Bilförmånsbeskattningen har ändrats flera gånger under senare år, senast
1 januari 1997. Trots detta är beskattningen idag inte anpassad till
förhållandena i knappt en halv miljon småföretag utan reglerna är
utformade utifrån situationen i större företag där tjänstemän kan välja om
de vill ha tjänstebil eller inte. För dem är bilen i första hand, och i många
fall inte alls, något arbetsredskap utan en ren anställningsförmån. I
mindre företag är situationen i allmänhet den omvända, bilen är i första
hand ett arbetsredskap, vilket i mån av utrymme även kan användas
privat. Härmed kan således en effektiv användning av bilen som tillgång
i ett företag som drivs av en familj åstadkommas. Idag tvingas många
företagare att av skatteskäl skaffa två bilar, en i företaget och en privat.
De ny reglerna med krav på reseräkningar vid körning i tjänsten innebär i
praktiken att den gamla körjournalen återinförts. Detta har lett till ökad
administration som försvårar företagande. Reglerna med den innebörden
riskerar dessutom att leda till ett omfattande fusk med falska reseräkningar.
RSV säger själva att man inte har resurser att kontrollera riktigheten av
reseräkningarna. Sådana regler passar inte för ägare i fåmansföretag.
Bilar som ingår i näringsverksamhet som utgör arbetsredskap bör undantas
från förmånsbeskattning om de endast i mindre omfattning används privat.
Därmed slipper företagare det administrativa merarbete som de nya reglerna
innebär förutom att de inte riskerar att, som idag, dubbelbeskattas för flera
fordon.
Dessutom bör förmånsvärdet, i de fall bilen inte utgör arbetsredskap, ta
större hänsyn till det faktiska värdet av förmånen. När det nya systemet med
reseräkningar nu finns, på vilka det ställs samma beviskrav som på en
körjournal, bör även den totala kostnaden för att hålla bilen få proportioneras
mellan näringsverksamheten och den privata ekonomin i förhållande till
andelarna körning i arbetet respektive privat. Detta möjliggör en mer effektiv
resursanvändning genom att ett och samma fordon kan användas både i
företaget och privat när detta är möjligt. En sådan i grunden sund och
effektiv resursanvändning ska inte, så som idag, motverkas av skatte-
systemet.
Skatteutskottet behandlade föregående riksmöte en motion liknande denna.
I skatteutskottets betänkande 1997/98:SkU15 avstyrktes motionen med hän-
visning till att Riksskatteverkets rekommendationer i ämnet var fullt till-
räckliga och att motionärerna inte påvisat att reglerna är otillräckliga.
Småföretagsdelegationen föreslår i sin rapport "Bättre och enklare regler"
(SOU 1997:186) att beskattningen av tjänstebilar schabloniseras eftersom
nuvarande regler kräver att småföretagaren ägnar mycket tid åt att fylla i
blanketter. Småföretagsdelegationen föreslår "att en ny översyn genomförs
snarast för att granska den ökade tidsåtgång som drabbar småföretagen med
de nya reglerna. I detta sammanhang bör kostnaden för denna byråkratisering
också beaktas".
Enligt Småföretagsdelegationens "Förslagskatalog" (SOU1998:94) skulle
delegationens förslag, om det genomförs, få svagt positiva statsfinansiella
effekter eftersom administrationen blir billigare.
En förändring av förmånsbeskattningen av tjänstebil enligt ovan och med
beaktande av Småföretagsdelegationens uppfattning skulle förenkla byrå-
kratin i företaget. En ändring som undanröjer rättsosäkerhet i hanteringen
skulle välkomnas av småföretagaren.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att bilar som är arbetsredskap i näringsverksamhet undantas från
förmånsbeskattning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att vid beräkningar av förmånsvärde för fordon som inte är
arbetsredskap större hänsyn tas till det faktiska värdet av förmånen.
Stockholm den 27 oktober 1998
Marianne Andersson (c)
Inga Berggren (m)
Holger Gustafsson (kd)
Kenth Skårvik (fp)
Ola Karlsson (m)
Inger Strömbom (kd)
Kerstin Heinemann (fp)