Ett stort antal kvinnor kommer till Sverige varje år genom
s.k. kontaktförmedling. Många stannar i Sverige mer än två
år, dvs den tidsrymd som utlänningslagen fastställt skall
gälla för att en person skall anses vara stadigvarande bosatt i
landet. Men många sänds tillbaka till sina hemländer och ett
liv i förnedring och misär. Många kvinnoimportörer har satt i
system att inom tvåårsgränsens ram på olika sätt se till att
kvinnan byts ut. Att bli hemsänd från en man som utlovat
och kanske även ingått äktenskap med kvinnan är oerhört
förnedrande i många av de kulturer som dessa kvinnor
kommer från.
Importländer
Tidigare har de flesta kvinnorna importerats från asiatiska
länder. Men numera kommer många också från Ryssland, de
baltiska länderna och andra länder bakom den forna s k
järnridån. Framförallt har verksamheten med importerade
kvinnor ökat på Nordkalotten, där kvinnor bl a köps och säljs
på campingplatser. Verksamheten har i vissa fall blivit så
omfattande att bygdens kvinnor och flickor flyr från sina
hemkommuner. Med myndigheternas goda minne kommer
busslaster med kvinnor över helgerna till olika samhällen. En
del kvinnor blir kvar, andra ratas och får resa tillbaka. Ett
sätt att minska verksamheten med kontaktförmedling är att
inte tillåta annonsering om kontaktverksamhet och
förmedling av utländska kvinnor.
Misshandel
Det har visat sig, genom bland annat rapporter från
kvinnojourer, att många kvinnor som kommit till vårt land
genom kontaktförmedling av olika slag eller genom kontakt
med svenska män på semester i kvinnornas hemländer ofta
blir utsatta för misshandel. Om de har minderåriga barn med
sig har det förekommit att även barnen utsatts för misshandel
och övergrepp. Detta kan även bland annat kvinnojourerna
bestyrka.
I början ser oftast allt ut att fungera bra för paren. I många fall tröttnar
dock mannen ganska snart på kvinnan, kanske irriterad över att hon inte
tillräckligt snabbt assimileras i det svenska samhället eller att hon inte
uppfyllt de förväntningar som kontaktförmedlingen utlovat. Hon kanske
snabbt har lärt sig vårt lands lagar om jämställdhet, misshandel och mänsk-
liga rättigheter, och blir på det sättet obekväm. Kvinnan skickas tillbaka till
sitt land.
Tvåårsregeln
Om äktenskapet inte varat mer än två år blir kvinnan utvisad
enligt den s.k. tvåårsregeln i utlänningslagen. Den innebär att
om ett äktenskap eller samboende, där den ena partnern är
utländsk och den andra svensk, upphör inom två år, får inte
den utländska partnern stanna i Sverige. Regeln har
tillkommit för att förhindra s.k. skenäktenskap. Under
tvåårsperioden skall den utländska partnern anmäla sig hos
polisen två gånger om året. Polisens uppgift är bl.a. att
kontrollera om förhållandet består.
Det finns fall där svenska män använt sig av lagens elasticitet och
importerat mer än tio kvinnor.
Men att först bli godkänd och sedan kanske misshandlad och ratad av den
svenska mannen är oerhört grymt. Att sedan även bli utvisad och ratad av de
svenska myndigheterna är inhumant och förstärker kvinnans känsla av att
inte vara accepterad. De utländska kvinnorna och ibland även barnen blir helt
berövade sitt människovärde och utlämnade till förnedring och fattigdom.
Av bl.a. humanitära och medmänskliga skäl bör inte tvåårsregeln
automatiskt tillämpas om äktenskapet eller samboendet upphör inom två år
på grund av misshälligheter.
Kopplerilagen
Ur yttrandefrihetsrättsliga och tryckfrihetsrättsliga aspekter
kan det vara svårt att komma åt kontaktannonserna och
förbjuda dem. Den yttrande- och tryckfrihet, som vi har i
vårt land, är det viktigt att vara rädd om. Men det måste
också finnas gränser för friheten. Särskilt om den
missbrukas. Eftersom det finns annonser som medför sådana
konsekvenser att de skadar människor både fysiskt och
psykiskt måste det finnas möjlighet att stoppa sådan
verksamhet. Kopplerilagens bestämmelser skulle exempelvis
kunna prövas i detta sammanhang liksom i
kontaktverksamheten på Nordkalotten.
Frågan om kvinnlig slavhandel handlar om synen på kvinnan, hennes
människovärde och mänskliga rättigheter.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att verksamheten med kontaktförmedling av utländska kvinnor
bör upphöra,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utlänningslagen bör ändras så att inte den s.k. tvåårsregeln
automatiskt tillämpas,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kopplerilagens bestämmelser bör prövas vid verksamhet med
kontaktannonser och annan s.k. kontaktverksamhet. 1