Försäkringskassorna administrerar en stor och viktig del av vår välfärd. De senaste åren har de fått kännas vid kraftiga besparingar. Det innebär att allt fler ärenden skall hanteras av allt färre handläggare.
I takt med att många människor fått sämre privatekonomi ökar också oron för hur de sociala trygghetssystemen fungerar i olika livssituationer. Frågorna från allmänheten ökar, likaså handläggningstiderna. Det ställs i dag hårda krav på försäkringskassorna att kunna ge korrekt information och korrekt ersättning i rimlig tid. I många fall har handläggningstiderna ökat.
Försäkringskassorna, och även Riksförsäkringsverket, står inför två stora uppgifter nästa år. Det gäller dels dataomställningen inför millennieskiftet, dels det nya pensionssystemet. I årets budgetproposition har regeringen gett ytterligare ekonomiskt stöd för att möta den hårda arbetsbelastning som väntar. Vänsterpartiet ser det som positivt, trots att det är svårt att i nuläget avgöra om tillskottet är tillräckligt.
En del av den stora arbetsbelastning som man i dag har ute på försäkrings- kassorna har sin grund i en lång rad regeländringar som gjorts de senaste åren. I flera fall har också tiden mellan det att beslut fattats i riksdagen fram till ikraftträdandet varit alldeles för kort. Det har fått till följd att försäkringskassorna inte getts tillräckligt utrymme för inlärning av nya arbetsuppgifter och för utbildning. Att i det läget ge god service åt med- borgarna har varit mycket svårt. Den enskildes rättssäkerhet kan komma i fara.
Mot bakgrund av en förväntad ökning av arbetsbelastningen som beskrivits ovan bör, om möjligt, regeländringar göras sparsamt kommande år. I den mån riksdagen fattar beslut i den typen av frågor, skall väl tilltagen tid löpa mellan beslut och ikraftträdande.
Målsättningen, att välfärdsfrågorna hela tiden skall kunna utvecklas och förbättras för den enskildes trygghet och rättssäkerhet, får dock inte åsidosättas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försäkringskassornas arbetsbelastning relaterat till den enskildes trygghet och rättssäkerhet.
Stockholm den 21 oktober 1998
Ulla Hoffmann (v)
Ingrid Burman (v) Marie Engström (v) Lena Olsson (v) Rolf Olsson (v) Claes Stockhaus (v) Carlinge Wisberg (v) Kalle Larsson (v)