Integration som ett led i kampen för ett demokratiskt samhälle
Inledning
I Sverige, liksom i andra länder, har rika och fattiga människor alltid levt
åtskilda. Rika och fattiga barn har gått i olika skolor, högre utbildning
har varit förbehållen över- och medelklassen. På senare år har
segregationen fått ett ansikte. En allt större del av de fattiga och
arbetslösa består av människor med rötter i andra länder. Sverige präglas
i dag av växande klyftor. Detta märks tydligast i storstadsregionerna.
Varje diskussion om hur segregationen skall brytas måste handla om
rätten till arbete. Integrationsprocessens mål innebär ett samhälle där
varje människa kan försörja sig själv genom arbete, kan påverka sin
livssituation, hysa en berättigad tilltro till samhället och dess institutioner
och känna hopp inför framtiden. I dag ser vi istället växande klassklyftor,
arbetslöshet, fler fattiga, större avstånd till beslutsfattarna och misstro
mot politiker och samhälleliga funktioner.
Vägen till det integrerade samhället kantas av milstolparna arbete och
demokrati. Under vägen måste den nödvändiga insikten om mångfalden
såsom progressiv, utvecklande och lönsam befästas hos såväl individer som
institutioner. Det är därför nödvändigt att samhällets etniska och kulturella
mångfald tas som utgångspunkt för den generella politikens utformning.
Politik som riktar sig specifikt till invandrare som grupp bör därför begränsas
till insatser och åtgärder som kan behövas under den första tiden i Sverige.
Detta synsätt innebär att vi inte kan vänta till dess att den asylsökande fått
uppehållstillstånd och enligt gängse praxis lämnar flyktingskapet bakom sig
och ingår i den grupp som kallas invandrare.
För oss i Vänsterpartiet innebär ett integrerat samhälle ett samhälle där
varje människa kan försörja sig genom arbete, kan påverka sin situation, ett
samhälle där människor hyser tillit till samhällets institutioner, känner
trygghet och har hopp inför framtiden - både för sig själva och för sina barn.
Att bekämpa etnisk diskriminering innebär att föra en kamp för alla
människors lika rättigheter och möjligheter och för människans lika värde.
Att sorteras in i ett påtvingat kollektiv med den godtyckliga beteckningen
invandrare och dessutom vara kvinna gör att många kvinnor i dag är
marginaliserade. En av utgångspunkterna är att grundläggande mänskliga
rättigheter - vare sig kvinnors eller mäns - aldrig skall kunna ifrågasättas
eller förhandlas bort.
Integrationen börjar dag 1
Det finns i dag familjer som vistats i flera år på förläggningar innan de
fått sina permanenta uppehållstillstånd. Det säger sig självt att denna
nedbrytande väntan, inte bara försinkar utan även försvårar och
försämrar möjligheten till en positiv integrering i Sverige. När en
flykting söker asyl i Sverige vet vi inte vem som kommer att avvisas och
vem som kommer att få stanna. Kunskap har aldrig ansetts tung att bära
och det finns därför endast vinster i att bemöta den asylsökande som om
han eller hon kommer att stanna för att därför vinna tid i den senare
integrationsprocessen.
Enligt Vänsterpartiet börjar integrationen den dag en flykting sätter sin fot
på svensk mark och söker asyl. I dag måste en flykting vänta till dess att han
eller hon fått uppehållstillstånd innan t.ex. betyg översätts och komplette-
rande yrkesutbildning ges. Svenskundervisningen skall starta omedelbart.
Den vuxnes betyg skall ekvivaleras och nödvändig kompletterande utbild-
ning ges. Flyktingbarnens skola måste få kosta lika mycket som svenska
barns, i dag får den bara kosta 65 % av kostnaden för svenska barns skola.
Flyktingbarnen skall ha samma rätt till gymnasieutbildning som svenska
barns skola, i dag är det upp till flyktingförläggningen om man vill ge
enstaka kurser. För flyktingbarnen som får en sämre skolutbildning än den
svenska barn får, kan det bli direkt förödande kunskapsmässigt att det inte
satsas lika mycket på deras skolutbildning. Det finns barn som vistats länge
på flyktingförläggningar och som blivit i princip analfabeter.
Vänsterpartiet anser därför att en satsning på integrationen är att satsa på
flyktingbarnens skola under tiden de väntar på uppehållstillstånd. FN:s
rasdiskrimineringskommitté tog i augusti 1998 upp för bedömning Sveriges
tolfte rapport om tillämpning av rasdiskrimineringskonventionen. Kommittén
skriver bl.a. under punkt 20 i sina slutsatser: "The committee recommends
that the policy of promoting equal opportunity in economic and social life for
immigrants, refugees and ethnic minorities be reinforced by appropriate
legislative, administrative and other measures." Även Barnkommittén (SOU
1997:116 s. 290 f) har tagit upp flyktingbarnens skolundervisning i sitt
betänkande och skriver sålunda:
Barnkonventionen gör inte någon begränsning i barnets rätt till utbildning.
Konventionens rättigheter omfattar alla barn inom landets "jurisdiktion"
(artikel 2), det vill säga även barn som söker uppehållstillstånd i landet. För
Sveriges del innebär det att asylsökande barn skall ha samma rätt till
grundutbildning och gymnasieutbildning som svenska barn. Det innebär i sin
tur, enligt vår mening, att reglerna för asylsökande barns och ungdomars
utbildning, liksom barn som söker uppehållstillstånd av andra skäl, bör
ändras så att det klart framgår att dessa barn i princip får samma rätt till
utbildning som svenska barn.
Vi är medvetna om de ekonomiska förutsättningarna för 1999, men trots
detta anser vi att regeringen inför vårbudgeten bör pröva möjligheterna
att ge flyktingbarn samma rätt till skolundervisning som svenska barn.
Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Rasism
Rasismen - i betydelsen att man anser en folkgrupp mer värd än andra -
är inte speciellt utbredd, vare sig i Sverige eller egentligen någonstans i
världen. Det betyder inte att rasismen är oviktig att bekämpa eller ofarlig.
Det rasistiska våld som utövas av små fascistiska och nynazistiska
grupper är i dag ett reellt hot mot minoriteter och mot människor som
vågar stå upp för alla människors lika värde.
Med nedskärningar och ökande arbetslöshet är det lätt att ta till den enkla
förklaringen och hävda att vi inte har råd att ta emot fler flyktingar eller
invandrade. Mycket av ryktena och fördomarna sprids medvetet av främ-
lingsfientliga grupper, men byggs också på av att många politiska företrädare
- också i etablerade partier - i dåliga tider argumenterar för en hårdare eller
mer restriktiv flyktingpolitik.
Det finns en daglig rasism i vårt samhälle som utövas både av enskilda
medborgare och myndighetsföreträdare. Mörkhyade människor som talar
med accent stängs i dag ute av arbetsgivare, hyresvärdar, politiska
institutioner osv. De löper också risken att bli illa behandlade av
myndigheter, även när de kommer för att söka hjälp. Poliser kallar människor
med utländskt ursprung för rasistiska namn. Människor med utländskt
ursprung nekas tillträde till restauranger. Butiksägare avvisar människor med
utländskt ursprung. Bostadsföretag diskriminerar människor med annat
etniskt ursprung än majoritetssamhällets. När etnisk diskriminering anmäls
läggs målet ner. Ett sådant agerande ger grogrund och fritt spelrum för alla
rasistiska yttringar i landet som förstärks ännu mer av rättsväsendets
agerande i brott med rasistiska förtecken. Poliser och andra myndighets-
utövare måste få utbildning i mångkulturell kompetens och personer med
utländsk bakgrund måste aktivt rekryteras till polisutbildning.
Polis och domstolar blundar ofta för de rasistiska motiv som ligger bakom
en del brottslighet. Alltför ofta underlåter polisen att ingripa mot rasistiska
gruppers organiserade lagbrott - exempelvis brott mot lagen om hets mot
folkgrupp - medan alla de som i antirasistiska demonstrationer och möten
vill visa sin avsky mot rasismen förpassas till avskild plats. Vänsterpartiet
kräver att rättsväsendet prioriterar brott med rasistiska förtecken och att de
lagar - exempelvis lagen om hets mot folkgrupp - som kan användas för att
stoppa de rasistiska, fascistiska och nazistiska gruppernas propaganda och
verksamhet används fullt ut. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Brottsbalkens bestämmelse om straff för olaga diskriminering i 16 kap 9 §
bör få ett vidgat tillämpningsområde i enlighet med de förslag som
dåvarande diskrimineringsombudsmannen Frank Orton lämnade i skrivelse
1996-04-29 till Justitiedepartementet. Detta bör riksdagen ge regeringen till
känna.
Arbete åt alla
Rätten att försörja sig själv genom arbete är nödvändig för att kunna leva
integrerad i samhället. Arbetsmarknadsfrågorna är alltså centrala i
integrationssammanhang. Uppnår vi inte sysselsättningsmålet kommer vi
inte att nå fram till det samhälle av likvärdiga, delaktiga medborgare vi
siktar mot.
Arbetsmarknadens struktur har förändrats. De s.k. okvalificerade jobben
rationaliseras bort. Många av dem som har arbete måste ta på sig mer och
mer övertid. Alltfler anställda tvingas lära sig leva under osäkra villkor med
korttidsjobb och snabba omflyttningar. EMU-anpassningen bidrar till att
arbeten inom den offentliga sektorn skärs bort. Dessa förändringar drabbar
alla människor med rätt till bosättning i Sverige. Ändå slår arbetslösheten
hårdare bland människor med utländsk bakgrund, i synnerhet då en icke-
europeisk sådan. Detta visar att det finns en etnisk diskriminering på
arbetsmarknaden. Vänsterpartiet har i sin motion med anledning av
regeringens proposition 1997/98:177 Ny lag om åtgärder mot etnisk
diskriminering i arbetslivet krävt ytterligare skärpning av den lagstiftningen.
Invandrade kvinnor kan vara tredubbelt förtryckta - på grund av kön, klass
och etnisk tillhörighet. Att vara delaktig i den demokratiska processen, att
kunna försörja sig själv, kunna påverka sin situation och känna att det finns
en framtid för en själv och ens barn är långtifrån någon självklarhet för
många kvinnor i dag. Kvinnor av utländsk härkomst, lika lite som kvinnor
födda i Sverige är någon enhetlig grupp. Den tidigare mycket höga
förvärvsfrekvensen hos kvinnor från vissa länder, t.ex. Grekland och
Jugoslavien, har nu övergått till mycket höga tal av förtidspensionering. En
anledning kan vara utslagning på grund av arbetsskador. Dessa kvinnor hade
ofta två tre jobb att sköta och det tog inte lång tid förrän deras kroppar var
utslitna. Den svenska arbetsmarknaden måste kunna erbjuda något mer
kvalitativt än sjukpenning. Ofta förbises från myndighetshåll de klara
sambanden mellan arbetsmiljö, arbetsvillkor och utslagning. Istället för att
fokusera på de invandrade kvinnornas och männens strukturella underläge på
arbetsmarknaden individualiseras ofta problemen och ges kollektiva
förtecken.
Att arbetsmarknaden är etniskt skiktad har flera orsaker och måste alltså
angripas med olika metoder.
Följande åtgärder anser Vänsterpartiet är nödvändiga att utreda förutsätt-
ningarna för:
? Mångfaldsplaner i arbetslivet
?
? Snabb ekvivalering av utländska examina samt eventuell komplettering
av utbildningar. Detta bör inledas redan när flyktingen befinner sig på
förläggning.
?
? Kvalificerad alfabetiseringsundervisning för vuxna.
?
? Varvad teori och praktik inom sfi-undervisningen.
?
? Mentorskapsprogram inom olika branscher, speciellt riktade till utbildade
icke-europeiska ungdomar.
?
Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Positiv likabehandling
Regeringen lade i sin proposition 1997/98:16 Sverige, framtiden och
mångfalden - från invandrarpolitik till integrationspolitik inte fram något
förslag om positiv särbehandling utan menade att den nya lagen först
måste ges en möjlighet att verka innan man tar ställning till om det
behövs ytterligare åtgärder. Vänsterpartiet har förståelse för detta
ställningstagande men vi vill understryka att frågan har stor aktualitet. Vi
anser också att det är dags att ge staten som arbetsgivare ett ansvar som
föredöme i utvecklingen av ett samhälle präglat av mångfald på alla
nivåer. Vikten av staten som föredöme i t.ex. utvecklingen mot det
jämställda samhället kan inte nog understrykas och enligt Vänsterpartiets
mening hade Sverige inte kommit så långt i jämställdhetsarbetet om inte
staten gått före med t.ex. jämställdhetsplaner, positiv särbehandling m.m.
Vi anser dock att det är viktigt att begreppet positiv särbehandling även
fortsättningsvis förbehålls förhållandet mellan könen och föreslår därför att
man, när det gäller etnisk diskriminering, använder sig av begreppet positiv
likabehandling. Om positiv särbehandling skulle användas både vad gäller
kön och etnisk tillhörighet skulle detta leda till en automatik, där en invand-
rad man utan vidare prioriteras framför en svensk kvinna. Detta skulle enligt
vår uppfattning vara en icke önskvärd effekt av lagstiftningen. En myndighet
eller ett företag som i sin jämställdhetsplan angivit att de tillämpar positiv
särbehandling och positiv likabehandling, skulle vid ett rekryteringsbehov
först konstatera vilket kön som är underrepresenterat och därefter vid lika
meriter hos två sökanden av underrepresenterat kön därefter tillämpa positiv
likabehandling vad gäller en sökande som tillhör majoritetssamhället och en
sökande av annat etniskt ursprung.
Vid både positiv särbehandling och positiv likabehandling krävs de av
facket och arbetsgivaren överenskomna kraven på vad som anses vara
tillräckliga meriter för att klara det utannonserade arbetet. Myndigheter och
företag bör därför redan nu, som när det gäller positiv särbehandling, ha en
lagstadgad möjlighet att i mångfaldsplaner kunna införa positiv
likabehandling för att åtgärda den snedrekrytering av arbetskraft med
utländsk härkomst som förekommer i dag . Vänsterpartiet anser därför med
stöd av det som sagts ovan att regeringen redan nu bör överväga att för det
statliga anställningsområdet införa möjligheten för myndigheter att upprätta
mångfaldsplaner och att i dessa ange positiv likabehandling som ett mål för
myndighetens rekryteringsbehov. Med en sådan inriktning förebyggs också
kravet på etnisk kvotering som Vänsterpartiet förstår men inte ställer sig
bakom. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Satsa på barn och ungdomar
En viktig satsning på barn och ungdomar har vi nämnt ovan, nämligen
rätten till lika skolundervisning som svenska barn. När
modersmålsundervisningen infördes i skolan gjordes det mot bakgrund
av en omfattande forskning både här i Sverige och i andra länder. För
barn inom barnomsorgen, förskolan och låg- och mellanstadiet handlar
modersmålsträning och studiehandledning om att lägga grunden till
språket och tänkandet. Modersmålet ger också förutsättning för att erövra
en dubbel kulturidentitet.
Vänsterpartiet vill därför ha en samlad genomtänkt tvåspråkig utbildning
från dagis till och med gymnasiet.
Vad som skiljer undervisningen i svenska från undervisningen i övriga
språk är att den är obligatorisk såväl för kommunen att anordna som för
eleven att delta i. Vänsterpartiet skulle förorda ett likadant dubbelt obliga-
torium för all modersmålsundervisning, om detta inte vore praktiskt outför-
bart när det gäller språk med mycket låg förefintlighet i vårt land. Vi anser
dock att modersmålsstödet i förskolan skall vara lagreglerat på samma vis
som inom grundskolan. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Makt över boendet
De utsatta bostadsområden som benämns invandrartäta kan också kallas
invandrarrika, eller ännu hellre flerkulturella, eller allra helst
internationella miljöer. Detta är i allmänhet ett positivt värdeladdat
uttryck, och den internationella miljön utgör dessa områdens mest
attraktiva sida.
De som ansvarar för samhällsservicen, som post och affärer, måste anlägga
ett integrationsperspektiv på sin verksamhet. Ge kommunerna redskap för en
aktiv bostadspolitik för bekämpandet av segregationen. Återskapa obliga-
torisk bostadsförmedling och bostadsanvisningslagen. Se över de lokala
regelverk, inom både allmännyttan och det privata beståndet, som hindrar
människor från att bosätta sig i de stadsdelar de själva vill. Öka demokratin,
lägg ut besluten i bostadsområdena när områden skall rustas upp. Styr
statliga utvecklingspengar till miljonprogramsområden. Alla projekt som
genomförs skall ske på de boendes initiativ.
Rösträtt
För att kunna påverka det samhälle man lever i krävs att man är fullt ut
delaktig i den demokratiska process som fria val är. Människor med
utländskt ursprung skall inte behöva bli svenska medborgare för att få
rösta i riksdagsval utan det skall gälla samma regler som vid
kommunalvalen. Vänsterpartiet har utvecklat sin syn på rösträtt för de
invandrade i en särskild motion.
Öka kvinnors makt
Vi kan inte acceptera att någon kvinna - oavsett etnisk tillhörighet -
misshandlas eller våldtas med hänvisning till kultur eller tradition och att
svenska myndigheter gömmer sig bakom dessa begrepp och inte ingriper.
Vi vill därför att den svenska lagstiftningen ses över för att rätta till den
där t.ex. varje människas rätt till religionsfrihet, respekt för sitt privatliv
och familjeliv, yttrandefrihet kommer i konflikt med kvinnors mänskliga
rättigheter. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Att placeras in i ett påtvingat kollektiv med den godtyckliga beteckningen
"invandrare" och dessutom vara kvinna innebär att invandrade kvinnors
kunskap, erfarenhet och kompetens osynliggörs. Det är därför viktigt att
kvinnor av olika etniskt ursprung möts i olika kvinnoprojekt för att på sitt
eget sätt lära sig svenska och varandras kulturer. Invandrarorganisationerna
tilldelas varje år medel av regeringen för att kunna bedriva sin verksamhet.
Vänsterpartiet anser att det är nödvändigt att regeringen av invandrar-
organisationerna, såväl som av andra organisationer som erhåller bidrag,
kräver att bidragens resultat och effekter redovisas ur ett könsperspektiv.
Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Äldre invandrare
Eftersom reglerna för folkpension är beroende dels av typen av
uppehållstillstånd och dels av hur länge den invandrade levt i Sverige får
många äldre invandrade inte folkpension därför att de beviljats
uppehållstillstånd av humanitära skäl och tvingas därför söka
socialbidrag. Det är inte mindre förnedrande för äldre invandrade än vad
det är för äldre svenskar att uppsöka socialtjänsten för sin överlevnad.
Kommunerna ersätts upp till en viss nivå för de äldre invandrade. I det
nya pensionssystemet kommer detta problem att lösas, men de nya
reglerna kommer inte att omfatta de äldre invandrade som i dag är
pensionärer. Det bästa vore förstås om äldre invandrade kunde få någon
form av folkpension. Vänsterpartiet anser därför att regeringen bör
återkomma med ett förslag om hur en sådan folkpension skall utformas.
Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
För äldre med utländsk härkomst är det lätt att glömma den svenska man
lärt sig på ålderns höst. På våra olika former av äldreboende är de flesta
anställda av svensk etnicitet. Kompetensen hos omsorgspersonal med
utländsk bakgrund måste tillvaratas för att de äldre invandrade skall få bättre
omsorg.
Kultur ger styrka
Att göra alla människor i samma mån delaktiga i kulturen och
kulturutbudet är Vänsterpartiets övergripande mål för kulturpolitiken.
Det svenska musiklivet har varit jämförelsevis bra på att ta till sig former
och uttryck från andra musikkulturer. Teater- och bildkonstområdena
ligger lite efter och museerna har ännu inte börjat samla på, beskriva och
gestalta det nya, mångkulturella Sverige. Det mångkulturella har ännu
inte slagit igenom i kulturlivet som helhet. Ändå är det just kulturen som
förmår spränga gränser och skapa möten mellan människor med olika
bakgrund, både etnisk och klassmässig. Kulturpengar bör därför
användas för att stödja den nya gränsöverskridande världskultur som
växer fram i de mångkulturella förorterna.
Det finns hundratusentals invandrade i Sverige som inte förstår svenska
tillräckligt bra för att tillgodogöra sig svenska medier. Det gäller inte bara
nyanlända utan även människor som varit här i decennier.
Invandrartidningens överlevnad måste därför säkras. Detta bör riksdagen ge
regeringen till känna.
Som förebilder för invandrade kvinnor och män och som tillvänjning för
majoritetsinvånarna bör det införas ett mediaansvar för att mörk hudfärg och
utländsk accent ges proportionellt utrymme i medierna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om flyktingbarns rätt till skolundervisning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att rättsväsendet bör prioritera arbetet mot rasistiska brott,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett vidgat tillämpningsområde för brottet olaga diskriminering,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder mot arbetsmarknadens etniska skiktning,2
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om positiv likabehandling på arbetsmarknaden av personer från
etniska minoriteter,3
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lagreglering av modersmålsstödet i förskolan,2
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om krav på redovisning till regeringen av effekter och resultat ur
könsperspektiv av bidrag till invandrarorganisationerna,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om folkpension för äldre invandrade,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Invandrartidningens överlevnad måste säkras.
Stockholm den 25 oktober 1998
Gudrun Schyman (v)
Hans Andersson (v)
Ingrid Burman (v)
Lars Bäckström (v)
Stig Eriksson (v)
Owe Hellberg (v)
Berit Jóhannesson (v)
Tanja Linderborg (v)
Maggi Mikaelsson (v)
Carlinge Wisberg (v)
Ulla Hoffmann (v)
1Yrkandena 2 och 3 hänvisade till JuU.