Vid avyttring av aktier och andra liknande instrument finns
möjligheten att som anskaffningsvärde i stället för faktisk
kostnad ta upp ett värde som motsvaras av 20 % av
avyttringspriset. En förutsättning är att det finansiella
instrumentet vid avyttringen var marknadsnoterat (27 § 2
mom. andra stycket SIL, lagen om statlig inkomstskatt).
Denna regel används framför allt vid långa innehav där den verkliga
kostnaden inte kan utredas, vilket kan vara fallet när egendomen erhållits
genom arv eller bodelning. Om en avräkningsnota saknas kan det vara svårt
för den enskilde att hävda sin rätt i en skatteprocess även om man med
någorlunda säkerhet kan ange anskaffningsvärdet.
Enligt den schablonregel som nu finns beskattas alltid den avyttrade
egendomen med 24 % av avyttringspriset (30 % av 80 %) även vid
uppenbara förlustaffärer om inte en avräkningsnota kan verifiera den faktiska
anskaffningskostnaden.
Vi menar att mycket talar för att ytterligare en schablonregel tillskapas. Ett
rimligt anskaffningsvärde för sådant marknadsnoterat finansiellt instrument
som anges i 27 § 1 mom. SIL skulle kunna vara 50 % av instrumentets
noterade värde vid utgången av tredje året före avyttringsåret. Fördelen med
en sådan konstruktion är att den skulle medge avdrag för faktisk
realisationsförlust. Regeln täcker visserligen inte in anskaffningar som skett
efter utgången av tredje året före avyttringen, men vid så kort tids innehav
bör man kunna ställa större krav på att avräkningsnotan bevarats. Den
nuvarande schablonregeln bör behållas som komplement.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ytterligare en schablonregel för beräkning av skatt vid
avyttring av aktier och liknande finansiella instrument.