Rätten till familjeåterförening

Genom bl.a. Rådgivningsbyrån för asylsökande och
flyktingar har Rädda Barnen uppmärksammat att det i vissa
fall är vanskligt att få uppehållstillstånd i Sverige på grund
av anknytning till någon här bosatt person. Kriterierna för att
anses som anhörig är snäva. Handläggningen av ärendena tar
lång tid och det är många gånger praktiskt svårt att få en
familjeåterförening till stånd. De formaliakrav som Statens
invandrarverk uppställer är i flera fall nästan omöjliga att
uppfylla, t.ex. kravet på att släktskapet skall vara styrkt.
Ansökningarna om familjeåterförening görs t.ex. av ett barn i
ett annat land som har sina föräldrar eller annan anhörig i
Sverige eller av en förälder i utlandet som har ett eller flera
barn i Sverige. Utgångspunkten enligt svensk lagstiftning är
att det är barnet som skall återförenas med sina föräldrar och
inte tvärtom.

Enligt utlänningslagen 2 kap. 4 § första stycket 2 får uppehållstillstånd ges
till ett barn under 18 år och som är eller har varit hemmavarande barn till
någon som är bosatt i Sverige. Denna bestämmelse innebär att ett
minderårigt barn har en principiell rätt att återförenas i Sverige med sina
föräldrar om dessa har permanent uppehållstillstånd här. I de fall föräldrarna
endast  har tidsbegränsat uppehållstillstånd har dock barnet i princip inte
denna rättighet. Idag är det många somalier med tidsbegränsade uppehålls-
tillstånd som drabbas av denna regel.

Enligt utlänningslagen 2 kap. 4 § första stycket 3 får uppehållstillstånd ges
till en utlänning som är nära anhörig till någon som är bosatt i Sverige och
som ingått i samma hushåll som den personen. I kravet på hushålls-
gemenskap ingår även att det skall föreligga någon form av beroende-
förhållande som gör det svårt för släktingarna att leva åtskilda. Generellt sett
väger beroendeförhållandet tyngre än själva släktskapet. Denna bestämmelse
om hushållsgemenskap i hemlandet har medfört olyckliga följder i enskilda
fall. Det kan t.ex. knappast ha varit lagstiftarens mening att konsekvenserna
av ett beslut blir att två föräldralösa barn tvingas återvända till hemlandet
utan att någon anhörig finns som kan ta hand om dem.

I utlänningslagens portalparagraf, 1 kap. 1 § andra stycket anges att barnets
hälsa, utveckling och bästa i övrigt särskilt skall beaktas i fall som rör barn.
Ändringen gjordes för att bringa utlänningslagen i bättre överensstämmelse
med FN:s konvention om barnets rättigheter. Artikel 3 i konventionen
stadgar att barnets bästa skall komma i främsta rummet vid alla åtgärder som
rör barn. Trots denna portalbestämmelse fattas beslut i ärenden rörande
familjeåterförening som är inhumana och stötande mot den allmänna
rättskänslan.

Artikel 10 i FN:s konvention om barnets rättigheter stadgar att ansökningar
rörande familjeåterförening skall behandlas på ett positivt, humant och
snabbt sätt av konventionsstaterna.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna  vad i motionen
anförts om att reglerna för anhöriginvandring ses över för att bättre stämma
överens med kriterierna i FN:s konvention om barnets rättigheter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de svenska myndigheterna måste arbeta mer effektivt och
aktivt, med principen om barnets bästa som riktlinje,  i ärenden rörande
familjeåterförening.

Stockholm den 28 oktober 1998

Kenneth Johansson (c)

Torgny Danielsson (s)

Johan Pehrson (fp)

Ewa Larsson (mp)

Inger Davidson (kd)

Hans Hjortzberg-Nordlund (m)

Eva Zetterberg (v)