I det svenska skattesystemet utgår det bland annat skatt på
boende. Sverige har den i särklass hårdaste beskattningen på
boendet i världen. Boendekostnaderna, som procentuell
andel av hushållens disponibla inkomster, är cirka 30 %.
Principen att beskatta fastigheter kan med fog ifrågasättas. Till skillnad
från beskattning av löner, företagsvinster och konsumtion riktas fastighets-
skatten mot en tillgång som inte består av, eller av ägaren sällan omsätts till,
reda pengar. Fastighetsskatten är med andra ord skatt på en inkomst som inte
finns och vars enda syfte är att förstärka statens finanser. Den drabbar alla
boende oavsett inkomst och betalningsförmåga, tvärt emot den skatteprincip
som borde gälla i Sverige - nämligen skatt efter bärkraft. Fastighetsskatten
hotar till och med äganderätten om man inte har råd att betala.
På sikt bör systemet med fastighetsskatt avvecklas. Istället bör kom-
munerna ges möjlighet att ta ut en fastighetsavgift för täckande av kostnader
för gatuunderhåll, brandförsvar och annan kommunal service kopplad till
fastigheten.
De höjda taxeringsvärdena och den samtidigt höjda fastighetsskatten från
1,5 till 1,7 % av taxeringsvärdet har orsakat problem för många småhus-
ägare. Under tiden som människor tvingas flytta från sina hem fortsätter
regeringen att utreda fastighetsskatten.
I avvaktan på ett avskaffande av fastighetsskatten är det en viktig princi-
piell fråga som måste rättas till.
Underlaget för statlig fastighetsskatt är såväl värdet på byggnad som på
mark. I de fall där både byggnad och mark innehas med äganderätt är detta
på kort sikt acceptabelt. Men i de fall då marken innehas med tomträtt
uttages enligt min uppfattning fastighetsskatten på ett felaktigt sätt. I dag
utgår fastighetsskatt även på tomträttsmark som tomträttsinnehavaren inte
äger utan hyr t ex av en kommun. Det är rimligt att fastighetsskatt i dagsläget
utgår för byggnad på tomträttsmark - men inte på mark. Det är en helt
orimlig princip att betala skatt för fast egendom man inte äger! Det är inte
acceptabelt att jämställa tomträttsinnehavet med äganderätt i detta avseende.
Fastighetsskatt ska således inte tas ut av tomträttsinnehavare för tomträtts-
mark. Fastighetsskatten bör istället tas ut av den som äger marken och när
det gäller tomträtt så är det vanligen en kommun.
I en lagrådsremiss daterad den 6 februari 1997 aviserar regeringen ändrin-
gar i tomträttsinstitutet. För småhus föreslås att tomträttsavgälden ska kunna
ändras varje år och uppgå till 4,5 % av taxeringsvärdet. De nya reglerna
föreslås tillämpas först när de nuvarande avtalen löpt ut.
Om detta förslag genomförs kommer det att bli ännu underligare att jäm-
ställa tomträtten med äganderätt när det gäller uttagande av fastighetsskatt.
Idag vet tomträttsinnehavaren hur stor avgälden kommer att vara under en
lång period, till exempel 10 eller 20 år, men i framtiden kan avgälden
(markhyran) komma att förändras varje år.
Det bör påpekas att tomträttsmarken idag är skattepliktig egendom men
vid förmögenhetsbeskattningen och arvs- och gåvoskatt anses den sakna
värde eftersom man beaktar den belastning som de framtida avgälderna
utgör. Detta synsätt måste också få gälla fastighetsbeskattningen. Det är nu
hög tid att slå fast principen: fastighetsskatt ska inte tas ut på
tomträttsmark.
Tomträttsinstitutet är relativt vanligt i Sveriges kommuner, inte minst i
storstadskommuner. I Stockholms kommun finns inte mindre än 26 000
tomträtter, de flesta är småhus. Det innebär att det är ett stort antal hushåll
som berörs av fastighetsskatt på tomträttsmark.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fastighetsskatt på tomträttsmark.