Beskattning av reavinst vid avyttring av fastighet
Bakgrund
Reavinstreglerna vid avyttring av fastighet tillhör de mest
komplicerade i det svenska skattesystemet och leder många
gånger till oförutsägbara resultat. En betydande svårighet
gäller att utreda vad som hänt under ett långt innehav i frågor
av betydelse för beskattningen. För att kunna göra en korrekt
reavinstberäkning behövs vanligen uppgifter om bl.a.
förbättringsarbeten, värdeminskningsavdrag, tillköp och
delavyttringar, engångsersättningar för all framtidsupplåtelse
m.m., försäkringsersättningar samt avsättningar till
investeringsreserv och eldsvåde- och ersättningsfonder.
När den eviga reavinstbeskattningen infördes i slutet av 60-talet ansågs det
med hänsyn till utredningssvårigheterna nödvändigt att ha schablonregler för
gamla innehav. Som alternativ till det verkliga anskaffningsvärdet infördes
därför alternativa möjligheter att beräkna fastighetens ingångsvärde. Bestäm-
melserna omfattade det fallet att en fastighet vid avyttringstillfället
innehafts
i mer än 20 år respektive att fastigheten förvärvats genom vissa familje-
rättsliga fång.
Reavinstbeskattningen har därför ändrats vid flera tillfällen. En ändring
innebar att ingångsvärdet för fastigheter som förvärvats före 1952 alternativt
kunde beräknas till viss del av 1952 års taxeringsvärde. Dessa fastigheter an-
sågs alltid anskaffade den 1 januari 1952.
För att hindra retroaktiva skatteeffekter på grund av 1980 års skärpning av
reavinstreglerna, tillkom den s.k. garantiregeln vars innebörd är att omkost-
nadsbeloppet för tid före 1980 fick omräknas på det sätt som skulle ha skett
om fastigheten avyttrats 1980. Garantiregeln gjordes inte tidsbegränsad.
I samband med 1990 års skattereform slopades vid tillkomsten av de
nuvarande reglerna om nominell beskattning samtliga tre alternativregler. I
stället infördes de s.k. takreglerna som innebar ett i praktiken schabloniserat
skatteuttag (9, 18 respektive 27 procent) baserat på viss procentdel av veder-
laget. Det konstaterades i samband med detta att alternativreglerna för att
beräkna ingångsvärden för fastigheter tog sikte på den situationen att den
verkliga anskaffningskostnaden var osäker eller okänd och att takreglerna
genom sin koppling till försäljningspriset var lämpade att användas i sådana
fall.
Med stöd av särskilda övergångsbestämmelser kan dock i stort de ur-
sprungliga alternativreglerna för tid före 1991 tillämpas på försäljningar
t.o.m. 1999. För tid efter 1990 beräknas vinsten enligt de nya reglerna. I
proposition 1989/90:110 konstaterades (sid 423 f) att fastighetsförsäljningar
efter 1990 utan övergångsregler ofta skulle leda till väsentligt högre skatt än
försäljningar före 1991:
Detta skulle ge upphov till godtyckliga effekter samt skatteanpassning i form
av tidigarelagda försäljningar samt skattebetingade försäljningar och återköp
före den 1 januari 1991. Sådana övergångseffekter bör om möjligt undvikas
genom särskilda övergångsregler. Omfattande och tidsmässigt utsträckta
övergångsregler innebär å andra sidan komplikationer som strider mot målet
om ett enkelt och enhetligt skattesystem.
Till skillnad från 1980 års garantiregel tidsbegränsades 1990
års övergångsregel. Det bör också påpekas att garantiregeln
upphör att gälla för avyttringar som görs efter 1999.
År 1994 avskaffades takreglerna och då uppkom återigen ett behov av att
kunna beräkna ett ingångsvärde när detta är osäkert eller annars är okänt.
Endast en av de tre alternativreglerna återinfördes dock, nämligen den som
baseras på stickdagen 1 januari 1952.
Reavinstbeskattning av
fastigheter
Det kan nu konstateras att
- dagens regler är mycket komplicerade,
-
- reglerna har ändrats vid ett flertal tillfällen,
-
- de ändrade reglerna givit olika signaler vad gäller krav på
deklarationsunderlag,
-
- stora svårigheter finns för skattskyldiga att redovisa en korrekt
reavinstberäkning,
-
- när den s.k. övergångsregeln upphör att gälla 1/1 2000 ökar dessa
svårigheter markant. Säljaren kan t.ex. tvingas lämna redogörelse för
värdeminskningsavdrag, förbättringskostnader, tillköp, delavyttringar
m.m. för långa tidsperioder (fr.o.m. 1952),
-
- svårigheter uppkommer på motsvarande sätt att kontrollera lämnade
deklarationer. Relevanta registeruppgifter saknas i stort sett,
-
- slopandet av övergångsregeln i många fall leder till avsevärt högre
skattebelastning,
-
- den högre skattebelastningen både leder till tidigarelagda försäljningar
och till skattebetingade försäljningar och återköp i syfte att konservera
dagens skattefria omkostnadsbelopp.
-
Det ovan anförda leder också till en stor rättsosäkerhet och
ett godtycke i beskattningen som är oacceptabel.
Skatteutskottet har vid ett flertal tillfällen diskuterat frågan. Vid
överläggningar så sent som i juni i år - i vilka bl.a. statssekreteraren på
finansdepartementet Knut Rexhed deltog - konstaterades att reavinstbeskatt-
ningen speciellt av långa innehav var ett problem inte minst vid
generationsskiften. En möjlig tillfällig lösning borde kunna vara att förlänga
övergångsreglerna och under tiden arbeta fram långsiktiga regler.
Enligt vår uppfattning är det absolut nödvändigt att omgående se över
reavinstreglerna för fastigheter. Det gäller att skapa en lösning som kan
tillämpas under lång tid. Utredningssvårigheterna för långa innehav måste
därvidlag särskilt beaktas och vidare måste lösningen medföra en rimlig
beskattning vid avyttringar av dessa fastigheter.
Eftersom övergångsreglerna upphör att gälla 1/1 2000 och ett nytt
lagförslag måste föreläggas riksdagen senast under 1999 pekar detta mot att
övergångsregeln måste förlängas så att utrymme ges för en grundlig översyn
av reavinstbeskattningen av fastigheter.
Det torde ankomma på utskottet att utforma erforderlig lagtext.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att förlänga den nuvarande s.k. övergångsregeln
som gäller för reavinstbeskattning av fastigheter med två år i enlighet med
vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av reglerna för
reavinstbeskattning av fastigheter i enlighet med vad som anförts i
motionen.
Stockholm den 16 oktober 1998
Bo Lundgren (m)
Carl Fredrik Graf (m)
Carl Erik Hedlund (m)
Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
Catharina Hagen (m)
Stefan Hagfeldt (m)
Ola Sundell (m)
Inga Berggren (m)
Anna Åkerhielm (m)