Från den 1 februari 1997 har vi ett nytt system för
underhållsstöd. Detta nya system leder nu till att bägge
föräldrarna får ta ekonomiskt ansvar för sina barn. Det är bra
och det är viktigt, inte minst utifrån barnens synvinkel.
Men trots att det nya regelverket i det stora hela är bra finns det en
skönhetsfläck som borde tvättas bort. Det handlar om den inkomst man
beräknar underhållsstödet utifrån. I det nu gällande regelverket heter det att
det är den senast taxerade inkomsten som skall ligga till grund för hur
mycket den förälder skall betala som inte bor tillsammans med barnet.
Att ha den senast taxerade inkomsten som grund innebär att man får betala
underhållsstöd i förhållande till den inkomst man hade för två år sedan. Detta
kan i vissa fall få orimliga konsekvenser. Låt mig ta två exempel.
1. Vi har en pappa, för det är ju oftast pappor som betalar underhållsstöd,
som 1995 tjänade 220.000 kronor. Men nu, två år senare, är han arbetslös
och har som enda inkomst det som a-kassan ger, vilket motsvarar cirka
135.000 kronor. Dagens regelverk innebär att han skall betala underhållsstöd
utifrån den höga inkomst han en gång hade. Men det klarar han inte av med
sin nuvarande inkomst. Då finns i och för sig möjligheten att begära anstånd
men det innebär i sin tur att man bygger upp en skuld hos försäkringskassan.
2. Nu har vi en pappa som 1995 var arbetslös och då alltså hade ersättning
från a-kassan motsvarande 135.000 kronor. Nu, två år senare, har han dock
fått ett nytt jobb som ger honom en god inkomst, men beräkningsgrunden för
underhållsstödet innebär att han inte behöver betala särskilt mycket i detta
stöd. Det betyder att staten får skjuta till mellanskillnaden upp till det
belopp
som mamman har rätt till. Med den trend vi nu ser i konjunktur och
arbetslöshetsstatistik blir troligtvis detta exempel det vanligaste.
Vad vi ser av dessa två exempel är att det enda rimliga är att
underhållsstödet bör betalas efter den aktuella inkomsten och ingen annan.
Vi har ju den principen bland annat i bostadsbidragen beroende på att det är
då man har det knapert ekonomiskt som man behöver bostadsbidrag och inte
två år senare.
Som framgår av exempel två, vilket är det mest sannolika scenariot, leder
dagens regelverk till att staten faktiskt får betala notan för de föräldrar som
nu har högre inkomst än för två år sedan. Om man då istället inför ett system
som bygger på aktuell inkomst fastställer man principen att man alltid skall
betala efter bärkraft. Och det är vad de allra flesta föräldrar också vill.
Till detta bör läggas att riksdagen hösten 1997 beslutade att ge regeringen
till känna att man ansåg att beräkningsgrunden för den inkomst man skall
erlägga underhållsstöd på bör vara mer aktuell än senast taxerade inkomst. I
utskottets betänkande förordas en modell som liknar den som finns inom
studiemedelssystemet. Trots detta tillkännagivande väljer regeringen att inte
föreslå någon ändring i denna riktning. Därför bör frågan återigen
aktualiseras vid den fortsatta utvärderingen av underhållsstöd.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fortsatt utvärdering av underhållsstöd.