Den 1 januari 1993 infördes de allmänna egenavgifterna i
form av en sjukförsäkringsavgift på 0,95 %. Ett av motiven
var att göra en tydligare koppling mellan förmån och avgift.
De allmänna egenavgifterna har därefter höjts med 1
procentenhet under vart och ett av åren fram till nu.
Undantaget var år 1995 då höjningen blev 2 procentenheter.
Under samma tid genomfördes en omfattande sanering av
statens finanser.
Från och med 1 januari 1998 uppgår avgifterna till 6,95 % av avgifts-
underlaget. Den 1 januari 1998 ändrades också namnet till allmän pensions-
avgift. Pensionsavgiften, som tas ut på en inkomst motsvarande 7,5 bas-
belopp, kommer uteslutande att finansiera pensioner.
Nytt pensionssystem
I juni 1998 fattade riksdagen beslut om ett nytt
pensionssystem. Beslutet byggde på en fempartiuppgörelse
mellan s, c, m, fp och kd. Vid tiden för beslutet fanns frågor
kvar som ytterligare skall beredas av den s k
Genomförandegruppen. Det gällde t ex pensionsrätt för
studier och storleken på överföring från AP-fonden till
statsbudgeten, men också utformningen av avgiftsuttaget
som enligt liggande förslag totalt skall uppgå till 18,5 % av
inkomstunderlaget. Enligt socialförsäkringsutskottets
betänkande (1997/98:
SfU13) skall "förslag om de avgifter för ålderspensioner som
skall gälla från och med år 2000 lämnas senast våren 1999".
Enligt bilaga 3 till volym 1 i budgetpropositionen (1998/99:1) finns ett
underuttag på 4,15 procentenheter av pensionsgrundande inkomst. Det
beräknas motsvara 30 miljarder kronor och skall utgöra den ytterligare
omfördelning mellan statsbudgeten och ålderspensionssystemet som
tillkommer när frågan om finansiering får sin slutliga lösning. Vi noterar att
vi kan stå inför ytterligare en höjning av de allmänna pensionsavgifterna.
Förslag
Vänsterpartiet har i tidigare motioner framfört kritik mot att
den allmänna pensionsavgiften till sin utformning är
fördelningspolitiskt orättvis. Många låginkomsttagare har en
ansträngd ekonomi. Enligt bl a familjeekonomer beror detta
till stor del på de senaste årens höjda egenavgifter. Eftersom
avgiften utformats på så sätt att inga avgifter tas ut över 7,5
basbelopp innebär det en ren skattelättnad i de högre
inkomstlägena, jämfört med de lägre. Vidare har vi påtalat
att det faktum att avgifterna är avdragsgilla inte bara bidrar
till en felaktig fördelningsprofil utan också innebär ett
skattebortfall i kommunsektorn. Vad som ovan anförts om
den allmänna pensionsavgiftens effekter bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
För att komma till rätta med bland annat den felaktiga fördelningsprofilen,
bör även andra former för finansiering av pensionsreformen diskuteras.
Ett alternativ är att finansiering sker inom befintligt skattesystem. Med det
synsättet skulle statsskatten kunna vara ett instrument för att på ett mer
fördelningspolitiskt riktigt sätt fördela kostnaden för pensionerna. Alternativt
kan man också inom skattesystemets ram kompensera inkomsttagare för
allmänna pensionsavgifter. Finansiering genom avgifts- eller skatteuttag över
tak skall också beaktas för att få en bättre fördelningsprofil. Vad som ovan
anförts om alternativa finansieringar till allmän pensionsavgift bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den allmänna pensionsavgiftens effekter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om alternativa finansieringar till allmän pensionsavgift.
Stockholm den 21 oktober 1998
Marie Engström (v)
Lars Bäckström (v)
Ulla Hoffmann (v)
Siv Holma (v)
Johan Lönnroth (v)
Per Rosengren (v)
Claes Stockhaus (v)
Carlinge Wisberg (v)