med anledning av prop. 1998/99:98 Vissa premiepensionsfrågor
Inledning
När vi läser Statskontorets bedömning av de problem som
kan uppstå och som finns refererade på sidan 22 i
propositionen så kommer vi osökt att tänka på Tage
Danielssons monolog om sannolikhet:
Alltså sannolikhet, va, det betyder väl nå't som är likt sanning. Och då är det
synd, tycker jag, att man tydligen från och med i år - på grund av de rådande
konjunkturerna - inte har råd med några riktiga sanningar längre, utan att
man måste nöja sig med sannolikhetskalkyler. För dom är inte riktigt lika
pålitliga. Dom blir till exempel väldigt olika före och efter (som det nu kan
bli med premiereserven)... Nu är ju det här ganska komplicerade saker för
gemene man, alltså... Så att... Dom tar det som en sanning.
Dom förstår inte att en sak, som inte ens är sannolik, den kan ännu mindre
vara sann. Jag menar, dom har inte hängt med i utvecklingen, och... alltså
dom fick säkert lära sig av sina föräldrar att alltid tala sanning. Tala alltid
sanning, barn, sa nog deras föräldrar till dom. Det får vi inte säga till våra
barn. Vi måste lära våra barn, att alltid tala sannolikt, så att dom förstår...
Detta angående Statskontoret och sannolikheten för att
systemet skall fungera och som till syvende och sist även kan
gälla för den framtida premiepensionen.
Propositionens
huvudsakliga innehåll
På grund av felaktig upphandling av
Premiepensionsmyndigheten (PPM) kunde inte ett
datasystem startas för att administrera premiereservsmedlen
på myndigheten. Regeringen föreslår därför att starten för
verksamheten förskjuts ett år till år 2000 och att eventuella
kostnader som är förknippade med den senare starten skall
belasta pensionsspararna. Regeringen vill också förenkla
systemet genom att ge PPM möjligheter att begränsa antalet
fonder som får registreras hos fondförvaltare. Begränsningar
skall också kunna göras till ett utbetalningstillfälle under år
2001 samt att efterlevandeskyddet skall gälla först året
därpå. Därtill förenklas regelsystemet på en rad andra
punkter, exempelvis vid redovisning av spararens
placeringar. Regeringen vill även som en förenklingsåtgärd
skjuta fram tidpunkten för när premiespararen fritt kan välja
tid för efterlevandeskyddet. Det öppnas även för möjligheter
till återkrav när PPM gjort felaktiga utbetalningar samt
möjlighet till en följsamhet i uttaget av avgifter och som
relateras till de omkostnader myndigheten har för
verksamheten.
Vänsterpartiet anser
Vänsterpartiet är fortsatt motståndare till att
premiereservssystemet införs. Vi såg helst att
pensionsförsäkringen i sin helhet ingår i samhällets
socialförsäkringssystem och inte innehåller en hybrid med
ett eget fondsparande. Vi anser att det sparande staten skall
ta ansvar för och organisera skall ha en kollektiv inriktning.
Individens eget sparande kan statsmakterna söka andra
finanspolitiska vägar för att minska eller stimulera, relaterat
till det samhällsekonomiska läget. Det skall inte tvingas på
medborgarna.
Premiereserven är ett stort experiment i tvångssparande och det är ett stort
missgrepp. I systemet finns en inbyggd antisolidarisk ideologisk hållning.
Pensionerna kommer i framtiden att skilja avsevärt mellan olika personer
som utfört samma arbetsuppgifter. Det kommer också att öka skillnaderna
mellan olika samhällsklasser och mellan kvinnor och män. Därtill har det
visat sig att förlusterna och kostnaderna för den enskilde redan blivit stora
och "sannolikheten" för risker med systemet i framtiden är stor.
Nu har Socialdemokraternas uppgörelse i genomförandegruppen (c, fp, kd
och m) försatt oss i denna här situationen. Vi tvingas acceptera att leva med
den tills vi får en möjlighet att avskaffa den och överföra den till ett
solidariskt kollektivt sparande.
Våra synpunkter och förslag
Regeringens åtgärder i anledning av
förseningen
Premiepensionsmyndigheten skall klandras för sin hantering
av dataupphandlingen. Riksrevisionsverket har i sin
revisionsberättelse riktat invändning mot myndighetens
ledning för att den inte självständigt utvärderade det
datasystem som skall hantera premiepensionen. Regeringen
säger att den har för avsikt att noga följa utvecklingen av
systemet och avser att återkomma med uppdrag till
Statskontoret att utvärdera rapporter från PPM. Detta är en
kritik i mycket vaga ordalag och mycket svaga åtgärder med
tanke på att PPM skall förvalta en stor del av
pensionsspararnas pengar. Den kritik som framförs av
Statskontoret och RRV gör för oss klart att PPM på ett
mycket tidigare stadium kunnat förhindra förseningen.
Riksdagen bör av den anledningen ge regeringen tillkänna att
en översyn av kompetensen på myndigheten genomförs.
Vänsterpartiet anser att frågan om premiepensionen är en angelägenhet för
alla valda ombud för folket. Hittills har hanteringen av pensionsfrågan endast
lett till försämringar för de försäkrade och pensionsspararna. Det är tydligt
att det krävs en större insyn i arbetet. Riksdagen bör därför uppdra åt
regeringen att fortlöpande återkomma till riksdagen med rapporter om
utvecklingen av och arbetet med säkerställandet av pensionsspararnas
pengar.
Senareläggning av första fondval och
överföring av premiepensionsmedel
till förvaltare
Regeringen beräknar att senareläggningen av överförandet
av premiepensionsmedlen till förvaltare kommer att få
ekonomiska konsekvenser. Ingen beräkning finns dock gjord
över hur höga kostnaderna kan bli. Vad vi också kan förstå
är att myndigheten själv inte gjort några sådana beräkningar,
vilket enligt vår uppfattning bör tillhöra god myndighetssed.
Regeringen föreslår att de kostnader som orsakas av förseningen och som
inte täcks på annat sätt skall får dras av från avkastningen i den tillfälliga
för-
valtningen hos Riksgäldskontoret. Vänsterpartiet anser att det är häpnads-
väckande att pensionsspararna som redan fått vidkännas minskningar av sitt
pensionskapital genom olika avgifter skall belastas ytterligare. Vi anser att
pensionsspararna skall hållas skadeslösa för att PPM inte kunnat genomföra
sitt uppdrag. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Att döma av den kritik som framförs finns det stor risk att det kommer att
bli ytterligare komplikationer och förseningar. Regeringen bör därför över-
väga att utveckla en reservplan för hur pensionsspararna skall kompenseras
för utebliven avkastning på sitt sparande, t.ex. i form av en avsättningsfond
för att kompensera premiepensionsspararna.
Begränsning av fonder, m.m.
Regeringen föreslår att PPM får bestämma ett högsta antal
fonder som får registreras för en fondförvaltare. Detta för att
undvika att systemuppbyggnaden påverkas negativt. Det
bästa för att undvika en sådan negativ effekt hade förstås
varit att behålla AP-fonderna och ge dem något friare
placeringsregler. Vår bedömning är att en begränsning kan
göras till att varje fondförvaltare får ha ca 15 till 20 fonder
registrerade. Detta kan relateras till förvaltarens storlek.
PPM har i massmedia antytt att man inte har för avsikt att erbjuda
pensionsspararna miljöfonder, humanfonder och andra fonder med ideell och
humanitär inriktning. Anledningen, enligt PPM, är att en del av avkastningen
på dessa fonder investeras i t.ex. forskning. Vänsterpartiet anser att lika väl
som en del av avkastningen på pensionsspararens pengar skall gå i fickan på
"lata kapitalister" skall pensionsspararen kunna ha den friheten att även
kunna välja ideella fonder. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Avgift på avgift på avgift
Redan nu står det klart att marknaden, dvs banker och andra
privata kapitalinstitut slickar sig om munnen inför
möjligheten att ta sig an förvaltningen av pensionsspararnas
kapital. Det är redan i dag svårt för den enskilde att ha insyn
och kontroll av vilka avgifter som tas ut av banker och
fondförvaltare. PPM:s uppgift är att hålla nere de avgifter
som fondförvaltarna tar ut. Vid ett seminarium som RFV
anordnade om det nya pensionssystemet redovisades
förvaltningsavgifternas betydelse för pensionens storlek. En
avgift på 1,25 % kan låta lite, men kommer under årens lopp
att innebära att bruttokapitalet minskar med 28,1 %.
Ovanpå avgiften till fondförvaltaren skall pensionsspararen betala en
avgift till PPM. Den avgiften skall bl.a. finansiera PPM:s verksamhet. Det är
inte minst viktigt att PPM arbetar för att hålla sina kostnader nere eftersom
det är pensionsspararnas pengar. En lösning vore att PPM direkt till
riksdagen årligen redovisar sin verksamhet, inklusive avgiftsuttag och
därmed underställer sin verksamhet de förtroendevaldas granskning.
När det visar sig att det blir skillnader i avkastningen på premiepensionen
beroende på den enskilde spararens skicklighet kommer det med största
sannolikhet att uppstå en marknad för konsulenter. RFV:s och Försäkrings-
kassans uppgift är att ge upplysningar och råd om pensionen från fördel-
ningssystemet. PPM kommer inte, enligt uppgift, att ge råd till de blivande
pensionärerna. Denna viktiga uppgift överlåts till de privata fondförvaltarna
och bankerna som självklart har ett egenintresse i att spararen placerar sina
pensionspengar i just deras fonder. Hittills har inte någon bank eller fond-
förvaltare erbjudit sina tjänster gratis, det har alltid inneburit extra
kostnader
som bakats in i någon annan avgift. För den enskilde som inte vet skillnad på
räntebärande papper, aktier, blandfonder m.m. kommer det därför att bli
nödvändigt med en objektiv, kostnadsfri information.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tvångssparande i premiereservfonder,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av Premiepensionsmyndighetens kompetens,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en årlig rapport från Premiepensionsmyndigheten till riksdagens
ledamöter,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att spararna skall hållas ekonomiskt skadeslösa för fel begångna
av Premiepensionsmyndigheten,
5. att riksdagen hos regeringen begär en reservplan över hur
pensionsspararna skall kompenseras för utebliven avkastning på sparmedel,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att fondförvaltarna bör ha i storleksordningen 15-20 fonder för
spararna att placera sina sparmedel i,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ideella och humanitära fonder inte skall uteslutas som objekt
vid placering av sparmedel,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kontroll av fondförvaltarnas avgifter,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om riksdagens möjlighet att kontrollera Premiepensionsmyndighetens
avgifter för sin verksamhet,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en kostnadsfri rådgivning för att motverka en konsultmarknad på
detta område.
Stockholm den 26 april 1999
Ulla Hoffmann (v)
Ingrid Burman (v)
Kalle Larsson (v)
Lena Olsson (v)
Rolf Olsson (v)
Yvonne Oscarsson (v)
Stig Sandström (v)
Sven-Erik Sjöstrand (v)
Claes Stockhaus (v)
Carlinge Wisberg (v)
Alice Åström (v)