Motion till riksdagen
1998/99:Sf226
av Ulla Hoffmann m.fl. (v)

Hivsmittade och socialförsäkringen


Enligt 4 § lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för
närståendevård har närstående rätt till full ersättning i 60
dagar då han eller hon vårdar någon som är svårt sjuk. Enligt
samma lag har en närstående till en person som fått en
infektion av hiv vid behandling inom den svenska hälso- och
sjukvården genom smitta vid användning av blod eller
blodprodukter rätt till full ersättning i 240 dagar då han eller
hon vårdar den sjuka. Detta gäller även den som fått
infektion av hiv genom smitta av en sådan person, om de är
eller har varit gifta med varandra eller sammanbott under
äktenskapsliknande förhållanden och om smittan ägt rum
innan den först smittade fått kännedom om sin infektion.
Detta innebär att en närstående till en person som får sin infektion av sin
partner och denna inte smittats via blod eller blodprodukter, inte omfattas av
den längre perioden i närståendevården. Det är besvärande med lagstiftning
som diskriminerar, men det är om möjligt ännu mer besvärande med
lagstiftning som är fördomsfull och moralisk. Det finns inga sakliga grunder
till varför en närstående till en person som fått sin infektion på annat sätt,
genom t.ex. samlag, inte skall kunna få vårda sin nära i 240 dagar. Det
lidande som en infektion av hiv innebär är inte förbehållet den som smittats
av blodprodukter. Regelverket legitimerar synsättet att vissa är "oskyldigt"
smittade medan andra (t.ex. homosexuella) har sig själva att skylla.
Vänsterpartiet anser därför att 4 § i lagen om ersättning och ledighet för
närståendevård skall gälla i 240 dagar för en närstående som vårdar en
person som fått infektion av hiv - oavsett hur infektionen uppstått.
Enligt 1 § lagen om avgiftsfria sjukvårdsförmåner m.m. för vissa hiv-
smittade kan vissa personer få avgiftsfri sjukhusvård, tandvård och avgifts-
fria läkemedel. Tillämpningen av lagen gäller under samma förutsättning
som vid närståendepenning - man skall ha fått sin smitta vid behandling
inom hälso- och sjukvården i Sverige genom blod eller blodprodukter.
Vänsterpartiet anser att alla hiv-smittade skall omfattas av dessa förmåner -
oavsett hur infektionen uppstått.
Gränsdragningen vad gäller vilka av de hiv-smittades anhöriga som skall
få tillgång till närståendepenning är enligt Vänsterpartiets mening olycklig.
Lagtexten anger personer som är eller varit gifta med varandra. Genom
partnerskapslagen kan bestämmelsen även tillämpas på den registrerade
partnern. Vad gäller sambor kan förmånerna däremot enbart ges till hetero-
sexuella sambor, eftersom begreppet "äktenskapsliknande förhållande" enligt
rådande praxis enbart avser en relation mellan en ogift kvinna och en ogift
man. Därmed utestängs homosexuella sambor från sjukvårdsförmånerna.
Vänsterpartiet har i en särskild motion belyst vår syn på homo- och
bisexuellas rätt att ingå äktenskap. Vi anser att rådande praxis diskriminerar
homosexuella sambor och därför måste upphöra och att anhörigbegreppet
vad gäller närståendevård måste vidgas till att omfatta även homosexuella
sambor. Vänsterpartiet anser att kostnaderna för denna reform ryms inom
socialförsäkringens ram, men om så inte är fallet får dessa prövas inför
regeringens vårproposition 1999.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i lagen om
ersättning och ledighet för närståendevård att en närstående till en hivsmittad
person  skall ha rätt till 240 dagars ledighet oavsett infektionens uppkomst,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i lagen om
avgiftsfria sjukvårdsförmåner för vissa hivsmittade att alla hivsmittade skall
omfattas av den oavsett smittkälla,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att anhörigbegreppet skall
gälla även homosexuella,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att eventuella kostnader för ett vidgat anhörigbegrepp bör prövas
inför den ekonomiska vårpropositionen.

Stockholm den 24 oktober 1998
Ulla Hoffmann (v)
Ingrid Burman (v)

Kalle Larsson (v)

Lena Olsson (v)

Rolf Olsson (v)

Claes Stockhaus (v)

Carlinge Wisberg (v)