Sverige har under de senaste decennierna förändrats enormt,
från att ha uppfattats som en till stora delar homogen nation
till ett land med många nationaliteter, språk, religioner och
sedvänjor. Bortåt var femte svensk har en nära bakgrund i ett
annat land. I vissa stadsdelar talas över hundra språk. Hundra
olika, men inget gemensamt.
Flera decennier av integrationspolitik byggd på förmynderi och bidrags-
beroende har slutat i ett stort misslyckande. Den svenska invandrar- och
integrationspolitiken har sin förklaring i en välvilja som i praktiken har nått
motsatt effekt. Grundtanken med hela systemet har varit att ge nykom-
lingarna en god start i det nya landet. I verkligheten har ett enorm maskineri
av byråkrater, projektledare, kuratorer och bidragsgivare fångat sina klienter
i maktlöshet. Maktlöshet som leder till vanmakt som leder till utanförskap.
Att häva utanförskapet, bryta vanmakten och bejaka integrationen är en av
vår tids största utmaningar. Sverige behöver en ny kurs i integrationspoliti-
ken. En ny kurs med frigörelse av den enskildes initiativ och respekt för de
nya små och fristående gruppernas ansvar.
Människor kan inte älska det land som ger dem bidrag men håller dem
utanför det aktiva livets arenor. Människor älskar det land som uppmuntrar
dem att själva ta itu med sina liv och stödjer dem i ansträngningen att lyckas.
Målet med integrationspolitiken är därför att var och en ska ta makten över
sitt liv och själv kunna forma sin framtid i samverkan med andra människor.
Ledstjärnan i en ny integrationspolitik bör vara att integrationsarbetet inte
avskärmas från politiken i stort och att spelrum för individens initiativ och
handling blir betydligt större än i dagens genomreglerade och överorganise-
rade samhälle.
Jobb bryter utanförskap
Av absolut avgörande betydelse för att nå makten över sin
egen vardag är givetvis arbetet. Att kunna försörja sig själv
och sina nära med det egna arbetet ger självrespekt och
kontroll över den egna livssituationen. Arbetet ger inte bara
försörjning, det ger ett kontaktnät, ett sammanhang och en
identitet.
Idag är arbetslösheten bland invandrare mycket hög. Under hela 1990-talet
har ungefär var tredje invandrare saknat arbete. Den socialdemokratiska
regeringens oförmåga att skapa förutsättningar för nya jobb drabbar invan-
drare hårdare än andra grupper.
Kombinationen av en integrationspolitik som låst in invandrare och en
näringspolitik som skapar ett uselt företagarklimat är de främsta orsakerna
till det utanförskap som invandrare lever i idag.
En liberal integrationspolitik syftar till att öka möjligheterna för invandrare
att tidigt få anknytning till arbetsmarknaden. Idag är det många invandrare
som inte ens får chansen att visa vad de kan. En självklar orsak till detta är
att invandrade svenskar per definition oftast saknar de nätverk som är vägen
till ett jobb. Men till stor del beror bristen på exponering på arbetsmarknaden
också på en integrationspolitik som låser in invandrare i bidragsberoende och
institutionellt omhändertagande. Fördomar och diskriminering är också ett
hinder för många med annorlunda namn, eller utseende.
Folkpartiet liberalerna föreslår:
Kombinera svenskundervisning med
arbete
Bra kunskap i det svenska språket är en förutsättning för att
arbetslösa invandrare ska få fotfäste i arbetsmarknaden.
Kommunikation är mer än bara orden - träning, kontakt och
kulturkompetens är minst lika viktigt.
Språkundervisning för nykomna invandrare, innan de kan söka sig in i
arbetslivet, bör vara mycket intensiv. För invandrare som har fått tillfälliga
jobb eller arbetsplatsintroduktion bör finnas möjlighet till deltidsstudier med
anknytning till det egna arbetet. Likaså bör givetvis svenskstudierna kunna
ske på praktikplatser eller i annan naturlig miljö, särskilt för dem som inte är
vana vid teoretiska studier.
Undervisningen bör ha en tydlig inriktning på arbetslivet. Kombination av
arbete och studier och större inblandning från näringslivet i språkundervis-
ningen är ett sätt att göra undervisningen mer anpassad till arbetslivets krav.
Reglerna för sfi-undervisning behöver anpassas till detta.
Gör det lättare att översätta
utländska yrkesutbildningar
Möjligheten att få utländska examina och yrkesutbildningar
översatta och värderade måste fortfarande förbättras, liksom
möjligheterna att komplettera det som saknas för svenska
förhållanden på ett rimligt sätt. Detta gäller särskilt inom den
högre utbildningen. I allt för många fall krävs orimligt lång
kompletterande utbildning, istället för att utnyttja de
kunskaper som redan finns.
Högre kvalitet i
arbetsmarknadsutbildningen
Socialdemokraternas arbetsmarknadspolitik syftar till att
flytta så många arbetslösa som möjligt från kolumnen "öppet
arbetslösa" till kolumnen "i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder" i AMS-statistiken. Denna statistikpolitik får
förödande konsekvenser för företagsklimatet. En del företag
har lärt sig att sätta utnyttjande av gratis arbetskraft i form av
ALU, API och annat i system. Samtidigt missgynnas de
företagare som har svårt att få tillgodogöra sig dessa
stödformer, vilket ofta är invandrare och småföretagare. Vi
anser att floran av arbetsmarknadsåtgärder bör stramas åt
kraftigt. Även en lång rad andra krångliga företagsstöd måste
bort.
Samtidigt måste kvaliteten i arbetsmarknadsåtgärderna höjas. För många
arbetslösa har det blivit en tröstlös rad av utbildningar, praktikplatser och
arbetsmarknadspolitiska åtgärder utan något mål i sikte. Syftet med nya
åtgärder blir i första hand att få ny arbetslöshetsersättning en period, inte
att
verkligen få en kompetenshöjning som leder till en riktig jobb. Varje
sökande måste få en praktiskt fungerande individuell plan. Varje åtgärd
måste ses som en del av en plan som ger den arbetslöse en verklig chans att
själv finna sin väg in i arbetsmarknaden. Gränsen mellan socialtjänst,
försäkringskassa, arbetsförmedling med flera myndigheter måste suddas ut,
och det får inte vara formen för ekonomisk ersättning som avgör vilka möj-
ligheter som finns att komma in på arbetsmarknaden. De försöksverksam-
heter som finns och den inriktning regeringen pekar på i storstadspropositi-
onen måste kunna gälla generellt till individens nytta.
Specialiserade arbetsförmedlingar
och självständiga grupper
Specialisering av arbetsförmedlingar och flera privata
förmedlingar kan hjälpa olika grupper av arbetssökande med
speciella behov. Konkurrerande arbetsförmedlingar ökar de
arbetssökande och arbetsgivarens valmöjlighet och skapar
nya vägar för de arbetslösa in i arbetslivet.
Arbetsförmedlingar som specialiserar sig på invandrare kan
bidra till effektivare stöd till de sökande än vad fallet är idag.
Utveckling av självständiga aktivitetscentra för utländska
arbetslösa startade och drivna av de berörda behövs. Om
aktivitetscentra tillåts utveckla långa och kontinuerliga
program har dessa centra realistiska chanser att sätta i gång
rehabiliteringsprogram som med tiden förvandlas till riktiga
jobb.
Särskilda åtgärder för
invandrarkvinnor
Invandrarkvinnorna har ofta en svår situation. De lever ofta
isolerade och har ofta svårt att tillgodogöra sig det utbud av
utbildningar och arbetsmarknadsinsatser som erbjuds. Därför
behövs det särskilda åtgärder för dem. Aktivitet där praktiskt
arbete kombineras med undervisning har visat sig
framgångsrikt särskilt då olika yrkesmäns och hantverkares
kunskaper tillvaratas och utvecklas. Skolan och förskolan är
också viktiga kontaktytor för invandrarkvinnor.
Skärp lagen mot etnisk
diskriminering
Lagen mot etnisk diskriminering i arbetslivet ska skärpas. Vi
stödjer i huvudsak det nya lagförslaget. De krav som ställs
på företagen får inte utformas onödigt krångligt. Företagarna
måste kunna se det rimliga i kraven. Annars finns risk för
motsatt effekt, att formkrav uppfylls men invandrarna ses
som ansvariga för krånglet och ställs åt sidan lika fullt. Det
är angeläget att Diskrimineringsombudsmannen även i
fortsättningen har en självständig position underställd
riksdagen.
Uppmuntra företag att arbeta för
etnisk jämställdhet
Vi tror att det därutöver vore bra med någon form av positiva
åtgärder från stora företag och statliga myndigheter. Detta
ska inte förväxlas med kvotering. Tanken är att förplikta
större arbetsgivare att vidta konkreta åtgärder i arbetet med
att få in invandrargrupper inom sin organisation (t.ex. olika
trainee program, etniska jämställdhetsplaner eller
rekryteringsprojekt av den typen som Telia har genomfört
eller speciella utbildningsprogram för de invandrare som
redan är anställda men behöver förbättra sin kompetens inom
språk och kultur). Metodutveckling och spridning av goda
exempel bör stödjas av Diskrimineringsombudsmannen.
Jobb genom företagande
För att knäcka massarbetslösheten krävs en strategi för jobb
genom företagande. Varje försök att rå på arbetslösheten
måste utgå ifrån att den helt övervägande delen av de nya
jobben måste komma i det privata näringslivet.
Vår politik bygger på att det inte råder någon brist på arbetsuppgifter i
Sverige. Det råder heller ingen brist på kreativa människor som kan tänka sig
att bli egna företagare eller till och med arbetsgivare åt någon annan. Där-
emot har det under decennier rests nya hinder för företagandet. Om företa-
gandets villkor i början på seklet sett likadana ut som idag hade troligen flera
av de svenska storföretagen aldrig funnits.
Det dåliga företagsklimatet är ett av de främsta skälen till utanförskap. De
hinder som gör att få vågar starta eget och att företagen inte växer är ännu
högre för den som startar från en sämre position på arbetsmarknaden.
Sveriges industriella historia är fylld av exempel på hur invandrare startat
företag som tryggat deras försörjning och kraftigt bidragit till vårt nationella
välstånd. Med ett företagsvänligt klimat skulle många invandrartäta områden
kunna förvandlas från bidragsghetton till tillväxtzoner.
De politiska åtgärder som krävs för ett bättre företagarklimat är i huvudsak
generella. Lägre skatter på arbete och investeringar och mindre krångel för
företagen är lika viktiga för invandrarföretag som för företagsamheten i stort.
Men det krävs också specifika insatser på några områden för att riva de
hinder som i synnerhet drabbar invandrare som vill starta företag. Till viss
del handlar det om att göra de generella villkoren anpassade till förortens
villkor, till viss del att skapa likvärdiga förutsättningar som de flesta andra
redan har och till viss del om att göra specialinsatser. De näringspolitiska
medlen har inte tagits fram med storstadens förorter för ögonen.
För invandrarföretagare är det uppenbart att en öppen eller dold
diskriminering på grund av etniskt ursprung finns när det gäller att få fram
riskkapital och lån, och även i kontakten med myndigheter som ALMI,
NUTEK, länsstyrelserna, skattemyndigheter med flera. För dem som kanske
skulle vilja, men ändå inte startat eget visar erfarenheten att svårigheterna
med kontakter och att få fram kapital är stora. För invandrare är även språket
ett stort hinder.
De stödsystem som byggts upp av staten har uppenbart inte haft stor-
städernas utsatta förorter och deras befolkning som målgrupp. Lokalisering
såväl som utformning av verksamheterna talar för att man haft helt andra
människor i tankarna. ALMI företagspartner har visserligen i uppdrag att i
högre utsträckning nå invandrare, men av detta ser man ytterst litet.
Lånemöjligheten för dem som inte redan har ett eget kapital är obefintlig,
liksom förståelsen för de problem, svårigheter, möjligheter och idéer som
finns. Vi tror att en grundförutsättning för att lyckas är att ALMI rekryterar
konsulter från berörda grupper och förlägger sin verksamhet där männi-
skorna finns. ALMI och övriga statliga verksamheter måste få ett tydligare
uppdrag att verka för fler företagare i utsatta förorter.
Om någon tror sig kunna bryta sitt bidragsberoende och hitta en egen
födkrok, t ex genom att sälja enklare tjänster, öppna en butik eller vara agent
för en importvara, kommer han eller hon tyvärr att finna att det är praktiskt
taget omöjligt. Den som vill starta eget behöver ett litet startkapital och det
saknar bidragstagaren. Han/hon har ingen möjlighet att finna finansiering på
gängse riskkapitalmarknad. Den som saknar tillgångar och eget startkapital
får inga lån. Lånar man istället pengar på mer informella vägar, genom
släktingar och vänner, för att komma igång så mister man genast rätten till
socialbidraget. Och därmed möjligheten att försörja sig någorlunda under ett
uppbyggnadsskede av den egna verksamheten.
Fler jobb kräver också en näringspolitik för förorten. ALMI, NUTEK och
länsstyrelsernas utvecklingsenheter måste förändras. Genom handelshus eller
etniska nätverk kan bokföringshjälp, juridisk service, lånemöjligheter och
riskkapital kanaliseras. Förorternas infrastruktur såväl realt som virtuellt bör
utvecklas.
Regionala och lokala företagarföreningar kan ordna mentor/fadderprogram
och bygga bryggor mellan nya och rutinerade företagare. Statliga och
kommunala verk och myndighet bör i större utsträckning lokaliseras i utsatta
områden. På det sättet höjer man förorternas status och ökar underlaget för
kommersiell service.
Folkpartiet liberalerna föreslår:
Förenklad självdeklaration för
egenföretagare
Enmans- och fåmansföretaget bör kunna välja att lämna
"förenklad företagsdeklaration", precis som en löntagare kan
lämna förenklad självdeklaration. Dagens deklarationsregler
är inte anpassade efter det moderna tjänsteföretagandet.
Regler om avskrivningar, expansionsmedel,
räntefördelningsbelopp, m.m. saknar ofta relevans för den
som har "kontoret på fickan". Många av de nya
entreprenörerna har ganska små omkostnader och bör därför
kunna använda ett schablonavdrag för kostnader. Till den
förenklade deklarationen kopplas ett enkelt och tydligt
system för inbetalning av moms, sociala avgifter och
preliminärskatt, så att enkelhet präglar hela relationen till
skattemyndigheten. Härigenom kan även bokföringen
förenklas.
F-skatt åt alla
En blivande enmansföretagare i tjänstesektorn riskerar att
uppfylla nästan samtliga kriterier för avslag på en ansökan
om F-skattsedel. Vi menar att den enskilde själv bör få
avgöra om han/hon bedriver näringsverksamhet, är
"anställd" eller uppdragstagare. Skattemyndigheten ska inte
kunna "överpröva" människors affärsidéer på det sätt som
sker idag. Alla som vill ska kunna få en F-skattsedel.
Starta-eget-lotsar
Varje blivande entreprenör ska kunna vända sig till en och
samma person på t ex skattemyndigheten, någon som
fungerar som "personlig lots" till vilken företagaren kan
vända sig med alla sin frågor.
Starta-eget-paket
En blivande entreprenör ska inte behöva ägna dagar och
veckor åt att orientera sig i blankett- och skattedjungeln.
"Starta-eget-paket" ska finnas tillgängliga på alla
skattekontor. De kan t ex innehålla en beställningskupong
för F-skattsedel, en begriplig informationsskrift om regler för
beskattning, bokföringskrav, en instruktion om hur man
skaffar behövliga tillstånd och bevis, en enkel kassabok för
bokföring samt en förenklad företagsdeklaration.
Satsa på tjänstesektorn
Tjänstesektorn är stor och växer snabbt. I storstäderna är
detta extra tydligt. Inom tjänstesektorn finns allt från enklare
service till avancerad konsultverksamhet. Gemensamt är att
man framförallt säljer sin tid och sitt kunnande. I
storstädernas utsatta förorter och bland invandrare finns nya
kulturimpulser, annat tänkande, kunnande och tradition,
vilket kan bli en stark motor i en dynamisk tjänstesektor. Då
man säljer arbetstid och mänskligt kunnande blir
skattebelastningen på arbete mer hämmande än då man säljer
varor. Därför är en politik för sänkt skatt på arbete, för
minskade skattekilar, näringspolitik för förorten.
Valfrihetsrevolutionen i offentlig
sektor
Vi vill bryta den dyra dogmatismen, och ge fler chans att
etablera sig som företagare inom vård och omsorg och
service. I storstadsregionernas utsatta områden skulle mycket
kunna bli bättre om människor själva fick större möjlighet att
skapa sina egna institutioner och verksamheter, om de fick
bestämma mera själva över sin verksamhet antingen som
producent eller konsument.
Kommunal planering för lokalt
företagande
Kommunal planering har en viktig roll när det gäller att
skapa grogrund för ett lokalt näringsliv. Det handlar om allt
från att enkelt ändra detaljplanerna när människor vill öppna
småföretag av skilda slag i bottenplanen på bostadshusen till
att placera kommunal verksamhet och förvaltning i de utsatta
bostadsområdena. Kommunens egen planering och
prioritering kan förstärka positiva såväl som negativa
trender. Rätt gjorda insatser kan vara med och vända
negativa trender till positiva. Att se till att det är god
tillgänglighet till utbildning på människors egna villkor och
efter deras behov, i direkt anslutning till de utsatta områdena
är en sådan insats. Att lokalisera kommunala förvaltningar
ger ett ökat underlag för service som bank, post, restauranger
och butiker och kan locka andra företag och kontor att
etablera sig och stanna kvar.
Utvidgade möjligheter till microlån
Bankerna såväl som ALMI är ofta inte en möjlighet,
eftersom det först krävs ett eget kapital i botten. Flyktingar,
långtidsarbetslösa, invandrare utan a-kassa eller kvinnor som
blir övertaliga efter lågavlönade jobb i offentlig sektor är
exempel på människor som normalt har mycket svårt att
spara ihop till ett eget kapital. Har man hänvisats till
socialbidrag för sin omedelbara försörjning är egna
sparpengar uteslutna.
Därför borde ALMI som en del av sin kreditgivning införa ett microlån för
den som vill och har idéer för att ta sig ur bidragsfällorna genom att
förverkliga en affärsidé. Det har många gånger visat sig att de allra minsta
lånen har den största betydelsen för att skapa jobb och framtid för människor.
Ett microlån innebär att även den som inte har en egen grundplåt kan få ett
mindre lån just för att kunna komma igång. Detta bör finansieras inom ramen
för ALMI:s kreditgivning.
Starta-eget-bidrag också för
invandrare
Många flyktingar, invandrare och även svenskar har aldrig
kunnat komma in på arbetsmarknaden. Det finns invandrare
som trots hög utbildning varit arbetslösa under mycket lång
tid. Dessa är hänvisade till socialbidrag för sin försörjning
helt eller delvis. Socialbidragstagaren har ingen rätt till a-
kassa och kan därför inte heller komma ifråga för s k starta-
eget-bidrag. Som socialbidragstagare har man heller inte rätt
att spara ihop det minsta lilla startkapital på egen hand. Den
som bara har KAS måste oftast fylla ut med socialbidrag
vilket leder till samma situation.
Grundinställningen måste vara att människor är kapabla att försörja sig
själva och ta ansvar för sina egna liv. Olika bidrags- och stödsystem måste
vara utformade så att de stödjer människor när de på olika sätt tar initiativ
till
att förändra sin tillvaro.
För att människor ska kunna ta sig ut ur bidragsberoendet och fattigdoms-
fällan krävs vid sidan av ökade riskkapitalmöjligheter, rådgivning, stödfunk-
tioner etc även möjlighet till starta-eget-bidrag till dem som kanske allra
mest behöver detta stöd. Många invandrare har aldrig haft fast förankring på
arbetsmarknaden och klarar därför inte av att försörja sig på arbetslöshets-
ersättningen. Starta-eget-bidraget bör även vara möjligt att ge till dessa
individer på samma villkor som för den a-kasseberättigade, d.v.s. om affärs-
idé och övriga omständigheter är sådana att möjligheten för affärsprojektet
att gå i hamn är likvärdiga med dem som krävs för att den a-kasseberättigade
ska kunna få bidraget. Under den period starta-eget-bidrag utgår bör social-
bidraget utgå oförändrat.
Skolan en murbräcka mot
segregation
Segregation, utanförskap och vanmakt är ingen bra groplats
för unga människor. I våra mest utsatta bostadsområden
finns många av de mest utsatta barnen och ungdomarna. Vi
är övertygade om att det går att bryta onda cirklar och skapa
goda växtplatser. De som behöver skolan mest ska också ha
den bästa skolan.
Inget är viktigare för att ge människor jämlika livschanser än en skola där
alla har goda möjligheter att utvecklas. En sådan skola ställer höga krav på
sina elever. Eleverna kan också ställa höga krav på sin skola. Folkpartiet har
en mycket lång rad förslag för att skapa en bra skola för alla barn och
ungdomar. Förskolan skall också vara en del av utbildningen. Grundskolan
bör göras tioårig med start från sex år. Utbildningen i både grund- och
gymnasieskolan måste anpassas efter den enskilda elevens behov och förut-
sättningar. Skolan skall ge utmaningar och stimulans åt alla så att lusten att
lära hålls levande. Ingen skall få lämna grundskolan utan att kunna läsa,
skriva och räkna.
De 133 s k magnetskolorna i New York City har gjorts särskilt attraktiva
genom speciella program och resurser och har tillkommit som en ersättning
och alternativ till den allt mer impopulära bussningen. Istället för att
transportera barnen skapas skolor som förmår locka till sig barn från ett
större område. Forskare från Columbiauniversitetet har visat att magnet-
skolorna tenderar att ge bättre resultat än traditionella grannskapsskolor.
Eleverna hoppar inte av skolan i förtid lika ofta som i andra skolor och
presterar i genomsnitt bättre resultat. Lärarna är stolta och engagerade.
Olika exempel i våra egna storstadsregioner visar att när kraften och
engagemanget hos framförallt skolledning och lärare släpps loss kan man
skapa en skola som lockar fler och som ger bra studieresultat. Det måste inte
vara så att skolor i utsatta områden är mindre attraktiva än andra.
Skolan och segregationen
Det finns knappast något samhällsområde där segregationen
blir så tydlig som i skolan. I skolan förstärks den
bostadssegregation som innebär att det i några områden bor
väldigt många människor med låga inkomster och som ofta
har råkat ut för arbetslöshet. Det mesta tyder på att
segregationen har ökat i storstäderna under de senaste åren.
I spåren av den svenska flumskolan är både elever och lärare offer. Var
femte elev går ut grundskolan utan tillräckliga kunskaper i läsning, skrivning
och räkning. De eleverna klarar inte av enkla matematiska beräkningar som
vad en tröja för 500 kronor kostar med 30 procents rabatt. Lika många klarar
inte av att läsa och förstå gratistidningen Metro. Enligt en undersökning som
Svenska Kommunförbundet presenterade härom dagen är ungefär 8 procent
av landets högstadieelever inte behöriga att söka till gymnasiet eftersom de
saknar betyget "godkänd" i svenska, svenska 2, engelska eller matematik.
19 procent av landets gymnasieelever väljer att lämna utbildningen i förtid.
I storstäderna är denna siffra ännu högre. Det är tydligt att även om extra
duktiga elever inte får tillräcklig stimulans i socialdemokraternas skola så är
dess största offer de som skolan inte ställer tillräckliga krav på. Det är de
elever som senare tvingas hoppa av gymnasiet i förtid i en tid då en fullgjord
gymnasieutbildning är ett minimikrav för att ha en möjlighet att komma in på
arbetsmarknaden.
Skolor i olika bostadsområden har oerhört olika förutsättningar. Natur-
ligtvis sätter det sina spår i en skola när 90 procent av barnen har ett annat
modersmål än svenska eller i skolor där många barn kommer från stökiga
hemmiljöer. Det behövs ofta undervisning i mindre grupper, fler special-
lärare och mer resurser för elevvård. Det har inte alltid fungerat så att dessa
skolor har fått kompensation så att de kan ge en vettig undervisning.
Precis som miljön i övrigt i många av miljonprogramsområdena har
skolmiljön varit dålig och byggnaderna präglats av trista fasader, dålig bygg-
materiel och enformiga inomhusmiljöer. Istället för att vara bostadsområdets
pärla och stolthet har skolan stått för något fult, nedklottrat och trist. Den
signal som en sådan byggnad sänder ut är givetvis motsatsen till vad det
borde vara: ett kunskapens tempel där morgondagens vuxna medborgare
skall få lika livschanser.
Men skolor i utsatta områden har många möjligheter. Lärarkåren är ofta
mycket engagerad och består av personer som aktivt har valt att arbeta i
skolor där utmaningarna är stora. Många har haft flertalet chanser att flytta
till andra skolor i områden som anses lättare, men ändå bestämt sig för att
vara kvar.
Den mångkulturella miljön ger också stora möjligheter. Den skatt det
innebär att många elever har kunskap i språk och andra kulturer kan
användas i undervisningen och för att ge skolan en speciell prägel.
Mer makt till den enskilda skolans
ledning
Med mer fristående enheter som tillåts profilera sig och satsa
på det de är duktiga på är det lättare att skapa bra skolor för
alla elever, lättare att ta vara på kompetens och engagemang
hos personal och att finna just det som intresserar och passar
den enskilda eleven. Detta gäller särskilt gymnasieskolan,
där kommunal centralstyrning och inskränkningar i elevernas
möjligheter att välja är särskilt påtaglig i storstadsområdena.
Alla exempel visar entydigt att när de olika skolorna ges stor
frihet kan de plocka fram det bästa ur sina egna resurser.
Förskolan
Idag är många av de barn som allra mest skulle behöva den
pedagogiska förskolan utestängda från dagis, antingen för att
de inte alls har rätt till plats på grund av att inte båda
föräldrarna arbetar, eller för att avgifterna i så fall blir så
höga att de inte har råd. Samtidigt pågår runt om i olika
stadsdelar försöksverksamhet med olika typer av
deltidsförskolor för dessa barn, med hjälp av olika
projektpengar. Ryckigheten och osäkerheten blir stor.
Barnen blir lidande. De flesta kommer inte alls i närheten av
verksamheterna. Andra får gå en tid, sedan sluta. Ytterligare
andra åker ut och in beroende av om föräldrarna deltar i
arbetsmarknadsåtgärder eller ej. Det sociala arvet förs
obönhörligt vidare. Ett erbjudande om pedagogisk
deltidsförskola till alla barn bör därför inordnas i den
ordinarie kommunala planeringen, inte fortsätta ligga vid
sidan av, uppmuntrat av projektbidragstänkandet.
I budgetpropositionen föreslås 150 miljoner på utgiftsområde 16 för sådan
förskoleverksamhet. Om detta anslag ska fördelas efter ansökan från varje
kommun, från den aktör som vill driva förskola, eller om anslaget ska
fördelas likartat, d v s som det är tänkt under utgiftsområde 8, anslaget B 2
Särskilda åtgärder i utsatta områden, framgår ej.
Vi tror att risken är överhängande att pedagogisk förskola för de barn som
bäst behöver den även fortsättningsvis kommer att bli en projektverksamhet
utanför den ordinarie kommunala planeringen och budgeten, att till och med
kan bli så att i vissa stadsdelar i samma kommun erbjuds förskola, i andra
med samma sociala struktur erbjuds den inte därför att stads delarna ej blivit
förorter som ingår i den övriga projektbidragsgivningen. Detta är orimligt.
Dessa 150 miljoner bör slås samman med anslaget B 2 under UO 8 (samt
anslaget A 2 under UO 25) och fördelas enligt generell fördelningsnyckel
föreslagen nedan.
Magnetskolor
De elever som behöver skolan bäst ska givetvis ha den bästa
skolan!
Grund- och gymnasieskolor i utsatta bostadsområden profileras och/eller
genomgår en särskild kvalitetssatsning. För att denna ska bli så bra som
möjligt måste varje skola ha stor frihet att forma sin speciella inriktning
utifrån lokala förutsättningar och lärarnas intressen och kompetens.
Kvalitetssatsningarna kan innebära:
? Extra satsning på svenskan
?
? Ökat antal undervisningstimmar
?
? Dans, musik eller sportprofil
?
? Profil i något teoretiskt ämne, t ex matte, språk, miljö
?
? Pedagogiskt samarbete med Lärarhögskolan,
?
? Speciella attraktiva fritidsaktiviteter
?
I kombination med fritt skolval kan detta uppnå två syften.
Dels får de barn som bor i området en extra bra skola, dels
kan elever från andra områden söka sig dit.
Fritt val i den kommunala skolan
Resurserna måste fördelas mellan de kommunala skolorna på
ett sådant sätt att elevernas egna önskemål om skola
verkligen kan tillgodoses. Det är bara så magnetskolorna kan
bli magneter.
Att få välja mellan de olika kommunala skolorna och även till friskola är
att ge alla, inte bara de starka, en möjlighet att finna sin egen framtid. De
någorlunda starka familjerna kan alltid välja, om inte annat så genom att
"rösta med fötterna" dvs flytta. Vi vet att många familjer lämnar kommuner
och stadsdelar just för att komma till vad de uppfattar som bättre skolor. Vi
vill i stället ge alla skolor möjlighet att bli attraktiva, och alla elever
möjligheten att söka sig till den skola och den inriktning som de tror mest på.
Uppmuntra friskolor
Frihet att välja skola skall vara en rättighet för alla. Särskilt i
utsatta bostadsområden kan detta ha stor betydelse för att
öka mångfalden och kvaliteten i skolan. De enskilda
alternativen behöver bli betydligt fler och de skall kunna
konkurrera med de offentliga skolorna på ekonomiskt lika
villkor. Staten skall se till att alla skolor uppfyller
grundläggande krav på kunskap och demokratiska
värderingar.
Det har ett särskilt värde att minoritetsgrupper som så önskar, inom ramen
för gällande regler, kan bygga upp egna institutioner, t ex skolor. Att
tillsammans verka för att den egna kulturen och språket lever vidare och
blomstrar ger självförtroende och styrka som främjar integrationen i
samhället i övrigt. De estniska skolorna i Sverige drevs länge i motvind. De
motarbetades därför att de ansågs bidra till segregation. Men tvärtom blev
skolorna en viktig motor för sverigeesterna att behålla sin kultur och sitt
språk och samtidigt som de smälte väl in i majoritetsamhället. Vi kan se
otaliga exempel på hur just denna typ av skolor nu fungerar precis likadant
för nyare invandrargrupper.
Satsa på svenska språket
Språkdeltidsförskola skall erbjudas alla barn i utsatta
områden. I dessa förskolor skall personalen har särskild
språkpedagogisk kompetens. För att åstadkomma det bör ett
samarbete med lärarhögskolan inledas. I skolor med många
barn med invandrarbakgrund kan timplanerna utökas med
mer svenskundervisning. Så sker idag i många friskolor.
Värdera språkkunskaper
Språkkunskaper blir allt viktigare i ett samhälle med mer och
mer internationella kontakter. Språkens ställning måste
därför stärkas i skolan. Det innebär också att den rika flora
av språkkunskaper som många invandrare har måste ses som
en resurs.
Ett led i detta är hemspråket. Gör hemspråket till tillval i skolan och
engagera invandrarorgansiationerna i hemspråksundervisningen som ett
komplement. Det är en stor fördel att ha många människor i vårt land som t
ex talar flytande spanska - ett av världens största språk. Dessutom bör fler
stora språk i världen t ex arabiska kunna bli B-och C-språk i några skolor
med hjälp av de hemspråkslärare som redan är anställda i kommunen.
Höj lärarnas löner och status
De lärare som arbetar i skolor i utsatta områden har i många
stycken en svårare arbetsuppgift, ett mer krävande arbete och
därmed krav på både större kompetens och större egna
insatser än lärare har generellt. För många lärare är detta
givetvis en stor utmaning. Att arbeta som lärare där kraven
är som störst måste givetvis betraktas som en karriärväg. Det
är därför rimligt att dessa erbjuds högre löner.
Andra lokala exempel
Organisera hjälp med läxläsning, ordna skola på loven och
satsa på positiva förebilder. Genom att engagera
gymnasieelever och studenter från andra stadsdelar att verka
i skolor i utsatta områden kan man med olika arbetsformer
göra mycket. De många idéer och verksamheter som runt om
i landet genomförs av olika eldsjälar bör uppmärksammas av
Skolverket, och de goda exemplen bör spridas.
Lokal utveckling och
demokrati
Bara människor förvandlar bostäder till hem. Bara
människor förvandlar bostadsområden till hembygd. Vi är
övertygade om att det i en rad bostadsområden och
stadsdelar behövs en radikal förändring och förbättring av
levnadsvillkoren. Tyvärr har ett sådant arbete hittills alltför
mycket kretsat kring själva boendemiljön, som om
utsattheten satt i betongväggarna och kunde avlägsnas med
en ny fasad. Det viktigaste är att man låter den lokala
utvecklingen styras av de människor som bor i områden och
stadsdelar. Det måste bli ett slut på styrandet uppifrån och
projekttänkandet.
För att människorna i ett bostadsområde ska få chansen att själva skapa sin
hembygd krävs att människorna själva får släppa loss sin skaparkraft. Lokalt
näringsliv, föreningsliv, studieförbund, invandrarföreningar, kyrkor, boende-
grupper och andra lokala aktörer ska ges möjlighet att förändra sin vardag
och bygga upp lokala strukturer. Det kan aldrig vara ett handslag mellan
kommunalråd och statsråd som skapar lokal utveckling.
Vi vill använda de mer än 600 miljoner kronor som vi avsatt för lokal
utveckling genom att fördela dessa pengar direkt till de mest utsatta
förortsområdena. Vi frigör dessa medel genom att avskaffa projektbidrag och
den s k kommunakuten. Anslagen B 2 under UO 25 och A 2 under UO 8 bör
därför slås ihop och fördelas lika per invånare efter de kriterier för de 50
mest utsatta områdena som Storstadskommittén tagit fram.
Det viktigaste ställningstagandet är att storstädernas utsatta bostads-
områden och stadsdelar betraktas som hela Sveriges ansvar. De förutsätt-
ningar som ges måste vara likvärdiga med de förutsättningar som ges på
andra håll. Stelbent hantering av lokala initiativ, bristande tilltro till
männi-
skors kapacitet och kraft, revirgränser och bristande samverkan mellan
förvaltningar, myndigheter och andra lokala aktörer är ett alltför vanligt
problem. Förändringar på dessa punkter ska inte begränsas till ett fåtal orter.
Tanken att endast ett mindre antal bostadsområden ska få möjlighet att
vidareutveckla sitt arbete för att åstadkomma en varaktig förbättring, och
därigenom fungera som nationella exempel är fel. Självklart måste alla få
denna möjlighet. Vi tycker också att metoden lokala utvecklingsavtal" bör
utgå och ersättas med möjligheter för alla kommuner och stadsdelar att få
dispenser från regelverk efter ansökan. Vi behöver inte mer av nationella
exempel, vi behöver lokala möjligheter. Det är orimligt att tänka sig att den
ena stadsdelen ska utsättas för all tänkbar projektverksamhet medan det på
andra sidan gatan inte ens går att få bygglov för en butik i ett bostadshus.
Ökat ägande- och boendeinflytande
Större inslag av privat ägande i boendet ger människor större
inflytande över vardagslivet. I privat ägande av sitt boende
har den enskilde en långtgående bestämmanderätt och ansvar
för den personliga bostaden. Människor bör - genom
förköpsrätt eller i allmännyttan - få möjlighet att ta över sin
hyresfastighet som bostadsrättsförening om de vill.
Även inom ramen för hyresboendet kan mycket göras. Det finns många
lyckade exempel på hur man skapat möjligheter till ett långtgående
inflytande och ansvar för sitt boende och sin närmiljö, där inflytandet och
ansvaret verkligen har delats av det stora flertalet boende. En sådan
utveckling, styrd av de lokala förutsättningarna och önskemålen är avgö-
rande i utvecklingsprocessen. Skattereglerna på detta område är nu klarlagda.
Fackligt eller annat organisationsegoistiskt revirtänkande som på många håll
hindrat hyresgästerna att frivilligt ta hand om sina egna angelägenheter bör
motverkas. En förändring i hyresförhandlingslagen som ger mindre grupper
av boende större möjlighet till självförvaltningsavtal bör därför införas.
Valfrihet
Det är för många invandrargrupper naturligt att bo nära sina
anhöriga och vänner. Detta är en önskemål som ska bejakas
och inte motverkas. För andra är blandning i mindre
invandrartäta områden attraktivare. Inget av dessa val är
bättre eller sämre än det andra. Det viktiga är att den
enskildes önskemål får styra. För oss kan det aldrig bli
aktuellt att försöka bryta segregationen mellan människor
genom att försöka tvinga människor vare sig att bo kvar i
eller flytta till ett visst område.
Men valfriheten handlar inte alls bara om att välja bostadsort, utan att
tilltro människor förmågan att välja förskolor, skolor, vårdinrättningar, äldre-
omsorg och husläkare.
Politisk makt
Den yttersta yttringen av vanmakt och utanförskap är det
låga valdeltagandet i de utsatta bostadsområdena. Det finns
ett samband mellan makten över sin egen vardag och makten
över samhällets framtid. Kvitto på om vårt arbete lyckas blir
om valdeltagandet ökar bland människor i de utsatta
bostadsområdena.
Invandrarna, inte minst de utomnordiska invandrare, är kraftigt under-
representerade i de politiska församlingarna såväl på kommunal som på
riksnivå. Personvalet ger nya möjligheter för väljarna. Partierna måste, om de
vill lyckas, ändra sina arbetsformer och öppna sig. Många invandrare bor i
storstädernas förorter med stadsdelsnämnder, men de har inte rätt att välja
sina egna företrädare.
Direktvalda stadsdelsnämnder och ökade inslag av personval är några
viktiga förändringar. Med lokalt förankrade politiker och politiska försam-
lingar blir det misslyckade, uppifrån initierade och genomförda projekt-
tänkandet ersatt av verkliga möjligheter till lokalt självstyre och lokal
utveckling.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändrade villkor för sfi-undervisningen,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utländska examina och kompletterande högre utbildning, 1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om individuella handlingsplaner och myndighetssamverkan,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Diskrimineringsombudsmannens självständiga ställning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppdrag till DO att stödja och utveckla arbetet för etnisk
jämställdhet i företagen, 2
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bättre villkor för småföretagande, 3
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppdrag till ALMI och NUTEK att rikta sig mot utsatta förorter
och invandrare, 3
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inrättande av s.k. microlån, 3
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om starta-eget-bidrag, 2
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om pedagogisk förskola, 1
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att anslagen B 2 Särskilda insatser i utsatta bostadsområden
(UO 8 Invandrare och flyktingar) och A 5 Förstärkning av utbildning i
storstadsregionerna (UO 16 Utbildning och universitetsforskning) samt
kvarvarande medel på anslaget A 2 Bidrag till särskilda insatser i vissa
kommuner och landsting (UO 25 Allmänna bidrag till kommuner) slås
samman och fördelas enligt den i motionen föreslagna fördelningsnyckeln,
lika per invånare efter de kriterier för de 50 mest utsatta områdena som
Storstadskommittén har tagit fram.
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i övrigt
anförts om skolan som murbräcka mot segregation, 1
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att metoden lokala utvecklingsavtal bör utgå och ersättas med
möjligheter för alla kommuner och stadsdelar att få dispenser från regelverk
efter ansökan, 2
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hyresförhandlingslagen och ökade möjligheter till
självförvaltningsavtal, 4
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om direktvalda stadsdelsnämnder.