Framtidens arbetsmarknad kommer att ändras på många sätt.
Projektanställningarna blir fler. Människor kommer att byta
arbetsgivare oftare än vad som varit fallet tidigare. Behovet
av specialistkompetens på många områden gör att människor
kommer att behöva resa mer i framtiden. En väl fungerande
infrastruktur kommer att göra detta möjligt. Sannolikt
kommer det att vara varken möjligt eller önskvärt att byta
bostad i samma utsträckning. Särskilt i familjer med två
vuxna och barn innebär det alltid en omställning att bryta
upp från de lokala nätverk som bildats. Samhället måste
därför bejaka möjligheterna för människor att söka sig till
arbeten på andra platser än bostadsorten. De skatteregler som
begränsar möjligheterna till dubbel bosättning behöver
därför ses över.
Gällande svenska regler om
avdrag vid dubbel
bosättning
Avdragsrätt föreligger i princip för alla kostnader som är
nödvändiga för förvärvande av tjänsteintäkter. Avdrag för
den skattskyldiges levnadskostnader medges å andra sidan
inte.
En skattskyldig, som på grund av sitt arbete flyttat till ny bostadsort, har
rätt till avdrag för ökade levnadskostnader om bostad behållits på den
tidigare bostadsorten och sådan dubbel bosättning är skälig på grund av
? makes eller sambos förvärvsverksamhet,
?
? svårighet att anskaffa fast bostad på verksamhetsorten eller
?
? annan särskild omständighet.
?
Ytterligare krävs för rätt till avdrag för dubbel bosättning att
övernattning på arbetsorten äger rum och att avståndet
mellan bostadsorten och arbetsorten är längre än 50
kilometer.
Avdraget medges under högst tre år för gifta/sammanboende och ett år för
ensamstående. Avdrag kan dock medges för längre tid, om anställningens
natur eller andra särskilda skäl talar för det.
Historik
Vid kommunalskattelagens tillkomst och fram till 1963 hade
lagen, såvitt nu är i fråga, sådan avfattning att avdrag för
merkostnader genom dubbel bosättning kom att medges i
mycket begränsad omfattning. I prop. nr 120 1963 pekar
departementschefen på denna begränsade avdragsrätt och
tillägger att en liberalisering "sedan länge framstått som ett
angeläget önskemål" (s. 69). Den lagtext som efter
vederbörlig riksdagsbehandling (BevU 43) då beslutades
hade följande lydelse:
Oavsett vad i nästföregående stycke sägs äger skattskyldig, som på grund av
sitt arbete bosatt sig på annan ort än den där hans familj är bosatt, därest det
med avseende på makes förvärvsverksamhet, svårighet att anskaffa
familjebostad eller annan därmed jämförlig omständighet icke skäligen kan
ifrågasättas, att familjen skall avflytta till den skattskyldiges bostadsort,
åtnjuta avdrag för den ökning i levnadskostnaden som föranledes av den
skilda bosättningen. Om båda makarna äro berättigade till sådant avdrag,
skall, där makarna ej överenskommit om annan fördelning, det sammanlagda
avdraget tillkomma dem med hälften var. Vad här sagts skall, såvitt avser
makar, icke äga tillämpning i fall som 52 § 2 mom. sägs.
Ovan återgiven lagtext från 1963 ändrades i och med den
senaste skattereformen (prop. 1989/90:110, SkU30, SFS
1990:650). I Reformerad inkomstbeskattning Del I
Skattereformens huvudlinjer, SOU 1989:33, skriver
utredningen bl.a. (s. 110):
I sina huvuddrag behålls de nuvarande grundläggande förutsättningarna för
rätt till avdrag vid tillfällig anställning utanför bostadsorten eller på grund
av
dubbel bosättning. Möjligheten att erhålla avdrag vid dubbel bosättning
utvidgas till att - i viss utsträckning - gälla även för ensamstående samt
vidare omfatta den situationen att den gemensamma bostaden flyttas till ena
makens nya arbetsort medan den andra maken under en övergångsperiod
kvarstannar på den tidigare gemensamma bostadsorten.
Tidsgränser införs för de olika avdragsfallen. Avdrag på grund av dubbel
bosättning medges under högst tre år för skattskyldig som är gift, medan
annan berörd skattskyldig får sådant avdrag under högst ett år. Möjlighet
skall finnas att förlänga tidsgränserna om anställningens natur eller andra
skäl talar för det. Bedömningen av förutsättningarna skall göras av
skattemyndigheten.
Huvudregeln skall vara att avdraget skall motsvara faktisk fördyring. Vissa
schablonavdrag får emellertid användas. Någon basbreddning beräknas
denna förändring inte ge.
Den lydelse som lagtexten gavs genom skattereformen har
ändrats två gånger. Sålunda har schablonbeloppen för avdrag
för ökade levnadskostnader relaterats till basbeloppet (prop.
1992/93:127, SkU14, SFS 1992:1596). Den andra ändringen
gjordes 1993, varvid lagtexten om avdrag för merkostnader
vid dubbel bosättning fick sin nuvarande lydelse (prop.
1993/94:90, SkU10, SFS 1993:1515). Redan tidigare gällde
att ökningen i kostnaderna för måltider och småutgifter
beräknades antingen enligt utredning om den faktiska
kostnadsökningens storlek eller schablonmässigt och att den
schablonmässiga ökningen skulle beräknas till ett belopp per
dag som utgjorde 30 procent av maximibeloppet. Ändringen
1993 innebär att den schablonmässiga ökningen skall
beräknas till ett belopp per dag som utgör 30 procent av
maximibeloppet eller normalbeloppet.
Tillfälligt arbete
Lagstiftningen skiljer på dubbel bosättning och tillfälligt
arbete, såtillvida att avdrag för dubbel bosättning medges för
högst två år, medan för tillfälligt arbete gäller tre år för
sammanboende och ett år för ensamstående skattskyldiga.
Sammanfattning
För att möta den moderna arbetsmarknadens krav och göra
det möjligt för människor att vara rörliga på
arbetsmarknaden, menar vi att det nu är lämpligt att förändra
skattereglerna för tillfälligt arbete och dubbel bosättning.
Ovanstående redovisning av lagtexternas utveckling visar att
det hela tiden varit nödvändigt att anpassa sig till rådande
samhällsutveckling. Denna går nu i en allt snabbare takt och
därför ökar behovet av en ytterligare anpassning. I ett
delbetänkande av Utredningen om ökade
levnadsomkostnader m.m. SOU 1998:56 finns förslag som
delvis ansluter till denna motion. Bland annat föreslås att
tvåårsregeln slopas. Det innebär att rätt till avdrag för
logikostnader skall föreligga under hela den tid som
tjänsteresan respektive det tillfälliga arbetet pågår. Det är
angeläget att arbetet med nödvändiga regelförändringar
påskyndas. Regeringen bör därför snarast återkomma med
förslag som innebär att de tidsbegränsningar som i dag finns
i kommunalskattelagen slopas helt.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om regler för tillfälligt arbete,
dubbel bosättning m.m. i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 26 oktober 1998
Bo Lundgren (m)
Carl Fredrik Graf (m)
Carl Erik Hedlund (m)
Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
Catharina Hagen (m)
Stefan Hagfeldt (m)
Ola Sundell (m)
Inga Berggren (m)
Anna Åkerhielm (m)