Skattepolitiken fyller flera viktiga uppgifter i vårt samhälle.
Genom att ta ut skatter påverkar vi individers och företags
situationer. I motionen kommer Vänsterpartiet att ta upp tre
centrala funktioner som skatterna har.
1. Skatterna skall finansiera statlig och kommunal verksamhet. En stark
offentlig sektor är avgörande för det svenska välfärdssamhället där alla,
oberoende av klass eller kön, skall vara en del i det generella välfärds-
systemet. Den offentliga sektorn är också viktig för kvinnors ställning på
arbetsmarknaden, och har en stor del i den höga förvärvsfrekvensen för
kvinnor.
2. Genom att använda skatterna som ett redskap i fördelningspolitiken kan
man uppnå minskade inkomstskillnader i samhället, både inom klass och
kön. Ett sätt att uppnå detta är genom att verka för en röd skatteväxling med
höjda skatter för höginkomsttagare och sänkta skatter för låginkomsttagare.
På samma sätt höjs skatten för större företag och sänks för mindre företag.
De mindre företagens roll stärks eftersom det troligtvis är de som kommer att
växa i framtiden och stå för sysselsättningsökningen.
3. Skatteuttaget måste ske med hänsyn till sysselsättningen och miljön. För
att få till stånd en ökad sysselsättning krävs det förenklingar i skattesystemet
och i vissa fall även lättnader för främst småföretagen. För att minska vår
miljöbelastning och skapa en hållbar utveckling spelar en grön skatteväxling
en central roll.
Statlig och kommunal
verksamhet
En stark offentlig sektor
Den offentliga sektorn har haft och har en central betydelse
för det svenska välfärdssamhället. Under 1970-talet
expanderade den kommunala sektorn kraftigt. Efterfrågan på
kommunala tjänster steg och kvinnor gick från hemarbete
och ekonomiskt beroende till lönearbete och ekonomiskt
oberoende. Expansionen inom den offentliga sektorn hade
stor betydelse för kvinnors möjlighet att komma ut på
arbetsmarknaden och under hela 1980-talet ökade antalet
anställda i kommuner och landsting med ca 15 000 personer
per år.
De senaste årens stagnation och fall i sysselsättningen skapade kaos i de
offentliga finanserna. Den därav framtvingade budgetsaneringen har drabbat
både statlig och kommunal verksamhet hårt. Trots ett ökat skatteuttag har
både den statliga och kommunala verksamheten påverkats negativt genom
stora besparingskrav. Besparingskraven har bl.a. inneburit minskad
sysselsättning och det har då främst varit kvinnojobb inom den offentliga
sektorn som har gått förlorade. När vi nu kan se slutet på saneringsperioden
är det viktigt att vi säkerställer kvaliteten i skola, vård och omsorg och inte
ger oss in på stora ofinansierade skattesänkningar som än en gång kan
äventyra de offentliga finanserna. En stark offentlig sektor behövs och
Vänsterpartiet ser positivt på de extra medel som kommunerna får tilldelade i
1999 års budget.
Offentliga och generella
välfärdssystem
Den svenska skattekvoten - dvs skatter som andel av BNP -
är hög i förhållande till andra länder. Det beror bl.a. på att vi
till stor del betalar våra välfärdssystem via skatterna. I
Sverige har vi valt att ha offentliga system, som alla har
tillgång till, i stället för privata lösningar. Offentliga och
generella välfärdssystem är något som Vänsterpartiet vill slå
vakt om. Det är viktigt att alla, rik som fattig, kvinna som
man, kan känna sig trygg genom att vara en del i det
generella välfärdssystemet.
Till skillnad från flera andra länder har vi också många transfererings-
system som är skattepliktiga, t.ex. sjukförsäkringen. Samtidigt har vi i
Sverige också många bidrag där andra länder istället har skatteavdrag. Det
här gör att den svenska skattekvoten är högre än i andra länder med liknande
storlek på den offentliga sektorn.
Genom omfördelning i de generella välfärdssystemen garanteras varje
enskild individ ekonomisk trygghet. Stabila socialförsäkringssystem gör att
människor vågar söka sig nya vägar. Under 1990-talet har socialför-
säkringarna blivit allt mindre heltäckande, inte bara genom nedjusteringar av
nivåerna utan också genom att allt fler ställs helt utanför systemen. Vi är på
väg in i ett system där välfärden inte längre bygger på solidaritet.
Ett välfärdssystem som bygger på kollektiva lösningar blir ett gemensamt
ansvar. Ett gemensamt ansvar ger enligt vårt sätt att se de bästa förutsätt-
ningarna för att bygga ett tryggt och solidariskt ansvar. För att kunna behålla
de generella och offentliga välfärdssystemen behövs skattepolitiken som ett
redskap för att fördela om resurserna i samhället. Vad i motionen anförts om
statlig och kommunal verksamhet bör riksdagen som sin mening ge rege-
ringen till känna.
Skatter som omfördelande
redskap
Omfördelning över livet
Skattepolitiken är ett av de främsta redskapen för
fördelningspolitiken. Den måste upplevas som rättvis genom
att vara utjämnande och trovärdig för att den ska kunna
upprätthålla sin legitimitet.
Till stor del innebär skatteuttaget i dag en omfördelning av inkomsterna
över livet. En tredjedel av skatteintäkterna kommer tillbaka till hushållen
samma år som skatterna betalas och ungefär 80 procent av skatteintäkterna
kommer tillbaka direkt till individen över livscykeln. Det innebär att det bara
är ca 20 procent av skatterna som är en omfördelning mellan individer och
som gynnar de fattigaste genom att de får ut mer i bidrag och social omsorg
än de betalar in i skatt.
De stora fördelningseffekterna kommer via en gemensam finansiering och
fördelning av de offentliga resurserna efter behov. Även en proportionell
skatt som delas ut i bidrag lika för alla leder till en stark omfördelning. Höga
marginalskatter, dvs. stark progressivitet ger inte så stora omfördelnings-
effekter i pengar räknat. Men fördelningspolitiken handlar också om att
skapa en solidaritet mellan individerna. Där är progressiviteten ett viktigt
inslag för att öka samhällssammanhållningen. Dagens system med en statlig
inkomstskatt endast för dem med en inkomst över ett visst belopp leder till
en sådan progressiv beskattning. Vänsterpartiet tycker att det är bra med en
sådan beskattning och har tidigare också framfört behovet av ytterligare
nivåer för att förstärka det progressiva inslaget och få en mer rättvis
fördelningspolitik. Vi har då också talat om en röd skatteväxling. Vad i
motionen anförts om skattepolitiken som ett fördelningspolitiskt redskap bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
En röd skatteväxling
Inkomstbeskattningen
Genom att höja skatten för höginkomsttagare och sänka den
för låginkomsttagare kan inkomstskillnaderna i samhället
minska. Under 1990-talet har klassklyftorna ökat starkt i
Sverige. Det har visat sig vara den tiondel i samhället som
tjänat minst under 1990-talet som har drabbats hårdast.
Framför allt är det hushållen i åldrarna 18-29 år och
barnfamiljerna som har fått kännas vid kraftiga
inkomstminskningar under 1990-talet. Statistik visar också
att det är kvinnor anslutna till LO och TCO som har de lägsta
arbetsmarknadsinkomsterna. De högsta inkomsterna har män
anslutna till TCO och SACO. Det här innebär att en
omfördelning har skett från låginkomsttagare till
höginkomsttagare och från kvinnor till män. De ökade
orättvisorna gäller således både klass och kön.
Sparkvoten har ökat dramatiskt på senare år och det är främst hushåll i de
högre inkomstskikten som har ökat sitt sparande. Ett ökat skatteuttag som
riktar in sig på de högre inkomstskikten kan därför huvudsakligen antas
påverka dessa gruppers sparande och inte hushållens totala konsumtion.
Genom skattelättnader för de lägre inkomstskikten kan hushållens totala
konsumtion istället förväntas öka. Vänsterpartiet förespråkar därför skatte-
lättnader för lägre och normala inkomster.
Kapitalbeskattningen
När det gäller kapitalbeskattningen menar Vänsterpartiet att
det finns fördelnings- och jämställdhetsskäl som talar för
vissa förändringar. Ett borttag av sambeskattningen av
förmögenheter skulle t.ex. vara positivt av jämställdhetsskäl.
Det skattebortfall som i sådana fall uppstår skulle kunna
kompenseras med förändrade förmögenhetsskatteskalor och
sänkt fribelopp.
Vänsterpartiet anser i likhet med regeringen att det är viktigt att undanta
det s.k. arbetande kapitalet från förmögenhetsbeskattning. Den definition av
arbetande kapital som regeringen gjort är emellertid inte helt lyckad och har
medfört att mångmiljardärer förmögenhetsskattebefrias. Vi anser att det
behövs en snävare definition av begreppet arbetande kapital. Vidare är det
viktigt att olika aktieslag behandlas på likartat sätt när det gäller
förmögenhetsbeskattningen. Vad i motionen anförts om det s.k. arbetande
kapitalet bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Ett problem som finns med kapitalbeskattningen är att kapital i dag är en
mycket lättrörlig skattebas. Genom internationella transaktioner och
skatteplanering kan kapitalägare försöka styra beskattningen dit skatten är så
låg som möjligt. Detta gör att det är viktigt att Sverige i internationella
sammanhang och inom EU aktivt verkar för bättre samordning och kontroll
av skatteundandragande. Vissa framgångar inom detta område har uppnåtts
men Vänsterpartiet menar att det återstår mycket inom området att förbättra.
Ett verksamt instrument vore att inom EU få till stånd en minimiskattesats
för kapitalbeskattningen. Vad i motionen anförts om behovet av
internationell kontroll och minimiskatteregler bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
Företagsbeskattningen
Den röda skatteväxlingen innebär också en höjning av
skatten för större företag och på motsvarande sätt en
sänkning av skatten för mindre företag. Det är troligtvis
främst de små företagen som i framtiden kommer att stå för
merparten av sysselsättningsökningen i landet. Därför är det
viktigt att underlätta för dessa så att de kan fortsätta att
bedriva och utöka sina verksamheter. Vad i motionen anförts
om en röd skatteväxling bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Skatter och sysselsättning
Samband mellan skatter och
sysselsättning
Ett vanligt påstående är att höga skatter leder till
arbetslöshet. Om man tittar på arbetslösheten i olika länder
och jämför den med skatternas andel av BNP så upptäcker
man att det inte finns något enkelt samband mellan hög
arbetslöshet och höga skatter. Arbetslösheten varierar mellan
länder utan hänsyn till skattekvoten.
Väljer man att titta på Sverige över en längre tidsperiod så kan man se att
under 1900-talet då skatternas andel av BNP ökade från under 10 procent till
drygt 50 procent, så finns det ingen trendmässig negativ effekt på
arbetslösheten. I stället är det så att vi i Sverige hade full sysselsättning
under
den period då skatten steg mest. Det här visar att skatter har mindre att göra
med sysselsättningen och arbetslösheten än vad många ibland tror. Däremot
kan skatterna ha stor betydelse för hur arbetslösheten fördelas könsmässigt.
Minskade skatter som ger en minskad offentlig sektor leder till att framför
allt kvinnojobb i kommunsektorn försvinner.
Sänkt skatt på arbetskraft
Det har kommit alltfler krav från bl a EU på att skatterna
måste sänkas på arbetskraften för att få till stånd en ökad
sysselsättning. Trots det så finns det inga klara bevis
generellt för att sänkta arbetsgivaravgifter leder till ökad
efterfrågan på arbetskraft. Utvärderingar har visat att man för
att få någon nämnvärd effekt måste ta till kraftigt sänkta
arbetsgivaravgifter för att få ett positivt resultat på
sysselsättningen.
Naturligtvis kan resultaten variera beroende på i vilken sektor som
förändringen sker. Speciellt inom vissa delar av den privata tjänstesektorn
skulle en sänkning av arbetsgivaravgifterna kunna ge en ökad sysselsättning.
Detta gäller särskilt i branscher där personalkostnaderna är den största
utgiftsposten för företagen.
Under 1997 lämnade tjänstebeskattningsutredningen sin analys av
förutsättningarna för tjänsteproduktion och av olika gränsdragningsproblem
vid selektiv beskattning av tjänster. Utredningen visar att det krävs
ytterligare diskussioner inom området för att ett väl fungerande system ska
kunna konstrueras. Sådana diskussioner kan med fördel ske i den arbetsgrupp
som tillsätts i höst för att ta fram konkreta förslag på sysselsättningsområdet.
Vänsterpartiet har i tidigare motioner föreslagit att pengar skall reserveras
för reducering av arbetsgivaravgifter inom den privata tjänstesektorn. Vi har
i samband med att vi ställt detta förslag redovisat att vi vill undanta de
branscher som har egen växtkraft, t.ex. databranschen. Vi har också avvisat
alla förslag om skatteavdrag/pigavdrag eller sociala checkar för den som vill
utnyttja privata tjänster, t.ex. i hemmet.
En annan framkomlig väg för ökad sysselsättning kan vara riktade
momssänkningar. På så sätt kan man skapa en ökad efterfrågan vilket skulle
kunna leda till fler arbeten. Vänsterpartiet har tidigare föreslagit att en
sådan
momssänkning införs inom restaurangbranschen dels för att öka efterfrågan
och dels för att få en likformig beskattning av livsmedel. Inom EU förs idag
också diskussioner om förändringar i momsdirektivet som innebär större
möjligheter att använda sig av lägre momssatser inom delar av tjänste-
sektorn. Det är viktigt att Sverige stöder sådana förändringar. Vad i motionen
anförts om sänkt skatt på arbetskraft bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Småföretagen
I Sverige har ett fåtal stora företag spelat en viktig roll för
det svenska samhället. De har gjort det möjligt för Sverige
att ha en hög andel sysselsatta. Även i framtiden kommer de
stora företagen att stå för den största delen av
sysselsättningen i Sverige. I framtiden är det dock troligtvis
främst de små företagen som kommer att växa och som
därmed kommer att stå för sysselsättningsökningen. Det är
därför viktigt att stärka de mindre företagens roll i den
svenska ekonomin. Det gäller att få i gång nya företag, men
också att skapa förutsättningar för existerande företag att
utvecklas.
De enskilda näringsidkarna har länge varit en skattemässigt missgynnad
företagargrupp i förhållande till aktiebolagen. De förändringar som genom-
förts för att likställa de olika företagsformerna i skattehänseende har tyvärr
inneburit ett mycket krångligt system för enskilda firmor och, inte minst, för
handelsbolagen. Vänsterpartiet anser att enkelhet i skattesystemet går före
absolut millimeterrättvisa. Det är därför nödvändigt att införa enklare regler
för enskilda firmor och handelsbolag. Som grund för förenklingsarbetet bör
Småföretagsdelegationens förslag ligga.
De allra minsta företagen uppfattar ansvaret för sjuklöneperioden för de
anställda som betungande. Speciellt är detta en hämmande faktor för
enmansföretagaren som står inför ett beslut att anställa en person. Rädslan
för att hamna i svårigheter på grund av den anställdes sjukdom kan vara den
avgörande faktorn i beslutsögonblicket. Vänsterpartiet menar därför med
anledning av nuvarande sjukförsäkringsregler att företag med högst 10
anställda skulle kunna undantas från arbetsgivarinträdet.
I början av oktober i år kom också stoppregelutredningen med sitt betänk-
ande där man föreslår att en majoritet av de stoppregler som i dag finns för
fåmansföretag tas bort. I många av utredningens förslag är Vänsterpartiet av
samma uppfattning och vi ser det som en viktig uppgift att snabbt kunna
genomföra dessa förändringar. Vad i motionen anförts om småföretagen bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
En grön skatteväxling
På samma sätt som Vänsterpartiet förespråkar en röd
skatteväxling så finns det ett behov av en grön skatteväxling.
En grön skatteväxling är en viktig del i arbetet för en hållbar
utveckling. Den är ett av de redskap som vi har för att
minska vår miljöbelastning.
Skatteväxlingen är ett viktigt styrmedel för att göra olika processer
effektivare i användningen av material och energi. Som exempel kan nämnas
successiva små bensinskattehöjningar som ett sätt att bidra till utvecklingen
mot bensinsnålare fordon. Det är viktigt att Sverige skärper skattebelast-
ningen på sådan produktion och konsumtion som påverkar miljön negativt.
Sverige bör också internationellt, t.ex. inom FN och EU, verka för
minimiskattesatser och höjda miljöskatter, bl.a. på koldioxid, d v s på bensin
och olja.
En uthållig utveckling kräver att produktion och konsumtion styrs i banor
som gynnar hushållning med energi och naturresurser. Vänsterpartiet
förespråkar ett aktivt användande av skatt på energi och miljöavgifter för att
skapa ett samhälle i ekologisk balans. Vänsterpartiet ser det som nödvändigt
att på sikt öka skatteuttaget på energi och sådan konsumtion som påverkar
miljön i negativ riktning. Dessa höjningar måste emellertid ses i ett
samhällsekonomiskt sammanhang som tar hänsyn till sysselsättnings- och
fördelningspolitiska effekter. Sådana krav kan tillgodoses genom att
intäkterna från de miljörelaterade skattehöjningarna används för att sänka
skatten på arbete, t.ex. genom riktade sänkningar inom löneintensiva bran-
scher. Verksamheter som genererar samhällsekonomiska förluster när man
tar hänsyn till miljökostnader bör ta sitt ansvar redan i dag.
Det bör också uppmärksammas att Sverige enligt en nyligen gjord
utredning sackat efter vad gäller export av miljöteknik. Länder som går före i
miljölagstiftningen kommer att bli framtidens exportörer av den nya
miljötekniken. Det är därför viktigt att vi redan i dag ger klara riktlinjer
till
industrin, så att de tvingas utveckla sitt miljöarbete.
En modell som då kan bli aktuell är den s.k. polluter pays-principle, som
spelar en central roll i Riodeklarationen och som Sverige ställt sig bakom.
Den innebär att företag som förorenar miljön också får stå för kostnaden för
föroreningen.
Naturligtvis kan en grön skatteväxling utformas på en rad olika sätt. Ett
sätt kan vara att försöka bedöma vilka framtida verksamheter eller branscher
som kommer att ha en låg miljöbelastning och som man vill främja.
Samtidigt försöker man sätta ett pris eller värde på en miljöbelastning, t.ex.
vad det kostar att återställa en skada som orsakats av ett utsläpp. Dessa
beräkningar blir av naturen komplicerade och svårbedömda.
En grön skatteväxling löser inte alla problem. Den bidrar t.ex. inte
automatiskt till en rättvis fördelning av skattetrycket, varken mellan olika
inkomstgrupper eller mellan städer och landsbygd. Det kan också vara ett
problem att en ökande del av skattebasen utgörs av något oönskat, dvs.
miljöförstöring. Trots detta är det viktigt att vi använder skatteväxling som
ett ekonomiskt styrmedel där det är lämpligt och där det kan åstadkomma en
hållbar utveckling. Samtidigt måste vi kombinera den med andra metoder på
de områden där en skatteväxling är mindre lämplig. Vad i motionen anförts
om grön skatteväxling bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
Slutligen är det viktigt att vi har en sådan beskattning här i landet att den
inte äventyrar sysselsättningen. Flera av de produktionsskatter som finns och
som har funnits har tyvärr denna effekt. Produktionsskatter har den effekten
att de antingen övervältras på konsumenterna eller, om man befinner sig på
en internationellt konkurrensutsatt marknad, produktionen förläggs i annat
land. Vi bör därför överväga att i större utsträckning gå till en renodlad
konsumtionsbeskattning. Endast i de fall där vi vill begränsa användningen
av viss produktion eller helt få bort den, bör vi använda oss av
produktionsbeskattning. Vad i motionen anförts om produktionsskatter bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Skatteuttaget och sysselsättningen
Som vi visat under avsnitt 4.1 finns det inget enkelt samband
mellan höga skatter och hög arbetslöshet. Tvärtom är det
nödvändigt att hålla ett tämligen högt skatteuttag för att
finansiera ett generellt välfärdssamhälle. Stora
skattesänkningar tvingar ofta fram minskad offentlig
konsumtion och neddragningar i de generella
välfärdssystemen eller stora offentliga underskott. Båda
alternativen ökar arbetslösheten och pressar tillbaka
sysselsättningen. Ett alltför högt skatteuttag skall dock
naturligtvis undvikas. Ett sådant verkar åtstramande på
samhällsekonomin och är olämpligt i tider av hög
arbetslöshet.
I takt med att statsfinanserna förbättras kan det också skapas möjligheter
att minska det samlade uttaget av skatter. Enligt regeringens prognoser
kommer skatteinkomsterna att öka kraftigt de närmaste åren. Med hänsyn till
antagna utgiftstak kommer detta att leda till stora offentliga överskott. Även
efter ett målsatt sparande på 2 procent av BNP kommer det beräknade
överskottet att vara betydande. Enligt Vänsterpartiets mening bör det
återstående finansiella utrymmet användas för sysselsättningsfrämjande
åtgärder. I praktiken innebär detta skattesänkningar med fördelningsprofil i
syfte att öka den totala efterfrågan i samhällsekonomin. För att tillgodose
fördelningsprofilen bör sådana skattesänkningar i första hand kompensera för
det ökade uttaget av allmänna pensionsavgifter. Detta kan ske t ex genom att
höja grundavdraget för lägre inkomster, införa förvärvsavdrag eller på annat
sätt öka den disponibla inkomsten. En möjlighet kan vara en statligt
finansierad sänkning av kommunalskatterna. I praktiken förutsätter detta
någon form av ökade statsbidrag eller en breddning av den kommunala
skattebasen. Den skattereduktion som införs för 1999 samt överföringen av
den statliga skatten på 200 kronor till kommunerna är sådana
fördelningsmotiverade åtgärder som Vänsterpartiet ser positivt på. Vad i
motionen anförts om skatteuttaget och sysselsättningen bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om statlig och kommunal verksamhet (avsnitt 2),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skattepolitiken som ett fördelningspolitiskt redskap (avsnitt 3.1),
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det s.k. arbetande kapitalet (avsnitt 3.2),
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av internationell kontroll och minimiskatteregler (avsnitt
3.2),
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en röd skatteväxling (avsnitt 3.2),
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sänkt skatt på arbetskraft (avsnitt 4.2),
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om småföretagen (avsnitt 4.3),
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om grön skatteväxling (avsnitt 4.4),
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om produktionsskatter (avsnitt 4.4),
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skatteuttaget och sysselsättningen (avsnitt 4.5).
Stockholm den 23 oktober 1998
Gudrun Schyman (v)
Hans Andersson (v)
Ingrid Burman (v)
Lars Bäckström (v)
Stig Eriksson (v)
Owe Hellberg (v)
Berit Jóhannesson (v)
Tanja Linderborg (v)
Maggi Mikaelsson (v)
Marie Engström (v)
Per Rosengren (v)