Det är oomtvistat att ett av de största hindren för människor
med utländsk bakgrund att komma in på den svenska
arbetsmarknaden är bristande eller inga kunskaper i svenska
språket. Det är också oomtvistat att svenska för invandrare
erbjuds, men att den enskildes aktivitet och deltagande i
undervisningen varierar väsentligt.
Fler skulle säkert mer aktivt delta i undervisningen om det vore så att det
krävdes vissa grundläggande kunskaper i svenska språket för att kunna söka
svenskt medborgarskap. Den som söker svenskt medborgarskap tar ett aktivt
beslut om avsikten att stanna i Sverige. Med ett medborgarskap följer såväl
rättigheter som skyldigheter. En individuell egeninsats borde bestå i att ta
aktiva steg för att lära sig tala och förstå det svenska språket på
vardagsnivå.
En miniminivå för svenskt medborgarskap borde vara kunskaper i svenska
språket motsvarande grundskolenivå. Lagreglering av detta bör införas,
liksom en reglering av på vilket sätt sådana kunskaper skall kunna dokumen-
teras. En sådan reglering bör medge sådana undantag som är föranledda av
den sökandes ålder eller andra särskilda omständigheter som gör det orimligt
att hävda kunskapskravet fullt ut.
Ett sådant krav för medborgarskap är inte att betrakta som ett hinder utan
snarare som ett gemensamt ansvar för samhället och den enskilde. Genom
kravet ökar de enskilda individernas möjligheter på arbetsmarknaden, i
samhället och i livet i det nya hemlandet. Medborgarskap är inte en fråga om
pappersexercis. Det är en viktig symbolisk och reell markering av en djupare
relation till Sverige. Då är naturligtvis förmågan att tala och förstå det
svenska språket en viktig del av den nya medborgarens förutsättningar för att
verkligen känna och kunna ge uttryck för denna djupare relation.
I många EU-länder, till exempel Danmark, Finland, Tyskland, Neder-
länderna, Spanien och Portugal, finns, förutom en hel del andra krav, även
krav på att kunna förstå och göra sig förstådd på respektive lands språk för
att erhålla medborgarskap. Redan i förarbetena till medborgarskapslagen
(1995:382) framhölls att, trots att det inte finns något uttryckligt kravet på
kunskaper i svenska för att bli svensk medborgare, så borde den sökandes
kunskaper i svenska språket ges en stor betydelse vid prövning av en
ansökan om medborgarskap.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag om att det för erhållande
av svenskt medborgarskap för utländsk medborgare skall införas krav
på dokumenterade kunskaper i vardagligt användande av det svenska
språket i enlighet med vad som anförts i motionen.