Enigheten är i dag stor och bred när det gäller behovet av att
skapa bra villkor för företag och yrkesverksamma att
utveckla konkurrenskraft och individuell kompetens så att
det svenska närings- och arbetslivet utvecklas i takt med
världsledande länder.
För att detta skall lyckas är det nödvändigt med ändamålsenliga ekono-
miska villkor och incitament. Nya komplement i det svenska villkorssy-
stemet är nödvändiga för att företags och individers investeringar i ny
kompetens skall fungera bra och bli framgångsrika.
Motiv till förändringar
De viktigaste skälen till att förutsättningarna och villkoren
för kompetensutveckling behöver förändras är att
omsättningshastigheten på aktuellt kunnande ökar i takt med
att livslängden på nya produkter och tjänster minskar. Ett
vanligt exempel på detta förhållande är Ericsson, vars
produkter i dag har en livslängd på mellan 1,5 och 2 år.
Utvecklingstempot och dynamiken i näringslivet används i
dag i många sammanhang som argument för nödvändiga
förändringar i villkoren för näringslivet och på
arbetsmarknaden.
Överst på listan i detta sammanhang bör villkoren för utvecklingen av
kompetens stå. Dessa villkor är tveklöst avgörande för näringslivets framtid.
De är också avgörande för att var och en av de yrkesverksamma ska ha
möjligheter att bibehålla och utveckla sin anställningsbarhet, sina möjligheter
att hitta arbetsuppgifter och ansvarsområden som motsvarar egna intressen,
ambitioner och förmåga samt för att de skall kunna känna en reell trygghet i
arbetslivet och i sin försörjning.
Som yrkesverksam måste man kunna ta ett reellt ansvar för sin egen
kompetens. Traditionella utbildningspolitiska och arbetsmarknadspolitiska
åtgärder har i dag inte möjlighet att tillgodose dessa behov av individuellt
hänsynstagande, flexibilitet och snabbhet i anpassningen.
Efterfrågestyrda individuella lösningar måste komplettera offentliga ut-
budsstyrda standardåtgärder. Likaså är det i dag mycket angeläget att
villkoren tillrättaläggs för små och medelstora företag eftersom dessa får en
allt större betydelse för näringslivets utveckling och för sysselsättningen i
landet. I synnerhet små företag måste ha möjligheter att balansera sina
inkomster och utgifter i förhållande till beläggning och utvecklingsbehov. I
dag har man inte tid att satsa på kompetensutveckling när verksamheten går
bra och beläggningen är hög och man vågar inte göra sådana satsningar när
orderingången viker och konjunkturen går ner. Gynnsammare villkor skulle
öka riskbenägenheten vilket är nödvändigt när det gäller kompetensinveste-
ringar.
Nedanstående skisserade förslag innebär en principiell förändring av
skattesystemet mot ökad avdragsrätt för "kostnader för inkomstens för-
värvande", som kortsiktigt minskar skatteunderlaget. Detta är emellertid en
nödvändig utveckling för att öka vitaliteten i det svenska närings- och arbets-
livet och på sikt stärka skattebasen i det svenska samhället. Den långsiktiga
effekten kommer utan tvekan att innebära minskade behov av såväl arbets-
marknads-, närings- som utbildningspolitiska åtgärder som i dag tar en
mycket stor andel av såväl statens som kommunernas utgifter.
Prioriteringarna innebär mer av förebyggande eller proaktiva åtgärder för
att möta nya kompetensbehov och mindre av reaktiva åtgärder vilket
karaktäriserar dagens arbetsmarknads- och utbildningspolitik. Var och en kan
inse att det inte är någon idealisk situation att börja utbilda sig för nya
arbetsuppgifter när man hunnit bli arbetslös. Den otrygghet som arbetslöshet
innebär ger ingen bra utbildningssituation. Det är i stället angeläget att
yrkes-
verksamma kan vidareutveckla sitt kunnande parallellt med förvärvsarbetet
där nya kunskaper successivt kommer till användning.
Förslag till individuella
kompetenskonton
Yrkesverksamma ges rätt att spara lön före skatt på
individuella räntebärande konton för framtida investeringar i
den egna kompetensen, s.k. individuella kompetenskonton.
Pengarna skall kunna användas för att kompensera
inkomstbortfall i samband med egen utbildning, för att betala
kursavgifter, läromedel samt övriga utbildningskostnader i
samband med utveckling av den egna kompetensen.
Förslag till avdragsrätt för
kompetensinvesteringar
Yrkesverksamma ges rätt att i samband med beskattningen
göra avdrag för räntor på studielån från grundläggande
utbildning samt för omkostnader i samband med
kompetensgivande utbildning. Var och en får alltså rätt till
avdrag för kostnader som sammanhänger med inkomstens
förvärvande.
Förslag till rätt att
periodisera vinst för
kompetensinvesteringar
Företag ges rätt att periodisera inkomster mellan
verksamhetsåren för kompetensinvesteringar i företagets
medarbetare.
En bedömning av de kort- och långsiktiga effekterna på skatteintäkter till
stat och kommun är möjlig att göra när det gäller kostnaderna men betydligt
svårare när det gäller intäkterna. Men om ingenting av detta beaktas kommer
stagnationseffekterna inte att låta vänta på sig.
Tidigare utredningar,
försöksverksamhet samt
avtal
Under 90-talet har utredningar och försöksverksamhet när
det gäller förbättrade villkor för kompetensutveckling och
livslångt lärande avlöst varandra. Redan 1992 presenterade
den s.k. Kompetensutredningen sitt betänkande
Kompetensutveckling - en nationell strategi. Sedan har
frågorna aktualiserats i Arbetsrättskommissionen,
Arbetslivskommittén, Kunskapslyftskommitténs arbetsgrupp
för livslångt lärande i arbetslivet samt i arbetsgruppen för
kompetensutveckling i arbetslivet, som i september 1998
lämnade förslag till arbetsmarknadsministern om bl.a. avdrag
på arbetsgivaravgiften och möjligheter till vinstavsättningar
för kompetensinvesteringar.
När det gäller statliga initiativ för att stimulera kompetensutveckling kan
nämnas de starkt kritiserade förnyelsefonderna, Arbetslivsfondens ansök-
ningsbyråkrati, som många småföretag aldrig lyckades ta sig igenom, samt
EU mål 4 som har en likartad uppläggning men som lyckats förenkla
ansökningsadministrationen för företagen. Därtill kommer den senaste
studiestödsutredningen som fortfarande ligger i "malpåse" samt kunskaps-
lyftet som har mycket liten effekt på kompetensbehoven i näringslivet.
Lokala avtal om
kompetensutveckling
Slutligen bör de avtal som träffats mellan olika parter
beträffande kompetensutveckling i företagen
uppmärksammas. De för närvarande mest intressanta
överenskommelserna har träffats inom det grafiska området i
det s.k. Visbyavtalet, vilket har varit föremål för en
regeringsuppvaktning eftersom det förutsätter skattetekniska
justeringar (innebärande rätt för medarbetarna att spara
bruttolön till egen kompetensutveckling) för att kunna
fungera. Detsamma gäller det förslag som parterna inom
industrin genom den s.k. industrikommittén fört fram och
som bl.a. förordar möjligheter till avdrag på
arbetsgivaravgiften samt möjlighet till vinstavsättningar.
Härtill kommer att årets löneavtal inom industrin samtliga
innehåller kollektivavtal om kompetensutveckling. Slutligen
har försäkringsbolaget Skandia träffat ett lokalt avtal om
individuella kompetenskonton samt om en s.k.
kompetensförsäkring.
Ovannämnda översikt visar att det i dag finns en bred uppslutning kring
och behov av förbättrade villkor för att kompetensutvecklingen i näringslivet
skall fungera på ett tillfredsställande sätt. Det finns väl genomarbetade
förslag som motsvarar ovannämnda principlösningar och det är synnerligen
angeläget att dessa snarast sätts i praktisk tillämpning och blir föremål för en
seriös utvärdering.
Finansiering
Införandet av förslagen kommer på sikt att innebära ett
avsevärt minskat behov av offentligt stöd till
arbetsmarknads-, närings- och utbildningspolitiska åtgärder.
Stimulanseffekten på näringslivets utveckling skulle vara
avsevärd varför statens skattebas skulle öka när systemets
långsiktiga effekter slår igenom. Regeringen bör därför
återkomma till riksdagen med förslag till finansiering av de i
motionen anförda förslagen.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av nya villkor för kompetensinvesteringar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om individuella kompetenskonton,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avdragsrätt för kompetensinvesteringar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vinstperiodisering för kompetensinvesteringar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om finansiering av förslagen.