4.14 Kunskap i världsklass och kontinuerlig kompetens-
utveckling 31
4.15 En säker energiförsörjning 33
4.16 Svenskt deltagande i det europeiska valutasamarbetet 34
5 Hemställan 34
Sammanfattning
Sveriges största utmaning är i dag den öppna internationella
konkurrensen. Människor, företag, varor och kapital kan röra
sig fritt över gränserna. En förutsättning för att vårt land
skall kunna ta till vara alla de möjligheter som
globaliseringen medför är att Sverige kan tävla med de mest
konkurrenskraftiga länderna i fråga om villkoren för
företagande och investeringar.
Sveriges problem kan inte lösas med mindre än att skapandets och
tillväxtens grundläggande förutsättningar rekonstrueras. Ett mer dynamiskt
företagande och fler riktiga arbeten kräver insatser över breda områden, i
första hand skatterna, arbetsmarknaden, Sveriges engagemang i EU,
energiförsörjningen och kunskapsutvecklingen. På samtliga områden saknar
regeringen ett alternativ som har förutsättningar att fungera.
Den höga arbetslösheten och den låga sysselsättningen är de tydligaste
tecknen på de djupgående problem Sverige i dag brottas med.
För att arbetslösheten skall kunna avvecklas som samhällsproblem måste
skatten på arbete och företagande sänkas. Det gäller bl.a. den statliga in-
komstskatten, kommunalskatten och förmögenhetsskatten. Skatten på
tjänster riktade mot hushållen måste sänkas särskilt.
Företagandet och jobben gynnas också av en effektivare konkurrens. Stora
delar av den kommunala verksamheten skulle vinna på att konkurrens-
utsättas.
Avregleringsarbetet måste ges högsta politiska prioritet. Företagandet
hämmas i dag av alltför mycket regler och byråkratiskt krångel och mängden
regler växer kontinuerligt.
Energiförsörjningen måste tryggas genom att den förtida avvecklingen av
kärnkraften stoppas.
Arbetsmarknaden måste göras mer flexibel. En helt ny lagstiftning för
arbetsmarknaden, utgående från den enskildes rätt, bör införas.
Sverige måste delta i EMU:s tredje steg så snart som möjligt. Det är viktigt
särskilt för de små företagens utveckling.
För att Sverige skall kunna nå en position bland världens främsta måste
vårt lands kunskap och kompetens utvecklas. Det ställer nya krav på såväl
skolan som den högre utbildningen och forskningen. Kvalitet och variation
behöver ersätta den statsstyrning som präglar den nuvarande regeringens
politik.
En värld av nya möjligheter
Sverige är i växande utsträckning en del av internationella
förhållanden. Globaliseringen av ekonomin, men också av
människors rörelser och relationer, ställer Sverige och den
svenska politiken inför helt nya utmaningar. I grunden är
dessa förändringar positiva och löftesrika. De skapar unika
möjligheter till handel och samverkan över gränserna.
Samtidigt går det inte längre att dölja dåliga företagsförutsättningar bakom
höga tullar eller andra restriktioner. Gränserna är borta. Det som inte håller
måttet syns för alla. Inte heller går det att intala framåtsträvande unga att
det
är just i Sverige de skall förverkliga sina ambitioner och drömmar om
dynamiken, lönerna och de personliga utvecklingsmöjligheterna bara något
hundratal mil bort är avsevärt bättre.
Länder som vill vara framgångsrika och ta vara på möjligheterna måste
skapa ett klimat som gör att både människor och företag kan skapas och
växa.
Parallellt med den ökade öppenheten i världen sker en teknisk utveckling
som också bidrar till att skapa helt nya förutsättningar. Det senaste decenniet
har informationstekniska framsteg radikalt förändrat förutsättningarna för
mänsklig kommunikation och utvecklingen fortsätter. I morgon kan det vara
nya landvinningar på biologins område som förbättrar och förändrar
människans livsvillkor.
Allt detta formar inte bara nya industriella strukturer utan också nya villkor
för politiken och för samhällslivet. Möjligheter som människan aldrig
tidigare haft ligger plötsligt öppna.
De nya omvärldsvillkoren pekar mot en framtid som är mindre förutsebar.
Föränderlighet, men också individualitet, blir det begynnande 2000-talets
mest centrala kännetecken. 1900-talets löpande band - ekonomiskt, indu-
striellt och politiskt - får ge vika för ett samhälle, som inte minst vad avser
näringsliv och arbetsmarknad är mer mångfacetterat än det gamla industri-
samhället.
Ur denna synvinkel är framtiden löftesrik, om än inte problemfri. Ett upp-
brott från den industriella erans storskalighet och krav på likriktning kommer
att ge större utrymme för individen och hennes behov och önskningar. Men i
brytningspunkten mellan den ökande individualiseringen och det gamla
samhällets regelverk och institutioner skapas problem. Det tydligaste
exemplet på Sveriges bristande förmåga att ta tillvara de nya möjligheterna
är en trendmässig eftersläpning av tillväxten och den alltjämt höga arbets-
lösheten.
Gårdagens politik möter
morgondagens samhälle
Bristande tillväxt
Sverige kan beskrivas på många sätt, positiva och negativa.
Vi svenskar är ett ambitiöst folk som en gång var kapabla att
skapa ett av världens rikaste länder.
Det negativa är att de drivkrafter som en gång byggde vårt välstånd nu
undermineras av en felaktig politik. Nya villkor avvisas till förmån för ett
närmast nostalgiskt vaktslående kring de gamla strukturerna. I mötet mellan
morgondagens krav och gårdagens politik ligger förklaringen till Sveriges
eftersläpning.
1970 var Sverige ett av världens rikaste länder. På drygt 25 år har den
situationen radikalt förändrats. I tabellen nedan redovisas vad som skett.
Välståndsligan 1970-1997 (BNP/invånare)
Rang
Land
Index
1970
Land
Index
1980
Land
Index
1990
Land
Index
1997
1
Schweiz
145
USA
133
USA
128
Luxembu
rg
156
2
USA
141
Schweiz
129
Schweiz
123
USA
138
3
Sverige
108
Kanada
113
Luxembur
g
116
Norge
122
4
Luxemburg
108
Tyskland
108
Kanada
111
Schweiz
119
5
Tyskland
105
Frankrike
104
Tyskland
107
Island
116
6
Kanada
102
Luxembur
g
104
Japan
103
Japan
112
7
Nederländer
na
101
Sverige
102
Frankrike
101
Danmark
110
8
Danmark
100
Island
101
Sverige
99
Belgien
108
9
Frankrike
100
Nederländ
erna
99
Österrike
97
Österrike
108
10
Australien
99
Österrike
97
Danmark
97
Kanada
106
11
Nya
Zeeland
98
Belgien
97
Island
97
Tyskland
106
12
Storbritanni
en
93
Australien
96
Finland
96
Nederläd
erna
101
13
Belgien
90
Danmark
96
Belgien
95
Australie
n
100
14
Österrike
86
Italien
93
Norge
94
Frankrike
100
15
Italien
85
Norge
93
Australien
93
Sverige
96
16
Finland
82
Finland
90
Italien
93
Italien
95
17
Japan
80
Storbritan
nien
89
Nederländ
erna
93
Storbrita
nnien
95
18
Norge
77
Japan
88
Storbritan
nien
93
Finland
94
19
Island
75
Nya
Zeeland
87
Nya
Zeeland
79
Irland
94
20
Spanien
64
Spanien
65
Spanien
69
Nya
Zeeland
84
21
Irland
50
Irland
55
Irland
63
Spanien
75
22
Portugal
42
Grekland
48
Portugal
49
Portugal
67
23
Grekland
41
Portugal
48
Grekland
43
Grekland
65
24
Turkiet
17
Turkiet
18
Turkiet
20
Turkiet
31
Källa: OECD
Det bör noteras att det, med undantag för Sverige, är samma
länder i topp nu som 1970. Det finns alltså ingen normalitet i
att tidigare framgångsrika länder skall falla ifrån. Det är
Sverige som avviker.
Betydelsen av den förlust tabellen illustrerar är dramatisk. Förlusten är
ingen statistikfråga utan rör grundläggande förutsättningar för det goda livet.
Som helhet är Sverige i dag 500 miljarder kronor fattigare än vad vi hade
varit om tillväxten motsvarat genomsnittet i OECD.
Ett annat sätt att illustrera eftersläpningens kostnader är att se till hur
mycket var och en i vårt land har att disponera. Med den genomsnittliga
OECD-tillväxten hade varje svenskt hushåll i dag haft cirka 30.000 kronor
mer i disponibel inkomst årligen. För många är detta lika med skillnaden
mellan ett relativt påvert liv och ett liv där de personliga ambitionerna hade
kunnat förverkligas.
När Sveriges bekymmer med vård, omsorg och skola diskuteras, liksom
många människors svårigheter att få privatekonomin att gå ihop, måste vårt
lands läge ses i detta perspektiv. Sverige har kort och gott för litet pengar
att
fördela i relation till de många och ofta berättigade anspråk som reses. Det
finns mindre att dela på än vad som skulle kunnat finnas och mindre än vad
människor har i andra länder. Det misshushållas med Sveriges möjligheter att
växa.
Tillväxt skapas av människor som arbetar och av företag som kan tillvarata
enskilda individers kreativitet och motsvara kundernas förväntningar. Före-
tagandet som värde och dygd är det växande samhällets viktigaste tillgång.
Inte överraskande har Sverige en svag företagstillväxt och en allt lägre
sysselsättning i den del av ekonomin där tillväxten måste ske om välståndet
skall kunna hävdas.
Sämre konkurrenskraft och
näringslivsklimat
I modern nationalekonomisk forskning har fokus i
förklaringsmodeller för ekonomisk tillväxt kommit att flyttas
från politikens förmåga att direkt påverka konjunkturen och
efterfrågan till att studera de regler och förutsättningar som
gynnar beteenden som skapar tillväxt och sysselsättning.
Tillväxtens förutsättningar - det som i generella termer brukar kallas kon-
kurrenskraft - ägnas ett allt större intresse. Det gäller inom alla ekonomins
discipliner. Den så kallade neoinstitutionella teorin i ekonomisk historia har
kastat ett nytt ljus över den industriella revolutionen. Avgörande för den
ekonomiska utvecklingen har snarare varit ekonomins spelregler än teknisk
utveckling och innovationer. En väl skyddad äganderätt, ett stabilt och
okorrupt politiskt och juridiskt system, en fungerande civilrätt etc. har betytt
mer för den ekonomiska utvecklingen än ångmaskinen. De politiska
implikationerna av detta är genomgripande - det politiska uppdraget blir ett
helt annat än det som varit dominerande under det senaste halvseklet. Staten
skall vara de goda institutionernas väktare och inte det goda samhällets
ingenjör.
Men vilka är då de goda institutionerna? Hur mäter vi deras kvalitet och
hur kan de förbättras, utvecklas och skyddas?
Årligen genomförs det en lång rad undersökningar som försöker beskriva
olika länders konkurrenskraft och som försöker fånga de goda institu-
tionernas ställning och kvalitet. Dessa har i stigande grad uppmärksammats i
massmedia och av deltagare i samhällsdebatten.
Det är naturligtvis svårt att ge exakt uttryck åt vad det är som gör att en
ekonomi är konkurrenskraftig och vad som gör att en annan utvecklas sämre.
Det är dessutom svårt att på ett rättvist sätt betygsätta regelverk och
politiska
förhållanden, än svårare att relatera deras inbördes betydelse. En del väljer
att låta ekonomer och samhällsvetare göra bedömningarna, andra gör
opinionsundersökningar bland investerare och företagsledare. Vanligen vägs
dessutom mer påtagliga ekonomiska statistiska fakta in.
Genomgående i de undersökningar som görs är att de ger en ganska
blandad bild av Sverige. I likhet med många andra länder har vi våra starka
och svaga sidor, men ofta är avstånden mellan dessa större än för de flesta
andra. Sveriges styrka är det som inte är omedelbart politiskt kontrollerat, vår
svaghet är politiken och det som ligger under dess mer eller mindre omedel-
bara kontroll.
World Economic Forum ger årligen ut en konkurrenskraftsundersökning
som försöker mäta de faktorer som gör att ett land kan upprätthålla hög
tillväxt i BNP per capita. Den senaste rapporten publicerades i juni 1998 och
arbetades fram under ledning av bland andra Harvardprofessorn Jeffrey
Sachs. I den studien ingår 53 länder. För tredje året i rad sjunker Sveriges
konkurrenskraft och Sverige hamnar på 23:e plats, vilket är en placering
sämre än föregående år. Listan toppas av Singapore, Hongkong, USA, Stor-
britannien och Kanada.
Men Sveriges position eller den marginella försämringen är inte det
viktigaste beskedet i studien. Viktigare är de högst varierande resultat som vi
får i de olika kategorier som mäts i WEF:s konkurrenskraftsindex.
Rangordning av faktorkategorier
Faktorkategori
Sveriges
placering
Ekonomins öppenhet
20
Politik (byråkrati, skattetryck etc.)
45
Finansiella marknader och strukturer
22
Infrastruktur
17
Teknologisk utveckling
15
Ledarskap/företagsledning
2
Arbetskraft (regleringar, minimilöner etc.)
41
Institutioner (rättsväsende, konkurrens etc.)
16
Sverige är världsledande på utbyggnaden av och
funktionaliteten i telenätet, i skyddet av intellektuell
egendom, i investeringar i forskning och utveckling och i en
rad faktorer som rör företagsledning och personalpolitik.
Andra starka sidor är exempelvis en väl fungerande
fondbörs, en relativt liten och väl fungerande offentlig
byråkrati och goda förhållanden till omvärlden.
Sveriges konkurrenskraft lider av att vi har alltför höga skatter, alltför stora
offentliga utgifter, alltför omfattande regleringar av arbetsmarknaden och en
alltför låg investeringsnivå. Här hamnar vi i bottenskiktet.
Det schweiziska International Institute for Management Developments
(IMD) ger årligen ut en liknande sammanställning över konkurrenskraften i
ett urval länder, The World Competitiveness Yearbook. IMD mäter 225 olika
kriterier, uppdelade på åtta olika kategorier, som antas påverka en ekonomis
konkurrenskraft. IMD:s undersökningsmetod skiljer sig en del från WEF,
men principen är densamma.
Sveriges resultat de senaste åren ser ut som följer:
År
1993
1994
1995
1996
1997
1998
Placering
9
9
12
14
16
17
Rangordning av faktorkategorier
Faktorkategori
Sverige
Toppnatio
n
Den inhemska ekonomins styrka
26
USA
Grad av internationalisering
14
USA
Ekonomisk politik och
myndigheter
35
Singapor
e
Finansmarknader
13
USA
Infrastruktur
4
USA
Företagsledning
6
USA
Forskning, vetenskap och
teknologi
15
USA
Befolkning (utbildning etc.)
17
Singapor
e
Också här är det påfallande hur Sveriges starka sidor är de
som inte är omedelbart politiskt kontrollerade.
Den viktiga slutsatsen från dessa och andra liknande undersökningar följer
inte av enstaka placeringar eller försämringar. Den viktiga slutsatsen är att
det politiskt kontrollerade fungerar avsevärt sämre än det som ligger utanför
politikens omedelbara kontroll.
Människor och företag flyttar
Det sägs ibland att utflyttning från Sverige är en myt. OECD
har dock gjort en bedömning av vilka länder det är som löper
särskilt stor risk för att den mest kvalificerade arbetskraften
flyttar:
I en annan undersökning, utförd av Coopers & Lybrand,
redovisas att 4.500 högskoleutbildade emigrerade 1996. Det
var tre gånger så många som tio år tidigare. 14 procent av de
nyutexaminerade flyttar i dag utomlands. Fortsätter
utvecklingen i samma takt under åren framöver kommer
antalet utflyttande att motsvara antalet nyutexaminerade
redan om drygt tio år.
Den största flyttbenägenheten finns i åldersgruppen 25-34
år. Det finns en tydlig tendens att det är de mest
kvalificerade unga som har störst benägenhet att se sin
arbetsmarknad i ett globalt perspektiv.
Det finns många skäl till att det framstår som attraktivt att arbeta utanför
Sverige.
? Nya länder är spännande. Det gäller att skaffa sig nya erfarenheter.
?
? Lönen utomlands är ofta högre. En civilingenjör får tre gånger så mycket
i Tyskland som i Sverige.
?
? Skatten är lägre i nästan alla andra länder. I t.ex. Storbritannien är
skatteuttaget 35,3 procent av BNP medan det i Sverige är 53,3 procent
(för 1997 enligt OECD).
?
Den andra sidan av problemet är att företag i Sverige har
svårt att locka till sig kvalificerad arbetskraft. Problemet har
blivit så påfallande att regeringen överväger speciella
skattelättnader för utländska experter. Det är dock orimligt
att skattelättnader i Sverige enbart skall komma utlänningar
till godo. För att göra Sverige till ett attraktivt land måste
skatten sänkas föra alla, oavsett om man är svensk eller
utlänning.
Sveriges företagsstruktur har flera kännetecken. Ett sådant är existensen av
flera utomordentligt framgångsrika stora företag. Betydelsen av företag som
Astra, Ericsson och ABB kan knappast överskattas.
Samtidigt som de stora företagen har central betydelse för Sveriges
framgångar blir de allt mindre svenska. Likaväl som enskilda individer ser
hela världen som en möjlig arbetsmarknad gör svenska företag det.
De ägs i växande grad av utländska intressenter och har en stor del av sin
verksamhet förlagd till andra länder. Just nu överväger ett antal företag om
de, i likhet med t.ex. Ikea och Tetrapak, skall flytta sina huvudkontor till
något annat land. Ericsson beslutade i september att flytta sin finansfunktion
och sitt Europahögkvarter till London.
Flytt av huvudkontor har stor symbolisk betydelse, i synnerhet om det är
stora företag som Ericsson. Diskussionen om huvudkontoren döljer
emellertid det faktum att de stora svenska företagen har flyttat länge.
Sveriges största internationellt orienterade arbetsgivare:
Det finns naturligtvis också en mottrend, d.v.s. utländska
företagsintressen som expanderar i Sverige.
En närmare analys av de utländska företag som anges som nya i Sverige
ger emellertid vid handen att det mest handlar om uppköp av redan befintliga
företag. Så fanns t.ex. nästan alla USA-ägda företag som i statistiken 1996
registrerades som nyetableringar här redan tidigare. 1996 var det bara nio av
över hundra nya amerikanska företag i Sverige som var rena nyetableringar.
Det största av de nya bolagen var för övrigt Coca Cola som anställde 650
personer. Värt att notera är att 600 arbetstillfällen samtidigt försvann från
Pripps som förlorade Coca Cola-licensen.
Slutsatsen är att utflyttningen av både människor och företag från Sverige
inte är någon myt, tyvärr. Den pågår för fullt. Och den måste vändas.
För få företag växer sig stora
Ett annat svenskt kännetecken är bristen på företag som är på
väg att bli större. Det brukar illustreras med ett glas, som i
figur 1.
Figur 1
Källa: SAF
Verkligheten bakom "snapsglaset" är att dagens stora företag
inte får några efterföljare, i vart fall inte i vårt land. Det
innebär att sårbarheten ökar. Beroendet av de gamla
storföretagen växer, samtidigt som dessa till följd av den
tilltagande internationaliseringen blir allt mindre svenskägda.
Att svenska företag växer långsamt visas i en jämförande studie mellan
delstaten Ohio i USA och Sverige som genomförts av professor Bo Carlsson
vid Case Western Reserve University i Cleveland och fil dr Pontus
Braunerhjelm på Industrins Utredningsinstitut. Studien visar att amerikanska
företag växer två till tre gånger så snabbt som motsvarande svenska. En
effekt av detta är att Sverige i dag är extremt beroende av några få gamla
storföretag.
Även SNS senaste konjunkturrapport visar att det finns få snabbt växande
företag i Sverige. SNS-rapporten visar expansionsmönstret hos teknik-
baserade företag i Sverige som startats mellan 1975 och 1993. En över-
raskande uppgift är att endast 20.000 personer arbetar i sådana teknikbasera-
de företag.
Enligt SNS har endast tre (3!) teknikbaserade svenska företag som startats
efter 1975 nått över 200 anställda och inget har nått över 500 anställda. Nya
teknikbaserade företag verkar inte kunna växa sig stora i Sverige.
Skälen till att företagen inte växer är i högsta grad politiskt åtkomliga. Det
finns inga yttre orsaker till att den svenska företagstillväxten måste vara
dålig. Den har blivit dålig därför att annat från politiska utgångspunkter
framstått som viktigare. Priset för detta är på väg att bli mycket högt.
Ett tredje kännetecken är att den internationellt starka tillväxten av tjänste-
företag inte har någon motsvarighet i Sverige. Tjänster erbjuds i vårt land i
större utsträckning av det offentliga än i andra länder.
Tjänsteföretagande omfattar - eller skulle kunna omfatta - ett brett spekt-
rum av verksamheter. Det gäller allt från det mest avancerade till enklare
men nog så viktiga servicetjänster. Erfarenheterna t.ex. från USA visar att
tillväxtpotentialen är minst lika stor i fråga om avancerade tjänster som i
fråga om tjänster av enklare slag.
Ett fjärde och sista kännetecken gäller nyföretagandet. Det försämrade
företagsklimatet under föregående mandatperiod har resulterat i ett minskat
nyföretagande. Fram till 1995 ökade antalet företagare, men de senaste åren
har denna utveckling vänt.
Figur 2
Åtskilligt småföretagande är kulturellt på väg att byta
karaktär. Medan småföretagandet förr var just företagande
har det för många i dag, särskilt för yngre, blivit en alternativ
anställningsform. Att många söker sig en självständig
framtid är naturligtvis bra. Till en del är emellertid detta
företagande bara en reaktion på stela anställningsvillkor. En
statistiskt sett snabb företagstillväxt är därmed inte ett säkert
tecken på ett expansivt Sverige.
En sista iakttagelse är att det i Sverige finns en tendens att innovatörerna
också blir företagare i stället för att engagera ytterligare personer med
särskild fallenhet för själva företagandet. Det minskar kraften i företags-
tillväxten.
Att missa eller ta tillvara
möjligheter
För få jobb
Det otillräckliga företagandets spegelbild är en rekordhög
arbetslöshet. Det är det tydligaste tecknet på de djupgående
problem Sverige i dag brottas med och ett nästan övertydligt
bevis på att ekonomin inte är i balans.
Figur 3
Arbetslöshetens utveckling sedan 1990
I juli 1998 var 409.000 personer öppet arbetslösa enligt
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). Det motsvarar 9,1 procent
av arbetskraften.
Under första halvåret 1995 var i genomsnitt 504.000 människor öppet
arbetslösa eller i åtgärder. Första halvåret 1998 var i genomsnitt 536.000
öppet arbetslösa, arbetslösa i åtgärder eller arbetslösa i Kunskapslyftet enligt
SCB och CSN.
I realiteten sjunker alltså inte arbetslösheten alls utan är snarast konstant,
trots konjunkturuppgången.
Vid sidan av de öppet arbetslösa, arbetslösa i åtgärder och arbetslösa i
Kunskapslyftet finns en stor grupp människor i arbetsför ålder som helt står
utanför arbetsmarknaden. Till denna grupp hör bland annat studerande och
förtidspensionerade.
Figur 4
Det bästa sättet att avgöra i vilken grad Sverige förmår dra
nytta av människors arbetsförmåga är att se till
sysselsättningen. Socialdemokraterna ärvde hösten 1994 en
stadig sysselsättningsuppgång av den borgerliga regeringen.
Den 5 juni 1994 konstaterade Aftonbladet på sin första sida
att "Nu har det vänt. Tusen nya jobb varje dag under maj."
Uppgången bröts emellertid våren 1995 till följd av de skattehöjningar på
arbete och företagande som den nytillträdda regeringen omedelbart genom-
förde. År 1997 var antalet sysselsatta personer det lägsta sedan 1974. Förra
året hade 3.922.000 personer ett arbete.
Figur 5
Det skulle dröja till första kvartalet 1998 innan en
uppåtgående internationell konjunktur vände också den
svenska sysselsättningsutvecklingen. Sommaren 1998 har
Sverige till följd härav återtagit vad som förlorades under
tiden från april 1996.
Figur 6
Sysselsättningsuppgången sammanhänger med en positiv
konjunkturutveckling. En historisk jämförelse pekar på att
antalet jobb inte är unikt stort. Trots god konjunktur ökar
sysselsättningen i en långsammare takt än vid uppgången
1994-1995 och vid motsvarande konjunkturuppgångar under
senare delen av åttiotalet. Se figur 7.
Figur 7
Sysselsättningen och konjunkturen
Från att tidigare ha varit ett land med hög sysselsättningsfrekvens har
Sverige hamnat på en nivå i Europas mitt, såsom illustreras i figur 8. Består
denna situation kommer vårt lands möjligheter att utveckla nytt välstånd att
bli långt sämre än omvärlden.
Figur 8
Sysselsättningsproblemet förstärks av den sneda
fördelningen mellan den offentliga sektorn och företagen.
Den snabba expansionen av de offentliga jobben motsvaras
av en betydande nedtryckning av arbeten i privat sektor.
Sedan 1950 har inga arbeten netto tillkommit i det privata
näringslivet. Tvärtom har flera hundratusen jobb försvunnit.
1996 var bara 2,8 miljoner människor verksamma i den
privata sektorn.
Den höga svenska arbetslösheten och den låga sysselsättningen är ett
betydande välståndsproblem. Arbetslösheten är också en gökunge i stats-
budgeten och i de kommunala budgetarna.
Direkt över statsbudgeten kostar arbetslösheten i dag 80 miljarder kronor.
Läggs därtill de kommunala kostnaderna stiger summan till 100 miljarder
kronor. De totala samhällsekonomiska kostnaderna för arbetslösheten uppgår
enligt beräkningar gjorda vid Högskolan i Växjö till 150 miljarder kronor per
år. Det är resurser som vid en lägre arbetslöshet skulle kunna användas på ett
mera tillväxtstimulerande sätt. Det kommer heller inte att gå att varaktigt
klara sunda statsfinanser utan att arbetslösheten pressas ner ordentligt. Inga
statsfinanser är sanerade med en arbetslöshet av den storleksordning Sverige
nu har. Det är därför välkommet att regeringen till slut uppmärksammat sam-
bandet mellan sysselsättning och grunden för vårt välstånd, och kompletterar
det befintliga arbetslöshetsmålet med ett mål för sysselsättning och sociala
ersättningar. Samtidigt är det djupt oroande att förslag för hur sysselsätt-
ningsmålet skall uppnås, med nya riktiga jobb i privat sektor, lyser med sin
frånvaro i regeringens budgetproposition.
En halv miljon nya jobb i företagen
Sverige har för få företag och för få små företag som växer
sig stora. Att bryta mönstret av ett stagnerat företagande är
en viktig uppgift för många år framöver. Lyckas inte detta
blir inte jobben fler. Välståndet kan inte höjas.
Alla nya arbeten netto måste komma i privata företag, tillverkande och
tjänsteproducerande. Det innebär en stor förändring jämfört med tillståndet
under 1900-talets andra hälft.
Skall arbetslösheten kunna avvecklas som samhällsproblem handlar det
om ett tillskott av arbeten på åtminstone en halv miljon. Att klara detta är en
utmaning väl i klass med det som åstadkoms under det industriella
genombrottet vid förra sekelskiftet.
Mycket talar för att det stora tillskottet av jobb kan komma i det som, lite
generaliserande, kallas för tjänstesektorn. Denna sektor rymmer hela skalan
av arbeten, från de allra mest avancerade till enklare, men inte desto mindre
viktiga, uppgifter.
Det behövs en politik som uppmuntrar människor att göra mera, som ser
individerna i företagen och som stärker deras drivkrafter. Ur detta värde
växer det företagande som ånyo kan göra Sverige starkt.
Skatter som stryper företagandet
En nyckelfråga i analysen av Sveriges tillväxtproblem är de
höga skatterna. Det gäller skattetrycket i dess helhet men i
synnerhet de skatter som belastar arbete och företagande.
Sverige har den industrialiserade världens högsta skatteuttag på arbete. I
EU uppgår det genomsnittliga uttaget av skatter och sociala avgifter till 42,6
procent av BNP enligt Eurostat. I Sverige är motsvarande siffra 54,1 procent.
Det höga totala skattetrycket får stundtals rent absurda konsekvenser. Så
drabbas t.ex. de allra lägsta inkomsttagarna av en beskattning på mer än 60
procent av den totala lönekostnaden. Moralen i en sådan beskattning är
naturligtvis tveksam. Det gäller desto mer som skatten slår ut många s.k.
enklare jobb därför att de blir så dyra att ingen har råd att betala dem.
Människor tvingas att övergå från produktiv verksamhet till bidragsberoende.
Missriktade politiska beslut skapar därmed ekonomiska och sociala problem.
Skatterna höjer kostnaden för arbete och anställning på ett sätt som
motverkar ambitionen att dra nytta av alla människors arbetsvilja. Skatter
med direkta effekter på företagandet förstärker problemen. Hit hör dubbel-
beskattningen, förmögenhetsskatten, fastighetsskatten, energibeskattningen
och vissa punktskatter.
Dessa företagsrelaterade skatter har olika bakgrund. Somliga har till-
kommit därför att andra skatteobjekt inte ansetts stå till buds, andra främst av
s.k. fördelningspolitiska skäl.
Det första motivet kan bara mötas om beskattningsambitionerna i stort
skruvas ner. Det andra motivet pekar på behovet av en mer insiktsfull syn på
vad företagande egentligen är. Det går t.ex. inte att hävda att bara därför att
löntagarna tvingas spara måste företagen drabbas av skattehöjningar. En
sådan politik leder till slut till att löntagarna tvingas spara ännu mer. Några
av de skatter som särskilt berör företagandet finns det skäl att särskilt
kommentera.
Den höga beskattningen av arbete förorsakar särskilt stora problem när det
gäller tjänster som efterfrågas av hushållen. Dessa tjänster är oftast av sådan
karaktär att det finns alternativ till att anställa någon eller att anlita ett
företag
för att utföra arbetet. Resultatet blir att man endera utför arbetet själv,
låter
någon göra det "svart" eller avstår.
Många svenskar, som byggt upp företag som givit tusentals arbetstillfällen,
har bl.a. till följd av den höga förmögenhetsskatten emigrerat med sin kom-
petens, sitt entreprenörskap och sin inspirationsförmåga. Förmögenhets-
skatten får i en internationaliserad värld alltmer negativa effekter. Den
undergräver också möjligheterna att upparbeta ett nödvändigt riskkapital i
företagen och försvårar riskkapitalförsörjningen för i synnerhet små företag.
En viktig grupp företag är de små växande aktiebolagen som ägs av en
eller ett fåtal personer. I syfte att undvika att aktiebolagsformen utnyttjas
för
att omvandla arbetsinkomster till kapitalinkomster har omfattande spärregler
införts för fåmansbolag. Utgångspunkten är att man för varje bolag definierar
en "normal" avkastning, vilken får betraktas som utdelning. All vinst på
investerat kapital som överstiger denna av staten accepterade avkastning
beskattas som arbetsinkomst med skattesatser på uppemot 70 procent.
Denna ordning innebär en beskattning av särskilt snabbväxande, vinstrika
mindre företag, som skulle ha stora förutsättningar att expandera också vad
gäller antalet arbetstillfällen.
Lägre skatt på människor och företag
Företagandet kan inte expandera på det sätt som behövs för
att trygga välståndet utan betydande förändringar av
beskattningen. Det måste kosta mindre att utveckla företag
och att anställa fler medarbetare.
Kostnaderna för arbete är alltså inte först och främst en lönefråga, även om
själva lönebildningen är betydelsefull för att främja en angelägen variations-
rikedom. Svenska löner är inte exceptionellt höga i ett internationellt
perspektiv. Det är de skatter som belastar arbetet som utgör en effektiv spärr
mot en ordentlig tillväxt.
De viktigaste skatteförändringar som behöver genomföras för att främja
tillkomsten av fler arbeten är följande:
? Det totala skattetrycket i Sverige måste sänkas. Sveriges tillväxtproblem
kan inte lösas enbart genom att skattebördan omfördelas mellan
skattebaserna. Sverige behöver således både ett sänkt skattetryck totalt
sett och en förändrad skattestruktur. Det offentliga måste göra anspråk
på en mindre del av medborgarnas pengar och därmed överlämna mer
till det enskilda initiativet.
?
? Skatten på arbetsinkomster är oacceptabelt hög. Beskattningen av låg-
och medelinkomsttagare är särskilt hård jämförd med andra länder. Det
leder till färre arbeten och sämre möjligheter att leva på sin lön.
?
? Tjänstebeskattningen är för hög. En generell sänkning av skatten på
arbete ökar de enskilda hushållens möjligheter att också efterfråga
tjänster. Fortfarande kvarstår emellertid så stora skattekilar att någon
nämnvärd effekt sannolikt inte uppkommer i detta avseende. Det är
därför motiverat att genomföra speciella åtgärder så att skatten på arbete
sänks kraftigt för tjänster med stort arbetsinnehåll och som efterfrågas
av enskilda hushåll. Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna
lade våren 1998 fram ett gemensamt förslag om skattereduktion för
ersättning av tjänster som utförs i hemmet. Förslaget innebär en
skattereduktion för rena hushållstjänster med 50 procent av betald
arbetskostnad. För underhåll och reparation av egna bostäder (ROT) bör
ett permanent avdrag mot inkomst av kapital, alternativt en motsvarande
skattereduktion, införas.
?
? Skatten på kunskap och kompetens måste vara internationellt kon-
kurrenskraftig. Det är lika viktigt som att sänka skatten för låg- och
medelinkomsttagare. Den gamla värnskatten har visserligen avskaffats
men ersatts av en ny extraskatt för medel- och höginkomsttagare.
Denna nya skatt på kunskap och kompetens skall avskaffas.
?
? Den dubbla beskattningen av riskkapital måste slopas. Detta är nöd-
vändigt för att öka drivkraften bland företagarna och skapa tillväxt i
ekonomin. Företagens lånade kapital drabbas i dag av en skattekostnad
på 30 procent, medan skattekostnaden för att skaffa eget kapital för
aktiebolag är cirka 50 procent. Samtidigt är det egna, riskbärande kapi-
talet i bolagen grunden för att överhuvudtaget kunna få tillgång till
komplettering i form av lånat kapital. Dessutom skulle en slopad
dubbelbeskattning innebära att missgynnandet av svenskt ägande upphör
och att ägandet av företag i högre grad kan stanna i Sverige.
?
? Förmögenhetsskatten motverkar den nödvändiga kapitalbildningen. Den
belastar skilda tillgångar olika hårt, vilket bidrar till snedvridningar
mellan konkurrerande företag som försämrar ekonomins funktionssätt.
Förmögenhetsskatten skall därför avvecklas med början 1999.
?
? Skattereglerna för fåmansbolag måste förändras. Den delägare som
redovisar en rimlig arbetsinkomst skall få rätt att betrakta övrig
avkastning som utdelning. Det finns få sakliga skäl för de stoppregler
som i dag gäller för fåmansföretagen. Det är en slutsats som
Spärregelutredningen till största delen kom fram till. Spärreglerna i sin
nuvarande form bör därför avskaffas.
?
? De nya bestämmelserna om skattekonto och momsuppbörd bör ändras.
För att reglerna skall vara enkla och överskådliga, samt för att inte
försämra likviditeten i näringslivet, bör alla företag betala skatter till
skattekontot den 12 i andra månaden efter uppbördsmånaden. För att
öka rättssäkerheten bör förfallodagsbegreppet ändras. Det skall räcka att
företaget har betalat skatterna på förfallodagen. Nuvarande regler som
innebär att betalningen skall vara myndigheterna tillhanda på
förfallodagen bör därför ändras.
?
? Regeringens våldsamma energiskattehöjningar har kraftigt försämrat
svensk industris konkurrenskraft. Avgörande för konkurrenskraften är
inte produktionskostnaden, utan användarens slutpris. Bara under 1996
införde Socialdemokraterna nya produktionsskatter på el som för flera
av de elintensiva företagen motsvarade en merkostnad på 70 000 kronor
eller mer räknat per anställd.
?
Sverige behöver också ta ett samlat grepp för att säkra
tillförseln av riskkapital till nya och växande företag. Statliga
åtgärder för kapitalförsörjning genom lån och bidrag kan
aldrig kompensera bristen på en väl fungerande
riskkapitalmarknad. Förändringar i skattesystemet som
avskaffande av såväl dubbelbeskattningen på riskkapital som
förmögenhetsskatten är en nödvändig förutsättning för att en
bättre fungerande riskkapitalmarknad skall kunna uppstå.
Sverige behöver också ta till sig nya erfarenheter för hur riskkapital
effektivt skall kunna distribueras till nya och växande företag. Det
kaliforniska CONNECT-programmet är ett exempel på hur detta kan gå till.
Förutom en allmänt sett lägre skattenivå har man i USA skapat extra goda
förutsättningar för riskkapitalförsörjning genom särskilda skattevillkor för
satsningar i vissa typer av företag. Det bör därför också utredas hur särskilda
skattelättnader för riskkapitalsatsningar i nya, teknikintensiva företag i
Sverige skall kunna ordnas.
Regler som kväver företagandet
Den angelägna företagsexpansionen motverkas inte bara av
skatter utan också av dåliga villkor för företagande i övrigt.
Hit hör bl.a. det omfattande krångel som framför allt många
små företag drabbas av. Sverige har totalt 10.000 lagar,
förordningar och myndighetsregler. Hälften gäller
företagandet. Norge klarar sig med knappt 5.000 lagar, regler
och förordningar. Regelinflationen uppgår i Sverige till fyra
procent per år.
Krånglet är av många slag. En omfattande arbetsrättslagstiftning utgör en
betydande del. Åtskilligt krångel har emellertid sina rötter i det sätt på
vilket
det svenska samhället är organiserat och - faktiskt - i åtgärder till företagens
förmån som nödvändiggjorts av att de allmänna företagsvillkoren blivit för
dåliga. Kompensatoriska insatser blir lätt krångelinsatser.
De flesta orsakerna till krångel kan sedda var för sig förefalla
välmotiverade, men blir sammantagna ett praktiskt och psykologiskt hinder
för företagsetablering och företagsexpansion. Det har blivit för svårt att bli
företagare och för tungt att klara företagandets påfrestningar.
Ett lands välstånd hänger intimt samman med graden av ekonomisk frihet.
I det internationella s.k. frihetsindexet - figur 10 - syns det också tydligt
vad
som hänt med vårt land. Frihetsindex mäter en lång rad faktorer för
utvecklingsförmåga. Sverige ligger långt ner internationellt.
Ser man till Frasers ranking finns det en rad länder som kommer före
Sverige och som dels är betydligt fattigare, dels av andra skäl måste sägas ha
tvivelaktiga inslag i sina samhällssystem. Det finns inget omedelbart
samband mellan ekonomisk frihet och brist på mänskliga rättigheter.
Långsiktigt finns dock ett klart samband mellan ekonomisk frihet och tillväxt
och välstånd.
Det viktiga är att Fraser Institute kan visa på ett mycket tydligt samband
mellan ekonomisk frihet och ekonomiska framsteg - figur 9 -. Det är också
viktigt att konstatera att civiliserade västländer som USA, Storbritannien och
Schweiz kan upprätthålla en hög grad av ekonomisk frihet.
Figur 9
(Anmärkningar: Poängtabellen i de fem grupperna var följande: toppgruppen (1)
6,5 och högre; grupp (2) 5,9-6,4; grupp (3) 4,7-5,8; grupp (4) 3,9-4,6, grupp
(5)
3,8 och lägre.)
Figur 10
Frihetsindex
Källa: Fraser Institute: Economic Freedom of the World,
1997 Annual report
Hård och rättvis konkurrens främjar effektivitet och dynamik. Sverige har
stora konkurrensproblem, i synnerhet inom den tjänstesektor som skulle
kunna stå för en viktig del av tillväxten.
En stor del av den svenska ekonomin är direkt avskärmad från konkurrens.
Här återfinns inte minst den offentliga sektorn. Dåligt fungerande konkurrens
kostar årligen det svenska folkhushållet omkring 180 miljarder kronor.
Drygt hälften av alla anmälningar till Konkurrensverket riktar sig mot
kommuner, landsting och statliga organ. En del handlar om hur framförallt
kommuner och landsting gynnar sina egna förvaltningar och bolag vid upp-
handlingar. Men en allt större del gäller den offentliga sektorns expansion på
den öppna marknaden. De riktar sig mot skattesubventionerade kommunala
bolag med dumpade priser som konkurrerar ut privata företag.
Konkurrensverkets möjlighet att ingripa med hjälp av konkurrenslagen
måste förbättras. Lagen gäller företag och är därför inte fullt tillämplig på
den offentliga sektorns konkurrenssnedvridande agerande.
Enligt Konkurrensverkets mening är det en icke utvecklad kostnads-
redovisning, i kombination med att offentlig verksamhet ytterst garanteras av
skattemedel, som utgör de främsta skälen till klagomål mot offentliga
aktörers prissättning.
Ofta kan konkurrenslagen över huvud taget inte användas eftersom myn-
dighetens ifrågasatta beslut eller agerande inte varit ett led i en
företagarroll,
vilket är en förutsättning för att tillämpa lagen. Det gäller t.ex. vid
myndigheters stödgivning eller vid myndigheters upphandling. Detsamma
gäller när myndigheter eller deras bolag konkurrensutsätter egen verksamhet
genom anbudstävlan och där en egenregienhet deltar med eget anbud.
Egenregienhetens anbud kan anses likställt med interna inköp varför
eventuell underprissättning faller utanför konkurrenslagen. Myndigheters
inköp från egenregiverksamhet kan heller inte prövas enligt lagen om
offentlig upphandling.
Vidare begränsas möjligheten att överklaga driften av näringsverksamhet i
offentlig regi då verksamheten inte grundar sig på formella beslut, utan
startats genom informella beslut med hjälp av resurser som står den
offentliga sektorn till förfogande.
Stimulerande konkurrens
En vital konkurrens skärper effektiviteten och ökar
välståndet. Insatser för att främja konkurrensen är därmed ett
viktigt inslag i en politik som gör Sverige mer
utvecklingskraftigt.
Framför allt inom områden av monopoliserad kommunal tjänsteverksam-
het skulle mycket kunna vinnas genom en målmedveten konkurrensut-
sättning. Skolan och vården skulle kunna göras bättre om fler fick delta med
sitt kunnande. Skattebetalarna skulle få mer valuta för pengarna i stället för
att drabbas av skattehöjningar, orsakade av politisk oförmåga att driva skola,
vård och omsorg på ett rationellt sätt. En undersökning av Svenska
Kommunalarbetareförbundet visar dessutom att de anställda trivs bättre med
sitt jobb i privata vårdföretag än hos kommuner och landsting. Till fördelarna
hör större ansvar och utrymme för egna initiativ samt en öppnare relation till
cheferna.
I princip all verksamhet som inte är myndighetsutövning bör utsättas för
konkurrens.
Riktlinjerna för en god konkurrenspolitik kan anges på följande sätt:
? Kommunerna skall koncentrera sig på kärnuppgifterna, inte ägna sig åt
affärsverksamhet, vare sig i bolagsform eller på annat sätt. De
kommunala bolagen bör därför säljas eller avvecklas. Kommunerna får
då möjlighet att prioritera det som inte kan utföras av andra.
?
? Kommunal förvaltningsverksamhet som inte är myndighetsutövning
skall utsättas för konkurrens. Detta innebär att kommunerna, med
undantag för myndighetsutövningen, skall upphandla alla varor och
tjänster. Medborgarna skall också kunna välja direkt mellan
verksamheter med hjälp av checksystem, t.ex. skolpeng.
?
Kommunal affärsverksamhet snedvrider konkurrensen
gentemot privata företag eftersom den kommunala
verksamheten ytterst finansieras med skattemedel. De
affärsverksamheter som kommunerna i dag bedriver i
bolagsform eller i annan form skall därför avvecklas.
Förändringsprocessen bör ske med stor varsamhet. Konkurrensutsätt-
ningarna och privatiseringarna skall leda till fördelar för alla. De kommunalt
anställda bör få möjlighet att själva ta över verksamheten när den privati-
seras, vilket skapar kontinuitet. Kommunerna och landstingen skall ha ett bra
pris för de företag som säljs, samtidigt som dessa stärks genom privatise-
ringen.
För att underlätta processen bör konkurrensreglerna förbättras.
? Kommunerna bör åläggas att upphandla i konkurrens. En lagstadgad
rätt för privata entreprenörer att utmana offentlig näringsverksamhet
bör införas. Lagen om offentlig upphandling bör också kompletteras
med en regel om att upphandlingar inte får avbrytas utan affärsmässiga
skäl.
?
? Kommunallagen bör ses över så att reglerna för vad som är tillåten och
otillåten kommunal verksamhet preciseras och att möjligheterna stärks
att rättsligt pröva om sådan verksamhet är kompetensenlig. Det bör
omgående införas ett krav på att kommuner inte skall få erbjuda
kommunala tjänster på den konkurrensutsatta marknaden.
?
? Kravet på konkurrensneutralitet vid offentlig prissättning bör skärpas
genom en lag som stadgar att offentlig näringsverksamhet skall
redovisas skild från annan verksamhet och att priset skall baseras på en
självkostnadskalkyl på likvärdig grund som enskilda företag.
?
? Möjligheterna att överklaga offentlig näringsverksamhet bör förbättras.
Lagen om offentlig upphandling bör kompletteras med en regel om att
all offentlig näringsverksamhet måste grundas på formella beslut av
stat, kommun eller landsting.
?
? Lagen om offentlig upphandling bör utvidgas till att omfatta kommunal
upphandling av verksamhet i egen regi.
?
? Konkurrensverket bör ges en starkare ställning.
?
Konkurrensen bör också stärkas genom att statligt ägande i
näringslivet avvecklas. En privatisering av de statliga
företagen tydliggör statens roll som lagstiftare och
normgivare, ökar statskassans inkomster, breddar
riskkapitalmarknaden till nya grupper och stärker de
privatiserade företagen.
Enklare att bli företagare
Det måste bli enklare att bli företagare.
Småföretagardelegationen har påpekat en rad regler som gör
det onödigt krångligt att starta företag i Sverige. Vid
grundandet är det viktigt att företagaren kan koncentrera sin
tid och energi på att utveckla affärsidén - snarare än att söka
information om vilka tillstånd som behövs, fylla i blanketter
och vänta i månader på besked. Småföretagardelegationen
föreslår en procedur enligt kanadensisk modell som innebär
att registreringen av företag förenklas så att bara en
myndighet behöver kontaktas samt att detta kan skötas via
Internet.
F-skattsedeln är företagandets skattemässiga grund. Utan denna kan inget
företag starta i praktiken. F-skattsedel bör tilldelas alla som begär den om det
inte framstår som uppenbart att det föregivna företagssyftet är oseriöst. För
att göra det tydligt för fler - och särskilt ungdomar - att företagarvägen
faktiskt finns, bör en särskild kampanj initieras i syfte att få fler
intresserade
av att starta enkla former av företag. I ett något längre perspektiv borde
sådana insatser kunna underbyggas med regelrätta utbildningsinsatser i
gymnasieskolan. Syftet med sådan insatser skulle inte först och främst vara
att lära ut om själva företagandet utan mer att bidra till att alla elever ges
insikt i entreprenörskapets betydelse. Detta utvecklas närmare i parti-
motionen En gymnasieskola med kunskap och kvalitet.
Mot denna bakgrund är det beklämmande att det utredningsförslag från
Riksskatteverket (RSV Rapport 1998:4) som föreslog relativt begränsade
ökade möjligheter att få F-skattsedel avvisats av regeringen.
Företagare måste också ges rimliga sociala villkor. Dagens regler är en
kvarleva från en tid då anställning var den naturliga formen för arbete. I
stället krävs sociala trygghetssystem som klarar variationer och som kan ge
ett adekvat skydd i ett mer rörligt arbetsliv. Det skall inte vara mer socialt
utsatt att vara företagare än att vara anställd.
Enklare och färre regler
Regelverkets utformning är av mycket stor betydelse för
företagens möjligheter att skapa tillväxt och jobb. I dag är
reglerna utformade för att det skall vara enkelt för
statsmakten att kontrollera företagen. I stället måste reglerna
utformas så att det är så enkelt som möjligt att driva företag.
De företag som drabbas förhållandevis hårdast av regleringar är små-
företagen. Enligt alla bedömningar är det dessa företag som skall stå för den
största andelen av den framtida sysselsättningsökningen. För de mindre
företagen är kostnaderna för administrationen av regelverket mångdubbelt
större per anställd än i stora företag.Vidare är samhällets kostnader för
tillväxthämmande regler betydande. Regeringen bör tillämpa en s.k.
solnedgångsparagraf. Det innebär att alla regler genomgår en rullande
översyn och de som inte tillämpats på fem år tas bort.
Som medlem i EU har Sverige åtagit sig att genomföra EG-kommissionens
rekommendation av den 22 april 1997 om förbättringar och förenklingar av
företagsklimatet för nyetablerade företag. I rekommendationen finns många
förslag som kan omsättas i praktiken och som för Sveriges del kan vara
effektiva medel för att underlätta nyföretagandet och tillväxten i nya företag.
Under den borgerliga regeringen betonades avregleringens betydelse för
den framtida ekonomiska utvecklingen. Att främja konkurrens och förnyelse
var centrala delar i arbetet med att återskapa Sverige som en tillväxt- och
företagarnation.
Under de senaste fyra åren med socialdemokratisk regering försämrades
förutsättningarna att driva företag i Sverige kraftigt. Avregleringsarbetet
avstannade. I stället förvärrades situationen för företagen genom att fler nya
regler infördes samtidigt som regelförenklingar som genomförts av den
borgerliga regeingen återställdes.
? Arbetet med att slopa, förenkla och förbättra reglerna för företagen måste
återupptas med full kraft. Avregleringsarbetet bör ledas från högsta
politiska nivå.
?
? Alla nya regler skall föregås av konsekvensbeskrivningar vad avser
reglernas ekonomiska effekter på företagen. Sådana konsekvensbeskriv-
ningar skall lämnas av såväl regeringens departement som av myn-
digheter som ger ut föreskrifter.
?
? Som stöd för avregleringsarbetet bör det inrättas en grupp med företagare
och forskare som kan fungera som idégivare. Nya regler skall även kunna
prövas av särskilda småföretagarpaneler.
?
? Redogörelse för avregleringsarbetet bör årligen presenteras för riksdagen.
?
Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna avgav i
april 1998 en gemensam avsiktsförklaring om
avregleringsarbetet till stöd för ett genomförande av
förslagen från Småföretagardelegationens första betänkande
Bättre och enklare regler (SOU 1997:186).
Regeringens egen småföretagardelegation, vars uppgift varit att identifiera
problem och föreslå åtgärder för att undanröja onödiga hinder för etablering
och tillväxt i småföretag, har i sju rapporter lämnat sammanlagt 71 förslag
till förbättringar av näringsklimatet. Regeringen bör skyndsamt återkomma
med förslag till riksdagen baserade på Småföretagardelegationens rapporter.
Det är högst anmärkningsvärt att regeringen ännu inte lagt ett enda konkret
förslag som tar fasta på de problem Småföretagardelegationen uppmärk-
sammat. Detta tas upp i en särskild motion.
En stelbent arbetsmarknad och
lönebildning
I en mer dynamisk världsekonomi blir arbetsmarknadens
karaktär annorlunda än i det gamla industrisamhället.
Förutsebarheten och enhetligheten blir mindre och
variationerna större. Den enskildes trygghet kommer i högre
grad än genom skyddslagstiftning att ligga i förmågan att ta
sig an olikartade utmaningar. Utbildningsmöjligheter är i
detta sammanhang ett viktigt medel.
Sveriges arbetsmarknad, liksom åtskilliga av de sociala trygghetssystemen,
är uppbyggd på det utgående industrisamhällets strukturer. Den arbetsrätts-
lagstiftning som under 1970-talet kom att förstärka de gamla kollektiv-
avtalens allomfattande karaktär har utvecklats till ett direkt hinder mot
tillväxt och nyanställningar. Sammantaget blir arbetsmarknaden för stel för
att ge utrymme för all den improvisation som företagande innebär.
Det är naturligtvis inte möjligt att exakt ange vilken betydelse arbetsrätten
har för sysselsättningen. Att den har betydelse är emellertid tveklöst.
Företagarna uppfattar hindren för nyanställningar som omfattande. Rehabili-
teringsansvaret utgör t ex en tung börda för många småföretagare. Riskerna
upplevs som större än den möjliga vinsten.
Från politisk horisont kan man gilla eller ogilla en sådan bedömning.
Oavsett vilket, ligger det utanför politikens räckvidd att få företagare att
göra
annat än det de anser sig kunna ta ansvar för. Vill man att sysselsättningen
skall öka måste man alltså försöka förstå hur politiska - och fackliga -
beteenden påverkar företagarnas engagemang och expansionsvilja.
Det är en allmänt accepterad uppfattning att lönebildningen i Sverige
fungerar dåligt. Ett problem är att förhandlingssystemet tenderar att driva
fram för höga generella löneökningar. Löneökningar läggs till löneökningar.
Modellen med flera förhandlingsnivåer staplade på varandra har haft en
sådan effekt.
Minst lika betydelsefull som själva löneökningstakten är emellertid den
bristande flexibiliteten i lönebildningen. En angelägen individualisering av
lönesättningen motverkas av ett förhandlingssystem som bygger på att alla
skall betalas lika. Bl.a. ungdomars svårigheter att komma in på arbetsmark-
naden sammanhänger med detta. Sverige har rekordhöga ingångslöner jäm-
fört med andra länder. I Sverige är ingångslönen ofta 80 procent av normal-
lönen jämfört med t.ex. 60 procent i USA.
Att flexibiliteten är så låg sammanhänger med det kollektivavtalssystem
Sverige har. Den anställdes rätt är genom lag överförd till fackliga organisa-
tioner som den enskilde i praktiken inte kan sätta sig över.
Kollektivavtalsmodellen kunde möjligen sägas fungera i ett samhälle
präglat av industriell massproduktion, men passar dåligt på den arbets-
marknad som nu bryter fram. När den anbefallda avtalsmodellen inte längre
fungerar blir effekten dessvärre att nyanställningarna blir färre.
En alternativ utveckling är att nyanställningar visserligen sker, men
utanför alla regler. I detta scenario delas den svenska arbetsmarknaden i en
minskande del, präglad av det utgående samhällets regelsystem, och i en
annan del utan några regler alls. Det är förunderligt att en sådan utveckling
inte alls förefaller bekymra de fackliga och politiska intressen som ser en
reformering av arbetsrätt och avtalsformer som ett grundskott mot
civiliserade relationer på arbetsmarknaden.
Den mest avgörande lönebildningsfrågan har emellertid ingenting med
förhandlingssystemet att göra utan är egentligen ett skatteproblem. Inget
förhandlingssystem i världen kan fungera när det utrymme produktivitets-
ökningen skapar tas i anspråk av allt högre skatter. För den enskilde blir den
viktigaste konsekvensen att löneökningar, som skulle vara möjliga om
skatterna var lägre och tillväxten högre, nu uteblir.
Löneökningsutrymmet blir ännu mindre om det dessutom skall urholkas av
en generell arbetstidsförkortning. Stefan Fölster, chef för Handelns
Utredningsinstitut, varnar på DN Debatt den 10 oktober för att en lagstadgad
arbetstidsförkortning riskerar att bli ett dråpslag mot låginkomsttagarna.
Antingen rationaliseras enklare arbetsuppgifter bort eller också sänks de
lägsta lönerna.
Bortsett från att enskilda löntagare genom en kollektiv arbetstidsförkort-
ning fråntas rätten till bättre ersättning för sitt arbete undergräver arbets-
delningen Sveriges möjligheter att växa. Att dela på jobben är inte detsamma
som att skapa förutsättningar för nya riktiga jobb. Det innebär istället att man
har kapitulerat inför massarbetslösheten och utgör den obotfärdiges ursäkt
för bristande konstruktiv handlingsförmåga.
En reformerad
arbetsmarknadslagstiftning
En väsentlig del i en politik för fler och växande företag är
en ny syn på medarbetarnas och företagens ömsesidiga
relationer. Dagens kollektiva ordning stämmer inte med de
nya mera varierade arbetsmarknadsvillkoren. Och när regler
och verklighet inte stämmer, då minskar
anställningsbenägenheten. Arbetslösheten stiger.
Nya relationer på arbetsmarknaden är emellertid också en fråga om respekt
för den enskildes rätt. Det är denne som skall äga arbetets rättigheter, att
utöva själv eller att överlåta åt andra att bevaka i hans eller hennes ställe.
Ett
sådant synsätt innebär inte att t.ex. fackliga organisationer blir obehövliga,
men väl att deras uppgifter förändras. Den enskilde skall emellertid inte vara
beroende av fackliga organisationers välvilja för att kunna hävda sin rätt.
Sverige behöver en ny uppsättning regler på arbetsmarknaden, regler som
ger största möjliga utrymme för nya anställningar och som samtidigt stärker
den enskildes egen ställning på arbetsmarknaden.
En sådan mer modern och respektfull syn på arbetsmarknadsrelationerna
aktualiserar ofrånkomligen en översyn av en rad av de lagar vars utformning
härrör från en annan tid och som i dag ofta motverkar de syften för vilka de
en gång tillkom. Lagen om anställningstrygghet (LAS) hör till denna
kategori. Många småföretagare vittnar om den tveksamhet de känner inför att
nyanställa och expandera till följd av LAS. Turordningsreglerna i LAS bör
avskaffas. Däremot måste självklart kravet att avskedande skall ske på saklig
grund kvarstå.
En utgångspunkt för en sådan översyn måste vara att den enskilde genom
eget avtal skall kunna förfoga över lönen, men också över andra viktiga delar
av arbetets villkor. Det grundläggande skyddet för alla medarbetare, men inte
mer, skall regleras genom lag.
Med större respekt för enskildas rätt genom en ordning där det individuella
avtalet utgör grunden underlättas också en mer konstruktiv lönebildning. Det
räcker emellertid inte. I ett par hänseenden behöver ytterligare förändringar
ske för att skapa en rimlig balans mellan arbetsmarknadens parter.
Det gäller för det första sympatiåtgärder. Det är inte rimligt att andra än de
som direkt berörs av en konflikt skall kunna dras in i den. Sympatiåtgärder
bör därför förbjudas.
Det andra handlar om formerna för att utlösa konfliktåtgärder. Med tanke
på vilka effekter konflikter kan få i moderna och sårbara samhällen bör
sådana inte kunna utlösas med mindre än att alla medlemmar tillfrågats. Ett
sådant förfarande stämmer också bättre än dagens ordning med principer om
den enskilde som bärare av arbetets rättigheter.
För det tredje bör fackföreningars vetorätt vid upphandlingar avskaffas.
Vidare är det en ohållbar ordning att enmansföretagare skall kunna
försättas i blockad. Även här krävs en förändring som förbjuder att så sker.
Till sist finns det också anledning att med bestämdhet avvisa alla planer på
att genom lagstiftning ange nya villkor för arbetstiden. Det är i grunden en
orimlig tanke att staten i ett modernt och civiliserat samhälle skall anses ha
rätt att reglera alla enskilda människors val av arbetstid respektive rätt att i
pengar ta ut lönen för mödan.
En ny mera individualiserad arbetsmarknad är ett starkt skäl för att ge
också de sociala trygghetssystemen en mer personlig inriktning. Stora delar
av dagens trygghetsanordningar är byggda på det gamla industrisamhällets
mer enhetliga ordning och stämmer dåligt med dagens mer föränderliga
villkor.
Ett alltjämt generellt trygghetssystem måste alltså ges ett starkare indi-
viduellt innehåll. Bara därigenom blir det möjligt för alla att med tillförsikt
utnyttja det mera rörliga samhällets möjligheter.
Bidrag ersätter lön
Skatterna påverkar inte bara företagens expansionsvilja utan
också enskilda människors arbetsintresse. Det senare
influeras också av hur bidragssystem och bidragsnivåer är
utformade, bl.a. i arbetslöshetsförsäkringen.
Sverige har höga bidragsnivåer. Det leder i sin tur till att också den s.k.
reservationslönen, dvs. den lön vid vilken man är beredd att utföra ett
erbjudet arbete, ligger högt. Från den enskildes utgångspunkt är det naturligt-
vis inte svårt att se argumenten för bidragsnivåer som gör den arbetslöse
ekonomiskt mindre utsatt. Rimliga löner för alla är likaså lättmotiverade.
Problemet är emellertid att bidragsnivåerna kan få påtagliga och negativa
effekter för möjligheterna att skapa den rörlighet på arbetsmarknaden som
skulle behövas, inte minst för dagens arbetslösa. Bidragsnivåerna tenderar att
låsa de arbetslösa ute från riktiga arbeten.
När förändringar av politiken nu blir allt mer påkallade måste insatser för
fler arbeten förenas med rörlighetsfrämjande åtgärder inom bidragssystemen.
På en arbetsmarknad med tillgång till arbete får höga reservationslöner en
direkt tillväxthämmande verkan. Bidragssystemen måste vara utformade så
att det alltid lönar sig att arbeta.
En modern arbetsmarknadspolitik
Arbetsmarknadspolitiken är ett skydd för den enskilde om
och när man förlorar arbetet. Men arbetsmarknadspolitiken
påverkar också på vilka villkor anställningar kan ske.
All arbetsmarknadspolitik måste utformas på ett sådant sätt att förvärvs-
arbete för den enskilde blir både möjligt och attraktivt. Arbetsmarknads-
politiken har en omställningsinriktad uppgift. Den kan inte svara för ett
permanent stöd.
Arbetsmarknadspolitiken bör ha fyra huvudelement, nämligen ersättning
vid arbetslöshet, stöd till unga arbetslösa, utbildningsinsatser samt speciella
insatser för äldre.
? Ersättningen vid arbetslöshet genom en allmän och obligatorisk arbets-
löshetsförsäkring skall ses som ett grundläggande skydd som omfattar
alla. Försäkringen bör gälla också vid t.ex. arbetsmarknadsutbildning
och ersätta de speciella bidrag som från tid till annan utgår i dag.
Försäkringen skall vara en omställningförsäkring som träder in för att
klara övergången från ett jobb till ett annat, inte en grund för
permanent försörjning. Det nödvändiggör en bortre parentes i försäk-
ringen. Särskilda övergångsregler behövs dock intill dess arbetslöshe-
ten pressats ned.
?
? Ersättningen bör vara 75 procent av den tidigare lönen. Ersättnings-
nivån skall ses tillsammans med våra förslag om lägre inkomstskatter,
vilka också belastar arbetslösa. En högre ersättningsnivå riskerar att
motverka den mer flexibla lönebildning Sverige i dag behöver.
?
? Det grundläggande försäkringsskyddet kan och bör kompletteras med
tilläggsskydd genom avtal. Ett sådant skydd bör kunna variera från
bransch till bransch.
?
? Finansieringen av den allmänna försäkringen bör till betydande del ske
genom avgifter som tas ut av den försäkrade. Utrymme skapas genom
lägre skatt på arbetsinkomster. Avgifterna blir samtidigt avdragsgilla
vid inkomstbeskattningen. Dessa bör emellertid växlas mot motsvar-
ande lägre skatter. På längre sikt finns det skäl att överväga om inte det
skydd som i nuläget bör åstadkommas genom en allmän arbets-
löshetsförsäkring bättre kan säkras genom en form av personligt men
obligatoriskt sparande. Fördelen skulle vara att sparande på konto har
bättre förutsättningar att fungera i ett samhälle där arbetets regel-
bundenhet kommer att vara lägre än i dag.
?
? Arbetsmarknadspolitikens andra huvuduppgift är att bidra till ung-
domars inträde på arbetsmarknaden. Insatserna skall komplettera mer
rimliga ingångslöner, som det i dag ankommer på arbetsmarknadens
parter att komma överens om. I stället för dagens oöverskådliga och
ad-hoc-betonade insatser bör ett lärlingssystem för ungdomar mellan
20 och 25 år introduceras. Systemet bör byggas upp tillsammans med
företagen.
?
? Utbildning bör vara arbetsmarknadspolitikens tredje huvuduppgift.
Den speciella arbetsmarknadsutbildningens syfte skall vara att sörja för
fokuserade insatser, riktade mot specifika yrkesområden, samt
definierade kompletteringar av arbetslösas kompetens. Här ingår också
stöd till arbetshandikappade. Mer allmän utbildning av arbetslösa bör
inte anordnas inom arbetsmarknadspolitikens ram utan anförtros de
gängse systemen för vuxenutbildning.
?
? Den fjärde huvuduppgiften som arbetsmarknadspolitiken skall klara är
att sörja för att också äldre och handikappade kan finna en plats på
arbetsmarknaden. Det är en grannlaga uppgift att säkerställa detta utan
att förstöra normala relationer på arbetsmarknaden. Detta utvecklas i
en separat kommittémotion.
?
Dessa fyra huvuduppgifter måste arbetsmarknadspolitiken
klara med effektivitet och kvalitet. De bör utföras åtskilt från
den förmedlingsverksamhet som är arbetsförmedlingens
uppgift.
Arbetsförmedling är inte arbetsmarknadspolitik utan främst en förmed-
lings- eller mäklaruppgift som i ökad utsträckning kan utföras i konkurrens
på en privat marknad. Det viktigaste offentliga åtagandet skall vara att
säkerställa att tjänsten är tillgänglig för alla.
En reformering av arbetslöshetsförsäkringen och arbetsmarknadspolitiken
skall ske parallellt med insatser för att skapa bättre förutsättningar för fler
riktiga arbeten. Kortare ersättningstider bör t.ex. komma i fråga vid en
tidpunkt när tillgången på riktiga arbeten är bättre än i dag. De här föreslagna
förändringarna måste därför kompletteras med övergångsregler.
Bristande kunskaper och drivkrafter
Ett expansivt företagande måste stödjas av ett
utbildningsväsende och av en forskning av absolut högsta
klass. Sverige har i dag problem i båda hänseendena.
Skolan och den högre utbildningen svarar uppenbarligen inte mot de behov
som bl.a. företagen har. Eftersläpningen i matematikkunskaper är ett bland
flera exempel. Ett ännu mer grundläggande problem är emellertid att
drivkrafterna, särskilt för unga människor att lära sig mycket och att söka sig
till långa utbildningar, är svaga. Det sammanhänger med skatterna och
lönestrukturen, men också t.ex. med det sätt på vilket studiestödssystemet är
utformat. Problemen med drivkrafterna understryks ofta av attityder om att
omsorg även om begåvade elever och studenter anses ge uttryck för ett
otillbörligt elittänkande.
Goda drivkrafter för lärande är viktigare än det sätt på vilket skolan eller
den högre utbildningen är organiserad. Konkret innebär det att kunskaps-
aspekten måste läggas också på skatte- och lönepolitiken.
De kunskapskrav företagen i framtiden kommer att ställa är annorlunda än
dagens. Oavsett ämne och inriktning gäller att den enskilde måste tillägna sig
en större förmåga att utveckla kunskap och kunnande till produktivt arbete
som andra människor av egna pengar är beredda att betala för. En sådan mer
entreprenöriell syn på kunskapsuppbyggnaden är giltig inte bara för
teknologer och ekonomer utan måste i lika hög grad bli det för t.ex.
humanister och kulturvetare.
Skolan är i dag i betydande grad en egen värld, med invanda värderingar
och traditioner. Denna egna värld möter nu en omgivning med stark dynamik
och snabbt föränderliga villkor. Kunskapskraven ökar liksom behovet av att
lära hela livet.
Den monopolistiska och likformiga struktur, som den svenska skolan av
hävd har, stämmer dåligt in på den nya tidens krav. Resultatet blir att viktiga
utbildningsbehov identifieras för sent. När allt skall vara lika blir ingenting
riktigt bra.
I princip gäller detsamma om den högre utbildningen som gäller om
skolan. Där drivs utvecklingen med särskild målmedvetenhet i fel riktning.
Centraliseringen tilltar när den i stället borde trängas tillbaka.
Inom såväl utbildning som forskning behövs det stor bredd i insatserna.
Alla måste vara delaktiga, på sina villkor, i kunskapssamhället. Men därtill
krävs det att Sverige förmår utveckla världsunika miljöer för det allra mest
avancerade kunnandet. Det sker i dag i alltför liten utsträckning. Den svenska
exportens kunskaps- och teknikinnehåll har fallit i relativa termer. Till detta
bidrar såväl en närmast dogmatisk statlig forskningspolitik som den höga
beskattningen av högt kvalificerad personal.
Det borde inte ligga i någons intresse att göra det svenska arbetsklimatet så
ogästvänligt att värdefull kompetens söker sig ut ur landet. När Social-
demokraterna med ett flagrant löftesbrott behåller halva värnskatten är det
naturligtvis moraliskt oförsvarligt. Men det är dessutom illa i förhållande till
varje ambition att göra Sverige till ett växande samhälle där alla får arbeta.
Unika miljöer är betydelsefulla av flera skäl. Det viktigaste är att Sverige
på så sätt kan bli internationellt konkurrenskraftigt för utländska och svenska
företagsetableringar. Avancerade företag kan inte verka i ett oavancerat
klimat.
Spetskunnande är emellertid också avgörande för att vårt land skall vara en
intressant partner i vetenskapligt och industriellt samarbete. Man måste ha
något att ge om man skall kunna ha förhoppningar om att få.
Kunskap i världsklass och
kontinuerlig kompetensutveckling
Morgondagens företagande kommer att kräva mer av
kunskap hos medarbetarna. Det gäller som generell
iakttagelse, även om det inte är giltigt för alla typer av
arbeten.
Kraven kommer att förändras under arbetslivets gång. Det ställer krav på
system genom vilka den enskilde kan utveckla det kunnande han eller hon
finner sig behöva. Kunskaps- och kompetensutvecklingen måste syfta till
utveckla och bibehålla anställningsbarheten.
Det är en viktig uppgift att utveckla utbildningssystemet så att det
motsvarar dessa krav. Utbildning behöver bli mer av en process än vad den
är i dag.
Inte minst aktualiseras frågan om utbildningens finansiering. Om utbild-
ningsbehoven i realiteten utsträcks över hela den arbetsverksamma delen av
livet behövs en principiell diskussion om vem som har anledning att betala
för vad.
Ett betydelsefullt element är att göra den enskilde själv delaktig i den
samlade utbildningens finansiering. Det förstärker de personliga driv-
krafterna och ökar effektiviteten.
Utbildningsbehoven kommer emellertid inte bara att bli mer utsträckta
över tiden utan också mer varierade till sitt innehåll. Enhetliga utbild-
ningssystem blir allt svårare att upprätthålla eftersom dessa inte svarar mot
enskildas och företags behov.
En reformstrategi som svarar mot den nya omvärlden bör bl.a. innehålla
följande element:
? Såväl skolan som olika former av utbildning måste ges bättre möj-
ligheter att tillgodose mer varierade krav. Det sker bäst genom att
utbildningsväsendet öppnas också för andra än de offentliga utbild-
ningsinstitutionerna. Enklast sker detta genom att den offentliga
utbildningsfinansieringen styrs över från producenterna till elever och
studenter. I skolan är medlet härför en s.k. nationell skolpeng. Ett
motsvarande system kan också introduceras för den eftergymnasiala
utbildningen. En viktig kompletterande effekt av en sådan förändring
av universitetens och högskolornas finansiering är att det
internationella utbytet kan förstärkas.
?
? Det säkraste sättet att pressa tillbaka ungdomsarbetslösheten är att
integrera delar av gymnasieutbildningen i företagen. Erfarenheterna av
lärlingsutbildning är goda från bl.a. Tyskland, Österrike och Schweiz.
Hur lärlingsverksamhet skall utformas bör kunna avgöras av skolor och
företag direkt. På staten ankommer det att sätta upp de villkor som
utbildningen skall uppfylla. De fackliga organisationerna måste visa
lönemässig vidsynthet.
?
? Den fortsatta expansionen av den eftergymnasiala utbildningen bör
vägledas av insikten att mer allmänutbildning inte nödvändigtvis är det
som Sverige just nu mest behöver, liksom av kraven på högsta möjliga
kvalitet. Det leder till en annan utbyggnadsstrategi än den Social-
demokraterna följer.
?
? Universiteten och högskolorna bör utvecklas i olika riktningar för att
kunna tillgodose de olika utbildnings- och forskningsbehoven. Själv-
ständigheten från staten måste förstärkas. Fler universitet och hög-
skolor bör överföras i privaträttslig form.
?
? Under de närmaste åren är det teknisk utbildning på skilda nivåer som
bör ges försteg framför en utbildningsexpansion för dess egen skull.
Kvalificerad eftergymnasial utbildning i samarbete med företag är en
väg som snabbt kan leda till att kompetensbehov kan fyllas.
?
? För det livslånga lärandet går det inte att göra statliga planer. Däremot
går det att skapa förutsättningar för andra att möta behoven. En viktig
förutsättning för att det livslånga lärandet skall bli mer än ett politiskt
honnörsord är att det kan finansieras. Ett system med personliga
utbildningskonton är en attraktiv framtidsväg. Till detta konto avsätter
den enskilde själv och dennes arbetsgivare resurser. Avdragsrätt vid
beskattningen medges enligt samma principer som i dag gäller för
pensionsförsäkringar.
?
? Utbildningskonton skulle också kunna förenas med ett system
varigenom det offentliga stödet till eftergymnasial utbildning överförs
från producenterna till studenterna. Den enskilde skulle kunna erbjudas
möjligheten att utnyttja det offentliga utbildningsstödet vid tidpunkter
som passar den enskilde bäst.
?
Expanderande företag måste inte bara ha tillgång till kunniga
medarbetare i stort utan också till avancerad forskning.
Forskningens resultat måste också bli tillgängliga för
företagen. Sverige behöver en ny forsknings- och
teknologipolitik som bidrar till vårt lands växtkraft:
? Forskningen måste hålla absolut högsta klass. Det kräver ett starkt stat-
ligt engagemang men också en nära samverkan med företagen. Fram-
för allt inom områdena informationsteknik och bioteknik har Sverige
både forskningsmässigt och företagsmässigt goda förutsättningar att
upprätthålla en världsledande roll.
?
? Forskningspolitiken måste ge utrymme att odla de unika begåvningar-
na. Ett universitet skulle kunna utvecklas till ett masters- och doktor-
anduniversitet och ges speciella forskningsmöjligheter. Ett särskilt
stipendieprogram bör sättas upp för att Sverige skall kunna attrahera
framstående inhemska och utländska begåvningar.
?
? Barriärerna mellan den akademiska forskningen och företagen måste
brytas. Ett starkt näringslivsengagemang i först och främst de tekniska
högskolorna är nödvändigt även om det i dagens högskolesystem
förefaller svårt att förverkliga. En förstärkning av industridoktorand-
programmen är en annan, parallellt framkomlig väg.
?
? Erfarenheterna av hur relationer mellan industri och akademi kan
arrangeras finns att hämta i andra länder. Det kaliforniska CONNECT-
programmet t.ex. knyter framgångsrikt samman den akademiska
forskningen med näringsliv och finansiärer. Programmet bygger på
nätverksbyggande och frivilligt engagemang. Åtskilliga nya jobb i
Kalifornien kan tillskrivas programmet.
?
? En viktig förutsättning för kunskapsöverföringen är att den akademiska
utbildningen, oavsett inriktning, ges en entreprenöriell inriktning.
Kunskap måste kunna kommersialiseras, i egen eller andras regi.
Utbildning uteslutande inriktad på en offentlig försörjning tillhör en
förgången tid.
?
En säker energiförsörjning
Ett företagsklimat som stimulerar till investeringar och
expansion behöver en säker energiförsörjning till
konkurrenskraftiga priser. Billig energi har historiskt också
varit ett av Sveriges viktigaste konkurrensmedel. Till detta
har också bidragit att energiförsörjningen varit långsiktigt
pålitlig.
Så är det inte längre. Tvärtom är energiförsörjningen numera utsatt för
extremt politiskt godtycke. Framför allt gäller detta kärnkraftsavvecklingen.
För att återställa förtroendet för Sverige som investeringsland måste
principbeslutet om att börja avveckla kärnkraften rivas upp. Det bör ersättas
med ett entydigt mandat till Statens kärnkraftinspektion att ansvara för att
kärnkraften används så länge den uppfyller säkerhetskraven, men också att
reaktorer som inte klarar kraven stängs.
En sådan förskjutning av ansvaret för kärnkraftens säkerhet, bort från
politiskt spel och till fackkunskapen, måste förenas med ett beslut om att
upphäva den s.k. avvecklingslagen och den s.k. tankeförbudsparagrafen i
kärntekniklagen. Att som i dag förbjuda blotta tänkandet på ny energiteknik
är inte bara principiellt förkastligt utan också oansvarigt gentemot kom-
mande generationer.
Svenskt deltagande i det europeiska
valutasamarbetet
Det europeiska samarbetet utgör den ram inom vilken
Sverige kan och skall växa. Det är av stor betydelse att den
avoghet, i synnerhet i förhållande till det ekonomiska och
monetära samarbetet, som kännetecknar
Socialdemokraternas EU-politik, snabbt bryts. Riskerna är
annars stora att Sveriges möjligheter att återhämta förlorat
välstånd tar allvarlig skada. Dessutom undergrävs vårt lands
allmänna ställning inom Europeiska unionen.
Kostnaden för Sverige att stå utanför det europeiska valutasamarbetet har
tydliggjorts under sommaren och hösten. Den svenska kronan har förlorat i
värde medan eurovalutorna rört sig högst obetydligt. För den svenske
företagare som överväger att expandera internationellt, t ex genom att dra
nytta av Sveriges EU-medlemskap genom sitt fulla tillträde till den inre
marknaden, är valutarisken en faktor han ständigt måste ta med i
riskkalkylen. Den företagare som skall låna pengar till sin verksamhet får i
dag betala högre ränta till följd av Sveriges utanförskap. Risken är påfallande
att detta försämrar tillväxtpotentialen för i synnerhet de små och medelstora
företagen. Samtidigt riskerar Sverige att de stora företagen flyttar ut för att
förlägga sin verksamhet inom euroområdet.
Införandet av en gemensam valuta är ett viktigt steg i fullbordan av en
verklig gemensam marknad och ett värdefullt hjälpmedel för att bekämpa
arbetslösheten. Ett svenskt deltagande i EMU:s tredje steg är särskilt
betydelsefullt för människor i allmänhet och för små företag. Ju mindre det
naturliga internationella nätverket är, desto hårdare drabbas man av ett
svenskt utanförskap.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att dubbelbeskattningen av utdelade och
kvarhållna vinster slopas från den 1 januari 1999 i enlighet med vad som
anförts i motionen, 1
2. att riksdagen beslutar avskaffa de stoppregler som gäller för
fåmansbolag i enlighet med vad som anförts i motionen,1
3. att riksdagen beslutar avveckla förmögenhetsskatten med början 1999 i
enlighet med vad som anförts i motionen, 1
4. att riksdagen beslutar om skattekonto och mervärdesskattebetalningar i
enlighet med vad som anförts i motionen, 1
5. att riksdagen beslutar om skattereduktion med 50 % av betald
arbetskostnad i enlighet med vad som anförts i motionen, 1
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om permanent avdrag för
underhåll och reparation av egna bostäder i enlighet med vad som anförts i
motionen, 1
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om F-skattsedel,2
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om principerna för konkurrenspolitiken,3
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändringar i
kommunallagen, lagen om offentlig upphandling och konkurrenslagen i
enlighet med vad som anförts i motionen,4
10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring om
skärpta krav på konkurrensneutralitet vid offentlig prissättning i enlighet med
vad som anförts i motionen, 1
11. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en förstärkning av
Konkurrensverket i enlighet med vad som anförts i motionen,3
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en särskild grupp bör inrättas i Statsrådsberedningen för att
leda avregleringsarbetet,3
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att alla regler skall föregås av en konsekvensbeskrivning vad
avser reglernas ekonomiska effekter på företagen,3
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en särskild grupp med företagare och forskare bör inrättas för
stöd i avregleringsarbetet och att nya regelförslag skall kunna prövas i
särskilda småföretagarpaneler,´3
15. att riksdagen hos regeringen begär förslag om införandet av en s.k.
"solnedgångsparagraf" innebärande att alla regler genomgår en rullande
översyn och att de som inte tillämpats på fem år avskaffas,3
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en årlig redogörelse för avregleringsarbetet bör presenteras för
riksdagen,3
17. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en långsiktig förändring
av arbetsrätten i enlighet med vad som anförts i motionen,5
18. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en reformering av
arbetslöshetsförsäkringen i enlighet med vad som anförts i motionen,5
19. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en förändring av
arbetsmarknadspolitiken i enlighet med vad som anförts i motionen,5
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildningspolitiken,6
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om forsknings- och teknologipolitiken.6
Stockholm den 26 oktober 1998
Carl Bildt (m)
Lars Tobisson (m)
Beatrice Ask (m)
Anders Björck (m)
Carl Fredrik Graf (m)
Chris Heister (m)
Gun Hellsvik (m)
Henrik Landerholm (m)
Göran Lennmarker (m)
Bo Lundgren (m)
Inger René (m)
Per Unckel (m)
Per Westerberg (m)