I en värld där avstånd spelar allt mindre roll blir det
vanligare att flytta över nationsgränserna. Invandring är i
grunden något positivt. Liksom det är bra att människor
inom Sverige flyttar från orter där det råder arbetslöshet till
orter där det råder brist på arbetskraft, är det naturligt att
människor flyttar från länder där de tvingas leva i fattigdom
till länder där de kan få det bättre. Att flytta dit där ens
personliga förutsättningar kan komma till användning är
konstruktivt.
Att människor flyttar på sig är krävande men berikande. Det är bra att
olika erfarenheter och kunskaper blandas. Mänskligheten skulle inte ha
kommit långt i utvecklingen om alla hade stannat i det land där de var födda.
Invandrare har under olika epoker sökt sig till Sverige för att skapa en ny
framtid. Det har bidragit till att göra vårt land materiellt och kulturellt
rikare.
Sverige har i dag nästan 9 miljoner invånare. Av dessa är 900.000 födda
utomlands. Ytterligare 700.000 är födda i Sverige men har minst en
utlandsfödd förälder. Det innebär att 1,6 miljoner av Sveriges invånare -
nästan 20 procent av befolkningen - har delar av sina rötter i ett annat land
än vårt.
Invandring är ingen smärtfri process. Att bryta upp och flytta till ett annat
land är inte lätt. Kulturkrockar sker regelmässigt. Invånarna i det nya landet
uppfattar ofta nykomlingarna som ett hot. I det nya landet är man till en
början naturligtvis annorlunda. Att vara annorlunda är emellertid inte någon
personlig egenskap. Flertalet invandrare i Sverige blir så småningom
svenskar som alla andra, på samma sätt som 1800-talets amerikautvandrare
med tiden blev amerikaner.
Utformningen av invandringspolitiken - reglerna för att få flytta in i ett
land - är alltid en balansakt. Inget samhälle mår bra av att isolera sig från
omvärlden. Men samtidigt måste man ta hänsyn till vad människor i landet
faktiskt tycker och hur de reagerar. Öppna gränser kan lätt leda till bakslag i
form av sociala problem och motsättningar. Stängda gränser leder i stället till
att vi låser ute dynamik och förbättringar.
Öppenhet måste vara huvudregeln. I en värld utan betydande gränser är det
bara en sådan hållning som fungerar. I Europa har den redan förverkligats.
Att det tar tid att fullt ut förverkliga detta öppenhetens ideal förringar inte
dess styrka. Öppenheten förutsätter dock tid för att den ska kunna
förverkligas. Dels måste det internationella samarbetet utvecklas, dels måste
den svenska politiken vad gäller bl.a. arbetsmarknad, välfärdssystem och
utbildningspolitik måste anpassas till en ny och i många fall mer komplicerad
situation.
En öppen invandrarpolitik förutsätter en annan grundläggande samhällssyn
än dagens svenska, andra relationer mellan skyldigheter och rättigheter,
andra möjligheter att göra rätt för sig. Invandrare måste kunna försörja sig
genom eget arbete. Det är viktigt både för att de själva ska kunna bygga upp
en trygghet i det nya samhället och för att de inte ska upplevas eller uppleva
sig ligga övriga invånare till last. En liberal invandringspolitik måste gå hand
i hand med en klok invandrarpolitik.
I stället för den traditionella invandrarpolitiken - som utgår från att
invandrarna ska "hjälpas" med bidrag - behöver Sverige en politik som ger
alla människor - ursprunglig svensk eller invandrare - fler chanser att
förverkliga sina egna drömmar och ambitioner. Den förnyelse av svensk
socialpolitik, arbetsmarknadspolitik, utbildningspolitik och politik för före-
tagande som vi vill se också av andra skäl bildar en grund för en liberalare
invandringspolitik.
Invandringspolitiken bör utgå från att Sverige är ett framtidsland, inte ett
bidragsland. Det bör finnas olika vägar för människor med utländsk
härkomst att få uppehållstillstånd. Idag finns möjlighet att komma till
Sverige som flykting, invandrare eller som nära anhörig till en i Sverige
bosatt person.
Flyktingpolitiken
Den första vägen är enbart till för flyktingar.
Moderata samlingspartiet anser att flyktingars rätt att i vårt
land finna en fristad från förföljelse och annat förtryck är
alldeles självklar. Vi har internationella åtaganden att följa
och respektera. Utöver de skyldigheter som vi har gentemot
FN:s flyktingkommissarie bör det vara möjligt att få skydd i
vårt land även av de skäl som i dag är fastlagda i den
svenska utlänningslagen. Det innebär att uppehållstillstånd
även skall kunna ges till personer som flyr väpnade
konflikter och miljökatastrofer eller som riskerar
kroppsstraff eller annan omänsklig behandling samt personer
som förföljs på grund av kön eller sexuell läggning.
Människor som flyr skall alltid veta att Sverige följer de åligganden och
skyldigheter som vi har förbundit oss att följa.
Invandringspolitiken
Den andra vägen för att få uppehållstillstånd i Sverige är som
vanlig invandrare. Möjligheten för utländska medborgare
som inte är flyktingar att få flytta till vårt land bör utökas.
Det skulle vara till stor nytta för alla om det blev lättare att
invandra till Sverige utan att behöva bevisa att man är
flykting.
Genom vårt medlemskap i den Europeiska unionen har det blivit lättare för
unionsmedborgare att få arbeta och bosätta sig i Sverige. Sveriges samarbete
inom ramen för Schengenavtalet spelar stor roll och kommer att bli allt
viktigare. Moderata samlingspartiets långsiktiga mål är att motsvarande
frihet i framtiden även ska gälla för människor utanför unionen. Sådana
möjligheter måste givetvis bygga på att de människor som kommer till
Sverige kan försörja sig själva.
En visad långsiktig försörjningsförmåga och kontinuerlig vistelse i landet
bör kunna ge rätt till stadigvarande uppehållstillstånd. Det kan gälla
människor som vistats här på tillfälliga arbets- och uppehållstillstånd.
Även människor som söker arbetstillstånd från sitt hemland bör ha möjlig-
het att erhålla ett sådant i större utsträckning än i dag. I nuläget är det bara
ett
par hundra personer som beviljas arbets- och uppehållstillstånd varje år.
Självklart är det viktigt att det sker noggrann och seriös prövning av
försörjningsmöjligheterna och arbetserbjudanden när en utländsk med-
borgare som vill flytta till Sverige, utan att vara flykting, ansöker om uppe-
hållstillstånd.
Mot denna bakgrund anser vi därför att regeringen skall återkomma med
förslag till riksdagen i syfte att öka möjligheterna för andra än unions-
medborgare eller nordiska medborgare att flytta till Sverige för att arbeta och
bosätta sig.
Krav på försörjning
I Flyktingpolitiska kommitténs betänkande diskuterades en
eventuell försörjningsplikt för huvudman gentemot anhöriga.
Enligt vår mening bör ett försörjningskrav övervägas för
anhöriga, dock inte vad gäller anhöriga inom kärnfamiljen,
till en person som fått stanna i Sverige på grund av
skyddsbehov. I de fall försörjningskrav ställs kan uppskjuten
invandringsprövning tillämpas för att kunna konstatera att
försörjningen är tryggad. Vi anser att det på detta sätt kan
åstadkommas en mer generös anhöriginvandring.
Internationellt samarbete
En invandring av den omfattning som Sverige hade i slutet
av 1980-talet skulle ha medfört påfrestningar för alla
samhällen. Vi har anledning att vara stolta över den insats
Sverige gjorde för flyktingarna från Bosnien. Men de
påfrestningar som insatsen medförde visar på behovet av
internationellt samarbete för att hantera stora
flyktingströmmar.
Sverige samarbetar sedan lång tid i en rad internationella organ om migra-
tionspolitiska frågor, vilket bland annat beskrivs i regeringens
skrivelse 1998/99:9. Flykting- och migrationssamarbetet är väsentligt och
bör fortsätta och utökas. Stegvis bör enighet på en rad olika områden uppnås.
Det handlar bland annat om gemensamma åtgärder vid stora flykting-
strömmar, asyllagstiftningen och frågan om tredjelandsmedborgarnas
ställning inom unionen.
Inom Europeiska unionens ram har Sverige upptagits som medlem i
Schengensamarbetet, vilket är ett viktigt framsteg. I Amsterdamfördraget
finns överenskommelse om överföring av delar av asyl- och flyktingpolitiken
(tredje pelaren) till gemenskapsrätten (första pelaren). Detta kommer att ske
under den kommande femårsperioden och få stor betydelse för medlems-
staterna.
Internationellt samarbete är en förutsättning för att en öppen och tolerant
invandringspolitik ska fungera. Idag finns stora problem i och med att de
flyktingströmmar som ibland uppkommer vid krig och andra katastrofer
belastar vissa länder mer än andra. Framförallt gäller detta av naturliga skäl
grannländer till utsatta områden men även bland EU-länderna finns en
orimlig ansvarsfördelning. Fler länder måste ta ett större ansvar om en
öppnare värld ska bli mer än tomma ord. Flera av de resonemang som vi för i
denna motion förutsätter just ett utvecklat internationellt samarbete.
Även möjligheterna för flyktingar att återvända till sina hemländer när
situationen förbättrats måste utvecklas. Internationella organisationer som
FN och EU spelar här en stor roll men även Sverige och andra enskilda
länder har ett stort ansvar. Frågor om återvandring aktualiserades åter i
samband med det praxisbeslut som togs i juni 1993 och som innebar att ett
stort antal personer som flytt undan kriget och oroligheterna i Bosnien-
Hercegovina kunde få permanent uppehållstillstånd i Sverige. I avväg-
ningarna om man som andra länder skulle erbjuda tidsbegränsat
uppehållstillstånd i enlighet med UNHCR:s appeller eller i stället permanent
uppehållstillstånd valdes den sistnämnda lösningen. Det ansågs emellertid
att man borde överväga att kombinera denna med någon form av åter-
vandringsprogram. Motiven skulle vara antagandet att många vill återvända
och att Sverige inte bör bidra till att underlätta den etniska rensningen samt
de dåliga förutsättningarna för att kunna etablera sig på den svenska
arbetsmarknaden. En interdepartemental rapport presenterad i maj 1994
anger riktlinjer för den svenska återvandringspolitiken gentemot f.d.
Jugoslavien. Bl.a. skall all återvandring vara frivillig, återvandringen bör
förberedas på bästa sätt i asyllandet och flyktingarna i Sverige bör ses som en
resurs som kan användas i den kommande återuppbyggnaden. Sverige gav
cirka 60.000 flyktingar från Bosnien-Hercegovina permanent uppehålls-
tillstånd. En studie utförd på uppdrag av EU:s administration i Mostar visade
att en stor andel av de bosniska flyktingarna i Sverige vill återvända till sitt
hemland, när och om förutsättningarna är sådana att det är möjligt. I den
ovan nämnda rapporten anges att det är viktigt att skapa möjligheter för att
den bosniska gruppens egen kompetens kan komma till nytta i det framtida
återuppbyggnadsarbetet i Bosnien-Hercegovina. Bosnien-Hercegovinas riks-
förbund i Sverige har också från ett tidigt stadium varit aktivt för ett
framtida
återvändande. Återvandring är förenat med många problem men kommer
sannolikt att spela större roll när det gäller att ta hand om framtida flykting-
strömmar. Det gäller därför att utarbeta en modell för hur återvandring kan
ske och att ett internationellt samarbete etableras.
Effektivare gränskontroller
Invandrarverkets ansvar för invandringspolitiken har genom
beslut i riksdagen utökats genom att verket övertagit
arbetsuppgifter från polisen. Ett problem som ännu inte lösts
tillfredsställande är gränskontrollen. Det synes som att
polisen inte i tillräckligt hög grad prioriterar inresekontrollen
vid gränserna. Effekterna av detta kommer till uttryck i att de
flesta asylsökande inkommer med sina asylansökningar efter
att ha inrest i landet. Det är därför av stor vikt att regeringen
antingen tydligt ger polisen i uppdrag att prioritera inrese-
och gatekontrollen eller överför befogenheter till SIV att
ansvara för detta. Regeringen bör komma med ett förslag till
riksdagen om en effektivare gräns- och gatekontroll.
Transportöransvar
Nuvarande regler innebär att transportörer under vissa
omständigheter blir ersättningsskyldiga till staten, om de
transporterat en person till Sverige som till exempel inte har
fullständiga dokument. Vi anser att Sverige dessutom bör
införa en möjlighet att böteslägga transportörer som fraktar
resenärer med otillräckliga identitetshandlingar.
Schengensamarbetet kommer också att innebära ett åtagande
att införa böter i dessa fall.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utgångspunkten för flyktingpolitiken,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ökad möjlighet för
uppehålls- och arbetstillstånd i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om krav på försörjning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om delat flyktingansvar,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till effektivare gränskontroller
i enlighet med vad som anförts i motionen,1
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökat transportöransvar.
Stockholm den 23 oktober 1998
Ulf Kristersson (m)
Chris Heister (m)
Berit Adolfsson (m)
Gunnar Axén (m)
Leif Carlson (m)
Maud Ekendahl (m)
Lars Elinderson (m)
Gustaf von Essen (m)
Margit Gennser (m)
Hans Hjortzberg-Nordlund (m)
Cristina Husmark Pehrsson (m)
Göte Jonsson (m)
Björn Leivik (m)
Göran Lindblad (m)
Cecilia Magnusson (m)
Carl G Nilsson (m)
Bertil Persson (m)
Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
Henrik Westman (m)
Liselotte Wågö (m)