Det är inte ovanligt att personer som inte är svenska
medborgare döms att avtjäna fängelsestraff och dessutom
döms till utvisning ur landet. Under tiden fängelsestraffet
avtjänas påförs ytterligare domar avseende fängelsestraff för
tillkommande förseelser. Den ursprungliga strafftiden
tillsammans med strafftiden med anledning av de
tillkommande förseelserna kan då bli så lång att tiden för
utvisningsbeslutet tilländalupit. Innebörden blir att den
dömde efter avtjänat sammanlagt fängelsestraff kan fortsätta
att fritt leva i landet. Detta kan inte vara rimligt.
Utvisningsbeslutet innebär ett förbud att återvända antingen under viss tid
eller utan tidsbegränsning. Oaktat en domstols beslut om utvisning alltså inte
är att betrakta som en påföljd, utan som en särskild rättsverkan på grund av
brottet, måste utvisningsbeslutets intentioner ändå uppfattas vara en del av en
väl motiverad bedömning av den dömdes möjligheter att klara sin livsföring i
vårt land. Denna bedömning påverkas inte av att den dömde avtjänat flera
straff under en lång strafftid. Utvisningsdomen har så att säga sin särskilda
rättsverkan och den måste ses som en helhet i straffutmätningen.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utvisningsbeslut skall verkställas efter det att de sammanlagda
fängelsestraffen avtjänats.