med anledning av prop. 1998/99:16 Avdrag för vissa pensionskostnader, m.m.
I proposition 16 föreslås kompletteringar i avdragsreglerna
för arbetsgivarnas kostnader för tjänstepensionering.
Propositionens förslag bör emellertid kompletteras i de fall
småföretag övergår från pensionsstiftelse till
pensionsförsäkring. Det kan finnas flera logiska skäl till att
ändra tryggandeform. I de fall ett företag valt stiftelseformen
för att trygga pensionsåtaganden kan det inträffa situationer
som, om inte lagförslaget kompletteras, innebär att
stiftelseformen inte behandlas skattemässigt likvärdigt i
förhållande till andra tryggandeformer. Detta torde knappast
vara regeringens avsikt.
En pensionsberättigad som släpper ägarkontrollen får svårt att hindra de
nya ägarna från att utfästa ytterligare pensioner utan att göra nya av-
sättningar, vilket i händelse av t ex konkurs gör att stiftelsens förmögenhet
inte räcker till för att genom försäkring infria löftena fullt ut.
Antalet pensionsstiftelser kan uppskattas till cirka 4.000 st, varav pensions-
stiftelser som tryggar pension åt företagare i fåmansbolag fullständigt domi-
nerar antalsmässigt men inte kapitalmässigt.
Utfästandet av nya pensioner leder till en urholkning av den säkerhet
stiftelsen skall vara. Visserligen kan företagaren, i händelse av att företaget
säljs, få köparen/den nye ägaren att lova att inte utfästa ytterligare pensioner
utan att göra härför erforderliga avsättningar. Men detta binder inte en
godtroende tredje man som ändå fått en utfästelse och ibland kan det också
vara svårt att avgöra om en utfästelse omfattas av stiftelsens ändamåls-
beskrivning eller inte. En säkrare väg vid försäljning är att hos länsstyrelsen
begära inskränkning av ändamålet till att bara trygga pension åt dem som var
pensionsberättigade före ägarbytet. Ett problem som ändå finns kvar är att
arbetsgivaren enligt 1 § 2 st tryggandelagen alltid är oinskränkt ansvarig för
lämnade pensionslöften. En ansvarighet som inte går att avtala bort, vilket
gör att en nedgång i värdet av stiftelsens placeringar direkt återverkar på
företaget och gör de nya ägarna ägnade att bara godta placeringar som är
extremt säkra och därmed onödigt lågavkastande, vilket är till förfång för
ändamålet. För att undvika detta brukar både säljare och köpare ha ett
gemensamt intresse av att avveckla pensionsstiftelsen. Förutom att de rent
allmänt brukar vilja skiljas åt en gång för alla. Köparen vill därutöver bli fri
från att behöva administrera pensionen och stiftelsen.
Även i andra situationer än i fråga om företagsförsäljning kan det, sedan
stiftelsens fördelar spelat ut sin roll, finnas skäl eller önskemål om att lösa
av
en pensionsstiftelse genom försäkring.
Problemen är i och för sig inte nya utan har funnits alltsedan avdrags-
begränsningar beslöts 1975. Det paradoxala är emellertid att vårens
liberaliserade lagstiftning ökat inlåsningseffekterna, vilket ju den rubricerade
propositionen, som syftar till att lösa upp knutarna, är en bekräftelse på.
Förslaget i propositionen torde emellertid inte lösa mer än vissa begränsade
delar av de i våras tillkomna svårigheterna. Stor risk finns att skatte-
myndigheterna tolkar lokutionen "trygga pensionsutfästelse, som tidigare har
tryggats av arbetsgivaren med avdragsrätt" som så, att avdrag vid byte av
tryggandeform bara kan ges om den aktuella pensionsutfästelsen, vid tidigare
taxering föranlett avdrag för avsättning och inte omfattar utfästelser inom
principiellt avdragsgill nivå, som tryggats genom avkastning i pensions-
stiftelse eller inom ramen för kapital i pensionsstiftelsen som blivit "ledigt"
kapital genom dödsfall. Däremot är i princip all gottgörelse från pensions-
stiftelse, som tas för att kompensera företag för inköp av försäkring, alltid
skattepliktig även om avdrag för försäkringsköpet inte erhålls.
I den tidigare lagstiftningen kunde man falla tillbaka på den s.k. ryms-
inom-regeln där avdrag alltid gavs för utfästelser som rymdes inom vad som
var sedvanligt enligt allmän pensionsplan. Man kunde alltså gå tillbaka till
tidpunkten då anställningen upphörde eller pensionering skedde för att se
efter vad som rymdes inom allmän pensionsplan. Nu är avdragsrätten be-
gränsad till fallet att lön eller ersättning utgått under året eller året dess-
förinnan (propositionen sid 16) och beräknas på den löne- eller ersättnings-
nivån. Enligt förslaget i propositionen blir den kompletterad med att avdrag
får göras för tryggande av pensionsutfästelse som tidigare tryggats med
avdragsrätt, dvs föranlett avdrag, som jag befarar att bestämmelsen blir
tolkad. Om förslaget till lagtext inte justeras uppfylls inte på långa vägar
målet att "avdragsreglerna skall bli likartade med de som följer av äldre
regler". Förslaget i propositionen klarar oftast övergång från tryggande på
"konto" men inte särskilt mycket mer.
Ett exempel kan illustrera problemet, varvid en grundförutsättning är att
den försäkring som köps, helt ligger inom det principiellt avdragsgilla
utrymmet. Det är alltså bara den omständigheten att inköpet sker när lön inte
längre utgår som leder till vägrat avdrag.
En fåmansföretagare som pensionerade sig vid 60 års ålder, lät barnen ta
över. Vid fyllda 65 får han ett intressant erbjudande om att sälja företaget.
Lönen under de senare tjänsteåren var 300.000 kronor, tjänstetiden mer än 30
år och i pensionsstiftelsen kvarstår vid 65 års ålder 1.000.000 kronor. Det
räcker till en livsvarig ren ålderspension om 6.056 kronor per månad, vilket
med dagens basbelopp, 36.400 kronor, motsvarar nivån för avdragsgillt
tryggande vid årslönen knappt 299.000 kronor. Mannen i exemplet saknar
annan tjänstepensionsrätt.
Den genom stiftelsen tryggade utfästelsen kan emellertid till stor del ha
byggts upp genom god kapitalförvaltning i stiftelsen eller genom att
pensionen mellan 60 och 65 år belastat företaget direkt och kapitalet i
stiftelsen stannat kvar för att i stället trygga en utfästelse om pension från
65
år som inte funnits tidigare. Utfästelsen har också, som brukligt, skrivits om
ett antal gånger för att anpassas till stiftelseförmögenheten. Här är alltså
fråga om en tekniskt sett "ny" utfästelse som inte "tidigare tryggats av
arbetsgivaren med avdragsrätt", trots att den helt ligger inom nivån för
principiellt avdragsgillt tryggande. Men utfästelsen fångas inte upp av de
föreslagna reglerna för byte av tryggandeform, och en försäkring blir ju inte
heller avdragsgill enligt de ordinarie reglerna eftersom företagaren ju
pensionerats för flera år sedan och inte har någon lönebas att räkna avdrags-
utrymme på. Det finns således risk för att avdrag för försäkringsköpet helt
vägras, och att hela gottgörelsen 1.000.000 kronor beskattas.
Flera andra typfall på samma tema skulle kunna anföras och i princip
uppkommer problem så snart en utfästelse tillkommer eller ändras inom
ramen för befintlig stiftelseförmögenhet, vilket är näst intill ofrånkomligt när
det gäller stiftelsetryggad pension till fåmansföretagare.
Problemet kan utvecklas med ytterligare ett exempel. Det kan avse samme
man som i förra exemplet, men han avlider innan företaget sålts. För
motsvarande miljonen i pensionsstiftelsen inköps en änkepension som faller
inom, enligt stycke 6 anvisningspunkten 20 d till 23 § kommunalskattelagen
för efterlevandepension, principiellt avdagsgill nivå. Problemet är dock det
att den avlidne inte haft lön de senaste åren (han har ju pensionerats) varför
avdraget för försäkringsköpet kan komma att vägras helt trots att hela
gottgörelsen, 1.000.000 kronor, beskattas.
Detta är exempel på de inlåsningseffekter som accentuerats av de sedan i
våras införda avdragsbegränsningarna. Med det förslag som nu föreligger ser
det ut att i många fall kunna leda till vägrat avdrag för utfästelser som ligger
inom principiellt avdragsgill nivå, samtidigt som gottgörelse från pensions-
stiftelse för att bekosta bytet av tryggandeform ändå beskattas. Stiftelse-
formen riskerar med andra ord att bli skattemässigt diskriminerad i samband
med byte av tryggandeform. Det finns därför anledning för riksdagen att
besluta om en kompletterande lagtext som undanröjer denna olägenhet.
Lagtexten bör ta sikte på de förmåner som tryggats av arbetsgivaren genom
avdragsrätt eller som skulle kunna ha tryggats åt en anställd eller hans efter-
levande, jämte kostnaden för indexering eller annan värdesäkring. Det
samma gäller i händelse av dödsfall efter att tjänsten upphört.
Det torde ankomma på utskottet att utforma erforderlig lagtext.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att avdrag för pensionsutfästelser som ligger inom
principiellt avdragsgill nivå skall vara möjlig även i de fall byte av
tryggandeform från stiftelse till försäkring sker, i enlighet med vad som
anförts i motionen.