Invandringen till Sverige är sedan år 1967 reglerad, utom för
medborgare i de nordiska länderna vilka har rätt att bo och
arbeta i vilket nordiskt land de vill samt för medborgare i de
stater som tillträtt EES-avtalet. Under senare år har
invandringen till Sverige till största delen bestått av
flyktingar och anhöriga till dem.
Från och med den 1 januari 1997 gäller enligt utlänningslagen ett vidgat
skyddsbegrepp i fråga om möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige.
Förutom flyktingar enligt 1951 års Genèvekonvention kan uppehållstillstånd
även ges till personer som riskerar dödsstraff, kroppsstraff, tortyr eller annan
omänsklig behandling, personer som flyr på grund av väpnad konflikt eller
miljökatastrof samt personer som förföljs på grund av kön eller homosexuali-
tet. Även ett förändrat anhörigbegrepp gäller jämfört med tidigare
bestämmelser.
Begreppet asyl, som benämning på det uppehållstillstånd som ges, är enligt
den nya regleringen förbehållet flyktingar och personer som omfattas av
detta skydd kallas ibland konventionsflyktingar. Skyddsbegreppet har
preciserats i utlänningslagen, samtidigt som begreppen de facto-flykting,
krigsvägrare och begreppet politisk-humanitära skäl har försvunnit ur
lagstiftningen. Fortfarande kvarstår dock möjligheten att bevilja uppehålls-
tillstånd av humanitära skäl. Bestämmelsen syftar då framför allt på för-
hållanden som är direkt knutna till individen.
På förslag av regeringen har utlänningslagen kompletterats med vissa
centrala artiklar från barnkonventionen, främst artikel 3. Utlänningslagens
första paragraf har fått tillägget: "I fall som rör ett barn skall särskilt
beaktas
vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt
kräver." Svensk rätt har därmed fått den "generalklausul" som barnkonven-
tionens artikel 3 utgör. Det är mycket positivt.
I förarbetena till den nuvarande utlänningslagen finns mycket skrivet som
talar om möjligheterna att bevilja uppehållstillstånd av humanitära skäl. Det
talas också om barnkonventionen och dess konsekvenser vad gäller att
beakta vad hänsynen till barns hälsa, utveckling och allmänna bästa kräver.
Någon fullständig uppräkning av vad som kan utgöra humanitära skäl har
inte ansetts möjlig att göra och vi inser också att en sådan uppräkning inte
går att göra. De exempel som ändå finns i förarbetena till lagen anser vi dock
har tillämpats på ett mycket restriktivt sätt. Det medför att människor många
gånger har svårt att förstå och acceptera de beslut som fattas i asylärenden.
Vi önskar att den redovisning som Utlänningsnämnden och Invandrar-
verket haft i uppdrag att göra över hur lagändringen tillämpats får till följd
att
regeringen överväger en översyn av lagstiftningen och återkommer till riks-
dagen med en redovisning över hur lagen tillämpats och vilket genomslag
barnkonventionen fått och i samband med detta lägger förslag om eventuella
förändringar.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av tillämpningen av utlänningslagen beträffande
begreppen humanitära skäl och barnets bästa.