Höga och svårgenomskådade skatter på arbete är ett stort hinder för att få en fungerande arbetsmarknad. Sociala avgifter som betalas i klump av arbetsgivaren och som inte redovisas till den enskilde löntagaren utgör en stor del av problemet. Skillnaden mellan den bruttolön som betalas av arbetsgivaren och den nettolön och förmåner den anställde eller uppdragstagaren får ut är svår att förstå. För att få en bättre fungerande arbetsmarknad och fler jobb måste arbetsgivaravgifterna redovisas bättre till den anställde både i egenskap av förmånstagare och skattebetalare.
Arbetsgivaravgifterna avser både avgifter relaterade till förmåner och ren skatt. Så länge varken skattedel eller avgiftsdel redovisas till den anställde är det givetvis svårt att veta vilka förmåner han eller hon har rätt till. Detta förvärras av att sociala avgifter som avser avtalade förmåner dessutom bakas ihop med avgifterna enligt lag. Ett exempel på detta är att timanställda i kommuner och landsting som arbetat för få timmar sällan eller aldrig har fått veta att de inte kommer att få någon avtalspension.
Arbetsgivaravgifterna fungerar i praktiken som en dold skatt på arbete. De är en broms för att få välbehövliga arbetsuppgifter utförda och för välbe- hövliga nya jobb. Effekten blir särskilt tydlig för arbeten och uppgifter inom tjänstesektorn vilket kan illustreras av följande exempel. En egenföretagare som vill få sina fönster tvättade och betalar 100 kronor efter skatt till en fönsterputsare måste av sina kunder få in 800 kronor plus ersättning för omkostnader. Det blir mycket svårt för fönsterputsaren att få jobb. Det som händer i stället är att fönstren förblir oputsade, att man putsar själv eller att fönstren putsas av "obeskattad" arbetskraft. En sådan obeskattad arbetskraft kan i bästa fall vara de egna barnen eller deras kamrater men är i många fall svart arbetskraft. Skatter och avgifter som är dåligt förstådda blir inte accepterade och bidrar till att fler jobbar svart.
Den stora och dåligt förstådda differensen mellan netto- och bruttolön gör det svårt att genom höjd lön uppmuntra till utbildning eller locka fler till bristyrken.
Hos många stora arbetsgivare med många anställda, till exempel kommuner och landsting, betalas arbetsgivaravgiften i klump. På en av- delning eller en annan avgränsad arbetsplats blir det svårt att få begrepp om hur mycket det kostar att ha anställda. Det blir svårt att jämföra alternativ.
För att göra bruttolönen tydlig och motverka arbetsgivaravgiftens effekter som dold skatt på arbete föreslår jag att de statliga arbetsgivaravgifterna skall debiteras och redovisas direkt hos den enskilde löntagaren som skatten och avgiften avser.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om redovisning och debitering av arbetsgivaravgifter.
Stockholm den 27 oktober 1998
Anna Lilliehöök (m)