En person, som arbetar på annan ort än hemorten och därför är tvungen att skaffa sig ännu en bostad, får enligt gällande regler dra av kostnader för dubbel bosättning under tre år. Därefter upphör denna avdragsrätt. Denna begränsning i avdragsrätten rimmar dåligt med de nya förhållanden som gäller på arbetsmarknaden i dag.
Allt fler personer arbetar på annan ort än hemorten. För många människor är möjligheten att kunna arbeta på annan ort en förutsättning för att ha ett arbete överhuvudtaget. Samtidigt kan villkoret för den andra parten i hushållet att slippa bli arbetslös vara, att han/hon fortsatt arbetar kvar på hemorten.
Den beskrivna situationen gäller för allt fler boende i glesbygd. En av parterna i familjen, för vilken det inte finns något arbete i närheten av bostaden, får ett arbete inom exempelvis Stockholmsområdet och tvingas att under veckorna bo på arbetsorten. Oftast rör det sig om ett mer kvalificerat arbete än det som partnern har på hemorten.
Dubbla boendekostnader utan avdragsrätt blir alltför tungt att bära för den enskilda hushållsekonomin. Om familjen av ekonomiska skäl tvingas att välja, ligger det nära till hands att det blir storstaden och det mer kvalifi- cerade arbetet som vinner i dragkampen om bostadort. Följden blir fortsatt avfolkning av glesbygden.
Rörlighet på arbetsmarknaden, som ökar den enskilde arbetssökandes möjligheter att få ett arbete, bör uppmuntras och inte hindras. Personer, som har arbete, skall inte av skattefinasiella skäl tvingas in i en situation där de samlade boendekostnaderna försätter ett samboende par i en situation där man tvingas välja en bostadsort. Var man än väljer att bo, riskerar den ena parten att bli arbetslös, med alla de nackdelar för den enskilde det medför. Dessutom innebär varje ny arbetslös en stor samhällskostnad.
För att åstadkomma en mer rörlig arbetsmarknad krävs det en anpassning av skattelagstiftningen. Skattemässiga hinder för enskilda människors möjligheter att arbeta där arbete finns att tillgå, och bo där man vill bo, måste undanröjas.
Avfolkningen av landsbygden skall inte påskyndas genom felaktiga skatte- regler.
Begränsningen till tre år i avdragsrätten för dubbelt boende rimmar dåligt med de nya förhållanden som gäller på dagens och framtidens arbetsmark- nad. Denna begränsning bör avskaffas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att treårsgränsen för avdragsrätt för dubbelt boende avskaffas i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 22 oktober 1998
Karin Falkmer (m)