Jämställdhetsperspektiv på arbetsskadeförsäkringen
Arbetsskadeförsäkringens regler förändrades 1993 på ett sätt
som fått stark kritik, bland annat från Vänsterpartiet, för att
de nya kriterierna drabbat kvinnor hårdare än män. Genom
de nya reglerna blev det betydligt svårare att bevisa att en
arbetsskada uppkommit. Alla sjukdomar i rygg, muskler,
leder och psyke belades med högre beviskrav. Skärpningen
gällde både begreppet skadlig inverkan och sambandet
mellan skadlig inverkan och aktuell ohälsa. Tidigare gällde
att arbetsskada ansågs föreligga om inte betydligt starkare
skäl talade emot ett samband. I de nya reglerna gäller att den
skadliga inverkan anses ha orsakat skadan/sjukdomen om
övervägande skäl talar för ett sådant samband.
Denna skärpning hade i första hand betydelse för rätten till arbetsskade-
ersättning vid belastningsskador, något som i största utsträckning drabbar
kvinnor. De sjukdomar som belagts med högre beviskrav är också alla av den
typ som mest drabbar kvinnor och som uppstår på arbetsplatser med den
sämsta miljön. Könssegregeringen på arbetsmarknaden och en hierarkisk
organisering av arbetet har lett till att kvinnorna tilldelats monotona,
enahanda arbetsuppgifter som ofta leder till belastningsskador.
Nu bereds frågan om arbetsskadeförsäkringen på nytt i Socialdeparte-
mentet och regeringen skriver i budgeten att genderaspekten måste bli en
viktig del i beredningsarbetet. Detta är bra. I det sammanhanget bör
regeringen leva upp till sitt eget direktiv 1994:124 om redovisning av
jämställdhetspolitiska konsekvenser av alla förslag. Vänsterpartiet vill att
riksdagen redan nu meddelar regeringen att beredningen måste resultera i ett
förslag om ändring av arbetsskadeförsäkringen som innebär att kvinnors
arbetsskador inte missgynnas på det sätt som beskrivits ovan.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att beredningen måste resultera i en ändring av
arbetsskadeförsäkringen som innebär att kvinnors arbetsskador inte
missgynnas.
Stockholm den 28 oktober 1998
Ulla Hoffmann (v)
Ingrid Burman (v)
Kalle Larsson (v)
Lena Olsson (v)
Rolf Olsson (v)
Camilla Sköld (v)
Claes Stockhaus (v)
Carlinge Wisberg (v)
Alice Åström (v)