Ideligen ändras bensin- och oljepriserna i landet, ofta genom höjda
skattesatser eller förändring av valutan, (kronan gentemot dollarn), vilket
ju också påverkar oljepriserna. Avdraget för resor till och från
arbetsplatsen ligger dock alltid fast, och enligt min mening på en för låg
avdragsrättsnivå. Allmänna färdmedel som buss eller tåg är inte
tillgängliga i stora delar av glesbygden. Som exempel är vägnätet av
grusvägar i västra Värmland av dålig standard, i tjällossningstider nästan
oframkomligt. Inga bussar finns men ändå måste ju de bofasta i området
komma till sina jobb i tid. Bilen är den enda möjligheten för människorna
till ett drägligt liv. Ojämlikheten mellan tätorter där allmänna färdmedel
med månadskort alltid finns på dygnets alla tider till arbetsplatser och
social service är ett bevis på orättvisor i samhället beroende på var i
landet vi bor. Detta måste utjämnas.
Här kommer vi in på regionalpolitik. Hela Sverige måste ses även av
politiker som själva kan resa med månadskort och inte ens är i behov av bil
till annat än fritidsaktiviteter. Avdraget 15 kr/mil kan väl i dagsläget anses
rimligt. Det orättvisa är ju det generella avdraget på 6 000 kr som är lika för
dem som måste använda bil för sitt dagliga liv och uppehälle och där som
allmänna färdmedel kan och bör användas. Här borde en justering ske så att
de som i sin självdeklaration med rätta yrkar avdrag för bilresor med egen bil
till och från arbetet eller i arbetet, skall få ersättning från och med en
kostnad
på 4 000 kr istället för som idag från 6 000 kr. Detta skulle betyda en
avsevärd förbättring för "Glesbygdssverige", samt utjämna orättvisor mellan
boende i tätorter och glesbygder från västra Värmland till norra Norrland.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökad avdragsrätt för användning av egen bil i arbetet.