Den svenska samhällsgemenskapen bärs i mångt och mycket
upp av vårt unika förenings/folkrörelseliv. Vår tradition att
gå samman i en förening för att föra fram våra åsikter
samfällt eller för att lösa gemensamma behov är basen för
vår demokrati och därmed ett omistligt värde för Sverige.
Många människor är beredda att axla ett utökat samhällsansvar, ofta för en
fråga eller för att förbättra de lokala levnadsbetingelserna. Många kommuner
utvecklar sitt samarbete med föreningslivet på nya områden som väntjänst,
byautveckling men också inom områden som tidigare drivits helt inom
kommunal förvaltning där föreningar visat intresse för att antingen som
komplement eller som huvudman berika och utveckla verksamheterna.
De inflyttade svenskarna har bidragit med nya föreningar som ofta
omfattar många olika verksamheter, idrott, kultur, samhällsfrågor och
utbildning. Deras föreningar kommer tillsammans med svenskarnas "gamla"
föreningar att ha en nyckelroll i integrationsarbetet för att skapa positiva
mötesplatser, där olika kulturer och seder möts under fria former.
Staten bör i sin politik underlätta för föreningslivet att expandera och söka
nya områden för sin verksamhet utan att styra och reglera. Administrationen
av föreningen är ofta tungrodd och belastande för de ideella krafter som
engagerat sig för en viss fråga eller sak. Likaså är naturligtvis finansieringen
av föreningsverksamheten en ständig källa till bekymmer i de flesta
föreningar.
Ofta måste någon av de föreningsaktiva avlönas/ersättas för att kunna ta
ledigt från sitt ordinarie arbete några dagar per år för att arbeta med
administration/myndighetskontakter eller delta i någon utbildning för att
utvecklas i sitt föreningsuppdrag. Då blir föreningen också arbetsgivare och
måste betala och administrera de avgifter och skatter som är kopplade till en
anställning. För en liten förening med flera medlemmar som ibland uppbär
förlorad arbetsförtjänst kan detta bli en betungande administration.
För idrottsföreningar har redan ett undantag gjorts i skattelagstiftningen för
ersättningar från en ideell förening om ersättningen under året uppgår till
maximalt ett halvt prisbasbelopp. Enligt lagen ska ersättningen ha till syfte
"att främja idrottslig verksamhet". Denna möjlighet för ideella föreningar att
utbetala ersättning upp till ett halvt prisbasbelopp bör utsträckas till att
gälla
all ideell föreningsverksamhet med allmännyttigt syfte. Förutom
rättvisekravet, att en teaterledares och fotbollsledares insats ska värderas
lika,
finns de svåra gränsdragningar som blir allt mer vanliga när föreningar
sysslar med flera verksamheter där idrotten endast är en del.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av skattelagstiftningen i
det syfte som i motionen framförts om skatteregler för föreningsledare.