Den flyktingpolitik som bedrivits i Europa i allmänhet och i
Sverige i synnerhet, är i all sin "naiva godhet" ett allvarligt
hot mot nödvändig global utveckling. Miljontals människor
har lämnat sina hemländer efter att ha lyssnat på signaler
från Europa om ett ekonomiskt godare liv. Vad de inte visste
om, var att många av dem aldrig kommer att få ett arbete
utan tvingas hela livet vara beroende av samhällsstöd. I
stället måste Europa satsa kraftigt ekonomiskt på fattiga
länder så att människor där kan se hopp om en ljusare
framtid.
Politiker har hitintills saknat kurage och i stället populistiskt, av rädsla för
kritik från tyckaretablissemanget, engagerat sig i enskilda fall.
Tidigare talade de flesta svenska politiker om en lyckad flyktingpolitik. I
valrörelsen var det tyst och i media ställdes inga frågor, vilket varit
berättigat
baserat på de problem och kostnader politiken skapat. Många medborgare
frågade sig om politikerna, mot bakgrund av en misslyckad politik, skämdes
och kom överens om att ligga lågt. Enligt många politiker var nämligen
Sverige världsbäst på flyktingpolitik. De som ifrågasatte kallades rasister
m.m, vilket undertecknad kan vittna om. Det skulle skapas ett mångkulturellt
samhälle som ingen skapat tidigare. Sverige skulle bli ett föredöme och
återta förstaplatsen som världssamvete och vara alla goda gåvors givare.
Sverige skulle lyckas med vad ingen lyckats med. Så blev det inte.
En stor majoritet av flyktingpolitikens kritiker, var/är kritiska enbart därför
att de ansett att vårt land saknade resurser för att hantera det stora antalet
asylbeviljade. Nu är det totaltystnad om flyktingpolitik. Många medborgare
undrar om politikerna skäms för tidigare stora ord. Förmodligen beroende på
att samtliga riksdagspartier i varierande grad är medskyldiga till den
havererade politiken.
Att vår, jämfört med Europa i allmänhet och våra nordiska grannar i
synnerhet, unika politik är enormt dyr, är inte längre någon hemlighet, trots
att ansvariga inte vill tala om de verkliga kostnaderna. Måste tusentals
människor försörjas under lång tid av samhället kostar det stora belopp.
Denna sanning som länge dolts har gått upp för många medborgare. Politiker
och media borde lärt sig att när medborgarna märker att verkligheten de
upplever inte stämmer med den bild som "visas upp" skapas allt annat än
förtroende.
Att det inte talas om flyktingpolitikens kostnader beror på att till för bara
några år sedan reste politiker landet runt och talade om en lyckad politik,
som både kort- och långsiktigt var ekonomiskt lönsam. Det skulle inte vara
några större problem att få alla de tusentals flyktingarna i jobb, då deras
kompetens efterfrågades. Att det i verkligheten finns många analfabeter och
personer utan någon som helst utbildning som är gångbar i ett utvecklat
industriland, nämndes inte. Nu hörs inget om en "lyckad" flyktingpolitik.
Dessutom är det så att kostnaderna för flyktingpolitiken gör att andra
kostnader måste minska. Om staten, eller för att förtydliga, en familj får
ökade kostnader men inkomsterna inte stiger i samma takt, måste det enligt
elementär matematik minskas på utgifterna någonstans, och någon genväg
finns inte.
Ingen kan förneka att i stället för en framgångsrik flyktingpolitik har
skapats en segregation av aldrig skådat slag. Ingen kan förneka att i våra
större städer har skapats inbyggda och stängda samhällen som etniska
svenskar oftast flyttar ifrån. Givetvis bor ytterst få politiker där. Ingen kan
förneka att få flyktingar har jobb. Ingen kan förneka att tusentalstals
konferenser, möten och seminarier har hållits med anledning av
flyktingpolitiken, med uselt resultat. Ingen kan förneka att mycket pengar har
lagts på invandrartäta områden till i stort sett ingen nytta.
Förslaget att ge invandrare förtur till jobb är det verkliga praktexemplet på
bristande kontakt med verkligheten. Hur skall invandrare definieras?
Skall kvotering även gälla danskar, norrmän och finnar? Hur hanteras
britter, fransmän och övriga européer? Skall invandrare från EU-länder stå
tillbaka för icke sådana och vad säger EU i så fall om det? Skall asiater och
afrikaner kvoteras före européer? Hur gör man med en afrikan som blivit
svensk medborgare och haft jobb i flera år men som blir arbetslös? Skall
hon/han gå före etniska svenskar? Hur hanteras perfekt svensktalande barn
vars föräldrar varit länge i Sverige? Något mera korkat förslag än att ge
invandrare förtur vid jobbsökning går knappast att finna. Att
kvoteringstanken inte gynnar företagsklimat och integration, utan i stället
cementerar segregation, är självklart.
Ingen kan förneka att många flyktingar ser hopplöst på sin situation,
saknar framtidstro, samt att många invandrarungdomar känner liten
utbildningsmotivation och löper risk att hamna på samhällets skuggsida. Det
är kanske kul att lattja med polisen innan man är myndig. Då den åldern
inträtt är det slut på det roliga och ett liv i konstant brottslighet riskerar
att bli
fallet. Ingen kan förneka att våldsbrott och rån överrepresenteras av
invandrare.
I Stockholm, Göteborg och Malmö finns många kriminella ungdomsgäng
med invandrarbakgrund, vilka politiker sällan talar om. In träder då
psykologer och säger att våldsreaktioner är "normala" för dessa ungdomar.
Då blir frågorna: Skall dessa ungdomar röra sig fritt, då det tydligen behövs
endast bagateller för att de skall explodera i våld? Skall man inte längre våga
se folk i ögonen utan risk för att bli nedslagen? Skall vi bara fegt titta i
marken? Skall vi aldrig sluta att genera oss i svensk undfallenhet? Vi skall
inte och får aldrig lägga oss platt till marken, ty sker motsatsen får vi ingen
respekt. Hur skall invandrare respektera Sverige om svenskarna inte själva
vågar respektera sitt land och dess seder?
Mycket kan skrivas om skador på svensk självkänsla och utlänningars
obegriplighet för det svenska samhället baserat på helt verklighetsfrämmande
konstigheter i form av förbud att sjunga Du gamla Du fria och Den
blomstertid nu kommer, vid skolavslutningar. I Malmö har det bestämts vid
en invandrartät skola att det inte skall serveras griskött. Att åtgärden innebär
att svenska barn flyr skolan och att invandrarbarn blir än svårare att integrera
borde alla förstå. Sverige är obestridligt Europamästare i att införa "regler"
som är löjliga, omöjliga och otänkbara i övriga europeiska länder!
I Sverige gäller svenska lagar och seder. Detta innebär inte att någon måste
ändra religion eller tvingas leva "svenskt" inom t.ex. hemmets väggar.
Däremot måste "Sverige" accepteras vid samhällskontakter. Vi tolererar inte
att barn och kvinnor behandlas i strid mot FN:s regler. Samhället får aldrig
visa acceptans för s.k. könsstympning av kvinnor eller hindra kvinnor och
män från att leva med dem de vill.
Visst blir invandrare, precis som alla andra, utsatta för brottslighet. Visst
begås brott mot invandrare. Det är avskyvärt och får aldrig ursäktas.
Dessbättre är dessa brott, trots stora rubriker i media, jämförelsevis få. Till
sanningen hör nämligen att många brott mot invandrare begås av invandrare!
De som är insatta vet att mellan vissa invandrargrupper är motsättningarna
mycket stora!
Det verkar som politikerna skäms över ett monumentalt misslyckande.
Detta alldeles särskilt beroende på att en majoritet av medborgarna sedan
länge varit mycket kritiska, inte till flyktingar, utan till omfattningen av
flyktingpolitiken. Vad politikerna inte visste har många medborgare känt till.
Förmodligen är detta skälet till politikers tystnad.
Nu är det dessbättre så att få byter parti beroende på flyktingpolitik. Det är
uppenbart att enfrågepartier dessbättre endast blir dagsländor, då väljarna
som regel röstar på ett valpaket. Däremot är kritiken hård från många i alla
partier och detta även i de partier som vill bedriva en än "generösare" politik.
Ingen bör förvånas över att partiernas agerande i flyktingpolitiken inneburit
att förtroendet för politiker och politik inte ökat! Det har bedrivits en
flyktingpolitik vi saknat resurser för, vilket nu politikerna verkar börja inse.
Tyvärr sker uppvaknandet för sent. Förhoppningsvis löser sig allt, men det
kommer att ta lång tid och kosta mycket pengar. Dessutom blir det inte utan
konflikter och spänningar. Detta på grund av politiker vars förankring i
verkligheten varit starkt begränsad.
Om ansvariga politiker tidigare insett att vi inte hade bättre kompetens än
andra länder borde vi varit försiktigare med att bevilja asyl. Av dem som fått
asyl i Sverige uppfyller endast fåtalet konventionskravet. Majoriteten har
beviljats asyl efter unika hemmagjorda regler som saknas t.ex. i våra
grannländer. Vi trodde vi kunde det ingen annat kunnat.
Avslutningsvis: Har någon, mot bakgrund av svensk flyktingdebatt, hört
någon beskylla våra grannländers politiker för rasism? I övriga EU förs en
flyktingpolitik som i delar liknar den som jag tror majoriteten av svenska
kritiker av flyktingpolitiken vill föra. Dock hörs inga svenska politiker och
inget tyckaretablissemang skrika hysteriskt om rasism över andra EU-länders
flyktingpolitik, t.ex Finlands, Storbritanniens m.fl länders.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige fortsättningsvis ansluter sig till en asyl- och
flyktingpolitik som harmoniserar med övriga EU-länders flyktingpolitik.