Företag betalar skatt på sina intäkter efter att ha dragit av sina kostnader. Detta är en mycket enkel och allmänt accepterad princip. Tyvärr inte utan undantag.
En av dessa gäller restaurangtjänster där kostnader över 90 kronor per person och tillfälle inte är avdragsgilla. Dvs i praktiken uttas en "extraskatt" på just dessa tjänster.
I det postindustriella samhället blir möten mellan människor allt viktigare. Värden skapas minst lika mycket i informationsutbytet mellan människor som i verkstadens maskiner.
Utifrån ett såndant synsätt är det helt oförklarligt varför det skulle göras åtskillnad på pannbiffar, skruvar och kopieringspapper.
Det skäl som anförts för begränsningen är att restaurangtjänsten i någon del skulle kunna upplevas som "privat" konsumtion för deltagarna. Logiken i detta haltar betänkligt. Det är ju rimligen den första femtiolappen av måltidens pris som kan sägas vara privat (äta måste man ändå) inte den sista. Dvs så skulle man möjligen kunna motivera en schablonmässig beskattning för måltidsförmån, men aldrig ett avdragstak.
Rättvisa skapas genom enkla och konsekventa skatteregler, inte genom att med godtycklig särlagstiftning skapa ett lapptäcke i jakten på varje liten möjlighet till att någon någon gång får något mer än någon annan.
Det finns också en annan sida av dylika lapptäcken och specialregler.
Existensen av en beloppsregel lämnar utrymme för att använda gränsen som budgetregulator när det fattas några hundra miljoner kronor för att det ska gå ihop på pappret. Något vi sett de senaste året när, utan sakliga skäl, avdragsbeloppet sänkts från 300 till 90 kronor i två steg.
Att den statiska budgetkalkylen troligen inte uppfyllts på grund av dynamiska effekter i ekonomin, minskad omsättning, lägre sysselsättning etc, gör inte saken bättre.
Det finns således såväl principiella som processuella skäl att åtminstone höja avdragsbeloppet till det tidigare beloppet 180 kronor.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avdragsbelopp för restaurangtjänster.
Stockholm den 26 oktober 1998
Inger René (m)