aktuell.
Det kapital som ägaren har investerat i bolaget anses bestå av en materiell del, det egna kapitalet enligt balansräkningen, och en immateriell del i form av anställdas kunskap vilken återspeglas i lönesumman. Det senare är en investering som bör berättiga ägaren till avkastning. I vart fall hade investeringen varit berättigad till kapitalavkastning om den gjorts i en maskin.
Denna principiella syn är numera också accepterad efter att lönesumme- regeln gjorts generell och höjts från 10 till 70 procent av lönesumman efter 1 januari 1997. Därefter har andelen höjts till 100 procent.
Kapitalavkastningen på detta sammanlagda kapitalunderlag bör i normal- fallet uppgå till statslåneräntan med ett tillägg av 10 procentenheter. Ligger utdelningen över denna nivå ska den kunna ifrågasättas av skattemyndig- heten. Detsamma ska kunna ske om det i företaget finns uppenbart företags- främmande egendom, dvs. pengar som borde delats ut och bolaget används enbart i syfte att öka andelen kapitalbeskattad inkomst från bolaget. Den lösningen har valts i USA för att undvika kringgående av enkelbeskattningen i mindre aktiebolag, liksom i den svenska arvs- och gåvoskattelagen för att förhindra missbruk av den s.k. lättnadsregeln som medger att företags- förmögenhet tas upp till beskattning endast till 30 procent.
Den utvidgning av lättnaden i ägarbeskattningen från 0,65 till 0,7 procent av kapitalunderlaget för onoterade aktier som riksdagen beslutade om i juni 1998 är marginell i sammanhanget och löser inte de problem som motionen ta upp. För ägarna i de minsta aktiebolagen med 100.000 kronor i aktie- kapital och med få anställda innebär beslutet att en ökad faktisk avkastning om cirka 100 kronor per år kan erhållas från de investeringar de gjort i företaget.
En utformning av de s.k. fåmansaktiebolagsreglerna så att marknadsmässig avkastning också beskattas som kapitalinkomst är en strukturellt viktig och angelägen åtgärd. Den kan finansieras inom ramen för företagsbeskattningen och genom minskade stöd till företagen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förslag till regler för beskattning av utdelning och reavinst hos aktiva ägare till fåmansaktiebolag.
Stockholm den 27 oktober 1998
Ola Karlsson (m)
Holger Gustafsson (kd) Marianne Andersson (c) Kenth Skårvik (fp) Inga Berggren (m) Inger Strömbom (kd) Kerstin Heinemann (fp)