Gång på gång får vi i medierna och på annat sätt se exempel
på att Sverige halkat efter. Var och varannan dag presenteras
både svenska och utländska rapporter som alla talar samma
språk; Sverige halkar efter. Vi tillhör inte längre världens
rikaste länder; i Europa tillhör vi inte ens längre
medelmåttorna och i Norden är vi sist i välståndsligan.
Den svenska modellens misslyckande är Socialdemokraternas misslyck-
ande. Istället för att skapa välstånd har krafterna ägnats åt att fördela det.
Grunden i Socialdemokraternas misslyckande är naturligtvis deras totala
oförmåga att förstå hur företag skapas och vad de behöver för att utvecklas
och blomstra. Skattehöjningar på 80 miljarder kronor de senaste fyra åren är
naturligtvis en av orsakerna till att den positiva sysselsättningstrenden från
1994 bröts. Hade sysselsättningen ökat i samma takt som då hade vi i dag
haft 150.000 fler jobb. Efter första halvåret 1995 avstannade sysselsättnings-
ökningen helt i näringslivet.
Sverige tappar
konkurrenskraft
Sverige är idag ett land som förlorar sin konkurrenskraft
gentemot andra jämförbara länder. En allt större andel av alla
sysselsatta arbetar inom den offentliga sektorn medan
andelen som arbetar i näringslivet minskar. Så har det varit
sedan 1950-talet. Det viktigaste skälet till detta är det kraftigt
försämrade näringsklimatet i landet. Så sent som hösten
1994 låg Sverige på nionde plats när det gäller näringsklimat
enligt International Management Development (IMD) men
har fram till nu fallit till 17:e plats. Inget annat land har fallit
så snabbt i de internationella mätningarna av
näringsklimatet. World Econonomic Forums motsvarande
mätningar ger liknande resultat.
Samtidigt ser vi en långsiktig utveckling där BNP per capita faller. Det
visar att vår export inte förmår bära så höga löner som tidigare. Vi
konkurrerar i allt högre grad med lönenivåerna istället för med kunskap och
teknik. Sverige är på god väg att bli ett låglöneland.
I den reviderade EU-statistiken har Sverige halkat ned från en niondeplats
av 15 nationer till en tolfteplats. Endast Spanien, Portugal och Grekland hade
en lägre BNP per capita än Sverige 1997. Vår BNP per capita har sjunkit från
99 procent av genomsnittet i EU 1995 till 97 procent av genomsnittet 1996
och 95 procent av genomsnittet 1997.
Men vi har också för första gången i modern tid hamnat sist bland de
nordiska länderna när det gäller förmågan att skapa välstånd.
Sjunkande trend i sysselsättningen i
näringslivet
Ända sedan slutet av 1940-talet har sysselsättningen i
svenskt näringsliv sjunkit trendmässigt. Naturligtvis finns
konjunkturvariationer men trenden är stabilt svagt
nedåtgående.
Denna trend är närmast unik för Sverige. Västeuropa har under samma
period haft en svagt stigande trend. USA och Japan har haft en starkare
ökande trend. I längden kan inte vi avvika från omvärlden om vi vill ha
omvärldens tillväxt och standardstegring.
Sjunkande relativt kunskapsinnehåll i
exporten
När de relativa lönenivåerna faller i förhållande till våra
viktigaste konkurrentländer samtidigt som sysselsättningen
sjunker innebär detta att vi konkurrerar med lön snarare än
kunskap, teknik och kompetens. Studier inom bl a Närings-
och teknikutvecklingsverket (NUTEK) tyder på att det
relativa teknik- och kunskapsinnehållet i svensk export fallit
gentemot våra viktigaste konkurrentländer.
Vi har fortfarande ett överskott av royaltyintäkter vilket betyder att vi
nettoexporterar patent m m. Vi exploaterar därmed i lägre utsträckning än
många andra egen kunskap, innovationer och patent.
Vi konkurrerar därmed i allt större utsträckning med låga löner. Med tanke
på att världen är full av undersysselsatt billig arbetskraft är det ur svensk
synvinkel inget trevligt perspektiv. Det är lätt att jämföra med utvecklingen
inom tekoindustrin, varven m fl.
Svag utveckling i den relativa
utbildningsnivån
Jämfört med övriga Västeuropa har vi haft en svagare
utvecklingen av andelen som går vidare till högre studier.
Under långa perioder har den t o m sjunkit i absoluta tal.
Detta är en helt ny negativ situation för Sverige. Av tradition
har vi relativt våra viktigaste konkurrentländer varit
välutbildade; alltifrån karolinerarméns krav på läs- och
skrivkunnighet till det tidiga genomförandet av folkskolan
och tidig högskoleexpansion.
Snabbt ökande "brain drain" ur
Sverige
Att högutbildade lämnar sitt hemland var länge ett problem
som endast gällde u-länder. Men nu berörs även Sverige.
Antalet emigranter per år motsvarar 15 % av dem som tar
akademisk examen samma år. För tio år sedan var siffran
5 %. Det visar en studie av revisions- och konsultföretaget
Öhrlings Coopers & Lybrand.
Undersökningen bygger på data från SCB. Färska SCB-siffror för 1997 -
som bearbetats av Industriförbundet - visar att 25 % av nya civilingenjörer
som examinerats flyttar ur Sverige. Det motsvarar hälften av vad industrin
lyckas anställa. Av alla högskoleutbildade som utvandrat är det ca hälften
som bosätter sig utomlands. 80 % av de gymnasieungdomar som avser
studera teknik, ekonomi och naturvetenskap kan tänka sig att arbeta
utomlands och 50 % att bosätta sig utomlands.
Internationella undersökningar som mäter länders förmåga att behålla
högutbildad och kvalificerad arbetskraft placerar Sverige långt ner på listan
tillsammans med bl.a. Grekland, Colombia och Filippinerna.
Det krävs en halv miljon
nya jobb
Sverige behöver 500.000 nya jobb under de närmaste tio
åren. Det är den utmaning som Sverige står inför. Och de
nya jobben måste komma huvudsakligen inom näringslivet.
Det är fullt möjligt att skapa många nya jobb med hjälp av låga löner och
ökad lönespridning. Men det är inte låglönejobben vi vill ha. Vad vi behöver
är kvalificerade jobb som ger bra betalt och som ger Sverige ökad
internationell konkurrenskraft. Det får aldrig bli ett mål att bara skapa många
lågbetalda jobb - även om de inte belastar skattebetalarna. Fler lågbetalda
jobb är förvisso bättre än inga jobb alls men gör Sverige till ett fattigt
låglöneland.
Målet för vår tillväxtpolitik måste vara att få fram produkter, system och
metoder som med god konkurrenskraft orkar bära höga löner i tillräckligt
antal. Vi får inte höga löner bara för att vi är svenskar utan för att vi är
duktiga, snabba att anpassa oss, har hög teknisk förmåga och kunskap.
Det innebär också ett betydande förändringstryck på traditionella monopol
och offentliga verksamheter. Inte heller här kan man räkna med högre löner
än i andra länder om man gör precis samma saker och dessutom likadant. Vi
måste därför i högre utsträckning ta till vara initiativkraften hos enskilda
människor, utbildning, anpassningsförmåga och företagaranda.
Vilka företag växer och
varför?
Empiriska studier visar att snabbväxande företag främst
karaktäriseras av:
a) teknikintensiva innovativa företag, oftast med högskoleanknytning med
nya produkter och hög internationaliseringsgrad på kort tid - som Gambro m
fl.
b) avknoppningar från större företag - t ex vid koncentration till kärnverk-
samheten - med nygammal, flexiblare och mer motiverad personal med stor
kunskap om produkt och marknad - som t ex Inexa/Karl-David Sundberg
m.fl.
c) marknadsstyrda innovationsföretag med stark kundkontakt, hög
internationalisering, lönsam expansion och mycket stark entreprenörsanda -
som t ex Inter Innovation/Leif Lundblad, OM/Olof Stenhammar m.fl. på
senare år.
Denna bild stämmer väl med erfarenheterna från de borgerliga regerings-
åren, då regeringen tillsammans med NUTEK instiftade ett tillväxtpris för
mindre företag. Det delades ut i varje län till det främsta tillväxtföretaget
med en jury med representanter från NUTEK, Företagarna och ALMI.
Ett genomgående drag hos de belönade företagen var:
1. De fanns i snart sagt alla branscher - såväl växande som tillbakagående.
2. De kombinerade ofta gammal traditionell teknik med ny teknik på hög
nivå med stor kundanpassning.
3. De var ofta starkt exportorienterade och därmed utsatta för hård
internationell konkurrens.
4. De använde sig ofta av många underleverantörer från olika länder men
monterade/tillverkade kritiska detaljer själva.
5. De hade starka ägarpersonligheter med stor entreprenörsanda som tar
hem order och klarar hård konkurrens. Motivationen att skapa företag och att
bli synbart framgångsrik är ofta stark, liksom att lyckas få ut sin pro-
dukt/tjänst på marknaden och då internationellt.
6. De var ofta "rallarorganisationer". Det betyder att de var uppbyggda
som nätverk snarare än hierarkier.
Alla företag kan inte eller vill inte växa men slutsatsen är att alla måste ha
den möjligheten genom konkurrenskraftiga villkor för såväl stora som små.
Snabbväxande företag erbjuder särskilda problem och möjligheter som
erfordrar särskilda insatser.
Snabbväxande
kunskapsföretag i USA
USA har under de senaste tio åren gått från hög arbetslöshet
till i det närmaste full sysselsättning trots stor invandring i
arbetsföra åldrar. Idag skapas det ca 300.000 nya jobb per
månad i USA. Över 70 % av de nya jobben har en lön som
överstiger genomsnittslönen i USA. Det är således välbetalda
jobb som expanderar i USA. Så borde det vara även i
Sverige.
Nästan hela nettotillskottet kan hänföras till kunskapsindustrin, d v s tele,
Internet, data, IT och bioteknik med underleverantörer. De stora företagen
minskar nästan alltid sysselsättningen över tiden och de nya jobben kommer
främst bland småföretagen och då främst hos de s k snabbväxande företagen.
Även i Sverige är det främst kunskapsföretagen som växer men det sker
från en mycket låg nivå, liten totalvolym och ofta inte lika utpräglade
kunskapsföretag som i USA. Riskkapitalet har helt andra förutsättningar i
Sverige vilket gör investerarna mindre riskbenägna - på logisk grund.
I USA ökar investeringarna i forskning och utveckling endast inom IT,
telekom och bioteknik. Övriga områden går tillbaka eller står stilla. För när-
varande investeras totalt 171 mdr USD per år. De främsta tillväxtföretagen i
USA finns inom hightech, 40 %, hälsa/bioteknik, 12 %, och utbildning.
Sedan är spridningen mellan olika branscher stor. Av tillväxtföretagen finns
25 % i Kalifornien, 15 % i Massachusetts/Boston medan övriga är utspridda
över landet med några identifierade toppar i North Carolina, Cleveland och
Detroit.
Tillväxtområdena präglas av betydande kraftsamling av företag,
handelskammare och politiker som ställer upp klara mål för vad var och en
måste göra för att man skall nå framgång. Grunden för tillväxten är ett
mycket förmånligt riskkapitalavdrag, som är den ekonomiska basen för 80 %
av de snabbväxande företagen. Dessutom finns ett stort antal riskkapitalbolag
som arbetar i nätverk. Dessa riskkapitalbolag är geografiskt koncentrerade
till vissa tillväxtområden som t ex Silicon Valley, där 30 % av alla
amerikanska riskkapitalbolag är etablerade. Besvärande många svenska
idéföretag får sin finansiering därifrån.
IPO (initial public offering), det vill säga notering på någon
riskkapitalmarknad, driver många av företagen. En betydande insats gör
olika former av riskkapitalbolag och riskkapitalfonder med betydande
kompetens, stora nätverk, stor erfarenhet av olika typer av utvecklingsstadier
och vad de kräver.
Av 1 000 förslag på investeringar får 10 pengar. Av dem blir ett par
mycket framgångsrika. Ytterligare två klarar sig bra medan tre lever en
tynande tillvaro och tre helt enkelt går omkull.
Internet och kommunikation - såväl som olika typer av hård- och mjuk-
vara - dominerar stort bland tillväxtföretagen med 65 % av investeringarna
medan bioteknik står för 15 % och halvledare för 8 %.
Det finns "kulturella" faktorer som skiljer Sverige från t.ex. Silicon Valley.
Där är det helt accepterat över alla gränser:
? att byta jobb
?
? att misslyckas - bara inte för ofta (Det sämsta är att inte försöka)
?
? att tala med konkurrenterna
?
Att misslyckas är ett lärande också. Att byta jobb inom
kunskapsindustrin är ett effektivt sätt att få
kunskapsspridning och skapa kreativitet. Men det gäller
också att skapa bra infrastruktur, bra miljö för svenskar, som
studerar/arbetar i utlandet, att komma hem. Det gäller också
att skapa förutsättningar för forskningsinstitutioner för små
företag.
Samtliga tillväxtzoner i USA har skapats i samverkan mellan företag och
skolor/universitet och med starkt politiskt stöd.
Den amerikanska
riskkapitalmarknaden
Förutsättningarna för riskkapitaltillförsel är väsentligt
annorlunda i USA än i Sverige. Riskkapitalmarknaden i
USA skulle inte fungerat så väl om förutsättningarna hade
liknat dem som i dag gäller i Sverige.
Skillnaderna finns inte minst på skatteområdet. Skatterna på arbete är
lägre, flertalet amerikaner har en marginalskatt på 28-31 procent. Den högsta
federala marginalskatten på knappt 40 procent inträder först vid årsinkomster
på drygt en miljon kronor. Förmögenhetsskatt saknas helt.
Dubbelbeskattningen har slopats på aktier i mindre företag. Dessutom har
en rad särskilda skatteregler skapats för att främja kapitaltillförseln till
onoterade bolag. För privata investerare finns möjlighet att kvitta förluster på
investeringar mot vinster som uppkommer först under senare år. Regeln, som
på svenska skulle kunna kallas "förlustframflyttning", underlättar och
uppmuntrar s.k. Business Angels som gör fler investeringar och genom dessa
drabbas av vissa förluster.
För investerare i mindre företag med begränsat ägarantal medges dessutom
inte bara förlustavdrag mot kapitalinkomster utan även mot arbetsinkomster.
Avdraget är upp till ca 400 000 kronor per år och gäller även passiva ägare.
Vidare tillåts full kvittning mellan passiva inkomster. Det finns också här
möjlighet att spara förluster till kommande år för att kvitta dem mot
eventuella reavinster.
En annan lättnad i ägarbeskattningen för små, växande företag gäller
reavinstskatten, som efter särskild kvalifikation kan halveras till 14 % efter
fem års innehav.
Det finns också en statlig stödgivning som påminner om ALMI:s verk-
samhet och som rör olika former av garantilån och annan finansiering.
Verksamhetens relativa omfattning är emellertid begränsad. Small Business
Administrations (SBA) årsbudget för låneprogrammen är ca 4 miljarder
kronor och de personella resurserna per företag är mindre än ALMI:s.
Huvudförklaringen till varför USA lyckats med kapitalförsörjningen till små
företag står inte att finna i någon omfattande statlig garantilåneverksamhet.
Bortsett från det gynnsamma skattesystemet finns en rad andra förklaringar
till varför kapitalförsörjningen fungerar väl i USA. Skattereglerna har banat
väg för ett stort nätverk av riskkapitalbolag.
Det finns ett starkt politiskt stöd för nyföretagande. På flera håll har man
inte som i Sverige försökt bibehålla de gamla industristrukturerna för att
värna om just de arbetstillfällena. Det finns också en nära kontakt mellan
universitet och nya företag. Universiteten undervisar i entreprenörskap och
akademikerna är mer marknadsinriktade.
Vidare tillförs riskkapital till företagen i ett tidigare skede, vilket
naturligtvis underlättas av skattereglerna. Investerarna specialiserar sig ofta
på en bransch och engagerar sig djupt i företaget via styrelsearbete. Ersätt-
ningarna till VD och personal begränsas ofta i det kritiska uppbyggnads-
skedet genom flitigt användande av aktieoptioner, vilket också underlättas av
skattereglerna.
Socialdemokraterna och
nyföretagandet
Socialdemokraterna har intensivt försökt marknadsföra sin
egen regeringsperiod som en period med stora satsningar på
de mindre företagen och på nya företag inom främst IT-
sektorn. Man undviker dock konsekvent att debattera frågan
om hur dessa nya företag, som alla per definition är
riskföretag, ska kunna attrahera nytt kapital. Sverige må vara
ett relativt gott land för storföretagare, men varken löntagare
eller investerare i riskfyllda bolag har mycket att hämta i ett
skattesystem som så systematiskt som det svenska
missgynnar en extra arbetsinsats eller en riskfylld satsning.
Regeringen driver i sin opinionsbildning två linjer som man tror ska skapa
förutsättningar för Sverige att följa med i konkurrensen:
? Massutbildning av vuxna för att möta vad man tror är IT-industrins
behov av kompetens. Utbildning är lovvärt, men regeringens mass-
utbildning saknar spets och kan inte ersätta den urholkning av kvaliteten i
gymnasieskolan och högskolor och universitet som skett. Kunskapslyft
bör vara kvalificerad ungdomsutbildning, högre studier och kvalitativ
yrkesutbildning om det är kunskap, kompetens och teknik vi skall
konkurrera med istället för låga löner.
?
? Regeringen säger sig förstå att framtiden ligger i de mindre företagen,
men man saknar fullständigt konkreta idéer om hur villkoren för de
mindre företagen ska bli bättre.
?
Statsminister Göran Persson skriver t ex i Göteborgs-Posten
(97-12-31) initierat om småföretagens betydelse, men kan
inte komma på någon annan åtgärd än lite enklare regler.
Persson skriver bl a:
"Entreprenören som utvecklar sitt företag, ofta genom ekonomisk risk-
tagning och mycket stor arbetsinsats, har en nyckelroll i samhällsekonomin.
Samtidigt har många småföretag inte förmågan eller möjligheterna att själva
utveckla teknik eller investera i ny kunskap. De har större problem än stora
företag att få riskvilligt kapital."
Persson hänvisar som enda åtgärd till Småföretagardelegationens förslag
på lite enklare regler för att beskatta företagen, eller som Persson skriver:
"Syftet är att göra det enklare för småföretagare att betala skatter och
avgifter samt att minska krånglet och administrationen kring detta."
Med detta ska de riskvilliga, som enligt Persson ska bära tillväxtens bördor
på sina axlar, låta sig nöjas.
Finansminister Erik Åsbrink har också han sett som sin uppgift att försvara
det gamla skattesystemet. Som VD för det statliga fastighetsbolaget
Vasakronan var Åsbrink aktiv i debatten för att mildra skatterna. Detta har
han glömt. Dock föreslog Åsbrink i en debattartikel i Svenska Dagbladet
(97-08-28), mycket framsynt, att dubbelbeskattningen på utdelningar borde
slopas. Hans analys var riktig:
"Vi har idag en enkelbeskattning av lånat kapital och dubbelbeskattning av
eget kapital. Den signal som sänds ut är att det är fint att låna och mindre
önskvärt att satsa egna pengar."
Av Åsbrinks klarsyn har det dock inte blivit någon fungerande politik.
Återställare av skatter och arbetsrätt följde dessa storvulna uttalanden i
spåren. Traditionell socialdemokratisk industripolitik har med pinsam
tydlighet visat sig verkningslös i 1990-talets globala ekonomi och av
anpassning och nytänkande har vi sett intet.
Handlingsprogram för
tillväxt och kunskap
Det verkar nästan som om man vägrar att ens försöka förstå
när man på mindre än fyra år lyckats höja skatterna för
företagen med 80 miljarder kronor samtidigt som man drivit
en medveten politik för att återreglera arbetsmarknaden.
Sverige behöver en ny politik. En politik för företagande och arbete. En
politik där man tar till vara och utvecklar allt kunnande och alla de ambi-
tioner som finns hos det svenska folket. Då behöver vi inte en politik av
höjda skatter och ökad reglering. Vi behöver istället en politik för skapande,
en politik för alla de människor i vårt avlånga land som vill göra något
själva.
För den som blickar ut över våra gränser är exemplen på hur man bör
agera inte svåra att finna. I USA skapas det idag 300.000 nya jobb varje
månad. Här har man lärt sig att ta till vara människors kreativitet genom
rimliga villkor för företagen och en god tillgång på riskkapital. Det är en
politik för företagande som krävs för att vi skall kunna skapa de 500 000 nya
jobb vi behöver under de närmaste tio åren.
Tillväxtföretag kan inte administreras fram. I grunden innebär detta
mångfald i bedömningar av innovationer/projekt/produkter. Innovatören är ju
till sin natur annorlunda, mer kreativ och prövar saker som andra förkastar.
Både stora kulturskapare och innovatörer har följaktligen ofta framstått som
mer eller mindre galna i början av sin gärning. Av detta följer att det kan
vara svårt att övertyga finansiärer och entreprenörer.
1. Rörligt riskkapital
I Sverige straffbeskattar vi det riskvilliga kapitalet genom den s.k.
dubbelbeskattningen av företagens vinster. Det är fåfängt att tro att svenskt
riskkapital är så effektivt att det kan bära betydligt högre skatter än våra
konkurrentländers. Amerikanska studier visar just att cirka 80 % av kun-
skaps/teknikintensiva, amerikanska företag finansieras genom vad vi i
Sverige kallar riskkapitalavdrag eller liknande.
Riskkapitalavdragen innebär att finansiären får dra av det kapital han
satsar - förutsatt att han binder det i projektet ett antal år - medan det blir
skattepliktigt till någon del när han säljer. Vidare har amerikanska försäk-
ringsbolag och pensionsfonder helt andra investeringsregler som ger dem
möjlighet att delta i mera riskfyllda projekt. Därmed uppstår finansiering
främst för riskkapitalbolag.
Sverige behöver:
a) Avskaffa dubbelbeskattningen av riskvilligt kapital.
b) Införa enkla riskkapitalavdrag som kan komma till nytta vid
investeringar i kunskapsföretag eller riskapitalfonder med tyngdpunkt på
småföretag.
2. Rörlighet i arbetskraften.
Den bästa kunskapsspridningen sker genom rörlighet på arbetsmarknaden.
Arbetslagarna bör därför anpassas för att stimulera till att byta arbete
respektive vidareutbildning.
Sverige behöver:
a) Mera flexibel arbetsrättslagstiftning för en flexiblare arbetsmarknad.
b) Stimulans för rörlighet på arbetsmarknaden.
c) Större möjligheter till enskilda "fallskärmar" genom ökade möjligheter
till enskilt pensionssparande.
3. Rörlig kunskap.
Resultatet av ett rörligare och aktivare riskkapital och av en större rörlighet
på arbetsmarknaden är att kunskapen flyttar sig dit där den gör bäst nytta.
Sveriges problem är att reglerna inte är optimerade för en modern ekonomi
där kapital, människor och kunskap rör sig mycket snabbt mellan branscher
och mellan företag. Sveriges ekonomiska politik utgår från att vi lever i en
relativt sluten nationell ekonomi där bara vissa större företag är utsatta för
global konkurrens. Dessa större företag är samtliga tänkta att konkurrera med
skalfördelar, precis som det varit under hela 1900-talet.
Nu ritas kartan om och skalfördelar är bara ett, mycket begränsat, sätt att
vara framgångsrik. Betydligt viktigare är att mycket snabbt exploatera
innovationer, att blanda kompetens från olika branscher, att snabbt finna
kreativa lösningar på problem och där ofta kombinationer av känd kunskap
är konkurrensvapnet. Sveriges måste skapa nya regler för en mer rörlig
ekonomi som domineras av mindre företag och som i sin tur ofta domineras
av ett fåtal viljestarka individer.
Skatter, lagar och regler kan inte längre vara ensidigt inriktade på att gynna
stora, massproducerande företag som domineras av kollektiv. De måste
ändras så att de uppmuntrar individer i mindre företag att ta för sig och
utveckla sina företag. Allas vårt välstånd är beroende av dessa individer.
Sverige behöver:
a) Ökat samarbete mellan universitet och företag genom bl a vidareutveck-
ling av de av den förra borgerliga regeringen startade teknikbrostiftelserna,
motivation för kunskapsöverföring, gemensamma projekt och större perso-
nalutbyte mellan universitetsforskningen och näringslivet.
b) Översyn av rätten till forskningsresultaten i syfte att öka motivationen
för kommersialisering och därmed nya jobb och nya produkter.
c) Starkare satsning på teknikparkerna vid universitet och högskolor.
d) Snabbare digitalisering och därmed tillgänglighet till Patent & registre-
ringsverkets enorma kunskapsbas. Särskilda åtgärder bör därvid sättas in för
småföretagen.
e) Bättre användning av systemet med tekniska attachéer över världen
(STATT) - i synnerhet för småföretagen.
f) Kvalificerad ungdomsutbildning, högre studier, och kvalitativ yrkes-
utbildning när det är kunskap, kompetens och teknik vi skall konkurrera med
istället för låga löner.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökad rörlighet för riskkapitalet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökad rörlighet på arbetsmarknaden,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökad rörlighet för kunskapsmassan inom universitet och
forskningsinstitutioner, 2
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till utökade möjligheter till
personliga "fallskärmar" genom pensionsförsäkringar,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag på ett åtgärdsprogram för
bättre förutsättningar för kunskapsföretagen i enlighet med vad i motionen
anförts.
Stockholm den 26 oktober 1998
Per Westerberg (m)
Karin Falkmer (m)
Ola Karlsson (m)
Ola Sundell (m)
Stefan Hagfeldt (m)
Jan-Evert Rådhström (m)
Sten Tolgfors (m)
Jan Backman (m)
Mikael Odenberg (m)
Olle Lindström (m)