Den statistik som Riksförsäkringsverket har publicerat och som innehåller resultat efter rehabiliteringsåtgärder i form av yrkesinriktad rehabilitering är inte uppdelad på män och kvinnor. Det finns inte heller någon redovisning av om man återgår till offentlig eller privat sektor efter rehabiliteringen. En sådan uppgift går inte att få fram ur registren.
Statlig utredning
En särskild utredning, Utredningen om bemötande av kvinnor och män inom hälso- och sjukvården, tillsattes 1994 för att bl.a. kartlägga hur kvinnor och män bemöts när de söker vård och hjälp inom hälso- och sjukvården och för att undersöka i vilken utsträckning könsskillnaderna påverkar bemötande och behandling. Rehabilitering var också ett område som undersöktes.
Tyngdpunkten låg på arbetsrehabilitering, dvs rehabilitering med inrikt- ning på att få människor tillbaka till arbetslivet. Utredningens huvud- betänkande presenterades 1996. Ur detta, Jämställd vård - olika vård på lika villkor (SOU 1996:133) är uppgifterna hämtade.
Utredningens rekommendation var att undersöka de långsiktiga effekterna av kvinnors och mäns arbetsrehabilitering och om den praktiska tillämp- ningen av socialförsäkringen innebär diskriminering på grund av kön eller på andra grunder.
Mer rehabilitering för män
Sammanfattningsvis konstaterade utredningen att könsteoretisk rehabiliteringsforskning är begränsad. De studier som utredningen använde sig av pekade delvis åt olika håll vad gäller könsskillnader. Men det fanns en gemensam tendens att männens rehabilitering är något mer omfattande än kvinnors och att kvinnor pensioneras i högre grad än män. Beträffande inriktning är utbildning vanligare bland män medan fler kvinnor än män deltar i arbetsträning.
Skillnader i bemötande
De lokala rehabiliteringsgrupperna genomförde en undersökning i slutet av 1980-talet. Den visade att män och kvinnor bemöttes olika av myndigheter som medverkade i deras rehabilitering. Tjänstemännen tog direkt kontakt med de långtidssjukskrivna männen och erbjöd utbildning eller arbete medan kvinnorna i större utsträckning fick klara sig själva. Man talade med männen, men om kvinnorna.
Män omskolas - kvinnor arbetstränar
Enligt en undersökning i Västerbotten påbörjades mäns rehabilitering tidigare och vanligtvis med omskolning. Kvinnors rehabilitering inleddes senare och oftast med arbetsträning. Skillnader i mäns och kvinnors levnadsvillkor och deras betydelse för möjligheterna att rehabilitera långvarigt sjuka blev sällan uppmärksammade.
Rehabiliteringsresultat skiljer
Det motsatta förhållandet, att rehabilitering inleddes tidigare för kvinnor, visade en studie som Riksförsäkringsverket gjorde 1991-1994. Det förklaras med att arbetsgivarna engagerade sig i utredningarna om rehabiliteringsbehov och att kvinnorna fick arbetsträna på den egna arbetsplatsen. Här kan också noteras att RFV:s undersökning avsåg en något senare period än Västerbottenundersökningen (1992/93), nämligen efter att sjukförsäkringsreformen (1992) varit i kraft längre.
Något som RFV-studien också visade var att de långvarigt sjukskrivna männens rehabilitering avslutades med friskskrivning i 86 procent av fallen, medan motsvarande siffra för de sjukskrivna kvinnorna var 81 procent. Kvinnorna och männen hade erbjudits och påbörjat rehabilitering i lika stor utsträckning i studien.
Förändringar över tid
Ändringarna i sjukförsäkringen 1992, när sjuklöneperioden infördes, innebar att kraven på rehabilitering av långvarigt sjukskrivna skärptes. Arbetsgivarna blev skyldiga att försöka rehabilitera sina anställda. Eftersom kvinnors långa sjukfrånvaro ökat mer än mäns blir rehabiliteringsåtgärder mer aktuella för kvinnor.
Socialförsäkringens administration skall garantera effektivitet, rättssäker- het och kompetens vid ärendehandläggning. För att komma till rätta med ovanstående är det viktigt att uppföljning och utvärdering av hur myndig- heten arbetat med ärendehantering kan ske. Dels vilken typ av ärende man hanterar, dels vad som händer efter rehabiliteringen. Återgår man till ordina- rie arbete eller återgår man till den privata eller offentliga sektorn. En självklarhet är att statistiken går att utläsa ur ett genusperspektiv likväl som ur ett yrkesperspektiv.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att integrera ett könsperspektiv i rehabiliteringsarbetet.
Stockholm den 21 oktober 1998
Siw Wittgren-Ahl (s)
Eva Arvidsson (s)
Monica Green (s)
Agneta Brendt (s)
Elisebeht Markström (s)
Anne Ludvigsson (s)
Inger Segelström (s)