I betänkande över den framtida arbetsskadeförsäkringen,
SOU 1998:37, har noterats en rad värdefulla synpunkter vad
gäller brister och hinder i den nuvarande lagstiftningen.
Den principiella inställningen beträffande arbetsskada måste dock vara
tydlig: den som drabbas av arbetsskada ska ha ett fullgott ekonomiskt skydd.
Motionärerna konstaterar dock att det saknas en rad konkreta förslag i
utredningen/betänkandet som är viktiga att uppmärksamma inför kommande
proposition om arbetsskadeförsäkringen.
Dagens regler håller inte den arbetsskadade ekonomiskt skadeslös. Det är
en viktig princip att så sker då den som förvärvsarbetar utsätts för risker i
arbetet som hon/han normalt har begränsade möjligheter att själv påverka.
Skillnaderna i risk är också betydande mellan olika yrkesgrupper och mellan
könen. Sambandet mellan arbete och hälsa är med andra ord högst påtagligt.
Det går heller inte att bortse från att Sverige med dagens lagstiftning bryter
mot ILO-konventionen nr 121, som gäller förmåner vid yrkesskada. Detta
ska naturligtvis inte förekomma utan regleras i enlighet med ILO-
konventionen i kommande proposition.
Arbetsskadebegreppet i nuvarande lagstiftning har visat sig vara alltför
snävt.
Nuvarande regel är att en faktor med "hög grad av sannolikhet" ska ha
givit upphov till den försäkrades skada för att denna ska bli ersättnings-
berättigad.
I praktiken innebär den regeln att det blivit betydligt svårare att få ersätt-
ning för arbetssjukdomar, exempelvis belastningsskador, som framför allt
drabbar kvinnor. Antalet godkända arbetsskador har efter regeländringen
1993 minskat med 90 %!
Det nuvarande arbetsskadebegreppet har gett en rad negativa
konsekvenser. Många kvinnor och män går idag med arbetsskador som är
handikappande, ofta med kroniska smärttillstånd, utan att vara berättigade till
ersättning för arbetsskada. Det förebyggande arbetet och rehabiliterings-
arbetet sätts på undantag när sambandet mellan arbetssjukdomar och arbets-
miljö inte längre erkänns som arbetsskada. Den som blir friskskriven efter en
längre tids sjukdom kan inte komma tillbaka till samma arbetsplats när
arbetsgivaren inte vidtar åtgärder för att anpassa arbetsplatsen.
Det kan heller inte uteslutas att det nuvarande arbetsskadebegreppet
hämmar nödvändigt statistikunderlag, forskning, kunskapsspridning och
därmed ett aktivt arbete kring den fysiska arbetsmiljön. Det saknas helt
enkelt underlag för en mer kvalificerad forskning när arbetssjukdomarna inte
längre anmäls och registreras. Detta gör i sin tur det svårare för den enskilde
att hävda "hög grad av sannolikhet" för arbetsskada.
Under senare tid har det i fyra domar slagits fast att nuvarande regler ska
tolkas så att det finns möjligheter för en försäkrad att få livränta under sjuk-
bidragstiden. Det är viktigt att även detta tydliggörs i den framtida lag-
stiftningen för att utesluta feltolkningar av reglerna. Detta kan förslagsvis
lösas genom att den i utredningen föreslagna omställningsersättningen införs.
Till sist vill vi betona vikten av att slå fast att socialförsäkringen även i
framtiden måste vara allmän och generell samt gemensamt finansierad.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den framtida arbetsskadeförsäkringen.
Stockholm den 22 oktober 1998
Sylvia Lindgren (s)
Ingemar Josefsson (s)
Roland Larsson (s)
Raimo Pärssinen (s)