Många sätter nu sitt hopp till att den nya informationstekniken (IT) skall
ge möjligheter till en vitaliserad arbetsmarknad och till att arbetslösheten
minskar. Särskilt i glesbygdslänen, som mitt eget län Dalarna, hyser vi
stora förhoppningar om att datorerna och informations- och
kommunikationstekniken skall kunna vända den negativa
befolkningsutvecklingen, dels genom att nya företag startas och förläggs
utanför storstadsområdena och dels genom de möjligheter som IT öppnar
för arbete på distans.
I EU är teleworking ett av de viktigaste åtgärdsområdena och sedan 90-
talets början läggs stor vikt vid informationstekniken som ett medel att
utveckla Europas konkurrenskraft, öka tillväxten och återupprätta sysselsätt-
ningen. EU:s strävan mot ett gemensamt "informationssamhälle" tydliggörs i
den vitbok som redovisades inför ministerrådet i Köpenhamn 1993. En
arbetsgrupp under ledning av EU-kommissionären Martin Bangemann har
därefter redovisat konkreta förslag om och mål för hur distansarbete bör
utvecklas i Europa. Några pågående projekt inom kommissionen med
anknytning till distansarbete har som utgångspunkt att utvärdera betydelsen
av telework vad avser näringsstruktur, konkurrenskraft, miljöpåverkan och
energitillgång, samt att stödja och samordna nationella och regionala
initiativ.
EU-kommissionen har alltså insett att distansarbete hör framtiden till. Den
har insett att det, för att den nya teknikens möjligheter skall kunna för-
verkligas, krävs aktiva åtgärder och en lagstiftning som är avpassad för det
moderna arbetslivet. Lagarna skall underlätta övergången från det gamla
industrisamhället till det nya informationssamhället, inte bromsa och för-
svåra.
I Sverige har regeringen inte varit lika framsynt. Den svenska skatte-
lagstiftningen uppfyller inte ovan nämnda krav när det gäller distansarbete.
Vår skattelagstiftning och tillämpningen av den är i all sin fyrkantighet
fortfarande anpassad till gårdagens arbetsmarknad.
Enligt Arbetstidskommitténs kartläggning av förekomsten av hem- och
distansarbete (SOU 1996:145, bilaga 6) använde år 1995 en halv miljon
arbetstagare en dator för att helt eller delvis sköta sitt förvärvsarbete från
hemmet. De flesta av dessa arbetade emellertid mindre än en fjärdedel av
arbetstiden hemma. Cirka 50.000 använde datorn för att sköta det mesta av
arbetet hemifrån och ytterligare en nästan lika stor grupp utförde mer än en
fjärdedel av sitt arbete hemifrån.
De flesta som arbetar på distans måste alltså tillbringa en eller flera
arbetsdagar i veckan på den ordinarie arbetsplatsen. Om arbetsplatsen ligger
på sådant avstånd från hemmet att det inte är möjligt att dagpendla är detta
förenat med betydande kostnader. Skattelagstiftningen medger emellertid
inte att avdrag får göras för kostnaderna för dubbel bosättning under mer än
två år. Därefter krävs att den skattskyldige flyttar till den ort där arbets-
givaren finns eller att han bestrider sina kostnader för dubbel bosättning av
beskattade pengar. Det första alternativet är för många omöjligt av familje-
skäl, det andra är det av ekonomiska skäl.
Ingen regionalpolitik i världen kan kompensera för skadeverkningarna av
en skattepolitik som direkt motverkar den ökade flexibilitet i arbetslivet som
är nödvändig ur många aspekter. Just arbete på distans är en av de stora
möjligheterna för människor att bo kvar i glesbygdslänen, som t.ex. Dalarna,
och kunna försörja sig på arbete i stället för på bidrag. Skattesystemet
drabbar de små glesbygdskommunerna som brottas med vikande befolk-
ningssiffror och eroderade skattebaser. Det drabbar också de enskilda män-
niskorna, som berörs mycket hårt.
Som exempel kan nämnas en familj i Gagnefs kommun om fem personer.
Mannen arbetar på distans från Gagnef men måste vara på den ordinarie
arbetsplatsen några dagar i veckan. Hustrun har fast anställning på heltid. De
tre barnen går i skolan. Familjen vill inte flytta till Stockholm. Det kräver
emellertid skattesystemet nu att den skall göra. Vid en flyttning till Stock-
holm blir hustrun i familjen sannolikt arbetslös. Man måste därför ifrågasätta
om den samhällsekonomiska kalkylen blir lönsam. Fortsatta avdrag för kost-
naderna för dubbel bosättning kostar sannolikt mindre än a-kassa till ytterli-
gare en person.
Enligt ett frågesvar från förre skatteministern Thomas Östros den
1 september 1998 pågår för närvarande en översyn av reglerna om avdrag för
ökade levnadskostnader vid dubbel bosättning (dir. 1997:128). Utgångs-
punkten för utredarens analys skall enligt direktiven vara att bestämmelserna
inte bör motverka en naturlig rörlighet på arbetsmarknaden.
Distansarbetsutredningen lämnade i maj i år delbetänkandet Avdrag för
ökade levnadskostnader vid tjänsteresa och tillfälligt arbete (SOU 1998:56).
Där föreslås att tvåårsgränsen för avdrag för ökade levnadskostnader vid
tjänsteresa och tillfälligt arbete slopas. Betänkandet har remissbehandlats.
Utredningen skall redovisa sitt uppdrag senast den 1 september 1999. I
avvaktan därpå sade sig dåvarande skatteministern inte vilja vidta någon
åtgärd i denna fråga.
Ett färdigt beslutsunderlag för slopandet av tvåårsgränsen finns alltså
redan. Grunden för att avkräva Distansarbetsutredningen ett delbetänkande
borde rimligen ha varit att det i något ögonblick av insikt stått klart för
regeringen att skattesystemet innehåller brister som måste rättas till snarast.
Att Socialdemokraterna nu börjar sväva på målet i denna viktiga fråga är
oroande. Även om de tar sig samman sedan utredningen slutfört sitt uppdrag
kommer senfärdigheten att drabba många människor socialt och ekonomiskt
i onödan. Och glesbygdslänen fortsätter att förblöda.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen i enlighet med vad som anförts i motionen hos regeringen
begär ett förslag angående slopande av tvåårsgränsen för avdrag för
kostnader för dubbel bosättning.