med anledning av prop. 1998/99:119 Socialförsäkringens personkrets
I proposition 1998/99:119 föreslås att socialförsäkringen
med anslutande bidragssystem skall delas in i två delar. Till
den ena hänförs förmåner som är beroende av att den
enskilde har förvärvsarbete och till den andra sådana
förmåner som utgör grundskydd och/eller består av bidrag.
De senare är bosättningsbaserade, d.v.s. bosättningen här i
landet utgör det grundläggande villkoret för denna typ av
socialförsäkringsförmåner. Från dessa grundläggande regler
görs tre undantag. De gäller utlandsstuderande, statsanställda
och deras medföljande familjemedlemmar, där den
statsanställde sänts ut till annat land för arbete för svenska
statens räkning samt biståndsarbetare. Slutligen gäller vissa
särskilda regler angående ambassadanställda m. fl.
I propositionen har man däremot inte berört de speciella problem som
gäller gränsgångare, t. ex. personer som arbetar i Danmark och bor i Sverige
och vice versa. Detta problem börjar få växande betydelse, inte minst i Skåne
i samband med att den fasta broförbindelsen mellan Malmö och Köpenhamn
färdigställs. Att Danmark och Sverige dessutom i viss utsträckning ligger i
olika konjunkturfaser gör det angeläget att underlätta arbetsdeltagandet på
bägge sidor om sundet utan att bosättningen behöver ändras. Gränsgångarnas
problem avser inte enbart socialförsäkringen och de principer som reglerar
den utan kompliceras också av de olika grannländernas skattesystem etc.
Ett teoretiskt hållbart sätt att lösa gränsgångarnas problem vore att tillåta
ett utträde ur bosättningslandets till förmån för förvärvslandets socialför-
säkringssystem eller vice versa med de effekter detta får för avgifts- och
eventuella skatteuttag. Om metoden är praktiskt genomförbar måste dock
noggrant prövas. Ett regelsystem för gränsgångarna måste t.ex. utformas så
att detta inte kan användas för att optimera utfallet av bidrags- respektive
skattebestämmelser. Ytterligare komplikationer skapar dessutom olika
skatteregler, t.ex. vad gäller viss kommunal service om den enskilde t ex
valt att helt tillhöra socialförsäkringssystemet i förvärvslandet. Att
problemen är svårlösta har olika arbetsgrupper från de nordiska länderna
redan tidigare visat, men detta får inte längre hindra att praktiska om än inte
helt idealiska lösningar arbetas fram. För detta krävs en utredning om vilka
modeller som kan ge någorlunda acceptabla lösningar på de nu påtalade
problemen. Modeller som tillämpas i andra länder inom EU och mellan EU
och olika grannstater till Schweiz bör studeras. Därefter måste gränsgångar-
problemet både vad gäller socialförsäkrings- och skatteproblemen föras upp
på nordisk nivå.
Från politiskt regionalt håll i Region Skåne har krav ställts på att
socialförsäkrings- och skattesystemen skall få en helt lokal utformning. Detta
skulle med största sannolikhet skapa nya betydligt mer påfrestande problem
genom att försvåra flyttning och arbetspendling inom Sverige.
Gränsgångarproblemet mellan Skåne och Danmark skulle i så fall lösas på ett
sätt som skapar nya och betydligt allvarligare hinder för arbetsrörligheten i
vårt land.
Sammanfattningsvis saknas den viktiga behandlingen av gränsgångar-
problemet i regeringens proposition 1998/99:119 Socialförsäkringens
personkrets. En proposition som för övrigt anger väl avvägda lösningar vad
gäller principerna för socialförsäkringens personkrets. En av orsakerna till
detta är antagligen att problemet är svårlöst. Detta skall dock inte hindra att
regeringen tillsätter en utredning som har till uppgift att finna lösningar på
ett
problem som kommer att bli allt mer akut.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utredning gällande
gränsgångarproblemet.
Stockholm den 27 maj 1999
Margit Gennser (m)
Ulf Kristersson (m)
Gustaf von Essen (m)
Göran Lindblad (m)
Cecilia Magnusson (m)
Björn Leivik (m)
Cristina Husmark Pehrsson (m)
Carl G Nilsson (m)
Leif Carlson (m)