Mottagandet
Sverige tog under många år emot ett stort antal flyktingar från länder som förföljde oliktänkande och/eller etniska grupper. Genom olika åtgärder internationellt och inom EU har den största delen av asylsökande nu förhindrats att komma hit för att söka asyl. Den största enskilda orsaken är visumtvånget från ca 120 länder, där så gott som alla "flyktingproducerande" länder innefattas. En annan orsak är att man återsänder människor med vändande färja eller flygplan, där man under vissa omständigheter kan ifrågasätta rättssäkerheten.
Däremot kan snabbprocessen som prövats i sex månader under namnet "Biträdesjour" på Arlanda - att inom tre månader göra en utredning och ge både negativa och positiva beslut med rättssäkerheten i behåll - vara ett bra förhållningssätt. Det kan dock inte självklart fungera fullt ut i alla ärenden och man skall vara öppen för riskerna att låta effektiviteten bli det enda riktmärket.
MR - mänskliga rättigheter
Den svenska flyktingpolitiken har hårdnat betydligt och Miljöpartiet de gröna har under partiets tid i riksdagen kraftigt understrukit vikten av att följa kraven på MR både ute i världen och i Sverige, alldeles speciellt när det gäller att värna asylrätten och behandlingen av asylsökande, där stora brister uppdagats.
Barnens behandling
När det gäller barn har en förbättring skett, även om Uganda- barnen, syskonen från Chile i Gävle samt 14-åriga Obada i Borlänge tydligt visat att humaniteten skulle ha fått stryka på foten om inte tidningar, lokala politiker och företrädare bland läkare och advokater hade agerat så kraftfullt. Sveriges konventionsenliga förpliktelser är att i alla sammanhang se till barns bästa. Detta skall förverkligas genom att man inför att hänsyn skall tas till barns hälsa, utveckling och behov i alla paragrafer där barn omfattas eller berörs av myndigheters ställningstagande. I nu existerande lagtext verkar denna "portalparagraf" hänga löst i texten. Den, och andra artiklar ur Barnkonventionen, behöver istället upprepas på de ställen där de är relevanta.
"Internflyktingar"
Förtroendeklyftan mellan flyktingar, deras advokater, läkare, psykologer och frivilligorganisationer å ena sidan och myndigheter som handlägger flyktingars ärenden å andra sidan, måste överbryggas. Miljöpartiet anser att humanitetens krav skall följas även om ett ärende förblir okänt för allmänheten. Det gäller bosnienkroater, flyktingar från Latinamerika, kurder, asylsökande från Bangladesh m fl. Att leva som internflykting är inget alternativ. Att flytta runt och bo på olika ställen nästa varje natt är en olidlig situation att leva i. Därför anser vi inom Miljöpartiet att internflyktingskapet innebär ett ovärdigt liv. Sverige skall ej bidra genom att avvisa flyktingar med motiveringen att de kan leva som internflyktingar.
Sverige har en typ av internflyktingar, de ca 7.000 som fått avvisnings- besked och lever här som gömda. Miljöpartiet anser att någon form av amnesti bör ges till denna grupp, som så fruktar att återvända hem, att de hellre väljer att leva gömda till och med med sina barn.
Amnesti till gömda flyktingar
Svenska myndigheter bryter i hög utsträckning mot asylreglerna i utlänningslagen och våra åtaganden enligt flyktingkonventionen och FN:s tortyrkonvention. I många fall hyser de som gömmer sig en välgrundad fruktan för vad som kan hända dem i hemlandet. Det kan gälla människor som av politiska skäl torterats i sitt hemland och som fruktar att det skall hända dem igen om de skickas hem.
Vi vill även ta tillfället i akt att värna om de gömda här i landet, som är den största enskilda gruppen. Man räknar med att det finns ca 5.000-7.000 gömda, men siffran är osäker bland annat på grund av att en del människor alternerar mellan Sverige och övriga Norden som vistelseland.
Vi anser att personer som gömmer sig här oftast har fullgoda skäl därtill och i vart fall hyser en välgrundad subjektiv rädsla för att de skall råka mycket illa ut om de återförs till sitt hemland.
Dessa människor bör få stanna efter tre års vistelse i Sverige. Vi anser att den subjektiva rädslan skall tillmätas stor betydelse och det är också en tillämpning i överensstämmelse med Genèvekonventionen. Det som är viktigast för att förebygga att människor gömmer sig undan verkställighet av avvisningsbeslut är att myndigheterna börjar tillämpa gällande lagtiftning på området korrekt. Det skulle ge effekten att fattade beslut accepteras och respekteras i mycket högre utsträckning än idag. Miljöpartiet anser även att gömda flyktingar skall ges amnesti efter tre år såvida inte synnerliga skäl talar däremot. Vi anser även att statslösa familjer skall få amnesti och att amnesti bör ges i de fall där avvisning medför familjesplittring. Tre år skall vara en bortre gräns.
Kvinnor och två-årsreglen
Vad gäller andra än asylsökande så vill Miljöpartiet särskilt betona det orimliga i att misshandlade och andra kvinnor som fått tillfälliga uppehållstillstånd på grund av anknytning inte skall få stanna efter en skilsmässa eller separation. Så länge det inte kan riktas allvarliga vandelsanmärkningar mot kvinnorna bör de få permanent uppehållstillstånd i landet efter två år trots separationen. Vi anser det dessutom självklart att kvinnor som behandlats illa av sina män skall äga rätt att få stanna i landet till dess lagakraftvunnen dom föreligger och dessutom erhålla fortsatta tillfälliga uppehållstillstånd under utredningstiden. Det är i princip lika självklart att ingen skall avvisas innan han eller hon fått sin sak prövad i två eller tre instanser i ett brottmål. Såsom det nu är riskerar ett ärende att inte bli tillräckligt utrett i överinstans på grund av att vederbörande tvingats lämna landet. En lagändring bör införas med innebörd att skydd för dessa kvinnor erhålls.
Efter NIPU-utredningens avslutande med åtföljande proposition och riksdagsbeslut är det en förhoppning, att besluten skall vara så väl utredda och välgrundade, att de skall bli lättare att acceptera.
Återkallelse av tillstånd
Återkallelse av tillstånd skall efter tre år endast kunna ske om synnerliga skäl föreligger, och om barn under 18 år är inblandade skall den allra strängaste restriktivitet föreligga.
Återföreningen
Föreningen Återföreningen fick mycket litet gehör när det gäller svenska medborgare eller person med permanent uppehållstillstånd, boende i Sverige, som vill att sambo eller make/maka skall få söka uppehållstillstånd i Sverige på grund av anknytning. Praxis har varit hård och ett antal män som har fru och barn i Sverige har försvunnit eller fängslats då de åkt till sitt hemland för att därifrån söka asyl i Sverige. Försiktighetsprincipen borde gälla här liksom på andra områden i lagstiftningen. Dessutom bör kravet på att barn och make/maka lider allvarligt men tas bort ur lagstiftningen. Alla barn och de flesta par lider av allvarliga men då familjen separeras, speciellt om en oro för den tillfälligt avvisade finns med i bilden.
LVU
Vad gäller LVU skall inte Utlänningsnämndens avvisningsbeslut kunna upphäva socialnämndens och länsrättens omhändertagande av barn. Det innebär att om barnexpertis ansett att barnets situation är så allvarlig att barnet omhändertagits, skall det inte kunna avvisas tillsammans med föräldern/föräldrarna som, åtminstone tillfälligtvis, inte kunnat ha vårdnaden om barnet. Barn skall dessutom aldrig kunna tas i förvar. Stor hänsyn skall tas till längden av vistelsen i Sverige när det gäller vuxna, men i all synnerhet när det gäller barn. Efter två års vistelse skall permanent uppehållstillstånd beviljas såvida inte synnerliga skäl föreligger.
Främlingsfientlighet
Den mycket allvarliga rasism och främlingsfientlighet som förekommer i Sverige har ännu inte lett till att regeringen presenterat några förslag mot densamma. Obestämdheten har varit påtaglig i Justitiedepartementet. Att vidta kraftfulla åtgärder mot nynazistiska, rasistiska och främlingsfientliga krafter är den mest angelägna frågan på det invandrarpolitiska området. Det är främst skyddet mot organiserad etnisk förföljelse som måste stärkas.
Miljöpartiet vill ha en generös, human och solidarisk asylpolitik och vi vill ge dem som söker asyl i Sverige en rättvis behandling
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en översyn av direktavvisning skall ske,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om MR, när det gäller att värna asylrätten och behandlingen av asylsökande,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts när det gäller behandlingen av barn,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omöjligheten av internflyktingskapet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om någon form av amnesti när det gäller gömda flyktingar,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts när det gäller kvinnor och tvåårsregeln,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts när det gäller återkallelse av tillstånd, där absolut längsta tiden skall vara tre år,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts när det gäller Föreningen Återföreningen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om LVU kontra utlänningslagen,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rasism och främlingsfientlighet.
Stockholm den 27 oktober 1998
Kerstin-Maria Stalín (mp)
Matz Hammarström (mp) Thomas Julin (mp)