En ny politik för regioner i utveckling och tillväxt
1 Inledning
1.1 Den regionala utvecklingen
Sverige har idag stora obalanser i befolkningsutvecklingen. Detta är
negativt i dubbel bemärkelse. Avfolkningen förstärker glesheten
samtidigt som inflyttningen till några större städer skapar allt mer av
trängsel och överhettningsproblem.
Problemen har länge varit uppenbara. I utflyttningsområdena har under-
laget försämrats för service och arbetsmarknad när verksamheter läggs ner
eller flyttar bort. Dagens nya flyttvåg innebär att tidigare obalans ytterligare
förstärks.
I inflyttningsområden har problemen omvända förtecken. Stor och stark
inflyttning har drivit på markpriser och hyror, höjt markpriserna, ökat
trafiken och påverkat miljön negativt. Flaskhalsar på arbetsmarknaden har i
sin tur spätt på inflationen och ekonomin har överhettats. Den rörlighets-
befrämjande politiken har lett till spänningar mellan stad och land.
Utglesning och överhettning är två sidor av samma mynt. Enligt Center-
partiet måste nu politiken inriktas på att ta tillvara den styrka som finns både
i städer och på landsbygd. Inriktningen skall vara att skapa goda möjligheter
för tillväxt och utveckling både i städerna, på landet och i de mindre orterna.
I flera avseenden har glesbygd och förorter likartade problem: försämrad
service, extremt hög arbetslöshet, känsla av utanförskap och brister i den
lokala näringsstrukturen.
Segregation är ytterligare en del i problembilden. I många områden ställs
förortsbor utanför den samhällsservice som finns på andra håll. Bostads-
områden där investeringar uteblivit har fört med sig att människor flyttar. En
likartad negativ utvecklingsspiral, liknande den från landsbygdens uflytt-
ningsområden, uppstår.
1.2 Bristande regionalpolitik
Centerpartiet har under årens lopp kritiserat bristerna i regionalpolitiken.
Enligt vår uppfattning måste regionalpolitiken ta tillvara den styrka som
finns både i städer och på landsbygd och ge människor demokratiska
möjligheter att utforma och ta ansvar för den egna närmiljön. Först med
en politik där stad och land ömsesidigt och gemensamt formulerar
strategier och plattformar för framtiden är en mer balanserad utveckling
möjlig. Insikten måste finnas om att olika landsändar och orter har olika
förutsättningar och funktioner i landets utveckling.
Hela Sverige behöver såväl livskraftig landsbygd som levande städer.
Livsmiljön har olika karaktär beroende på om vi bosätter oss i storstaden, i
den mindre staden eller på landsbygden. Människor har olika önskemål, men
det gemensamma är att vi bosätter oss där vi tror oss finna de bästa möjlig-
heterna att utvecklas. Centerpartiets utgångspunkt är att fler vill ta ett
större
ansvar över sin egen närmiljö och kunna delta i den konkreta samhälls-
planeringen.
Möjligheten att tillsammans med andra kunna påverka sin närmiljö är lika
angelägen i segregerade bostadsområden i storstaden som i byn i Norrlands
inland. En politik för drivkraft och utveckling handlar därför inte i första
hand om stöd och bidrag utan om att ta tillvara den kreativitet som finns
lokalt. Större ansvar och självförvaltning, dvs en politik för ökad decentrali-
sering, är nödvändigt för en hållbar utveckling i både stad och land.
1.3 Särskilda insatser
Sverige behöver ett landsbygdslyft för att förhindra ytterligare utflyttning
och utarmning av landsbygden. Småföretagande, miljösatsningar, ny
teknik, decentraliserad utbildning, kvinno- och ungdomssatsningar och
stöd till lokalt utvecklingsarbete är några åtgärder som krävs för att
utveckla landsbygden.
En långsiktig och offensiv plan för utveckling av Norrlands inland med
satsning på ökat företagande, bättre kommunikationer, informationsteknik
och högre utbildning måste genomföras. Vattenkraftsproducerande regioner
skall få del av vattenkraftens vinster.
Segregationen i storstädernas förorter måste brytas. Den offentliga
servicen i utsatta områden bör stärkas. Integrationen av nya svenskar skall
förbättras genom ökade resurser till bland annat svenskundervisning.
Miljön i storstäderna skall värnas. Grönområden skall inte bebyggas, utan
skyddas. Med Stockholms nationalstadspark som förebild bör nya national-
stadsparker etableras.
1.4 En ny regionalpolitik
Det övergripande målet för den ekonomiska politiken är att skapa en
uthållig ekonomisk tillväxt. Centerpartiet anser att en kraftfull
regionalpolitik bättre bidrar till uthållig ekonomisk tillväxt som leder till
ökad sysselsättning i hela landet.
Förslagen i denna motion bidrar till ett bättre näringsklimat och förbättrad
service även för de områden som inom de större städerna drabbats av för-
sämrad service och ökad arbetslöshet. Enklare regler för mindre företag,
minskat byråkratiskt krångel och bättre samordning mellan olika samhälls-
sektorer är inte bara en glesbygdsfråga utan är minst lika viktigt för utveck-
lingen av de mindre företagen i hela landet.
Några övergripande utgångspunkter måste känneteckna en ny regional-
politik. Den skall:
- ha ett tydligt mål om utveckling i hela Sverige, överordnat alla politik-
områden
- underlätta regionalt samarbete över nationsgränser
- samordna regional och fysisk planering samt stärka den lokala nivån
- öka regionernas inflytande över den regionala planeringen
- ge likvärdig service över hela landet
- bryta sektorspolitiken och öka samordningen på alla nivåer
- skapa lika förutsättningar för kvinnor och män att leva och bo på lands-
bygden
- ge möjligheter till kompetensutveckling i hela landet
- arbeta för en stark och levande landsbygd
- öka människors inflytande över lokalsamhället
- ge så goda grundförutsättningar i form av offentlig och kommersiell
service att det minskar behoven av olika stöd
- sprida ett levande kulturliv över landet
- stärka den kommunala nivåns inflytande över olika statliga utvecklings-
medel
- förenkla olika regelverk inom t.ex. närings-, arbetsmarknads- och regio-
nalpolitiken
- öka samverkan mellan privat, offentlig och ideell sektor
- stärka den lokala arbetsmarknaden genom samverkan i partnerskap
- stärka människors enskilda initiativ för att i samverkan med andra ta
större ansvar
- minska pressen på storstäderna
Sverige måste få en politik som leder till utveckling i alla regioner. Vårt
land har inte råd att avstå den utvecklingspotential som finns i hela
landet. Vad som här har anförts om en ny politik regionalpolitik bör ges
regeringen tillkänna.
2 Obalansen ökar
2.1 Befolkningsutveckling under längre tid
Den regionala omfördelningen syns klart i nedanstående diagram.
Materialet är disponerat så att det både anger befolkningstalen och senare
de procentuella förändringarna. Inledningsvis kan konstateras att den
regionala omfördelningen varit betydande, dock inte så stor som den
emellanåt framtonas i debatten. Istället är det de växande inomregionala
obalanserna som utgör det största problemet. De inomregionala
obalanserna måste mer komma i blickpunkten i debatten.
Folkmängd efter region och tid
Tabell 1: (1970 1975 1980 1985 1990 1995 1997 )
*Skånelän
**Dalarna
Nedan har jämförts befolkningsutvecklingen i femårsintervaller.
Förändringen mätt i procent visar tydligt att omflyttningen mellan länen
är mer påtaglig för hela perioden än under de senaste åren.
Folkmängd efter region och tid, procentuell förändring
Av tabellerna kan man utläsa att det i stort är samma län och samma
antal som haft befolkningsökningar över rikssnittet. Vidare framgår även
att det i stort är samma län som haft negativ befolkningsutveckling,
särskilt noterbart är Gävleborgs län och Västernorrlands län.
Sett till hela perioden förefaller det vara små variationer i antal län som
ligger över rikssnittet och antalet län som haft negativ befolkningsutveckling.
Om man istället jämför intervallerna 1975-85 i förhållande till 1985-95
finner man att det för perioden 1975-85 var 9 län som låg över rikssnittet
och 8 län som uppvisade negativa tal. För perioden 1985-95 var det 7 län
som låg över rikssnittet, men endast 2 som uppvisade negativa befolknings-
tal.
Jämför man hela perioden är det fler län som visar negativ utveckling,
5 stycken, än under den senaste perioden, 3 stycken. En försiktig tolkning
kan vara att det under slutet av 1970-talet och början av 1980-talet var
kraftigare befolkningsomflyttning än under 1990-talet.
De län som haft den kraftigaste befolkningsökningen är Uppsala, Halland
och Stockholm. Även Malmöhus och Göteborgs och Bohus län har haft
relativt stora ökningar. Hallands relativt höga siffra kan till stor del
förklaras
av en relativt stark tillväxt i Kungsbacka till stor del förklarad av ökad
arbetspendling till och från Göteborgsområdet. Från 1970 till 1995 ökade
befolkningen i Kungsbacka med 31 908 personer, vilket svarar för cirka
hälften av Hallands läns befolkningsökning under samma period. Andra
delar av Halland har under perioden brottats med olika strukturkriser.
Statistiken för länens befolkningsutveckling kan förefalla relativt måttlig.
Man skall dock komma ihåg att Stockholms läns befolkningsökning för
perioden 1970-1995 är 247 744 personer vilket motsvarar befolknings-
mängden i Kalmar län.
Även om befolkningsomflyttningen varit betydande mellan länen, sett
under längre tid, så förefaller trenden inte främst vara att flyttlassen går
från
avfolkningslänen till storstadslänen. Däremot är inte glesbygdens problem
mindre för detta. Istället för regional omfördelning är den inomregionala
utvecklingen än mer dramatisk. De inomregionala obalanserna ökar.
För att illustrera befolkningsutvecklingen och koncentrationen till de större
städerna har valts statistik för de 10 minsta respektive 10 största kommuner-
na.
Nedan framgår den procentuella förändringen från 1975 till 1995
Tabell 3: (1975-95 )
Procentuell förändring mellan 1975 och 1985 samt mellan 1985 och
1995 framgår av tabellerna nedan. På grund av ändringar av
kommungränser ger tabellen inte full rättvisa åt de faktiska
förhållandena.
Tabell 4: (1975-85 )
Tabell 5:
1985-95 )
Statistiken visar tydligt att det är de mindre orterna som klarat sig sämst.
Större orter, särskilt universitetsorterna, har ökat sin folkmängd klart
över rikssnittet. Noterbart är bland annat att Linköping påbörjade en
kraftig expansion från 1970 och framåt. Från att har varit tionde
kommunen i Sverige klättrade man snabbt till en femte plats.
Befolkningen ökade på 25 år med en femtedel, 26 724 personer, vilket
motsvarar en normalstor kommun.
Norrköping å andra sidan halkade ner. Befolkningsökningen var endast
3,8 procent eller 2 836 personer. Mycket tyder på att etablerandet av
Universitetet i Linköping är en av de viktigaste förklaringarna.
Även om befolkningsomflyttningen varit betydande mellan länen, sett
under längre tid, så är den inomregionala utvecklingen än mer dramatisk.
Dock har de så kallade skogslänen de senaste tre åren haft en betydande
utflyttning. Omfördelningen inom län och kommuner ökar dramatiskt.
Städerna och tätorterna har främst vuxit på bekostnad av sin nära omgivning.
2.1.1 Slutsatser
I en studie gjord av kulturgeografiska institutionen i Umeå visas att det
under senare delen av 1980-talet fanns en tendens till mer utspridd
befolkning. Koncentrationen till storstadsregionerna, universitetsorterna
och sydvästra Sverige var uppenbar. Samtidigt ökade eller bibehöll dock
ett stort antal kommuner sin folkmängd. Mest påtagligt var detta i södra
Sverige. För perioden 1990-95 ökade koncentrationen till
storstadsregionerna och universitetsstäderna. Färre kommuner hade en
tillväxt över rikssnittet än under föregående femårsperiod.
Deras slutsats är att det under slutet av 1980-talet fanns en tillväxt i
relativt
centralortsnära landsbygdsområden. Under 1990-talets första hälft har detta
kommit av sig och ersatts av en ny period av befolkningskoncentration till de
tätbefolkade områdena.
Tabellerna ovan illustrerar den befolkningsutveckling som pågår och som
på många håll slår igenom med kraft. När befolkningsunderlaget minskar
försämras också förutsättningarna att upprätthålla grundläggande service till
de som bor i utflyttningskommunerna. Detta medför in sin tur att
arbetstillfällen försvinner och att skattekraften minskar. Resultatet blir en
nedåtgående spiral.
Utbildningsstruktur
Tabell 6: (för gy.utb < 9 år för gy.utb 9 år gy. utb. högst 2 år gy.utb. 3 år
efter gy. utb < 3 år efter gy. utb > 3år forskar-utbildning )
Problemen med utflyttning är inte bara att färre stannar kvar. Oftast är
det de yngre som flyttar, endera för utbildning eller arbete. Kvar blir de
äldre och inte sällan de arbetslösa. För dessa kommuner innebär detta
särskilda problem. I takt med att befolkningen blir äldre ökar kostnaderna
för vård och omsorg. Samtidigt är det färre kvar i arbetsför ålder vilket
gör att skatteinkomsterna minskar.
Nedan har några kommuner valts ut för att illustrera skillnaderna i ålders-
struktur mellan större orter, tillväxt orter och avfolkningsorter.
Folkmängd i vissa kommuner: ålder och tid, antal och andelar (%) i
åldersklasser
Tabell 7: (1970 1975 1980 1985 1990 1995 )
Ovanstående orter: antal invånare och tid.
Tabell 8: (1970 1975 1980 1985 1990 1995 )
Ovanstående orter: antal invånare, procentuell förändring.
2.1.3 Tabell 9: (1975-85 1985-95 1975-95 )
2.1.4 Slutsatser
Då man studerar statistiken från några enskilda kommuner är det slående
hur några haft en mycket expansiv utveckling medan andra haft en
betydande befolkningsminskning. De större städerna och
universitetsstäderna har en stark tillväxt.
Studeras kommunerna som haft stark tillväxt parallellt med ålderssamman-
sättning, utbildningsnivå och arbetslöshet är mönstret än mer entydigt. De
kommuner som har hög befolkningstillväxt har relativt kommunerna med
negativa befolkningstal lägre snittålder, högre utbildningsnivå och lägre
arbetslöshet. Den demografiska strukturen i utflyttningskommuner innebär
att kostnaderna för vård och omsorg ökar. Samtidigt flyttar de som är i
arbetsför ålder och skattekraften eroderas. Åtgärder måste vidtas för att
underlätta för fler att flytta till dessa orter. Goda möjligheter till
utbildning
och kommunikationer är viktigt för att få fler yngre att flytta ut.
Om denna utveckling fortsätter får vi ett Sverige som går i två hastigheter.
En del som karaktäriseras av stark tillväxt, låg medelålder, ökad utbildnings-
nivå och ökad sysselsättning. En annan del som karaktäriseras av utflyttning,
hög medelålder, låg utbildningsnivå och hög arbetslöshet. En sådan
utveckling är inte acceptabel. Allt måste göras för att motverka ytterligare
regionala klyftor. Sverige har inte råd att försumma stora delar av vårt land.
3 Ett decentraliserat Sverige
Sverige ser idag annorlunda ut än vad det gjorde för 10-15 år sedan.
Sverige är starkt på väg in i informations- eller kunskapssamhället. Nya
mönster växer fram och några avgörande förändringar har inträffat. Vi
lever i en allt mer internationaliserad ekonomi. Svenskt näringsliv är i
allt större utsträckning utsatt för internationell konkurrens.
Det internationella samarbetet ökar i betydelse. Ny teknik gör att avstånds-
beroendet minskar och gränserna suddas ut. Händelser i och omkring våra
gränser påverkar och får återverkningar för Sverige. Den tilltagande inter-
nationaliseringen leder till ökad rörlighet. I takt med ökad internationalise-
ring och hårdare konkurrens krävs ökad kunskap och kompetens. Fler
genomgår gymnasial vuxenutbildning och högskoleutbildning.
Sverige är även ett mer mångkulturellt samhälle än tidigare. I Sverige finns
flera olika kulturer som verkar parallellt med varandra. Nyligen anlända
svenskar, eller nysvenskar, har bidragit till kulturell förnyelse och öppenhet.
Miljön får en allt viktigare roll, både när det gäller den lokala miljön och
den globala miljön. Människor accepterar inte längre en produktion eller en
samhällsutveckling som är tärande på miljön.
Människor ställer i takt med ökad utbildning krav på delaktighet och
inflytande över sin närmiljö. Allt fler önskar ta ansvar och kräver att få vara
med och bestämma över sitt närområde.
Det samhällsmönster som vuxit fram i industrisamhället passar inte det
framtida kunskaps- eller informationssamhället. Istället växer ett nytt
mönster fram, en samhällsorganisation som bygger på decentralisering.
3.1 Nya arbetsformer börjar ta form
Människors ökade utbildning, deras efterfrågan på möjligheten att ta
ansvar för närområdet och önskningar om en annan livsmiljö har på
många håll lett till en spännande utveckling. Särskilt på landsbygden
börjar nya arbetssätt ta form. Lokala utvecklingsgrupper, hembygds- och
idrottsföreningar etc. söker sig nya vägar att lösa gemensamma
angelägenheter. Otraditionella metoder och arbetssätt har på många håll
inneburit att man kunnat behålla och utveckla den service som invånarna
önskar.
Den lokala sammanhållningen och inslag av nya former att fatta beslut
genererar kreativitet och mervärde. Anonymiteten försvinner, det egna
ansvaret och möjligheterna blir tydligare samtidigt som de sociala banden
stärks.
Viljan om och önskan av att kunna ta större ansvar för den lokala och
regionala utvecklingen stöter ofta på svårigheter. Sverige är inte organiserat
för nya tiders krav om decentralisering, ansvar och inflytande över den egna
närmiljön.
Näringspolitik, utveckling av kommunikationer och regionalpolitik inklu-
sive landsbygdsutveckling måste bättre kopplas samman med frågor om
markanvändning och miljö. Samordning mellan ekonomisk planering och
fysisk planering måste prioriteras och det lokala perspektivet stärkas.
3.2 Ökad livskvalitet
Den personliga livskvaliteten ökar i betydelse. Många väljer att bosätta
sig utanför stadskärnan. Det tätortsnära boendet har ökat. Närhet till
natur och rekreation har för många ökat i betydelse. Flera företag uppger
att detta har ökat i betydelse vid placering av verksamheter. Tillgången
till natur och kultur räcker dock inte. Tillgängligheten till
kommunikationer och utbildning måste finnas. Inte minst av denna
anledning är kommunikationsfrågorna och utbildningsfrågorna
fundamentala för den regionala utvecklingen.
Förändrad efterfrågan på boendemiljö skapar möjligheter. I detta finns
även en form av livskvalitet som utgår från mer av lokal gemenskap och
ansvarstagande. Människor som bor och arbetar tillsammans känner
varandra. Här har man kontroll och uppsyn av varandra och varandras barn.
Det egna ansvaret blir en del i det gemensamma ansvaret. Barn och äldre
känner varandra. Vård och hjälp till de äldre kan utföras av anhöriga eller
personer som under längre tid känt varandra. Detta skapar kvalitet och
närhet.
Närheten till natur, rekreation och friluftsliv och det gemensamma arbetet
för utveckling av närmiljön har gett nya former för utveckling och nya vägar
till gemensamt ansvarstagande.
3.3 Hela Sverige skall leva
Ytterst handlar regionalpolitiken om att ge förutsättningar för alla
regioner och landsändar att utvecklas. Sverige har inte råd att låta stora
områden vara outnyttjade som tillväxtkraft. Investeringar i infrastruktur,
bostäder och service måste tas tillvara. Det är en kapitalförstöring att låta
detta förflackas. Om Sverige skall klara en omställning för de krav som
2000-talet kräver, om vi skall få en nationell tillväxt har vi inte råd att
inte utnyttja hela Sveriges kapital.
Sverige behöver en stark ekonomisk tillväxt. En marknadsekonomi
tenderar att verka koncentrerande. Därför måste den kompletteras med
åtgärder som motverkar koncentrationen utan att tillväxten i ekonomin
försämras. Staten har här det övergripande ansvaret att förena målen om
stark ekonomisk tillväxt samtidigt som regional balans upprätthålls.
En stark ekonomisk tillväxt är fundamental för att tillväxten skall nå även
de mer perifera områdena. Erfarenhetsmässigt visar det sig att det är under
tider då vi har långvarig ekonomisk tillväxt som denna förmår tränga ut och
generera högre sysselsättning i områden utanför de större städerna och de s.k.
tillväxtområdena.
"Hela Sverige skall leva" måste vara ledstjärna för en politik för regional
rättvisa och utveckling. Skall detta lyckas måste ansvaret för den regionala
utvecklingen bli tydligare. Samtliga politiska områden måste samverka och
ta sitt ansvar. Det behövs därför konkreta mål för den regionala utvecklingen
på samma sätt som för budgetsanering, minskad arbetslöshet och ökad
sysselsättning. Detta bör ges regeringen till känna.
3.4 Ny struktur för Sverige
En genomgripande förändring av den samhälleliga organisationen måste
ske. Den statliga politiken måste ställas om och decentraliseras för att
möte nya krav och för att möta regionala obalanser och olikheter.
Utgångspunkten för en sådan politik är att ta vara på de goda exemplen
och den utvecklingskraft som finns. Genom större självbestämmande där
fysisk planering och ekonomisk planering decentraliseras ges utrymme att
finna nya lösningar. Dessa lösningar kommer att se olika ut runt om i landet.
Mångfalden kommer att öka.
Kommunerna har stora möjligheter att bidra till en offensiv politik. Mer av
statliga funktioner måste kunna kopplas till, samverka och samlokaliseras
med kommunala verksamheter. Servicenivån kan därmed ökas.
Det regionala självbestämmandet måste öka. Samordning mellan olika
myndigheter är en förutsättning för att utveckla servicen och finna flexibla
lösningar. Mer av beslut som idag tas av centrala myndigheter och verk
måste tas av ett regionalt organ. Det kan vara ett region- eller länsparlament.
Regionerna måste själva i större utsträckning formulera utvecklingsstrategier
och ha makt och möjligheter att realisera dessa. Det är lokalt och regionalt
man vet förutsättningarna, behoven och möjligheterna. Detta måste tas
tillvara.
På flera håll ökar det regionala samarbetet över nationsgränserna. Detta
kan beskrivas som en inriktning mot "regionernas Europa". Detta samarbete
är intressant och ger många nya möjligheter, bland annat kan arbetsmarkna-
derna breddas. Centerpartiet anser att regionalt samarbete över nations-
gränserna bör underlättas.
4 Politik för regioner i tillväxt och utveckling
4.1 En garanterad grundservice
Det är inte de enskilda åtgärderna i sig som kan bryta den negativa
utvecklingen. Istället är det omfattningen och förmågan att styra åt
samma håll som är det avgörande.
Förmågan att samordna och se nya lösningar måste känneteckna den
övergripande politiken. I såväl större städer som på mindre orter och
landsbygd finns goda möjligheter att finna samverkanslösningar mellan den
offentliga, den privata och den ideella sektorn. Det finns många goda
exempel på samverkanslösningar över hela landet.
Nya lösningar för gemensamma angelägenheter ger ofta möjligheter att
rädda och utveckla verksamheter som annars hade lagts ned eller flyttat.
Många viktiga uppgifter som det offentliga inte tycker sig ha råd med och
som den privata sidan inte är intresserad av kan genomföras i samverkan ofta
med privat, offentlig och ideell sektor. Detta, kallad den sociala ekonomin,
kommer att öka i betydelse.
Tyvärr finns inga bra associationsformer för de företag som vill arbeta med
samhällsnyttig verksamhet, fristående från offentlig sektor, genom så kallade
sociala företag, exempelvis byautveckling eller föreningsdriven verksamhet.
Dessa sociala företag har inget vinstintresse utan vill göra en samhällsnyttig
insats till fromma för den egna bygdens utveckling. Dessa företag genererar
jobb lokalt. Samhället kan inte stå för hela kostnaden men kan tillsammans
med ideella krafter och privata medel medverka till att verksamheter som
eljest inte kommer till stånd ändå kan utföras.
Riksdag och regering skall understödja en regional utveckling i hela
landet. En förutsättning för att skapa livskraftiga miljöer är att det finns en
grundläggande samhällsservice i hela landet. En av de större utmaningarna
blir att lägga fast vad en garanterad grundservice skall innehålla. Denna
grundservice i form av exempelvis post- och teleförbindelser, infrastruktur
etc måste garanteras av samhället. Det behöver dock inte innebära att det
offentliga svarar för genomförandet.
En politik för regional utveckling måste precisera vilken minsta samhälls-
service som skall garanteras oavsett var i landet man bor. Riksdagen bör
således uttala sitt stöd för inrättande av en garanterad grundservice och hos
regeringen begära förslag till vad en sådan katalog kan innehålla.
I denna motion utvecklar Centerpartiet några områden som vi anser bör
inrymmas som en garanterad grundservice.
4.2 Kommunal service
För den regionala utvecklingen är det viktigt att det finns en väl
fungerande kommunal service i hela landet.
Det kommunala skatteutjämningssystemet förändrades för drygt två år
sedan. Genom Centerpartiets försorg innebar beslutet att en avstämning
skulle göras efter två år. Utredningen kommer inom kort att presentera sina
förslag. Centerpartiet vill redan nu avge några principiella ställningstagan-
den.
Utvärderingar av skatteutjämningssystemet indikerar tydligt att viktningen
av olika faktorer inom utjämningssystemet inte motsvarar de faktiska
kostnaderna samt att det missgynnat de kommuner som haft negativ befolk-
ningsutveckling, hög arbetslöshet och hög medelålder.
Skatteutjämningen mellan kommunerna måste förändras så att större vikt
ges åt befolkningsstrukturen och kommuner som har befolkningsminskning.
Förändrad sysselsättning och hög arbetslöshet slår med dagens system
igenom direkt. Det bör därför byggas in en bromsmekanism så att effekten
neutraliseras under en övergångstid. En övergångsperiod skulle leda till en
smidigare intäkts- och kostnadsanpassning. Kriterierna för t.ex. kollektiv-
trafik och familjeomsorg bör förändras. Det kommunala skatteutjämnings-
systemet behöver förändras för att nå en bättre regional balans. Beräknings-
grunderna behöver vara mer aktuella än vad som är i dagens system.
Befolkningsminskningsfaktorn bör utgå från jämförelsen 5 år tillbaka i tiden
istället för nuvarande 10 år. Faktorn som påverkar systemet bör dessutom ges
en högre viktning.
4.3 Digital infrastruktur
En utveckling där fler väljer att arbeta på distans eller telependla kan rätt
understödd betyda mycket för den regionala utvecklingen.
Möjligheterna till telependling har betydelse för att fler skall kunna bo
kvar och arbeta på distans. Det är sannolikt även en viktig del för underlätta
för utflyttning. För dessa är tillgången till goda elektroniska kommunika-
tionsmöjligheter till rimliga priser prioriterad. En snabb utbyggnad av den
elektroniska infrastrukturen måste prioriteras. Ett brett utbud av tjänster till
låga priser ger nya och spännande förutsättningar för en offensiv utveckling.
Därför har Centerpartiet motionerat om en utredning om en nationell
utbyggnad av ett fiberoptiskt nät. Den snabbaste tillgängliga tekniken i dag
är fiberoptiska förbindelser och mycket talar för att en snabb utbyggnad av
fiber till hemmen skulle kunna bidra till utveckling och förbättrad
konkurrenskraft i hela landet.
En utbyggnad av fiber till hemmen skulle vidare innebära att alla
informationstjänster - telefoni, TV, radio, Internettjänster för att nämna
några exempel - kunde förmedlas med en och samma teknik. En tänkt
utbyggnad av fiber till hemmen skulle innebära att staten tog ett ansvar för
att bygga den finmaskiga digitala infrastrukturen - de elektroniska
grusvägarna - till varje hem och arbetsplats.
Utbyggnad av ett fibernät öppnar nya möjligheter för de många nya företag
som finns inom bland annat informationsbranschen. Möjligheterna till
överföring med den kapacitet som fibernät erbjuder är en konkurrensfaktor
när företag väljer etableringsort. Om inte staten tar ett nationellt ansvar
riskeras att denna infrastruktur endast byggs ut där det finns underlag, d.v.s.
i
de större städerna.
En nationell utbyggnad av fiber ger enorma möjligheter till utveckling.
Centerpartiet menar att en utbyggnad bör starta i de områden som idag har
den lägsta överföringskapaciteten. Investeringen är betydande. Samtidigt
finns idag betydande kostnader för underhåll av accessnätet, dvs koppar-
trådarna. En utbyggnad bör gå att finansiera genom ett ansvarstagande från
staten, förenat med koncessionsavgifter av de som vill erbjuda tjänster
genom nätet.
Även om det initieras en utbyggnad av fiber kommer detta att ta tid. I
väntan på ett nationellt fibernät kommer andra tekniker att behövas.
Centerpartiet har i åtskilliga sammanhang framfört krav om enhetstaxa för
ISDN-anslutning. Detta krav kvarstår.
Riksdagen bör besluta om enhetstaxa för ISDN-anlslutning.
4.4 Trafikpolitik
Goda kommunikationer är en absolut förutsättning för att hela Sverige
skall kunna utvecklas. Transportpolitiken måste syfta till att minska
avståndsnackdelar och utöka möjligheterna för ett decentraliserat
samhälle. Näringslivets konkurrenskraft hänger nära ihop med frågor om
trafikförsörjning, krav på god standard och hög tillförlitlighet vid
transporter. Långa avstånd inom landet, till övriga Europa och andra
marknader måste kompenseras med väl fungerande transporter och en väl
utbyggd infrastruktur.
Inriktningen måste vara att skapa en infrastruktur som ger förutsättningar
att tillvarata utvecklingsmöjligheterna i hela Sverige. Infrastruktur-
planeringen måste syfta till att minska de avståndsnackdelar som de ytvida
regionerna har. Ett väl utbyggt väg- och järnvägsnät och en utbyggnad av
kollektivtrafiken ökar möjligheterna för ett decentraliserat samhälle.
4.5 Drift och underhåll av vägnätet
Investeringar i infrastruktur kan lätt gå förlorade om de inte följs av
insatser för drift och underhåll. Väg- och järnvägskapitalet måste
förvaltas på sådant sätt att värdet av gjorda investeringar inte urholkas.
För att kunna upprätthålla en sådan princip krävs en långsiktig strategi
för drift och underhållsåtgärder.
Allt för ofta klaras inte underhållet av det allmänna vägnätet. Upprustning
av vägnätet är en ytterst angelägen regionalpolitisk fråga. Dåligt underhållna
vägar är till stort men för de boende och näringsliv utmed dessa vägar. För
att vidmakthålla vägkapitalet måste insatser för drift och underhåll priorite-
ras. Avstängningar eller dålig framkomlighet innebär betydande merkostna-
derna för näringslivet. Längre restider, försämrad framkomlighet och högre
underhållskostnader drabbar självfallet även persontransporterna.
Det infrastrukturbeslut som riksdagen fattade beslut om 1997 innebär en
ekonomisk ram för den kommande planperioden. Riksdagens beslut är i allt
väsentligt bra. Det finns dock anledning att ifrågasätta om den ekonomiska
ram som lagts fast klarar de behov som finns. Det finns skäl som talar för att
inför nästa planperiod tillföra mer medel för att klara delar av det upprust-
ningsbehov som finns.
Även bärighetshöjande åtgärder såsom tjälsäkring och beläggning av
grusvägar är av mycket stor betydelse. Andelen vägar som avstängs på grund
av tjällossning måste kraftigt reduceras, inte minst med tanke på skogs-
industrins transportbehov och de enskildas möjligheter att bo och verka på
landsbygden. Centerpartiet anser att åtgärder för drift och underhåll samt för
bärighetshöjande åtgärder bör ökas med 500 miljoner för år 1999.
I Sverige finns drygt 2 000 mil allmän väg som inte är hårdbelagd. Detta
finmaskiga vägnät utgör en betydande verksamhetsförutsättning för våra
största industrier. Detta vägnät utgör även en start eller ett slut på flertalet
av
de transporter som utförs. Om investeringar i större transportförbindelser
skall få avsedd effekt är vidmakthållandet av det finmaskiga vägnätet av
betydelse. Det vägnät som idag inte är hårdbelagt utgör särskilda problem
och bör hårdbeläggas. Det bör genomföras en tioårig plan för hårdbeläggning
av grusvägar med trafik på 150 fordon per dygn eller mer.
4.6 Enskilda vägar
Sveriges vägnät består av ca 9 800 mil statlig väg, 3 700 mil kommunala
gator och vägar och ca 28 000 mil enskilda vägar varav 7 400 erhåller
statsbidrag. Det enskilda vägnätet är för många boende på landsbygden
förbindelsen till det allmänna vägnätet. Det statsbidragsberättigade
enskilda vägnätet berör ca en miljon av Sveriges befolkning och närmare
50 % av den totala skogs- respektive åkerarealen. Var fjärde gods- eller
persontransport genereras från enskilda vägar. En stor del av alla
transporter som sker startar eller slutar på en enskild väg. Bidragen till de
enskilda vägarna är en liten men viktig del för att upprätthålla en hög
tillgänglighet till natur och rekreation.
Turistnäringen har en stor utvecklingspotential som kan bidra med många
värdefulla arbetstillfällen på landsbygden. Ca 220 000 fritidsbostäder är
direkt berörda av det statsbidragsberättigade enskilda vägnätet. Möjligheten
för alla att använda det enskilda vägnätet är delvis avgörande för att utveckla
turistnäringen. För att kunna utnyttja allemansrätten måste människor i stor
utsträckning färdas på dessa vägar och de kan därför med fog kallas för
allemansvägar.
Bidraget till de enskilda vägarna måste ökas. Centerpartiet har i sin bud-
getmotion föreslagit att bidraget bör höjas till 670 miljoner kr för 1999.
Centerpartiet anser att även enskilda vägar skall återfå möjligheten att få del
av medel avsatta för bärighetshöjande åtgärder d.v.s. det så kallade bärighets-
anslaget.
I detta sammanhang finns det även anledning att uppmärksamma det
faktum att flera vägföreningar framdeles riskerar att få dryga kostnader för
nya förrättningar. Dessa kostnader uppstår som en följd av den nya lagen för
enskilda vägar. Det kan inte ha varit lagstiftarens mening, och är inte heller
rimligt, att dessa kostnader helt skall bäras av vägföreningarna. Centerpartiet
har motionerat om att regeringen skyndsamt måste se över hur man på ett
smidigt sätt kan lösa problemen med kostnaderna för de nya förrättningar
som följer av den nya lagen.
4.7 Flygtrafik
För vissa regioner i landet är flyget det mest realistiska
transportalternativet, samtidigt är resandeunderlaget många gånger lågt
och ekonomin för de aktuella flygplatserna är därför hårt ansträngd.
Driftbidraget till dessa flygplatser är helt avgörande för fortsatt
verksamhet. Inte minst för näringslivets utveckling är tillgången till bra
flygförbindelser nödvändig. Det nya stödet till driften av de kommunala
flygplatserna är välkommet.
Erfarenheterna efter avregleringen av den svenska inrikes flygtrafiken
visar tydligt hur orter med stort resandeunderlag varit vinnarna. Där har den
ökade konkurrensen inneburit bättre service och lägre priser. På andra,
mindre orter har utvecklingen varit den omvända. Dessa orter har fått se färre
turer och högre priser. Särskilt gäller detta i Norrlands inland men även på
andra orter är effekterna betydande. Det bör således införas ett system för
statlig upphandling av flygtrafiktjänster som är regionalpolitiskt viktiga men
kommersiellt mindre intressanta. Finansieringen av en sådan upphandling
kan ske genom att en avgift tas ut på övriga inrikes flygresor.
4.8 Järnvägar
Både privatpersoner och näringsliv behöver god tillgänglighet till
järnvägsförbindelser. För näringslivet handlar det även om hög
tillförlitlighet. Mycket tack vare Centerpartiet görs nu kraftfulla
investeringar i järnväg. Detta bidrar till förbättrad konkurrenskraft för
järnvägen. Det finns dock kvarstående obalanser. I och med riksdagens
infrastrukturbeslut kommer satsningar att göras som bland annat medger
högre axeltryck. Dock tar det ett antal år innan dessa investeringar ger
resultat. Konkurrenssituationen för den långväga godstrafiken på järnväg
behöver uppmärksammas.
Ur miljösynpunkt är det rimligt att den långväga godstrafiken går på järn-
väg. Om detta skall möjliggöras krävs förbättrade möjligheter för kombi-
trafik. Banverket tillsammans med SJ och näringen måste tydligare prioritera
och hitta lösningar för att underlätta kombitrafiken. Detta bör ges regeringen
till känna.
Indragna linjer och nattågsförbindelser medför försämrade kommunika-
tioner, till men för den regionala utvecklingen. För att investeringarna skall
få avsedd effekt är det viktigt att fullfölja snabbtågsplaneringen i den tid och
omfattning som tidigare angetts. I detta sammanhang bör det även framhållas
vikten av snabbtåg även på stambanan i södra Norrlands inland, dvs. linjen
Stockholm-Östersund.
Inlandsbanan utgör ett viktig del i den nationella infrastrukturen.
Inlandsbanan kan mycket väl vara den transportförbindelse som löser delar
av inlandets transportbehov. Upprustning och mer enhetlig standard över
hela banan kan innebära nya snabba och tillförlitliga transporter både för
person- och godstransporter. Alla transporter måste inte gå via kusten.
Inlandsbanan behöver nya förutsättningar att utvecklas som inlandets
trafikstråk.
Även den så kallade Scandinavian Link, snabbtågstriangeln Stockholm-
Östersund-Trondheim-Oslo-Stockholm, har viktiga transport- och regional-
politiska funktioner. Denna förbindelse bör redan nu kunna utredas med
inriktning på beslut om genomförande under nästa planperiod.
4.9 Europeiska unionen och internationellt samarbete på
transportområdet
Sveriges och Finlands medlemskap i EU har ökat betydelsen av att
utveckla en särskild EU-politik för de nordliga regionerna, för norra
Europa och Arktikum.
Dessutom har medlemskapet för Finland och Sverige givit ökad betydelse
åt den östliga dimensionen i europeisk politik. Unionen delar nu en lång
gemensam landgräns med Ryssland. Regionalt samarbete har utvecklats i tre
nordliga områden: Östersjöregionen, Barentsregionen och i Arktiska
regionen.
De glest befolkade områdena och de långa transportsträckorna i dessa
områden utgör särskilda problem. Ambitionen bör vara att dessa områden
ges ökade möjligheter att delta i den europeiska integrationen. En förutsätt-
ning är då att kommunikationssystemen i de nordliga regionerna förbättras
och integreras. Prioritet skall ges att knyta samman de transeuropeiska
nätverken av vägar, järnvägar, flyg och telekommunikationer vilka passerar
de externa gränserna för Europeiska unionen.
Det finns behov av att utveckla och modernisera järnvägsnätet och göra det
kompatibelt med västeuropeisk standard. I Barentsregionen kan Europeiska
unionen delfinansiera de delar som fattas av järnvägen mellan Lapplands län
i Finland och Murmansk. Järnvägarna mellan Uleåborg och Murmansk - S:t
Petersburgs järnväg (Arkhangelskkorridoren) och Botniabanan genom
Västerbotten och Norrbotten i Sverige - är mycket viktiga för att utveckla
Barentsregionen.
För att ytterligare knyta Nordsjöområdet till andra nordliga regioner bör
Atlantbanan mellan Trondheim i Norge och Sundsvall i Sverige integreras i
det transeuropeiska nätverket. EU-medel bör därför göras tillgängliga för
Nord-Botniabanan och Atlantbanan. Centerpartiet anser att regeringen
aktivare bör ta initiativ och driva frågan om den nordliga dimensionen inom
EU:s transportpolitik. Regeringen bör arbeta för ett gemensamt ett program
inom EU för utveckling i dessa nordliga områden.
4.10 Glesbygdsavdrag
Boende långt från de områden där de större infrastrukturinvesteringarna
sker kan inte nyttiggöra sig dessa satsningar. Kostnader som uppstår på
grund av långa avstånd och avsaknad av valfrihet måste kompenseras.
Detta kan inte endast ske via ett höjt rese-avdrag utan måste ske på annat
vis. Att bo på landsbygden innebär att man måste ha bil, oftast behöver
man dessutom två. En sådan kompensation kan lättast hanteras via
skattsedeln med avdragsmöjligheter som knyts till boende och
möjligheter att utnyttja allmänna kommunikationer.
En utgångspunkt för avdraget bör vara att definiera en basservice och finna
ett system som innebär ett differentierat avdrag beroende på avstånd och
tillgång till basservice. Centerpartiet har vid ett flertal tillfällen begärt
att
regeringen skall utreda ett glesbygdsavdrag. Vårt krav på utredning kvarstår.
Regeringen bör låta utreda möjligheterna att införa ett glesbygdsavdrag.
Detta bör ges regeringen till känna.
4.11 Regional utveckling
Transportpolitiken måste tillmäta det regionala balansmålet stor vikt.
Regioner som släpar efter i ekonomisk utveckling och där transporterna
bidrar till eftersläpningen bör stödjas genom särskilda trafikpolitiska
insatser. Till de faktorer som är särskilt intressanta hör att minska
restiden för de som färdas på vägar med låg hastighetsstandard, till
exempel grusvägar, till orter som är viktiga för arbetspendling och
samhällsservice, åtgärder för att minska antalet tjälskadade och
avstängda vägar samt åtgärder för företag med stora godsvolymer som
transporteras på vägar med onormalt höga vägtransportkostnader per
kilometer.
De nackdelar som uppkommer av långa avstånd mellan orter i landet måste
kompenseras. Transportsystemet skall främja en positiv regional utveckling
genom att dels utjämna skillnader i möjligheter för olika delar av landet att
utvecklas, dels kompensera nackdelar av långa transportavstånd.
4.12 Fungerande postservice i hela landet
Möjligheten till god post- och kassaservice är en av förutsättningarna för
en god utveckling och tillväxt i hela landet. Alla måste garanteras denna
till enhetliga priser och rimliga distributionstider. Geografiskt
differentierad prissättning kan ej accepteras. Lokal service och regional
rättvisa hotas av postens agerande. En stor del av postservicen har
försämrats genom exempelvis nedläggningar av postkontor. Mindre orter
och förortsområden tappar sin mest grundläggande samhällsservice, en
fungerande postdistribution. Detta är oacceptabelt.
På flera håll genomförs indragningar av service t ex utdelning av post på
landsbygden. Posten måste ta sitt regionalpolitiska ansvar. Bolagiseringen av
posten har inte visat sig ge de vinster i ökad service som reformen förutsatte.
Bolagiseringar som gjorts under senare tid har ej varit förenliga med en hög
ambition inom regionalpolitiken. Flera regioner har drabbats hårt.
Ambitionen om regional utveckling riskeras om inte en god basservice kan
garanteras.
Om inte postens service i de mer glesbefolkade delarna kan upprätthållas
måste medel säkerställas för upphandling där även andra aktörer ges
möjlighet att svara för denna service. Detta bör ges regeringen till känna.
Lantbrevbäringen står för en viktig del av servicen på landsbygden och
måste säkerställas. På flera håll pågår olika projekt där lantbrevbärare även
svarar för annan service. Denna utveckling är värd att stödja. För många
äldre på landsbygden är det en trygghet när lantbrevbäraren dagligen
kommer förbi deras hem. Även utvecklandet av post i butik har fallit väl ut.
Det visar sig att både postservice och lanthandeln kunnat räddats tack vare
samordning.
4.13 Utlokalisering
Det är främst de mindre kommunerna som har fått bära en stor del av de
statliga besparingarna. Större orter och residensstäder har klarat sig bäst.
Besparingar i statliga verk och myndigheter har verkat koncentrerande.
Verksamheter i främst de mindre kommunerna har lagts ned. På
regionkontoren har verksamheterna bibehållits eller till och med utökats.
Därmed har mindre kommuner tappat viktiga servicefunktioner och
kompetens.
För att regionalpolitiken skall vara framgångsrik krävs en väl fungerande
infrastruktur och samhällsservice i alla regioner. De beslut som fattas inom
olika samhällssektorer har stor betydelse för bl.a. tillväxt, sysselsättning och
service i landets olika delar och därmed den långsiktiga regionala utveck-
lingen. Bristen på samordning mellan olika samhällssektorer är påtaglig.
Med bolagiseringar, avregleringar och privatiseringar har myndigheter och
verk i större utsträckning ett ansvar för organisationen av den egna verksam-
heten. Ett svåröverblickat lapptäcke av olika organisationer och geografisk
indelning har blivit följden. Nästan alltid har omorganisationer och
regionaliseringar varit till nackdel för kommuner utanför residensstäderna.
En utvärdering bör göras av de bolagiseringar som gjorts och vilken effekt
detta fått för den regionala utvecklingen.
Den samhällsekonomiska nyttan i flera av de förändringar som skett inom
statlig administration kan starkt ifrågasättas. Flera stora regioner har
drabbats
hårt. Ytterst är det statsmakten som inte förmått ta det regionalpolitiska
ansvaret. Myndigheter, verk och bolag måste ha ett tydligare ansvar för den
regionala utvecklingen. Beslut om omorganisation eller omlokalisering
måste alltid föregås av en regionalpolitisk konsekvensanalys. Beslut om
större förändringar av statliga verksamheter i prioriterade områden, stöd-
områden, bör tas av regeringen.
Med beaktande av den ensidiga koncentrationen av statliga verksamheter
bör det läggas fast en plan för utlokalisering av statliga verk, myndigheter
och bolag. På detta område krävs ett betydligt kraftfullare agerande från
regeringens sida.
De verk och myndigheter som även framgent har sin huvudsakliga verk-
samhet i storstadsområdena skall utreda vilka verksamheter som kan utloka-
liseras. Samtliga bör ha som uppdrag att minst 10 procent av arbetsstyrkan
skall förläggas till stödområden. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Affärsdrivande verk och statliga bolag har en flora av dotterbolag.
Exempelvis har Telia och Posten startat ett antal nya bolag under senare år. I
verksamheter där staten har ett ägarinflytande måste regionalpolitiska hänsyn
prioriteras. Huvudregeln skall vara att nya verksamheter utlokaliseras. Detta
bör ges regeringen till känna.
4.14 Medborgarkontor/samhällets hus
På flera håll har man inom kommunen samlokaliserat olika myndighets-
och servicefunktioner. Öppettiderna har förbättrats och servicenivån
höjts. Försöksverksamheten med "medborgarkontor/samhällets hus" har
nu pågått i fyra år. Med tanke på de goda erfarenheterna av försöken
måste det enligt Centerpartiet vara rimligt att nu permanenta
verksamheten med medborgarkontor/samhällets hus.
4.15 Övrig service
Den nära och vardagliga servicen är många gånger en livsnerv för orten.
En ort som har sin affär kvar har kvar en basservice. Tyvärr har denna
möjlighet inte tagits tillvara tillräckligt. Lanthandeln kan mycket väl
svara för annan samhällsservice som post- och kassaservice, spel etc.
Konsumentverket driver olika projekt för att olika aktörer såsom bank,
post, ATG skall använda samma tekniska system. Detta är exempel på att
det med större samordning går att klara service och tillgänglighet.
Mer kan göras för att utveckla närservicen. De alltför vattentäta skotten
mellan olika samhällssektorer hindrar många gånger en sådan utveckling.
Nya otraditionella lösningar måste sökas. Lanthandeln kan vara både post-i-
butik, utlämningsplats för läkemedel, alkohol etc.
Det är först när flera sektorer samverkar som servicen kan klaras. Allt för
ofta har samhällets sektorer gjort förändringar och neddragningar i servicen
var för sig. Detta har fått katastrofala följder på landsbygden. Om det finns
ett krav om samordning kanske fyra arbetstillfällen kan räddas istället för att
alla åtta försvinner. Därför bör det inrättas en landsbygdens servicecentral
där olika aktörer kan använda samma tekniska system.
5 Utbildning
5.1 Eftergymnasial utbildning
Utbildningstradition och närheten till universitet eller högre utbildning
påverkar mycket starkt utbildningsstrukturen i olika regioner. Eftersom
nivån ser olika ut från län till län måste satsningar göras på de orter och i
de län som har lägst utbildningsnivå. Det behövs satsningar både på
distansutbildning och på decentraliserad utbildning.
Möjligheten att rekrytera personer med adekvat utbildning är ibland
avgörande för var ett företag väljer att expandera eller lokalisera sin verk-
samhet. För att få fler att bosätta sig i regionalpolitiskt prioriterade områden
bör det prövas en möjlighet att skriva av studieskulder. Detta är förvisso
förenat med betydande kostnader. Centerpartiet anser att det bör prövas att
inom ramen för de regionala tillväxtavtalen medge en ordning där studie-
skulden kan skrivas av under exempelvis en tioårsperiod för de som flyttar
till regionalpolitiskt prioriterade områden. Detta bör ges regeringen till
känna.
5.2 Högskolan som motor i den regionala utvecklingen
De mindre och medelstora högskolorna har betytt mycket för den
regionala utvecklingen. Centerpartiet har under lång tid arbetat för att
utveckla dessa högskolor. Dessa högskolor har många gånger stått för en
vidareutveckling och varit nydanande. Centerpartiet har medverkat till att
100 000 nya platser tillskapats under 1990-talet.
Satsningar på nya platser och ökade forskningsanslag till de mindre och
medelstora högskolorna skall inte i första hand ses som regionalpolitiskt
betingade. Istället har deras roll i det nationella utbildningssystemet varit
utgångspunkten. Dessa högskolor utgör viktiga utvecklingscentrum som
bidrar till den regionala utvecklingen. Tillgången till kvalificerad utbildning
och forskning är en allt viktigare del i "regionernas infrastruktur". Utan
möjligheter till utbildning sker en kompetensutflyttning och nyetableringar
av företag försvåras.
De mindre och medelstora högskolorna har många gånger ett nära och bra
utvecklat samarbete med det lokala näringslivet. Högskolans tredje uppgift är
mycket viktig. Den består i att vara överbryggande mellan forskning, utbild-
ning samt samhälls- och näringsliv. Detta är av stor betydelse för kunskaps-
och kompetensöverföring samt för utvecklandet av nya produkter och nya
branscher. I detta sammanhang är möjligheterna att bedriva forskning på eget
programansvar avgörande. Forskningsresurserna för de mindre och medel-
stora högskolorna måste öka. Centerpartiet anser att forskningsmiljöerna vid
de mindre och medelstora högskolorna skall utvecklas. För detta krävs ökade
fasta forskningsanslag till dessa högskolor. Den forskningspolitiska utred-
ningen kommer inom kort att presentera sina förslag. Centerpartiet anser att
det i den kommande forskningspolitiska propositionen klart måste ske för-
stärkningar i dessa högskolors forskningsmöjligheter.
5.3 Distansutbildning och decentraliserad utbildning
På flera orter har möjligheten till distansutbildning eller decentraliserad
utbildning varit betydelsefull. Det har gett möjligheter till
högskolestudier utan att man behöver flytta från orten. Många har även
kunna kombinera det med fortsatt yrkesverksamhet. Möjligheterna till
denna form av utbildning har visat sig särskilt värdefull för de något
äldre studerande som av familje- eller arbetsmarknadsskäl inte kunnat
flytta till den ordinarie högskoleorten. Även för de som sedan tidigare
har en utbildning bidrar distansutbildning till att de kan vidareutbilda sig
utan att flytta. För högskolornas del är distansutbildning och
decentraliserad utbildning något man gärna ser mer av.
Resurstilldelningssystemet måste ses över så att denna utbildning
underlättas.
Resurstilldelningssystemet till högskolorna bör därför förändras så att det
ökar tillgången till distansutbildningsplatser. Centerpartiet har i sin utbild-
ningspolitiska motion utvecklat detta.
Vidare bör högskolan ges ett särskilt uppdrag att anordna utlokaliserad
utbildning i utsatta kommuner. En sådan satsning får finansieras i särskild
ordning eller med öronmärkta resurser inom resurstilldelningssystemet.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till hur detta kan ske.
5.4 Lärcentrum på landsbygden
Skolan är rätt använd mer än en arbetsplats för barnen på dagen. Den kan
även utgöra en samlingsplats för de människor som bor i området och
därmed bidra till sociala mötesplatser.
Centerpartiet anser att skolan skall utvecklas till ett lärcentrum på lands-
bygden. När skolan fungerar som en skola mitt i byn eller som ett kultur-
centrum ökas kontakterna och därmed känslan av delaktighet. Skolans
lokaler erbjuder möjligheter till ett rikt utbud av olika verksamheter. Möjlig-
heter till samordning är betydande. En förutsättning är dock att det finns
tillgång till datakommunikation. Exempelvis innebär detta tillgänglighet till
olika bibliotek och tillgång till stora delar av landets samlade resurser av
litteratur. Ökad samverkan mellan de kommunala biblioteken, länsbibliotek
och de mer vetenskapliga biblioteken är angeläget. Via fjärrlånesystem kan
den enskilde få en näst intill obegränsad möjlighet att ta del av special-
litteratur. Med utvecklande av skolan till lärcentrum ökas möjligheterna för
distansutbildning och decentraliserad utbildning.
Genom samverkan och samnyttjande med en allmän samlingslokal, som
t.ex. en bygdegård, ökar förutsättningarna att utveckla skolan/samlings-
lokalen till ett lär- och utvecklingscentrum.
Möjligheterna att förstärka skolans betydelse som mötesplats och att öppna
skolan för människor i närområdet bör ökas om skolans lokaler upplåts till
olika föreningar och enskilda utan kostnad. Ofta svarar bildningsförbunden
för viktiga kulturella aktiviteter och blir till en social samlingspunkt. Folk-
bildningen stimulerar människor att öka sin kunskap, utveckla det sociala
nätverket och verkar för gemenskap och bidrar därmed till den lokala utveck-
lingen.
Folkbildningen bidrar till ett lokalt kulturutövande som tillsammans med
skola och barnomsorg ger möjlighet till ett aktivt kulturliv. Folkbildningen
bidrar till en viktig kulturell infrastruktur i orter och delar av vårt land där
de
stora kulturinstitutionerna inte når ut. Mer behöver göras för att stimulera
och utveckla lärcentrum på landsbygden med möjlighet till distansutbildning.
Detta bör ges regeringen till känna.
6 Näringspolitik
Sverige behöver fler företag och fler företag som växer. Den vikande
arbetsmarknaden på landsbygden är en viktig förklaring till den höga
flyttfrekvensen. De lokala arbetsmarknaderna måste breddas. Den
ekonomiska utvecklingen har hittills inte varit tillräckligt stark för att
generera sysselsättningsökning utanför de större tillväxtområdena.
Centerpartiet har medverkat till sanering av de offentliga finanserna.
Detta har bidragit till kraftigt sänkt ränta och stabil valuta. Detta är
fundamentalt för möjligheterna till en uthållig ekonomisk tillväxt som
förmår generera sysselsättningsexpansion i hela landet.
Ökad ekonomiskt aktivitet och en uthållig tillväxt måste kompletteras med
en näringspolitik som underlättar för människor att starta eget och för fler
företag att växa. Allt tyder på att det är i de många nystartade och de många
mindre företagen som de nya arbetstillfällena kommer.
Landsbygden präglas av ett småskaligt näringsliv. Här finns traditioner och
entreprenörsanda att bygga vidare på. En näringspolitik som understödjer de
mindre företagen att expandera är således särskilt viktigt för landsbygden.
6.1 Jord- och skogsbruk
Även om jord- och skogsbruket inte primärt är en stor arbetsgivare är den
indirekta sysselsättningen betydande. Inräknat distribution, förädling och
försäljning sysselsätter jordbruket 340 000 personer. På landsbygden är
jord- och skogsbruket grundförutsättningen för ett öppet landskap och
grunden för en basservice. En översyn av jordförvärvslagen bör göras i
akt och mening att stärka sambandet mellan ägande, brukande och
boende.
Det finns en stor sysselsättningspotential i dessa basnäringar. Skogs-
industrin är som industrigren landets största nettoexportör. Med ökade
insatser för forskning och utveckling kan förädlingsvärdet ökas. Sverige
ligger efter flera andra länder när det gäller förädlade trävaror. Insatser för
produktutveckling och marknadsföring kan mycket väl resultera i ett
fördubblat exportvärde.
Svenskt jordbruk har uppenbara konkurrensnackdelar gentemot våra
grannländer och främsta konkurrentländer. Samtidigt håller svenska jord-
bruksprodukter hög miljökvalitet. Efterfrågan på dessa produkter är stor både
nationellt och internationellt.
Konkurrenskraften ligger inte bara i miljökvalitet utan en stor del är själv-
fallet relaterat till priset. Med likartade konkurrensmöjligheter som våra kon-
kurrentländer kan efterfrågan på svenska livsmedel öka. I detta ligger en stor
sysselsättningspotential.
I Centerpartiets jordbrukspolitiska motion framhålls att det särskilt är
några faktorer som hämmar utvecklingen av svensk livsmedelsindustri. I
motionen föreslås ett antal åtgärder för att stärka svensk jordbruksnärings
konkurrenskraft. Bland annat framhålls att intentionerna i Utredningen "En
livsmedelsstrategi för Sverige" SOU 1997:167 skall genomföras.
Forskning och utveckling samt exportfrämjande åtgärder är synnerligen
viktigt för livsmedelssektorns expansion. Det bör understrykas att industrin
måste ha tillgång till konkurrenskraftiga råvaror för en expansion inom livs-
medelsindustrin. Detta kan inte ske utan att jordbruket är konkurrenskraftigt
och har rimliga konkurrensvillkor gentemot andra länders jordbruk. De
medel som regeringen föreslår för utveckling av jordbrukssektorn är långt
ifrån tillräckliga.
Möjligheterna till småskalig livsmedelsproduktion måste utvecklas. När-
producerade livsmedel är ofta efterfrågade. Inte minst då man vet vilka
råvaror man får, men också för att många anser att de långa transporterna
utgör miljöproblem. Upphandlingsregler måste kunna tolkas så att det finns
möjligheter att väga in miljöhänsyn och upphandla närproducerad livsmedel.
6.2 Kretsloppsanpassat energisystem
Energisystemets negativa miljöpåverkan måste minska genom
energisparande, effektiv energianvändning och en omställning till
förnybar energi. Energiomställningen har påbörjats genom att en
avveckling av kärnkraften inleds. Omställningen innebär en övergång
från storskalig elproduktion till ett småskaligt decentraliserat
energisystem. Detta ger tydliga signaler. Entreprenörer och
nyföretagande på energimarknaden kan nu ges utrymme att utveckla nya
idéer anpassade för ett uthålligt energisystem. Biobränsle kommer att ha
en central roll.
En ökad användning och förädling av biobränslen kommer att innebära att
arbetstillfällen skapas i de delar av landet som nu har ett bekymmersamt
sysselsättningsläge. Särskilt skogslänen kommer att bli vinnare när ett
kretsloppsanpassat energisystem utvecklas. Även för jordbruksnäringen finns
här nya avsättningsmöjligheter för energiråvaror.
Med en gemensam nationell kraftsamling kan energiomställningen utgöra
en plattform för en förnyelse som ger Sverige en plats i den internationella
utvecklingens frontlinje. Det är en utveckling som hela landet tjänar på.
6.3 Mindre och medelstora företag
På landsbygden saknas ofta det diversifierade näringsliv som de större
orterna och tillväxtområdena kännetecknas av. Detta gör att landsbygden
ofta är mer känslig för konjunktursvackor eller omstruktureringar av
verksamheter. Alternativ sysselsättning saknas ofta. Den höga
arbetslösheten och höga säsongsarbetslösheten kan förklaras med detta.
Samtidigt kännetecknas landsbygden ofta av ett småskaligt företagande
och en entreprenörsanda. Därför är satsningar riktade mot nya företag
och mindre företag av särskild vikt på landsbygden. Det behövs fler nya
företag som breddar arbetsmarknaden.
Centerpartiet arbetar för att mer av politiken inriktas på att skapa goda
förutsättningar för ett småskaligt diversifierat näringsliv. Detta ger utrymme
för nya företag och för små och medelstora företag att växa. En småföre-
tagarorienterad politik gynnar näringsutvecklingen på landsbygden. Särskilda
insatser för mindre företag måst ske parallellt som det bedrivs en generell
näringspolitik som bidrar till goda betingelser för företagande.
I Centerpartiets näringspolitiska motion utvecklas våra förslag för att
underlätta för de mindre företagen och för att förbättra företagsklimatet i
Sverige. Bland annat föreslås sänkt arbetsgivaravgift, förändrad och för-
enklad arbetsrätt. Ett allt för omfattande regelverk är en av de mest häm-
mande faktorerna för de mindre företagen, därför föreslås förenklingar i lagar
och regler.
Åtgärder som underlättar för de mindre och medelstora företagen är
således påkallat, inte minst för att förbättra de regionala arbetsmarknaderna.
I Småföretagardelegationens rapport återfinns ett antal förslag till förenk-
lingar och förbättringar. Det är av synnerligen stor vikt att regeringen snarast
återkommer med förslag i enlighet med Småföretagardelegationens rapport.
Detta bör ges regeringen till känna.
För att ALMI på ett bättre sätt skall kunna svara upp mot efterfrågan på
riskkapital bör ytterligare medel tillföras. Regeringen bör därför återkomma
till riksdagen med förslag om ökade resurser till lånefonden. För att ALMI på
ett tillfredsställande sätt skall leva upp till sina åtaganden bör medel
tillföras
i driftskapital. Regeringen bör i samband med 1999 års budgetproposition
återkomma till riksdagen med ett sådant förslag. Detta bör ges regeringen till
känna.
Den regionala riskkapitalförsörjningen kan även förbättras genom att
stimulera lokala mötesplatser efter modell med regionala aktietorg, innova-
tionsmarknader etc, för att möjliggöra för lokala placerare att investera i
lokala företag. Regeringen bör även ta initiativ som gör det möjligt att
använda det nya pensionssystemets premiereserv för att bygga upp regionala
fonder. Detta bör ges regeringen till känna.
Ett alltför tungrott och stelt regelverk inom arbetsmarknadspolitiken
hindrar lokala lösningar. Centerpartiet anser att arbetsmarknadspolitiken
måste decentraliseras.
I andra motioner har Centerpartiet anfört att AMV:s roll och funktion bör
ses över och att större befogenheter med fördel kan läggas på länsarbets-
nämnderna. Den regionala och lokala nivån kan bättre avgöra på vilket sätt
de arbetsmarknadspolitiska resurserna används effektivast. För att skapa
större utrymme för åtgärder som ger jobb måste volymkraven förändras.
Dagens kvantitativa mål bör ersättas av effektmål eller mer kvalitativa mål.
Inom flera områden genomförs nu försöksverksamhet med frizoner.
Möjligheten till större lokal flexibilitet får inte endast bli föremål för några
få
regioner. Centerpartiet anser att det inom ramen för de nationella målen för
arbetsmarknadspolitiken bör ges ökade lokala möjligheter att lokalt hantera
de medel som står till arbetsmarknadspolitikens förfogande. Ett minimikrav
är att en friare användning av de arbetsmarknadspolitiska medlen omedelbart
bör omfatta regionalpolitiskt prioriterade områden. Detta bör ges regeringen
till känna.
6.4 Kvinnors företagande
Centerpartiet anser att mer måste göras för att satsa på kvinnors
företagande. De särskilda lån för kvinnor som finns har haft stor
betydelse och lett till många nya arbetstillfällen. Det visar sig att
efterfrågan på lån till kvinnor är stor. Även den arbetsmarknadspolitiska
åtgärden att starta eget har visat sig mycket populär bland kvinnor.
Kvinnor startar och driver företag annorlunda än män. För många kvinnor
är möjligheten att starta eget ett sätt att utveckla en idé eller att bryta
arbetslösheten. Med bra stödsystem och målmedvetet arbete kan kvinnors
företagande utvecklas än mer. Kvinnliga affärsrådgivare är en viktig resurs.
Kommunerna måste tydligare stärka deras funktion och arbete. Kvinnliga
affärsrådgivare måste vara en naturlig del i kommunernas arbete med
näringslivsutveckling. Deras arbete måste integreras i kommunernas
näringslivskontor.
På många håll i landet finns idag en uppbyggd samverkan mellan privat,
offentlig och ideell sektor, i dagligt tal kallat den sociala ekonomin. Den
sociala ekonomin tar ofta ansvar för arbetsuppgifter som den privata sektorn
inte vill satsa pengar i och som den offentliga sektorn inte tycker sig ha råd
med men som ändå behöver utföras, för att medborgarna skall må bra.
Genom samarbete kan många viktiga uppgifter utföras, inte minst inom det
sociala området, som stärker det lokala samhället. Centerpartiet anser att den
sociala ekonomin bör stärkas och därför är det viktigt att offentligt stöd ges
till olika rådgivningscentrum runt om i hela landet.
Kooperativa företag har visat sig vara särskilt intressanta för kvinnor. Det
kooperativa företagandet har expanderat kraftigt de senaste åren. Ett sätt att
snabbt öka kvinnors företagande och därmed skapa fler arbetstillfällen är att
uppmuntra och utveckla det kooperativa företagandet. Många nya kooperativ
växer fram som ett svar på lokala behov och fyller en stor och viktig funktion
på landsbygden. Samhället har ett ansvar att stödja dessa former av sam-
verkan och kan genom detta nyttja gemensamma resurser på ett bättre sätt.
Den kooperativa företagsformen måste därför stödjas och utvecklas med
bland annat bättre rådgivning och genom projektinriktade åtgärder.
Det bör finnas könsuppdelad statistik på de regionalpolitiska stöden.
Centerpartiet anser vidare att det bör göras en utvärdering av företagsstöden
ur ett könsperspektiv. I detta sammanhang bör även det så kallade kvinno-
lånet ses över. Detta bör ge regeringen till känna.
I Centerpartiets näringspolitiska motion återfinns flera förslag för att stärka
kvinnors företagande. Bland annat framhålls att det nationella resurscentrum,
som nu ligger inom NUTEK, bör permanentas. Vi föreslår även att de
kvinnliga resurscentrumen på länsnivå permanentas.
6.5 Turism
Turismen ger nya möjligheter för landsbygden. Sverige har alla
möjligheter att utvecklas som turistland. Med ökade satsningar kan detta
mycket väl generera ökad sysselsättning. Kultur och natur är efterfrågat,
båda finns rikligt i Sverige. Ofta är det här fråga om mindre företag.
Landsbygdsturismen och den småskaliga turismen spelar en allt viktigare
roll som kompletterande verksamhet på landsbygden.
För mindre företag inom turismbranschen finns dock flera problem.
Samordningen mellan olika aktörer och myndigheter inom turismen måste
förbättras. Bristen på samordning är ett de största hindren för en god
utveckling. Små företag har mindre möjligheter och ofta sämre kunskaper
om marknadsanalys och marknadsföring. Därför behövs kunskap och
kompetensuppbyggnad för dessa. Idag finns forskning och utbildning på
flera håll. Inte minst har detta under senare tid uppmärksammats av Turist-
delegationen. Det finns enligt dem uppenbara glapp mellan den utbildning
som erbjuds, främst av kommunerna, och det behov som näringen
efterfrågar. Det är angeläget att den utbildning och forskning som sker inom
området sker i dialog med de mindre företagen.
Ett problem som många mindre företag uppger är bestämmelserna om
skyltning. En översyn av nuvarande regler måste göras med ambitionen att
det skall bli lättare att få sätta upp vägskyltar om lokala evenemang och
sevärdheter. Regeringen bör återkomma med förslag.
Även livsmedelslagstiftningen ställer till problem för många mindre före-
tag. Lagstiftningen om livsmedelshantering tar inte hänsyn till exempelvis
mindre kaffestugor eller enklare matställen. Det kan inte vara rimligt att
belasta dessa med samma krav som för restauranger. Lagstiftningen måste bli
mer flexibel inom detta område.
Efterfrågan på kulturupplevelser är stor. Den nära och lokala bygde-
kulturen och naturen vidmakthålls av hembygdsrörelser, utvecklingsgrupper
etc. Den ideella sektorn kan med de rätta förutsättningarna generera ett
entreprenörskap och sysselsättning. Centerpartiet anser att medel bör kunna
kanaliseras direkt till denna nivå. Det engagemang som här finns för den
lokala kulturen ger möjligheter att utveckla besöksnäringen på orten och
inom kommunernas turismsatsningar.
6.6 Mångsyssleri
Entreprenörsandan måste tas tillvara. På många mindre orter är det
relativt vanligt att kombinera olika verksamheter. En person kan vara
både anställd och vid sidan om driva eget företag. Detta "mångsyssleri"
är för många både livskvalitet och en nödvändighet. Mångsyssleri är ett
entreprenörskap som ger stor frihet och som är en livs- eller
sysselsättningsstrategi. På orter där arbetsmarknaden sviktat har
mångsyssleri många gånger blivit den enda möjligheten att klara sin
utkomst.
Mindre näringsidkare har ofta olika verksamheter som kräver tillsyn. Till-
synsavgifter från olika myndigheter kan om de adderas till varandra bli
relativt dryga.
Transfereringssystemen, exempelvis arbetslöshetsersättning, socialförsäk-
ringar etc., ger litet eller ringa utrymme för kombinationssysselsättning.
Transfereringssystemen måste i högre grad ta hänsyn till att människor inte
är antingen anställda eller företagare. Det måste finnas ett skyddsnät även för
de som är mångsysslare. Företagarens sociala situation måste uppmärk-
sammas.
På mindre orter är det många gånger svårt att få heltidsarbete. Deltidsjobb
är det enda som kan erbjudas. Många gånger är det en förlust för den
enskilde att ta dessa vilket resulterar i att arbetet inte utförs.
Arbetslöshets-
försäkringen måste därför utformas på ett sådant sätt att deltidsanställda inte
missgynnas.
7 Regionalpolitik
7.1 Regionalt självbestämmande
I dag ligger allt för många funktioner och beslut som styr den regionala
utvecklingen på nationell nivå. Besluten måste decentraliseras till
regioner och kommuner. Statens uppgift är att ha övergripande ansvar,
inte att styra i detaljer.
Det regionala ansvaret måste bli tydligare. Mycket av det som påverkar
den regionala utvecklingen ligger idag utanför regionalpolitikens domäner.
Behoven av att samverka och prioritera är uppenbara, samtidigt har detta
försvårats genom en stark sektorsorganisation. Många av besluten ligger
utanför den politiska nivån och därmed utan politisk debatt och möjligheter
att utkräva politiskt ansvar.
Frågor om infrastruktur, närings- och arbetsmarknadspolitik, utbildning etc
har stor betydelse för den regionala utvecklingen. Tyvärr finns få möjligheter
att fatta besluten i de demokratiskt valda församlingarna. Besluten fattas
inom respektive sektor utan föregående debatt. Den politiska nivån avkrävs
handling för att möta en negativ utveckling. Samtidigt förfogar man inte över
alla de medel som är nödvändiga. Knivskarpa gränser mellan olika myn-
digheter och sektorer är ett effektivt hinder för samarbete. Den sektorsvisa
övergången från en länsbaserad organisation till ett färre antal storregioner
innebär att ett svåröverskådligt mönster med olika geografisk indelning
uppstår. Möjligheterna till sektorsövergripande samarbete och rationalisering
försvåras. Folklig insyn och demokratisk påverkan på regional nivå är näst
intill obefintlig. Det föreligger ett demokratiskt underskott i en sektorsvis
organisation.
Legitimiteten i beslut på den regionala nivån minskas när medborgarna
inte har möjlighet att ta del av en öppen och offentlig debatt. Frågor som rör
den regionala utvecklingen bör föras från sektorsmyndigheten till en samlad
länsförvaltning. Möjligheterna till samordning, flexibilitet och utvecklande
av det demokratiska innehållet i regionerna eller länen har allt att vinna på en
sådan reform. Denna reform innebär att mer av makt, resurser och ansvar
flyttas till ett länsorgan och det regionala självbestämmande ökar.
7.2 Regionala utvecklingsplaner
Genom att samla mer resurser och ansvar på ett länsorgan ökar
möjligheterna för ett samlat utvecklingsarbete som bygger på
regionalt/länsvis framtagna utvecklingsplaner. Centerpartiet anser att
framtagande av strategiska utvecklingsplaner skall ske med brett
partnerskap där kommuner, landsting, länsstyrelserna,
sektorsmyndigheter, näringslivets och de anställdas organisationer, med
flera medverkar. På länsplanet beslutade strategier föreläggs regeringen
för förhandling och fastställelse inklusive tilldelning av ekonomiska
ramar. Roller, ansvar och gränsdragningar blir härigenom tydligare.
Genom stärkt sektorssamordning både på regional och central nivå nås ett
större genomslag för regionalpolitiskt hänsynstagande. Helhetslösningar blir
lättare att genomföra. Det ger också förutsättningar för tidiga avstämningar,
vilket på sikt innebär effektivare utnyttjande av resurserna.
Regionalt utvecklingsarbete kräver resurser. Dessa skall gå till utveck-
lingsinriktat arbete, inte till onödig byråkrati och krångel. De medel som
ställs till förfogande måste kunna hanteras med stort lokalt självbestäm-
mande. Resurser för att genomföra ett regionalt utvecklingsarbete får inte
samtidigt följas av allt mer komplicerade regelverk och betungande admi-
nistration.
En modell som bygger på regionala utvecklingsplaner får inte leda till att
större regioner gynnas på bekostnad av de mindre. Medel måste alltid
fördelas efter kriterier som är rättvisa och accepterade. Utvecklingskapital
behövs i hela landet. Vid resursfördelningen måste man dock tillmäta den
regionala problembilden stor betydelse. Detta bör ges regeringen till känna.
Största möjliga regionala och lokala samordning måste eftersträvas för de
medel som går ut till olika regioner. Det är på den lokala nivån man bäst
känner förutsättningarna och vet vilka åtgärder och insatser som leder till
tillväxt och utveckling. Detta gäller såväl medel för arbetsmarknadspolitik,
näringspolitik, infrastruktur, dvs medel inom den "stora regionalpolitiken",
som medel avsedda för regionalpolitiska satsningar inom den "lilla
regionalpolitiken".
För att mer kunna uppmärksamma och utveckla landsbygdsperspektivet
måste det sektorsövergripande arbetet stärkas. De starka sektorsgränserna ger
ett snävt perspektiv som oftast är till nackdel för glesbygden. Dessa
sektorsgränser måste brytas ner. Delar av myndigheters och verks funktioner
bör förläggas till ett läns- eller regionorgan.
7.3 Den lilla regionalpolitiken
Målsättningar om att vända den negativa befolkningsutvecklingen och
skapa tillväxt i hela landet kan inte klaras ensamt av den "lilla
regionalpolitiken". Denna utgör dock ett viktigt komplement och
"smörjmedel" till den "stora regionalpolitiken", dvs åtgärder inom andra
samhällssektorer, för att skapa förutsättningar och möjligheter till en
regional utveckling.
Den "lilla regionalpolitiken" omfattar olika former av regionalpolitiska
företagsstöd, medel som länsstyrelserna förfogar över för regional projekt-
verksamhet och för en del av medfinansiering av EG:s strukturfondsprogram.
Även transportstödet räknas som ett regionalpolitiskt stöd.
I samband med den regionalpolitiska propositionen behandlades den lilla
regionalpolitiken ingående. Centerpartiet skall inte upprepa samtliga de krav
vi då anförde. Dock känner vi oss föranledda att ånyo upprepa vissa
principiellt viktiga förslag.
7.4 Företagsstöd
Merparten av företagsstöden är inriktade på att främja expansion och
ökad sysselsättning i företag i regionalpolitiskt prioriterade områden.
Företagsstöden är enligt vår mening viktiga då de är tillväxtorienterade
och bidrar till landets ekonomiska utveckling. Stöden är en av de
viktigaste förutsättningarna för att bibehålla och utveckla servicen och
för att underlätta nya företagsetableringar.
Därutöver anser vi att de medel som idag finns inom ramen för den lilla
regionalpolitiken är väl motiverade men alltför knappa. Centerpartiet anser
att mer medel för den regionala utvecklingen måste ställas till förfogande.
När det gäller resurser för regional utveckling och utjämning måste dock den
ekonomiska ramen höjas. Centerpartiet har i sin budgetmotion avsatt
500 miljoner kr i ökad ram för utgiftsområde 19. Vi föreslår att dessa medel
huvudsakligen används för småföretagarstöd.
7.5 Sociala avgifter
Det är obegripligt varför regeringen i den regionalpolitiska propositionen
föreslog en höjning av de sociala avgifterna för lokal service samt för
jord- och skogsbruk. Det är än mer obegripligt att Moderaterna kunde
stödja detta förslag.
Nedsättning av socialavgifter är en regionalpolitisk stödform som syftar till
att kompensera företagen i Norrlands inland för konkurrensnackdelen i form
av liten lokal marknad, långa avstånd, ogynnsamma värderleksförhållanden
och gleshet. Nedsättningen är åtta procentenheter.
Centerpartiet yrkade avslag på regeringens förslag att höja av de sociala
avgifterna för lokal service samt för jord- och skogsbruk. Då vi nu bedömer
att den politiska majoritetet bakom detta beslut, socialdemokrater och
moderater, inte förändrats har vi inte anslagit medel härför. Centerpartiet
kvarstår dock vid uppfattningen att riksdagen bör besluta att nedsättning
även fortsättningsvis skall gälla för primärnäringarna i Norrlands inland.
Centerpartiet anser att beslutet bör omprövas och att riksdagen således bör
besluta att lokal service samt jord- och skogsbruk i Norrlands inland fort-
sättningsvis skall omfattas av den reducerade arbetsgivaravgiften. Om detta
yrkande vinner bifall anser vi att kostnaden, 90 miljoner, kan finansieras
inom ramen för de 500 miljoner vi föreslår tillförs utgiftsområde 19.
7.6 Vinsterna från vattenkraften
I stora delar av Norrland har de stora älvarna exploaterats för utvinning
av elkraft. Centerpartiet har i över tjugo år drivit kravet på att de
vattenkraftsproduceradnde regionerna skall få del av vinsterna från
vattenkraften.
Riksdagen bör besluta om att en del av vinsterna från vattenkraften,
motsvarande 1 öre/kwh, skall återföras till Norrlandslänen och berörda
vattenkraftskommuner. Formerna för detta bör närmare utredas. Regeringen
bör snarast återkomma med förslag.
7.7 Skärgården
I det svenska skärgårdsområdet bor året runt cirka 85 000 människor.
Den bofasta befolkningen och deras verksamheter ger liv åt
kustsamhällen och skapar underlag för service. De traditionella
näringarna jord, skog och fiske innebär att både natur- och
kulturlandskapet vårdas. Detta bidrar till det rörliga friluftslivets behov
av tillgänglighet till land och vatten. Det behövs ett ökat lokalt inflytande
över tillämpningen av strandskyddsbestämmelserna när det gäller det
lokala näringslivet och traditionella boendeformer.
Inte minst för skärgården är det viktigt att fastställa en garanterad grund-
service. Genom samordning, samverkan och lokala lösningar kan den
offentliga och privata servicen utvecklas.
Skärgårdsboende skall ha möjlighet till större inflytande över sin egen
bygd. Detta kan utvecklas med kommundelsnämnder eller ökat inflytande i
den kommunala planeringsprocessen. Skärgårdsbefolkningen skall ha rätt att
initiera särskilda skärgårdsråd där alla "skärgårdsplanerande" myndigheter
skall samråda mellan sig och med skärgårdsborna. Detta bör ges regeringen
till känna.
7.8 Kulturell infrastruktur
Tillgången till och utbudet av kultur är en viktig del i en orts samlade
infrastruktur och betyder mycket för ortens profil. Vid fördelning av de
statliga kulturanslagen måste kultur i alla delar av landet tillgodoses.
Kultursatsningar skapar framtidstro och gemenskap och är en viktig
drivkraft för en orts utveckling. Dessutom genererar det sysselsättning
till en låg kostnad. Den kulturella infrastrukturen måste utvecklas. Detta
bör ges regeringen till känna.
Kultur tillsammans med utbildning och en bra arbetsmarknad är ofta en
viktig orsak till att människor flyttar. Ungdomar som flyttar för studier och
arbete får på högskoleorter ett rikt kulturutbud. Att sedan lämna detta och
flytta till orter utan detta utbud är sällan ett alternativ.
Många gånger handlar det inte om den institutionaliserade kulturen, utan
om ett allmänt nöjesutbud som dansställen, pubar och biografer. De mindre
orterna kan inte konkurrera med de större ifråga om den institutionaliserade
kulturen men kan väl skapa andra mötesplatser med möjligheter till rika
kulturupplevelser. Satsningar på allmänna samlingslokaler och föreningsliv
är exempel på detta. I detta sammanhang bör inte minst understrykas den
kommunala musikskolans roll.
7.9 Lokal utvecklingskraft
Regionalpolitiken måste i högre utsträckning bejaka och skapa
förutsättningar för samt ta tillvara det lokala engagemang som de lokala
utvecklingsgrupperna utgör. Regionalpolitiken måste präglas av ett
nerifrån-och-upp-perspektiv istället för ett uppifrån-och-ner-perspektiv.
En bygdepolitik måste utvecklas som bygger på att de lokala förutsätt-
ningarna och möjligheterna i större utsträckning styr samhällsplaneringen.
Här kan även de aktiva och de boende ges större möjligheter att delta i
planeringsarbetet, därmed ökar förankringen. Detta förutsätter dock att det
starka sektorstänkande som finns idag luckras upp för att i stället utgå från
ett
lokalt tvärsektoriellt arbetssätt. Med en sådan förändring kan den lokala
kraften mobiliseras, det lokala engagemanget stärkas, de lokala initiativen
och idéerna tas tillvara.
Inom kommunernas och länsstyrelsernas utvecklingsarbete måste den
lokala nivån tas med. Det behövs även regelförändringar som möjliggör ett
mer lokalt utvecklingsarbete. En översyn bör göras av exempelvis plan- och
bygglagen etc. Vi anser att en fjärde planeringsnivå bör införas. Kommuner-
na måste ges större frihet när de gäller regler om strandskydd.
De offentliga organen måste i betydligt större utsträckning samarbeta med
och ge utrymme för de lokala utvecklingsgrupperna. Regeringens perma-
nentande av resurserna till Folkrörelserådet Hela Sverige skall leva är bra
och innebär att mer medel ställs till förfogande för lokalt utvecklingsarbete.
De resurser som ställs till förfogande skapar ett större mervärde om den
lokala nivån ges möjlighet att disponera dessa. Det är viktigt att medel kan
ställas till förfogande och kanaliseras direkt till de lokala utvecklings-
grupperna.
8 Hemställan
8 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en ny regionalpolitik,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om mål för den regionala utvecklingen,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till garanterad
grundservice,
4. att riksdagen beslutar om införande av enhetstaxa för ISDN-
anslutning1
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kombitrafik,1
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om glesbygdsavdrag,2
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om väl fungerande postservice i hela landet,1
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bolagiseringar,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utlokalisering till stödområden,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nya statliga verksamheter,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avskrivning av studielån,3
12. att riksdagen hos regeringen begär förslag om åtgärder för
decentraliserad utbildning,3
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lärcentrum på landsbygden,3
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förbättrat och förenklat regelverk för
företag och företagare,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ALMI,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om regionala fonder,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en friare användning av de
arbetsmarknadspolitiska medlen,4
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utvärdering av företagsstöd ur ett
könsperspektiv,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en översyn av nuvarande regler för
skyltning i anslutning till väg,1
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om regionala utvecklingsplaner,
21. att riksdagen beslutar öka anslaget till småföretagarstöd med
500 miljoner kronor,
22. att riksdagen beslutar att lokal service, jord- och skogsbruk skall
omfattas av lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter,
23. att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur vinsterna från
vattenkraften kan återföras till Norrlandslänen och de berörda
vattenkraftskommunerna,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en skärgårdsplanerande myndighet,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kulturell infrastruktur,5
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en fjärde planeringsnivå.
Stockholm den 28 oktober 1998
Lennart Daléus (c)
Agne Hansson (c)
Birgitta Carlsson (c)
Margareta Andersson (c)
Åke Sandström (c)
Elanders Gotab, Stockholm 1999
1 Yrkandena 4, 5, 7 och 19 hänvisade till TU.
2 Yrkande 6 hänvisat till SkU