med anledning av skr. 1998/99:59 Öppen handel - rättvisa spelregler
De internationella kontakterna och handelsförbindelserna har
varit och är en oundgänglig förutsättning för tillväxt i den
svenska ekonomin och därmed den höjning av
levnadsstandard och välfärd som skett under hela
industrialiseringen. Som en liten öppen ekonomi med ett
stort internationellt beroende har Sverige ett starkt intresse
av att handelsförbindelser och andra internationella utbyten
kan ske så obehindrat som möjligt, men samtidigt inom
ramen för ett fungerande system av rättsregler och
överenskommelser. Därför är fortsatta förhandlingar inom
WTO om ytterligare liberaliseringar av handeln och
förbättring av de internationella spelreglerna mycket
angelägna från svensk synpunkt.
Det är ingen slump att frivilliga överenskommelser som syftar till
förbättringar kallas liberaliseringar. Även länder och regimer som på intet
sätt kan kallas liberala inser många gånger i praktiken att förändringar i
liberaliserande riktning gynnar också den egna nationen. Samtidigt skapar
också liberaliseringar inom handelns område på lång sikt ett tryck på
demokratiseringar i auktoritära och odemokratiska länder.
Liberalisering av världshandeln har varit en motor för tillväxt i olika
länder. Det är de länder som varit öppna mot omvärlden som lyckats bäst sett
i ett längre perspektiv. Det finns idag en oro främst i i-länderna för att
konkurrens från låglöneländer ska slå ut företag och jobb i industrivärlden.
Men erfarenheten från vår egen industrialiseringsprocess visar att vår ökade
öppenhet mot omvärlden ledde till tillväxt och ökad sysselsättning både i
Sverige och de länder vi handlat med. Att försöka skydda sig mot omvärlden
genom tullar och andra handelshinder kan verka tryggt på kort sikt men leder
bara till förstelning, sämre standard och lägre sysselsättning.
Den finansiella oron under senare år har lett till att regleringsivrare av
olika slag gripit tillfället att propagera för allehanda slag av handelshinder
såsom regleringar, skatter och andra ingrepp. Sådana förslag bygger dock i
flera avseenden på en felsyn. De utgår från att det är "en ohämmad
marknadsekonomi" som orsakat krisen. Så är inte alls fallet. Det är i stället
främst de länder som präglats av regleringsekonomi och bristande demokrati
och insyn som drabbats värst, Indonesien och Malaysia är tydliga exempel.
En liberal marknadsekonomi innebär öppenhet och snabb spridning av
information. Den finansiella krisen har drivits fram av t.ex. dold kredit-
givning till dåliga företag, mer eller mindre dolda kopplingar mellan stat,
banker och vissa företag etc. Detta är raka motsatsen till marknadsekonomisk
öppenhet. Det är trycket från de internationella finansmarknaderna som lagt
kriserna i dagen. När de enskilda länderna och deras företag kommit under
finansmarknadernas granskning har bristerna uppenbarats.
Arbetet för en öppnare handel måste fortsätta, både för ekonomins och
demokratins skull. Vi delar därför uppfattningen att det behövs en ny WTO-
runda med en bred inriktning. Med en bred inriktning och omfattande ett
stort antal länder ökar sannolikheten för att varje land kan finna något
positivt för egen del i denna process. Områden som är aktuella är jordbruk,
tjänster och t.ex. frågor som rör elektronisk handel, sambandet mellan handel
och investeringar, konkurrenspolitik och offentlig upphandling.
Handeln med jordbruksprodukter är, som sägs i skrivelsen, en nyckelfråga.
Den senaste tidens problem omkring jordbruksförhandlingarna inom EU
visar på behovet av liberaliseringar inom detta område. Det är en riktig
beskrivning som regeringen ger i skrivelsen:
Den jordbrukspolitiskt reglerade högprislinjen inom EG och ett antal andra i-
länder driver produktionen inom dessa länder och resulterar i en
överskottssituation. Utöver att konsumenterna belastas genom höga
livsmedelspriser har skattebetalarna att bidra till avsättningen av denna
överskottsproduktion i form av budgetkostnader för intervention och
exportbidrag. Härutöver missgynnas också producenterna i u-länderna av
konstlat låga priser på världsmarknaden.
Mot denna bakgrund är agerandet av Sveriges
jordbruksminister i de nyligen avslutade
jordbruksförhandlingarna inom EU anmärkningsvärt där
Sverige accepterat att kostnaderna för jordbrukspolitiken ska
öka.
Ett expanderande område är tjänstehandeln. Två tredjedelar av produktion-
en i Sverige består av tjänster medan handeln med tjänster är mindre än
handeln med varor. Det finns ett betydande behov av avregleringar och bort-
tagande av handelshinder för tjänstehandeln i de kommande förhandlingarna.
Förutom de finansiella tjänsterna är transporterna ett sådant område.
Regeringens skrivelse är förhållandevis insiktsfull när det gäller nyttan av
ett fritt varu- och tjänsteutbyte. Regeringen vill i WTO-förhandlingarna gå
vidare för att nå en ökad öppenhet för tjänsteutbytet. Det är märkligt att
denna insikt om öppenhetens och konkurrensens positiva effekter i fråga om
varu- och tjänstehandel inte finns hos regeringen när det gäller den inhemska
produktionen av tjänster. Då hyllas i allmänhet (det offentliga) monopolet på
ett sätt som är uteslutet när det gäller utrikeshandel. I t.ex. Konjunkturrådets
rapport för 1999 Vägen till välstånd redovisas hur mycket sämre med-
borgarnas möjligheter att få rättelser av felaktigheter och förseningar, att få
information, att kunna utöva kvalitetskontroll och att kunna byta leverantör
är när det gäller de tjänster som det offentliga tillhandahåller och där inte
konkurrens är tillåten. Det är anmärkningsvärt och beklagligt, och medför
stora kostnader och besvär för den enskilde, att de insikter om fördelarna
med öppenhet och konkurrens som regeringen ändå tycks ha när det gäller
utrikeshandel helt saknas vad gäller de offentliga tjänsterna.
Det är möjligt att det behov av multilaterala regler för investeringar som
inte kunde lösas genom de MAI-förhandlingar som fördes inom OECD kan
lösas inom WTO. Det är av stor vikt att man kan nå fram till överens-
kommelser som ger stabila ramar för internationella investeringar och som
samtidigt tar hänsyn till olika berörda parters legitima intressen.
Sverige har ett intresse av att konkurrensfrågor också beaktas i ett
internationellt sammanhang. Enligt skrivelsen har sambandet mellan handel
och konkurrens studerats inom WTO under ett par års tid. Det är positivt om
det går att nå multilaterala överenskommelser som stärker konkurrens-
politiken. Nära kopplat till detta område är antidumpningsreglerna. Dessa
används ofta i praktiken som handelshinder. Sverige bör i förhandlingarna
eftersträva att möjligheterna att åberopa antidumpningsklausuler begränsas.
Handeln med immateriella rättigheter kommer att expandera under
kommande år. Det s.k. TRIPS-avtalet om handelsrelaterade aspekter av
immaterialrättigheter inkorporerades med det multilaterala handelspolitiska
regelverket i samband med WTO:s tillkomst. Implementering av avtalet
pågår. Även om regeringens bedömning att det därför inte är troligt att några
större förändringar kan ske är riktig är det angeläget att vårt intresse av
successiva anpassningar av avtalet till den moderna utvecklingen, bl.a. på
dataområdet, sker.
I ett stort antal länder sker den offentliga upphandlingen endast i begränsad
omfattning i konkurrens. Med ett stort antal multinationella företag skulle
Sverige ha mycket att vinna på att upphandlingen i ökad utsträckning skedde
i konkurrens. Men detta är inte enbart ett egenintresse för Sverige eller andra
i-länder. Liberaliserades den offentliga upphandlingen skulle medborgarna i
de länder det gäller få ut mycket mera av den offentliga verksamheten. Som
med ökad frihandel i stort skulle detta leda till att båda parter skulle vinna.
Handel och miljö är en delvis kontroversiell fråga inom WTO. Många u-
länder fruktar att i-länderna använder miljökrav som dold protektionism.
Ökad handel bör åtföljas av en effektiv miljöpolitik. Om miljöfrågor ska
kunna inkluderas i en kommande WTO-runda krävs en uppläggning så att
även u-länder kan se en nytta i en förhandling.
Internationell handel och arbetsvillkor är ett mycket kontroversiellt
område. Många u-länder fruktar med rätta att de krav på förbättrade arbets-
villkor i u-länder som ställs av i-länder i själva verket är en form av
protektionism. Det är berättigat att ställa frågan varför inte u-länder ska ha
möjligheten att arbeta sig upp ur fattigdom på samma sätt som de nuvarande
i-länderna gjorde under sin industrialiseringsprocess. Samtidigt har det visat
sig att de krav som konsumenterna i i-världen ställer på de produkter som
bjuds ut kan vara ett kraftfullt instrument för att via de multinationella
företagen driva fram bättre arbetsvillkor och utbildning i de u-länder där
dessa företag är verksamma.
Den elektroniska handeln växer starkt. Det är oklart om viktiga handels-
politiska aspekter av elektronisk handel täcks av nuvarande WTO-regler. Det
är angeläget att det finns ett fungerande regelverk som inte i onödan hindrar
denna handel.
Tvistlösningssystemet inom WTO bör ses över. I det s.k. banankriget
mellan EG och USA hävdar båda parter att man anpassat sig till WTO:s
regler. Förutom det beklagliga att man från EU-håll över huvud taget givit
sig in på något som i praktiken liknar protektionism visar detta fall att frågan
om hur WTO:s regler ska efterlevas behöver lösas. Sverige bör inom EU
vara pådrivande när det gäller liberaliseringar av handeln. Det gäller inte
minst att öppna EU-marknaden för utanförstående.
Sammantaget är det oerhört viktigt att den kommande WTO-rundan kan
leda till fortsatta handelsliberaliseringar till nytta för människorna i både i-
och u-länder.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de förhandlingar om liberaliseringar av handeln och förbättringar
av de handelspolitiska spelreglerna som väntas starta inom WTO nästa år.