Genom 1991 års skattereform fick kommunerna rätt till
mervärdesskatteavdrag för byggnation av sjukhem, ålderdomshem och
gruppboende, dvs. olika former av särskilt boende. Undantag gjordes för
s.k. servicehus, som skulle räknas som bostad enligt
mervärdesskattelagen.
I samband med ett förhandsbesked fastställde Regeringsrätten i maj 1993
att även gruppbostäder för senildementa i mervärdesskattehänseende skall
betraktas som bostad och därmed inte vara berättigade till momsavdrag.
Skattemyndigheterna inledde då en granskning av landets kommuner vad
avser särskilt boende. Under perioden maj 1993 t.o.m. 1994 har uppskatt-
ningsvis 70-80 kommuner fått momsavdrag för särskilt boende omprövat.
Dessutom har skattemyndigheterna i regel påfört de berörda kommunerna
skattetillägg.
Till saken hör, att olika skattemyndigheter behandlat denna fråga helt
olika. Vissa kommuner har medgivits avdragsrätt för sjukhem och ålder-
domshem, men inte för t.ex. gruppboende för senildementa. Andra skatte-
myndigheter har beviljat avdragsrätt för gruppboende, men ej för ålder-
domshem etc.
Efter 1995 har kommunerna behandlat mervärdesskatten väldigt olika.
Vissa kommuner har avstått från att begära momsavdrag. Andra har utifrån
sin uppfattning i den aktuella skatteprocessen fortsatt med momsavdrag i
enlighet med denna uppfattning. Troligtvis har de kommuner som inte varit
föremål för momsgranskning fortsatt att dra momsen på sitt äldreboende i
enlighet med tidigare praxis.
I Västra Götalands län har inkonsekvensen i behandlingen av denna fråga
blivit särskilt tydlig. De tidigare skattemyndigheterna i Skaraborgs, Älvs-
borgs och Göteborgs och Bohuslän har tidigare haft olika praxis i denna
fråga. Nu skall skattemyndigheten i det nya storlänet tillämpa en gemensam
praxis.
För att komma till rätta med den osäkerhet som förelåg så har riksdagen
varit tvungen att lagreglera hela frågan om kommunalt momsavdrag inom
äldreomsorgen. I och med riksdagens beslut i våras, avseende kommun-
kontosystemet, tillåts från den 1/7 1998 avdrag för mervärdesskatt för
särskilt boende inom ramen för det s.k. Ludvikasystemet. Detta skapar
enhetlighet kommunerna emellan.
Fortfarande kvarstår dock inkonsekvensen i den tidigare behandlingen av
frågan från landets skattemyndigheter. Denna inkonsekvens borde redas ut.
Ett 75-tal kommuner har tvister med skattemyndigheterna om tidigare
avdragen mervärdesskatt under perioden 1993-1994. Andra kommuner har,
helt eller delvis, avstått från att begära avdrag för mervärdesskatt för om-
eller nybyggnad av enheter för särskilt boende efter 1994. Generellt kan
sägas, att de kommuner som varit ambitiösa, moderniserat och byggt ut
särskilt boende för att möta ett växande behov av äldreboende, drabbats av
de tidigare oklara reglerna.
Kommuner som inte i samma utsträckning moderniserat och byggt ut sina
enheter för äldreboende, kommer däremot att gynnas av möjligheten att
framdeles kunna göra avdrag för mervärdesskatt.
För en enskild kommun kan det röra sig om stora belopp. Falköpings kom-
mun, som är en av de kommuner som f.n. har en tvist med skattemyn-
digheten i denna fråga, riskerar att få återbetala drygt 16 miljoner kronor plus
eventuella skattetillägg för avdragen mervärdesskatt. Samtidigt måste
Falköpings kommun, liksom alla övriga kommuner, inom ramen för det s.k.
Ludvikasystemet vara med och betala för den generella avdragsrätt som
riksdagen beslutat skall gälla i framtiden. För Falköpings kommun innebär
detta en merkostnad på ca 4 miljoner kronor per år.
Om Falköpings kommuns skattefrågor skulle ha handlagts av Skatte-
myndigheten i Stockholms län, så skulle det skattetvistiga beloppet uppgått
till högst ett par miljoner. Dessutom hade frågan om skattetillägg inte blivit
aktualiserad. En rättstillämpning, där det ekonomiska utfallet av en
regeltolkning blir så annorlunda, beroende på vilken länsskattemyndighet
som prövar frågan, är inte förenlig med de svenska rättstraditionerna. Detta
måste åtgärdas genom att RSV ser till att en enhetlig bedömning/lagtolkning
rörande äldreboendet tillämpas för landets kommuner.
För att skapa enhetlighet och rättvisa bör åtgärder vidtas som ekonomiskt
reglerar denna fråga.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om mervärdesskatt för särskilt boende.